Mörkt om konsekvenser
FILMENEtt annorlunda sätt att notera att tiden har gått är att torrt konstatera att två av de tre solofilmerna för Spider-Man i Marvels filmuniversum faktiskt kommit efter det stora Avengers-klimaxet i "Endgame". För mig är det lite lätt ofattbart. Det var ju jättenyss som den kom! Eller?
"Spider-Man: No Way Home" tar vid exakt där "Spider-Man: Far From Home" slutade. Mysterio kunde via J. Jonah Jameson (J.K. Simmons) avslöja Spider-Mans hemliga identitet: Peter Parker (Tom Holland) och genast blir livet extremt jobbigt för Peter som får stå till svars för allt möjligt. Han närmaste – flickvännen MJ (Zendaya), bästisten Ned (Jacob Batalon), faster May (Marisa Tomei) och Happy Hogan (Jon Favreau) – råkar också illa ut men med lite oväntad advokathjälp löser det sig temporärt. Det som gör situationen extra jobbig för Peter är att MJ och Ned inte kommer in på M.I.T. på grund av hela Spider-Man-situationen. Det gör honom ledsen och frustrerad, men han får också en idé. Han känner ju faktiskt någon som kan manipulera tiden.
Den jag syftar på är Doctor Strange (Benedict Cumberbatch) som dock gör honom besviken. Tidsstenen är inte längre i hans ägo, men i stället erbjuder Strange en lösning där poängen är att hela mänskligheten glömmer att det är Peter Parker som är Spider-Man. Bra tanke men det innebär förstås att Peters närmaste också glömmer och det går ju inte, så medan Strange håller på med sin besvärjelse lägger Peter in undantag som till slut landar i att alla som visste att han var Spider-Man innan Mysterios avslöjande fortfarande ska veta det.
Strange avbryter det hela, men skadan är redan skedd och det dyker upp skurkar som vet att Peter är Spider-Man, men ändå känner de inte igen honom. Snart ska Peter bli varse att det han ställt till med när han försökt ställa allt till rätta, bara har gjort allting värre och att det på alla sätt och vis blir extremt kostsamt att ordna upp det en gång för alla.
"Spider-Man: No Way Home" är tveklöst den mörkaste filmen i trilogin. Även om det finns humor kvar i mixen har historien tagit oss till klart allvarligare situationer där konsekvenser av handlingar blir ett tema. Men det finns ändå lättare inslag i filmen som jag inte vill skriva i klartext. Därför vidtar jag lite åtgärder:
SPOILERS (MARKERA FÖR ATT LÄSA)
Doctor Strange avbrutna besvärjelse har öppnat portaler till andra universum och därmed dragit åt sig andra Spider-Mens skurkar. Här hittar vi Dr. Otto Octavius (Alfred Molina), Norman Osborn/Green Goblin (Willem Dafoe), Max Dillon/Electro (Jamie Foxx), Dr. Curt Connors/The Lizard (Rhys Ifans) och Flint Marko/Sandman (Thomas Haden Church). De sistnämnda är ganska tråkiga skurkar, inte minst The Lizard som är helt ointressant och en typ av skurk som inte hör hemma i de moderna Marvelfilmerna.
Men för att ta sig an dessa behöver Peter hjälp och de kommer givetvis i form av de andra Spindelmännen spelade av Andrew Garfield och Tobey Maguire. Det var ju inte utannonserat att de skulle göra comeback, men samtidigt kändes det ganska väntat. Trots manipulerade bilder i trailern och Garfields upprepade dementier så dök de upp och det är riktigt kul och bra. Båda skådespelarna får någon sorts möjlighet att knyta sina säckar med karaktärerna och det blir onekligen en viss charmig stämning i filmen när de tre olika Petrarna samarbetar.
Att återse skurkarna från de tidigare filmerna är i vissa fall riktigt kul. Det går inte att blunda för att Willem Dafoe med sitt vidriga uttryck gör Green Goblin till något extra.
