Jättestort, pyttelitet & subatomiskt äventyr
FILMEN"Ant-Man" var en frisk fläkt när den kom och utökade Marvels filmuniversum med något nytt. I grund och botten en komisk heistfilm med ett upplägg som kändes igen från universumets urfilm "Iron Man". Den huvudsakligen komiska skådespelaren Paul Rudd fungerade fint som den före detta inbrottstjuven Scott Lang som fick ta över vetenskapsmannen Hank Pyms (Michael Douglas) förminskningsdräkt och bli Ant-Man, under viss guidning av Hanks dotter Hope Van Dyne (Evangeline Lilly).
Ant-Man kunde sedan ses i olika storlekar i "Captain America: Civil War", men uppföljaren tar sin början direkt efter finalen på den första filmen. I den färdades Ant-Man, precis som Hanks fru Janet gjorde många år tidigare, in i kvantdimensionen. Scott kom tillbaka, Janet gjorde det inte. Ett hopp om att hitta sin försvunna fru efter alla dessa år finns hos Hank och han och Hope har jobbat på en tunnel till kvantdimensionen under ett par år. Scott har haft husarrest i närmare två år efter händelserna i Tyskland ("Civil War") och börjar få lappsjuka, men han har bara några dagar med fotboja kvar och har lyckats starta en ny säkerhetsfirma med sina forna kollegor Luis (Michael Peña), Dave (Tip "T.I." Harris) och Kurt (David Dastmalchian), så allt ser lovande ut.
Det vill säga tills Scott i en dröm träffar Janet Van Dyne (Michelle Pfeiffer) och väljer att kontakta Hank. Vips har Scott blivit temporärt fritagen av Hank och Hope som berättar om sina planer. Till råga på allt har Hope fått en ny version av sin mammas Wasp-dräkt och kan likt Ant-Man ändra storlek men har även några andra fördelar som gör Scott avundsjuk. Båda två får anledning att använda sina dräkter mot skurken Sonny Burch (Walton Goggins) som är vansinnigt intresserad av Hanks kvantforskning. Det är även den mystiska Ava/Ghost (Hannah John-Kamen) vars fysik ständigt rör sig och hon behöver kvantenergi för att bli helt stabiliserad.
Samtidigt som Scott hjälper Hank och Hope måste han även se till att klara sitt fängelsestraff tiden ut, för misslyckas han förlängs det med 20 år och för en man som sätter sin egen dotter först vore något sådant rena dödsdomen.
När jag såg "Ant-Man and the Wasp" på bio upplevde jag den som en sorts mellanfilm i Marvelvärlden, som ansträngde sig för att ge tittaren mer av det den gillade i föregångaren. När jag ser om den hemma tycker jag bättre om den. Jag gillar följsamheten i filmen där äventyret utspelar sig under några dagar max, där det inte tullas på varken drama, humor eller action för den biten. I actionsekvenserna tycker jag att koreograferna varit mer finurliga när det gäller karaktärernas förmåga att ändra storlek i fajter. The Wasp gör detta bäst och det blir vansinnigt fartfyllt och läckert. Att sedan skriva in scener där Ant-Mans storleksförändrare krånglar är ett enkelt sätt att skapa skratt. Sekvensen där Scott fastnar i Hobbit-längd är förstås riktigt kul.
Miljömässigt hamnar vi ganska mycket i den subatomiska kvantvärlden, eller vad man ska kalla det, som ser ut som en sorts märklig blandning av hav och rymd, vilket blir udda och läckert. Den vetenskapliga kvantfysiken i filmen blir lite svår och egentligen inte så intressant, och min förhoppning är det ska ha någon sorts inverkan på utvecklingen efter "Avengers: Infinity War"-slutet. Kanske har det även något med filmseriens framtid att göra också då den sägs ska bli mer "kosmisk", vad nu det innebär.
Det jag kanske skulle vilja önska är en lite tätare sammankoppling med resten av Avengers-storyn. Det görs förstås en del referenser till "Captain America: Civil War" och Scotts äventyr i Tyskland, och i första "Ant-Man" fanns det en liten interaktion med Falcon, men här är Ant-Man och The Wasp tämligen ensamma (vilket visserligen faller sig naturligt inom storyns ramar) och jag saknar någon tydligare koppling. Kanske blir det så framöver. Klart är i alla fall att Marvel hittat en speciell ton i Ant-Man-filmerna som kan utvecklas och tas vidare.
3D-VERSION
Ant-Man-filmerna är perfekta att se i 3D. Det lekfulla skiftandet mellan mikro och makro gör att 3D:n tillför något extra till det visuella. Även kvantvärlden gynnas av djup och lager. Finns möjligheten är "Ant-Man and the Wasp" värd att se i 3D.
Ant-Man kunde sedan ses i olika storlekar i "Captain America: Civil War", men uppföljaren tar sin början direkt efter finalen på den första filmen. I den färdades Ant-Man, precis som Hanks fru Janet gjorde många år tidigare, in i kvantdimensionen. Scott kom tillbaka, Janet gjorde det inte. Ett hopp om att hitta sin försvunna fru efter alla dessa år finns hos Hank och han och Hope har jobbat på en tunnel till kvantdimensionen under ett par år. Scott har haft husarrest i närmare två år efter händelserna i Tyskland ("Civil War") och börjar få lappsjuka, men han har bara några dagar med fotboja kvar och har lyckats starta en ny säkerhetsfirma med sina forna kollegor Luis (Michael Peña), Dave (Tip "T.I." Harris) och Kurt (David Dastmalchian), så allt ser lovande ut.
