Anders Jakobsons blogg

Kort resumé: Årets sommarhöstprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 14 av 23...

DOCTOR STRANGE (2016)
Regi: Scott Derrickson

Kommentar:
Sommarprojektet har blivit ett höstprojekt och det kan mycket väl landa i ett vinterprojekt. Så får det bli i så fall, för det är lite svårt att få ihop vardag och nöjen. Nog om det: "Doctor Strange" introducerar en ny karaktär i MCU, men en etablerad sådan i Marvelvärlden. Det finns ju till och med tidigare filmatiseringar. För mig är det ingen karaktär jag känner till överdrivet väl så alla referenser och förändringar i filmen passerade förbi som en gnistrande magisk cirkel. För filmen introducerar magi som ett inslag i universumet och det gör att den verkligen sticker ut i mängden. Den bjuder på tid- och rumsbändande action som har mer gemensamt med "Inception" än "Iron Man" och lite filosofi och flum ovanpå det. Benedict Cumberbatch spelar neurokirurgen Stephen Strange som vänder sig till österländsk medicin när han inte får ordning på sina skadade händer efter en allvarlig olycka. Han får se världar han inte kände till och blir en viktig pusselbit i den magiska kampen mot det onda. Jag gillar Benedict Cumberbatch och filmen är ett äventyr att se, men lider lite av den här klumpigheten som vissa superhjältefilmer har. Det blir lite för stort på något vis, men som introduktion av karaktären är den lysande.

Kontinuiteten:
I och med att det är en helt ny karaktär (som dock nämnts vid namn i en tidigare film) så är kopplingarna till övriga MCU få. Avengers nämns och den första bonusscenen innehåller en välbekant karaktär, men det som är viktigt är att den grönskimrande Agamottos öga som Doctor Strange använder för att manipulera tiden är en Evighetssten. Inte helt oviktigt för framtiden...

Daterad eller inte?
Specialeffekterna i filmen är helt otroliga. Jag kan inte förstå hur man lyckats designa dem till att börja med. Alltså - hur ser manuset ut? Oerhört imponerande, och rätt snurrigt. Denna film gynnas av att se i 3D.

Fruns kommentar:
Det här med tidsmanipulation är inte någon favorit hos mig. Jag har svårt för det och jag tappar snabbt intresset. Jag gillar inte hela inriktningen på filmen, men det är i och för sig kul att det kommer något helt nytt i serien. Tilda Swinton var bra och filmen är jävligt snyggt gjord, men blir lite yr och illamående i vissa scener.

Slutknorr:
Jag känner ett visst besvär för att det här projektet går lite långsamt framåt för tillfället. Jag menar inte enbart tiden mellan filmtittningarna utan att det är några filmer kvar tills vi kommer till det som jag ser som de stora höjdpunkterna, tredje och fjärde Avengers-filmerna. Men det är ju förstås några pusselbitar kvar att fylla i. Det är bara att kämpa på. 14 sedda, nio kvar...

Kort resumé: Årets sommarprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 13 av 23...

CAPTAIN AMERICA:
CIVIL WAR (2016)
Regi: Anthony och Joe Russo

Kommentar:
Det känns både knepigt och passande att se "Captain America: Civil War" samma dag som nyheten om att Chadwick Boseman dött i cancer kablats ut. Så sorligt. Boseman är ju i rollen som Black Panther en av två nya tunga karaktärer som dyker upp i denna film. Den andra är Spider-Man, perfekt gestaltad av Tom Holland. Att Spider-Man kom med i MCU var en otroligt stor grej när det skedde eftersom karaktären hörde till ett annat filmbolag. Hur som helst: den här filmen handlar om konsekvenserna av The Avengers framfart i tidigare filmer. Det är mycket destruktion och många civila döda och ett förslag läggs fram om att The Avengers inte ska få ha fria tyglar utan styras som en specialstyrka. Detta förslag delar våra hjältar i två läger och skapar titelns inbördeskrig som framför allt skildras i en legendarisk intern fajt på en flygplats i Tyskland där nästan alla Avengers är med. Men filmen innehåller även mycket mer. Det är klart en av de matigaste filmerna i MCU utöver Avengers-filmerna och otroligt actionpackad. En personlig favorit.

