En originell svensk pärla
I rymden finns inga känslor
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Till skillnad från kollegan Maria som älskar svensk film är jag lite mer tveksam. Visst kommer det guldkorn ibland (till exempel "Farväl Falkenberg" och "Låt den rätte komma in"), men kanske inte riktigt så ofta som jag skulle vilja.
Tar man den romantiska komedigenren kan det antingen bli totalt skräp eller rätt så lyckat. Nu har Sverige även visat att det kan bli originellt. Fast "I rymden finns inga känslor" är kanske inte en renodlad romantisk komedi utan mer en vanlig komedi om en ovanlig kille. Simon (Bill Skarsgård) har Aspergers. Han gillar matematik, ordning, färgerna rött och blått, runda saker och rymden. I början av filmen sitter han i sin rymdkapsel (det vill säga en tunna) och hans förtvivlade föräldrar får inte ut honom. Det blir hans storebror Sam (Martin Wallström) som till slut lyckas kommunicera med honom och Simon flyttar in i den nya lägenhet som Sam och flickvännen Frida (Sofie Hamilton) skaffat.
Livet i lägenheten blir snabbt inrutat efter Simons schema med givna uppgifter, givna måltider och givna fritidsintressen. Detta gör att Frida snabbt tappar lusten och lämnar både Sam och Simon till deras öde. Det blir kaos och när Simon inser att Frida inte kommer tillbaka måste han snabbt hitta en ny tjej till sin bror så att ekvationen stämmer igen och allt blir bra. Han använder en helt vetenskaplig modell och en av tjejerna han hittar är den glada och flummiga Jennifer (Cecilia Forss) som inte alls passar in i mallen han hittat på, men som ändå dyker upp igen gång på gång.
Jag såg filmen för första gången på en förhandsvisning på bio och lämnade salongen med ett stort leende på läpparna och en stark filmupplevelse rikare. Kombinationen av välskrivna karaktärer, roliga repliker, skruvade scener och ett snyggt hantverk gjorde att filmen direkt letade sig in på min personliga topplista över utmärkta svenska filmer. Filmen har onekligen en annorlunda ton och ett bildspråk, med många grafiska inslag likt "Stranger Than Fiction" som jag inte känner att jag sett i svenska filmer tidigare.
Simon är så klart en ganska överdriven figur som är mer Rainman än en vanlig "Aspergare", men han blir tack vare det en av de naturligt roligaste karaktärer jag sett på länge. Hans diagnos gör att han tar allting bokstavligt och det öppnar upp för många roliga replikskiften och hans motvilja att bli berörd leder i sin tur till komiska scener.
Cecilia Forss, mest känd som Cindy i Icas reklamfilmer, är helt oemotståndlig som rolig och kaotisk tjej. Hon piffar verkligen upp filmen och får Sofie Hamiltons Frida att snabbt bli en rätt bitchig och trist tjej. Men det är väl Bill Skarsgård som får sitt genombrott i och med filmen. Jag har inte varit så där överdrivet road av vad han gjort tidigare, men här får han till något som gör att han börja flåsa sina äldre bröder i nacken.
Tar man den romantiska komedigenren kan det antingen bli totalt skräp eller rätt så lyckat. Nu har Sverige även visat att det kan bli originellt. Fast "I rymden finns inga känslor" är kanske inte en renodlad romantisk komedi utan mer en vanlig komedi om en ovanlig kille. Simon (Bill Skarsgård) har Aspergers. Han gillar matematik, ordning, färgerna rött och blått, runda saker och rymden. I början av filmen sitter han i sin rymdkapsel (det vill säga en tunna) och hans förtvivlade föräldrar får inte ut honom. Det blir hans storebror Sam (Martin Wallström) som till slut lyckas kommunicera med honom och Simon flyttar in i den nya lägenhet som Sam och flickvännen Frida (Sofie Hamilton) skaffat.
Livet i lägenheten blir snabbt inrutat efter Simons schema med givna uppgifter, givna måltider och givna fritidsintressen. Detta gör att Frida snabbt tappar lusten och lämnar både Sam och Simon till deras öde. Det blir kaos och när Simon inser att Frida inte kommer tillbaka måste han snabbt hitta en ny tjej till sin bror så att ekvationen stämmer igen och allt blir bra. Han använder en helt vetenskaplig modell och en av tjejerna han hittar är den glada och flummiga Jennifer (Cecilia Forss) som inte alls passar in i mallen han hittat på, men som ändå dyker upp igen gång på gång.