Det vill säga tills Scott i en dröm träffar Janet Van Dyne (Michelle Pfeiffer) och väljer att kontakta Hank. Vips har Scott blivit temporärt fritagen av Hank och Hope som berättar om sina planer. Till råga på allt har Hope fått en ny version av sin mammas Wasp-dräkt och kan likt Ant-Man ändra storlek men har även några andra fördelar som gör Scott avundsjuk. Båda två får anledning att använda sina dräkter mot skurken Sonny Burch (Walton Goggins) som är vansinnigt intresserad av Hanks kvantforskning. Det är även den mystiska Ava/Ghost (Hannah John-Kamen) vars fysik ständigt rör sig och hon behöver kvantenergi för att bli helt stabiliserad.
Samtidigt som Scott hjälper Hank och Hope måste han även se till att klara sitt fängelsestraff tiden ut, för misslyckas han förlängs det med 20 år och för en man som sätter sin egen dotter först vore något sådant rena dödsdomen.
När jag såg "Ant-Man and the Wasp" på bio upplevde jag den som en sorts mellanfilm i Marvelvärlden, som ansträngde sig för att ge tittaren mer av det den gillade i föregångaren. När jag ser om den hemma tycker jag bättre om den. Jag gillar följsamheten i filmen där äventyret utspelar sig under några dagar max, där det inte tullas på varken drama, humor eller action för den biten. I actionsekvenserna tycker jag att koreograferna varit mer finurliga när det gäller karaktärernas förmåga att ändra storlek i fajter. The Wasp gör detta bäst och det blir vansinnigt fartfyllt och läckert. Att sedan skriva in scener där Ant-Mans storleksförändrare krånglar är ett enkelt sätt att skapa skratt. Sekvensen där Scott fastnar i Hobbit-längd är förstås riktigt kul.
Miljömässigt hamnar vi ganska mycket i den subatomiska kvantvärlden, eller vad man ska kalla det, som ser ut som en sorts märklig blandning av hav och rymd, vilket blir udda och läckert. Den vetenskapliga kvantfysiken i filmen blir lite svår och egentligen inte så intressant, och min förhoppning är det ska ha någon sorts inverkan på utvecklingen efter "Avengers: Infinity War"-slutet. Kanske har det även något med filmseriens framtid att göra också då den sägs ska bli mer "kosmisk", vad nu det innebär.
Det jag kanske skulle vilja önska är en lite tätare sammankoppling med resten av Avengers-storyn. Det görs förstås en del referenser till "Captain America: Civil War" och Scotts äventyr i Tyskland, och i första "Ant-Man" fanns det en liten interaktion med Falcon, men här är Ant-Man och The Wasp tämligen ensamma (vilket visserligen faller sig naturligt inom storyns ramar) och jag saknar någon tydligare koppling. Kanske blir det så framöver. Klart är i alla fall att Marvel hittat en speciell ton i Ant-Man-filmerna som kan utvecklas och tas vidare.
3D-VERSION
Ant-Man-filmerna är perfekta att se i 3D. Det lekfulla skiftandet mellan mikro och makro gör att 3D:n tillför något extra till det visuella. Även kvantvärlden gynnas av djup och lager. Finns möjligheten är "Ant-Man and the Wasp" värd att se i 3D.
EXTRAMATERIALET
En fyradelad making of på dryga 20 minuter avhandlar Ant-Mans (och därmed Paul Rudds) comeback, tillägget av The Wasp, karaktärerna Hank Pym och Janet van Dyne och slutligen en titt på filmens specialeffekter och scenerier. Det är ganska komprimerat men fungerar utmärkt i detta fall. Här får vi bland annat veta att färgen på The Wasps dräkt är "gilver", en blandning av guld och silver som kostymmakarna lyckats få till. Bra bakomfilm - konkret och utan smörigt trams.
Trams blir det i blocket med bloopers, av förklarliga skäl. Här finns även lite outtakes och alternativa tagningar med Stan Lee och komikern Tim Heidecker som gör en liten roll i filmen.
De två bortklippta scenerna är inte så tokiga och finns att se med eller utan Peyton Reeds kommentarer. Hans kommentarspår finns också att trycka igång, precis som en liten introduktion till 2D-filmen.
Fullt godkänt extramaterial.
Trams blir det i blocket med bloopers, av förklarliga skäl. Här finns även lite outtakes och alternativa tagningar med Stan Lee och komikern Tim Heidecker som gör en liten roll i filmen.
De två bortklippta scenerna är inte så tokiga och finns att se med eller utan Peyton Reeds kommentarer. Hans kommentarspår finns också att trycka igång, precis som en liten introduktion till 2D-filmen.
Fullt godkänt extramaterial.
TRE SAKER
1. Filmen påverkas inte av händelserna i "Avengers: Infinity War" förrän i den första bonusscenen under eftertexterna.
2. Bonusscen två som kommer absolut sist får ses som en liten besvikelse, i alla fall för de som satt kvar i biosalongerna - mig själv inräknad - och väntade på den...
3. Minst tre skådespelare har digitalt föryngrats i filmen till flashbacksekvenser: Michael Douglas och Michelle Pfeiffer, men även Laurence Fishburne som spelar Hanks gamla kollega Bill Foster.
2. Bonusscen två som kommer absolut sist får ses som en liten besvikelse, i alla fall för de som satt kvar i biosalongerna - mig själv inräknad - och väntade på den...
3. Minst tre skådespelare har digitalt föryngrats i filmen till flashbacksekvenser: Michael Douglas och Michelle Pfeiffer, men även Laurence Fishburne som spelar Hanks gamla kollega Bill Foster.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Paul Rudd (23)
Paul Rudd (23)