Kontinuiteten:
Den här filmen följer verkligen upp de tidigare filmerna men fortsätter inte med tråden om Evighetsstenarna. Det är en "intern" historia som samtidigt fyller i ganska jobbiga luckor i Tony Starks förflutna.

Daterad eller inte?
I filmens öppning används tekniken där en skådespelare föryngrats med hjälp av äldre filmat material. Det ser lite knepigt ut, men fungerar i det sammanhang som det används. Tekniken används bättre i senare filmer.

Bonus!
Jag sticker in lite bonusinformation här då det finns lite mer att säga om filmen. Det var nämligen den första jag fick frun att se med mig när vi var i USA 2016 och såg den i 4DX - en upplevelse beskriven i detta blogginlägg (där även planerna på ett sommarprojekt nämns...). Jag minns att jag såg mig tvungen att inför biobesöket sammanfatta hela MCU från film 1 till 12 för att göra förutsättningarna till de bästa. Jag önskar i dag att jag kunde höra min egen sammanfattning. Det hade varit väldigt kul!

Fruns kommentar:
Det här var ju den första filmen jag såg, men det var för fyra år sedan och jag kom inte ihåg själva historien eller hur den skulle sluta. Jag mindes vissa scener och det var roligt att se den nu och få förklaringar till vissa grejer. Jag inser att jag blev lite bortskämd med att börja med denna eftersom alla är med. Inte Thor och Hulken och det är kanske därför som jag inte gillar dem lika mycket. Kul att se filmen med svensk text och utan säten som skakade! Jag gillar de nya karaktärerna. Sorgligt att återupptäcka Chadwick Boseman dagen han dött och Tom Holland som spelar Spider-man är rolig.

Slutknorr:
Phase 3 är inledd och vi börjar se slutet - på sommaren framför allt! Jag tror projektet får byta namn nästa gång. Då blir det magiskt värre och det har jag sett fram mot att återse. Tretton sedda, tio kvar...

Kort resumé: Årets sommarprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 12 av 23...

ANT-MAN (2015)
Regi: Peyton Reed

Kommentar:
Åter igen blev det en liten paus i projektet som kan skyllas på att "livet kom emellan". Det innebär också att "sommarprojekt" blir en sanning med modifikation eftersom vi minst kommer att vara i september när vi kommer i mål. Men vem bryr sig? Nu passerar vi mittpunkten i projektet och stänger Phase 2 med introduktionen av "Ant-Man". Den här filmen var under produktion i tio år med Edgar Wright vid rodret och så gick samarbetet i kras och Peyton Reed klev in och tog över. Jag undrar fortfarande hur filmen hade varit om Wright hade fått göra den, men å andra sidan är "Ant-Man" en av de bättre filmerna i MCU. Den har humor, spänning, nya typer av miljöer och specialeffekter som verkligen gör under för berättandet. Att göra en heistfilm inom MCU var genialt och det var lika genialt att sätta Paul Rudd i huvudrollen, med Michael Douglas som en tung pjäs bredvid. Det enda som stör mig lite är den strukturella likheten med "Iron Man", men det kan jag leva med.

Kontinuiteten:
Karaktären är helt ny, men redan i inledningen där Douglas data-botoxats placeras vi i universumet med hjälp av Howard Stark. Trots att filmen utspelar sig i San Francisco görs det syftningar till Avengers och en av dem är ju med som en utsträckt hand till Ant-Mans inblandning i ensemblen framöver.

Daterad eller inte?
Det lekfulla användandet av specialeffekter gör verkligen susen och det finns inget att anmärka på. Det är otroligt roligt när små, vardagliga ting plötsligt blir jättestora. Det känns helt enkelt kul att se filmen.