SLUT PÅ SPOILERS
Jag är lite splittrad av "Spider-Man: No Way Home". Generellt sett har jag tyckt att de bästa Spider-Man-inslagen i MCU har varit i ensemblefilmerna. I solofilmerna har det blivit lite för kaotiskt och stort på ett sätt som gör mig lite avtrubbad. Jag har dock gillat Tom Holland som Spider-Man och den karaktärsutveckling han bidragit med genom de tre filmerna har varit naturlig, följsam och väldigt bra. Frågan är om han får ta den vidare?
Det ligger en viss melankolisk klang över filmen som bidrar till den här splittrade känslan. Tar det slut här?
"Spider-Man: No Way Home" tar vid exakt där "Spider-Man: Far From Home" slutade. Mysterio kunde via J. Jonah Jameson (J.K. Simmons) avslöja Spider-Mans hemliga identitet: Peter Parker (Tom Holland) och genast blir livet extremt jobbigt för Peter som får stå till svars för allt möjligt. Han närmaste – flickvännen MJ (Zendaya), bästisten Ned (Jacob Batalon), faster May (Marisa Tomei) och Happy Hogan (Jon Favreau) – råkar också illa ut men med lite oväntad advokathjälp löser det sig temporärt. Det som gör situationen extra jobbig för Peter är att MJ och Ned inte kommer in på M.I.T. på grund av hela Spider-Man-situationen. Det gör honom ledsen och frustrerad, men han får också en idé. Han känner ju faktiskt någon som kan manipulera tiden.
Den jag syftar på är Doctor Strange (Benedict Cumberbatch) som dock gör honom besviken. Tidsstenen är inte längre i hans ägo, men i stället erbjuder Strange en lösning där poängen är att hela mänskligheten glömmer att det är Peter Parker som är Spider-Man. Bra tanke men det innebär förstås att Peters närmaste också glömmer och det går ju inte, så medan Strange håller på med sin besvärjelse lägger Peter in undantag som till slut landar i att alla som visste att han var Spider-Man innan Mysterios avslöjande fortfarande ska veta det.
Strange avbryter det hela, men skadan är redan skedd och det dyker upp skurkar som vet att Peter är Spider-Man, men ändå känner de inte igen honom. Snart ska Peter bli varse att det han ställt till med när han försökt ställa allt till rätta, bara har gjort allting värre och att det på alla sätt och vis blir extremt kostsamt att ordna upp det en gång för alla.
"Spider-Man: No Way Home" är tveklöst den mörkaste filmen i trilogin. Även om det finns humor kvar i mixen har historien tagit oss till klart allvarligare situationer där konsekvenser av handlingar blir ett tema. Men det finns ändå lättare inslag i filmen som jag inte vill skriva i klartext. Därför vidtar jag lite åtgärder:
SPOILERS (MARKERA FÖR ATT LÄSA)
Doctor Strange avbrutna besvärjelse har öppnat portaler till andra universum och därmed dragit åt sig andra Spider-Mens skurkar. Här hittar vi Dr. Otto Octavius (Alfred Molina), Norman Osborn/Green Goblin (Willem Dafoe), Max Dillon/Electro (Jamie Foxx), Dr. Curt Connors/The Lizard (Rhys Ifans) och Flint Marko/Sandman (Thomas Haden Church). De sistnämnda är ganska tråkiga skurkar, inte minst The Lizard som är helt ointressant och en typ av skurk som inte hör hemma i de moderna Marvelfilmerna.
Men för att ta sig an dessa behöver Peter hjälp och de kommer givetvis i form av de andra Spindelmännen spelade av Andrew Garfield och Tobey Maguire. Det var ju inte utannonserat att de skulle göra comeback, men samtidigt kändes det ganska väntat. Trots manipulerade bilder i trailern och Garfields upprepade dementier så dök de upp och det är riktigt kul och bra. Båda skådespelarna får någon sorts möjlighet att knyta sina säckar med karaktärerna och det blir onekligen en viss charmig stämning i filmen när de tre olika Petrarna samarbetar.
Att återse skurkarna från de tidigare filmerna är i vissa fall riktigt kul. Det går inte att blunda för att Willem Dafoe med sitt vidriga uttryck gör Green Goblin till något extra.