Jag såg filmen för första gången på en förhandsvisning på bio och lämnade salongen med ett stort leende på läpparna och en stark filmupplevelse rikare. Kombinationen av välskrivna karaktärer, roliga repliker, skruvade scener och ett snyggt hantverk gjorde att filmen direkt letade sig in på min personliga topplista över utmärkta svenska filmer. Filmen har onekligen en annorlunda ton och ett bildspråk, med många grafiska inslag likt "Stranger Than Fiction" som jag inte känner att jag sett i svenska filmer tidigare.
Simon är så klart en ganska överdriven figur som är mer Rainman än en vanlig "Aspergare", men han blir tack vare det en av de naturligt roligaste karaktärer jag sett på länge. Hans diagnos gör att han tar allting bokstavligt och det öppnar upp för många roliga replikskiften och hans motvilja att bli berörd leder i sin tur till komiska scener.
Cecilia Forss, mest känd som Cindy i Icas reklamfilmer, är helt oemotståndlig som rolig och kaotisk tjej. Hon piffar verkligen upp filmen och får Sofie Hamiltons Frida att snabbt bli en rätt bitchig och trist tjej. Men det är väl Bill Skarsgård som får sitt genombrott i och med filmen. Jag har inte varit så där överdrivet road av vad han gjort tidigare, men här får han till något som gör att han börja flåsa sina äldre bröder i nacken.
EXTRAMATERIALET
Höjdpunkten bland extramaterialet är en intervju med några olika personer som diagnostiserats med Aspergers. De har alla sett filmen och konstaterar att Simon är en överdriven karaktär som verkar lida av all sorts Asperger. En av de intervjuade, som verkar mest "normal" i sammanhanget, noterar att Per Anderssons såsfixerade busschaufför (som figurerar ett par gånger i filmen) är en mer korrekt representant för Aspergers. Den reflektionen gjorde aldrig jag.
Bakomfilmen är inte speciellt givande. Den består mest av B-roll och amatörinspelade intervjuer som knappt hörs. Här hade jag faktiskt önskat en lite mer seriöst gjord bakomfilm som gav oss lite mer bakgrundsinformation till filmen.
De bortklippta scenerna består av nästan lika delar alternativa scener och rätt svaga, till större delen improviserade scener som definitivt inte hade gjort filmen bättre. De flesta av dessa innehåller Simons skruvade arbetskompisar och hade absolut satt en buskisstämpel på filmen om de hade varit med.
Det lilla korta blocket med bloopers tillför heller inte speciellt mycket, utan känns mest som lite utfyllnad.
Bakomfilmen är inte speciellt givande. Den består mest av B-roll och amatörinspelade intervjuer som knappt hörs. Här hade jag faktiskt önskat en lite mer seriöst gjord bakomfilm som gav oss lite mer bakgrundsinformation till filmen.
De bortklippta scenerna består av nästan lika delar alternativa scener och rätt svaga, till större delen improviserade scener som definitivt inte hade gjort filmen bättre. De flesta av dessa innehåller Simons skruvade arbetskompisar och hade absolut satt en buskisstämpel på filmen om de hade varit med.
Det lilla korta blocket med bloopers tillför heller inte speciellt mycket, utan känns mest som lite utfyllnad.
TRE SAKER
1. Filmen har föregåtts av en halvtimmeslång novellfilm med samma namn. Lite märkligt att den inte är med som extramaterial.
2. Det är många uttänkta och snygga övergångar mellan olika scener.
3. Filmen nominerades till fyra Guldbaggar men vann dessvärre ingen. Filmen var även Sveriges Oscarsbidrag, men blev inte nominerad.
2. Det är många uttänkta och snygga övergångar mellan olika scener.
3. Filmen nominerades till fyra Guldbaggar men vann dessvärre ingen. Filmen var även Sveriges Oscarsbidrag, men blev inte nominerad.
ANDERS JAKOBSON (2011-01-26)