Fruns kommentar:
I och med att vi delade upp filmen under ett antal dagar låg historien och göttade till sig som en bok. Den fanns med i mina tankar och jag funderade på hur det skulle gå. Scott Lang är en skön karaktär och Paul Rudd är så jävla rätt för rollen. Det är fascinerade när små saker blir stora. Det var en fin sidohistoria med Scott och hans dotter, precis som relationen mellan Hank Pym och Hope. Även om jag förstod att Ant-Man inte skulle dö satt jag ändå med andan i halsen i vissa scener. Jag gillade filmen och ser fram mot nästa.

Slutknorr:
"Ant-Man" är en av toppfilmerna och om jag tittar på vilka som ligger näst på tur så är det en rad med bra filmer, vissa som jag längtat efter att se om, så just nu känns det väldigt kul att vara mitt i projektet. Tolv sedda, elva kvar...

Kort resumé: Årets sommarprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 11 av 23...

AVENGERS: AGE OF ULTRON (2015)
Regi: Josh Whedon

Kommentar:
Efter en liten välbehövd, men delvis oplanerad, paus fortsätter MCU-projektet med den andra "Avengers"-filmen, som inte är slutet på Phase Two trots att den borde vara det. Den här gången ställs gänget mot ett världshotande motstånd som de delvis skapat själva, och utfallet på äventyret får konsekvenser i kommande filmer. Men det är att gå händelserna i förväg. Jag hade glömt bort att filmen börjar totalt pang på med en fartfylld ensemblebatalj där alla av ur-Avengers är samlade: Iron Man, Captain America, Thor, Hulk, Black Widow och Hawkeye. Den senare får en betydligt större plats i filmen än han haft i tidigare, vilket är bra. Precis som i den första ensemblefilmen är samarbetet och samspelet mellan karaktärerna den stora behållningen, och skillnaden här är att de faktiskt är ett team och inte en massa individuella tjockskallar. När filmen sedan är slut har ensemblen ökat med ett antal nya medlemmar, några kända sedan tidigare, andra helt nya. I ett större perspektiv tycker jag att "Avengers: Age of Ultron" är den sämsta av de fyra "Avengers"-filmerna. Det är lite väl mycket kaos och destruktion, men den var samtidigt bättre än jag mindes den.

Kontinuiteten:
Evighetsstenarna börjar få en större roll i det vanliga narrativet och inte som något som göms undan i bonusscener eller liknande. Det är bra för framtiden. Det är även en del tissel och tassel om Thors hammare som också har viss betydelse framöver.

Daterad eller inte?
Den där pang på-öppningsscenen som jag nämnde känns väldigt mycket dataspel och är lite väl uppenbart animerad. Det är lite märkligt, för senare i filmen kommer andra spektakelsekvenser som är mycket bättre gjorda. Hulken ser bara bättre och bättre ut, och Ultron är fint animerad efter James Spaders rörelser och med hans magnifika röst som karaktärsgivande egenskap.

Fruns kommentar:
Den var bra! AI är svårt att förstå, vilket gör det snäppet ännu häftigare på något vis. Jag gillar att vi fick se Hawkeyes hemlighet. Det fanns som vanligt en hel del roliga repliker även i denna film. Kanske att jag faktiskt skrattade mer än vanligt? Thor är ju bra på oneliners. De nya karaktärerna gillade jag och i det stora hela var det en bra underhållande film. Det ska bli spännande att se fortsättningen.

Slutknorr:
Som sagt, sämst i min egen interna "Avengers"-lista, men långt i från bottenskiktet i MCU. Ett viktigt steg på vägen dock och även i detta projekts, för nästa gång passerar vi mittenpunkten... Elva sedda, tolv kvar...

Kort resumé: Årets sommarprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 10 av 23...