SLUT PÅ SPOILERS
Jag är lite splittrad av "Spider-Man: No Way Home". Generellt sett har jag tyckt att de bästa Spider-Man-inslagen i MCU har varit i ensemblefilmerna. I solofilmerna har det blivit lite för kaotiskt och stort på ett sätt som gör mig lite avtrubbad. Jag har dock gillat Tom Holland som Spider-Man och den karaktärsutveckling han bidragit med genom de tre filmerna har varit naturlig, följsam och väldigt bra. Frågan är om han får ta den vidare?
Det ligger en viss melankolisk klang över filmen som bidrar till den här splittrade känslan. Tar det slut här?
EXTRAMATERIALET
Det är frikostigt med extramaterial. Över 80 minuter lovar omslaget och jag har ingen anledning att tro att den siffran är felaktig. Även om hela paketet inleds med ett roligt block med bloopers måste jag ändå säga att det vilar ett sorts avsked över merparten av extramaterialet. Det känns som att det är uppenbart att en hel del kontrakt löpt ut i och med denna film, sannolikt för både Tom Holland och regissören Jon Watts. Framför allt Holland får utrymme att tacka för sig om det här nu skulle vara slutet. Ganska oroväckande i det stora hela då det ändå känns som att Holland borde få förnyat förtroende att fortsätta att utveckla karaktären. Om han nu vill det. Men det utgår jag ifrån utifrån hur positivt han pratar om sina upplevelser.
Det är närmare ett tiotal inslag bland extramaterialet men med tanke på att jag valt att dölja delar av filmens handling ovan så kan jag heller inte gå speciellt djupt in i extramaterialets olika bitar. Men man kan säga att det är mycket återblickar på ett eller annat vis och det är även klubben för inbördes beundran då det är odelat positiva ordalag om att jobba med den och den och så vidare. Men trots att det är tröttsamt att ta del av det här ryggdunkandet måste man väl ändå ge de inblandade att de verkar ha haft en kul tid när de gjorde filmen eller filmerna.
Det enda inslag som är lite mer tekniskt i jämförelse med de andra är två scener som visas i så kallad "pre-vis" där stuntmän har utformat koreografin till några av filmens mest actionspäckade sekvenser.
På det stora hela ett trevligt extramaterialspaket. Men som sagt lite dystert.
Det är närmare ett tiotal inslag bland extramaterialet men med tanke på att jag valt att dölja delar av filmens handling ovan så kan jag heller inte gå speciellt djupt in i extramaterialets olika bitar. Men man kan säga att det är mycket återblickar på ett eller annat vis och det är även klubben för inbördes beundran då det är odelat positiva ordalag om att jobba med den och den och så vidare. Men trots att det är tröttsamt att ta del av det här ryggdunkandet måste man väl ändå ge de inblandade att de verkar ha haft en kul tid när de gjorde filmen eller filmerna.
Det enda inslag som är lite mer tekniskt i jämförelse med de andra är två scener som visas i så kallad "pre-vis" där stuntmän har utformat koreografin till några av filmens mest actionspäckade sekvenser.
På det stora hela ett trevligt extramaterialspaket. Men som sagt lite dystert.
TRE SAKER
1. Den oväntade advokathjälpen kommer från en viss Matt Murdock (Charlie Cox) vilket betyder att Marvels Netflix-äventyr med "Daredevil" och andra definitivt är en del av MCU, vilket även etablerades av "Hawkeye" samtidigt som denna film hade premiär.
2. Filmens midcredits-scen knyter in en annan tidigare icke-relaterad karaktär till MCU. I alla fall lite grann.
3. Och postcredits-scenen är en hel trailer för "Doctor Strange in the Multiverse of Madness" som tydligt klargör att konsekvenserna av Doctor Strange och Peter Parkers handlingar är ännu värre...
2. Filmens midcredits-scen knyter in en annan tidigare icke-relaterad karaktär till MCU. I alla fall lite grann.
3. Och postcredits-scenen är en hel trailer för "Doctor Strange in the Multiverse of Madness" som tydligt klargör att konsekvenserna av Doctor Strange och Peter Parkers handlingar är ännu värre...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