GUARDIANS OF THE GALAXY (2014)
Regi: James Gunn

Kommentar:
Exakt på dagen sex år efter att jag såg "Guardians of the Galaxy" för första gången (på bio) ser jag om filmen i detta omtittningsprojekt. Som film tio är det förstås ett gigantiskt kliv åt sidan från den övriga storylinen, men inom denna rymdopera finns förstås godbitar inför framtiden. The Collector (Benicio Del Toro) berättar om Evighetsstenarna och Thanos (Josh Brolin) lurar i bakgrunden, redo att snart kliva in i handlingen. Grundäventyret om hur fem omaka varelser, däribland en jordbo och ett träd (!), förenas i en enad kamp som slutligen formar dem till ett team, är actionfyllt och spektakulärt och likt "Thor: The Dark World" mer "Star Wars" än MCU, men i det här fallet fungerar det mycket bättre. Dock måste jag säga att efter att ha sett tio MCU-filmer på 15 dagar börjar en viss mättnadskänsla komma krypande. Många episka bataljer blir det...

Kontinuiteten:
The Collector och Thanos nämnde jag och det är ju de som knyter ihop filmen med de tidigare nio. Dessutom kan man, om man tittar väldigt noga, hitta diverse påskägg i The Collectors samling. Vad är det som finns inglasat där? Howard the Duck-referensen i bonusscenen är oväntad smal, även för Marvel.

Daterad eller inte?
Med undantag för att Peter Quill lyssnar på musik där de modernaste låtarna möjligen är från 1988 (vilket förstås är en del av handlingen) så finns det inget som daterar filmen. Jag golvas fortfarande av designen av Knowhere och filmen är vansinnigt snygg i sin helhet.

Fruns kommentar:
Det här var inte var jag väntat mig och inte alls vad jag ville ha heller. Det känns inte som det är samma serie, utan något helt annat. Den föll mig inte i smaken. Dock kan jag säga att sista halvtimmen var helt okej. Min klara favorit var trädet.

Slutknorr:
I och med att jag vet varför det här gänget introduceras här, kan jag förstå min frus förvirring. Förhoppningsvis kommer hon att uppskatta filmen retroaktivt när fler pusselbitar lagts till. Det är ju i och för sig ett tag kvar till dess. Tio sedda, 13 kvar...

Kort resumé: Årets sommarprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 9 av 23...

CAPTAIN AMERICA:
THE WINTER SOLDIER (2014)
Regi: Anthony Russo, Joe Russo

Kommentar:
Efter två förhållandevis svaga MCU-filmer blir det upprättelse när "Captain America: The Winter Soldier" levererar en finfin actionthriller som knyts ihop med den första filmen samt med efterspelet av "The Avengers". Captain America och Black Widow jobbar för S.H.I.E.L.D. och tar sig an extra knepiga uppdrag och det är en fröjd att se Captain America in action. Visserligen är han supersoldat men ändå mer jordnära jämfört med Iron Man och Thor. I denna film skakas S.H.I.E.L.D. om ordentligt samtidigt som en synnerligen effektiv lönnmördare orsakar oro, inte minst hos Captain America när identiteten på The Winter Soldier blir känd. Mycket bra!

Kontinuiteten:
Många trådar till det förflutna finns med här, som den oväntade konklusionen på Bucky Barnes öde. Vi får även mer av Black Widow samt att The Falcon, Sam Wilson (Anthony Mackie) introduceras. Bonusscenen ger även en föraning om framtiden. Detta är även den första filmen där brödraparet Russo stått för regin och duon Christopher Markus och Stephen McFeely skrivit manus - en kombination som framöver ska stå för filmseriens bästa delar.

Daterad eller inte?
Åter igen inget att direkt nämna. I en scen gör Captain America anteckningar om saker han behöver kolla upp för att fylla i kunskapsluckorna, vilket kanske är en lista som skulle haft lite andra inslag i dag. Själva sidan med anteckningar ändrades i olika delar av världen för att bli mer ”lokal” för publiken.

Fruns kommentar:
Äntligen är vi tillbaka på banan igen! Jag gillar den här typen av film skarpt och att att Captain America och Black Widow teamar ihop sig. Jag gillar även tvisten med Bucky och andra spår som leder tillbaka till 40-talet. Det är en del riktigt snygga tekniska lösningar i filmen, till exempel när Black Widow tar en annan persons ansikte.

Slutknorr:
Det som slår mig vid dessa återbesök i MCU är vilka stora skådespelare som gjort inhopp i serien. I denna ser vi självaste Robert Redford i en tung roll. Det är ju ändå lite coolt. Snart är vi dessutom halvvägs i projektet. Nio sedda, 14 kvar...

Kort resumé: Årets sommarprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 8 av 23...

THOR: THE DARK WORLD (2013)
Regi: Alan Taylor

Kommentar:
Jag minns att när jag klev ur biosalongen efter att ha sett "Thor: The Dark World" så var det med en "meh"-känsla. Likt "Iron Man 3" är det ingen favorit. Det är en klumpig och mörk science fiction-historia vars poäng är att föra dynamiken mellan Thor och Loke vidare efter "The Avengers" samt att introducera Etern som en beståndsdel i något större. Äventyret i "Thor: The Dark World" är för stort på något sätt. Det känns mer som en "Star Wars"-film än som en del i MCU, och även om det kommer mer av den varan om några filmer, är "Thor: The Dark World" en av de klart sämsta filmerna i serien.

Kontinuiteten:
En skådespelare är utbytt från "Thor". Den musketörliknande Fandral spelas nu av Zachary Levi, vilket gör Levi till en av de där unika personerna som varit med i två parallella superhjältefranchiser (han är ju Shazam hos DC). Ingen större grej, förstås.

Daterad eller inte?
Det finns ingenting som direkt pekar på teknik som åldrats dåligt. Specialeffekterna är bra och framför allt imponeras jag av alla designer på både miljöer, karaktärer och prylar. Man kan absolut säga att Thor-filmerna visuellt inte liknar mycket annat.

Fruns kommentar:
Den här typen av film är lite för mörk för min personliga smak och jag är inte så förtjust i den. Det är för mycket sci-fi. Men återigen vill jag lyfta Tom Hiddleston som är helt fantastisk. Jag stör mig på Kat Dennings Darcy vars repliker bara är töntiga. Filmen är den sämsta hittills, den passade mig inte alls.

Slutknorr:
Som sagt, detta är ingen favorit, men glädjande nog väntar en rad betydligt bättre filmer så det är bara att tugga i sig att denna historia på något vis är nödvändig för att komma vidare med vissa karaktärer och små beståndsdelar i det större. Åtta sedda, 15 kvar...

Kort resumé: Årets sommarprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 7 av 23...

IRON MAN 3 (2013)
Regi: Shane Black

Kommentar:
Jon Favreau var inte nöjd med hur han tvingades modellera "Iron Man 2" utifrån studions önskemål och fortsatte inte som regissör, men är givetvis kvar som bifiguren Happy, vilket man tackar för. Likt tvåan är detta en film där storyn utgår från misstag från förr. Ett svek drygt tio år tidigare får konsekvenser för Tony Stark som inte mår helt bra i denna film. Fans av serietidningarna kunde gotta sig åt att skurken The Mandarin var med i filmen, men blev de helt nöjda med hur han användes? När "Iron Man 3" kom blev jag lite orolig för vilken riktning den faktiskt pekar mot. Tony Stark verkar vara färdig med sin karaktär, men riktigt så blev det förstås inte.

Kontinuiteten:
Å ena sidan tycker jag att filmen tappar lite av The Avengers-kopplingen, men å andra sidan gör den ju inte alls det eftersom Tony Starks mående är direkt kopplat till vad han var med om i den föregående filmen (och bonusscenen knyter ihop det ytterligare). Att använda PTS som en del av storyn är bra. Sen är det ju kul att se Yinsen (Shaun Toub) i flashbacken till 1999 i och med att Yinsen själv hänvisade till detta möte i "Iron Man".

Daterad eller inte?
Jag vet inte om jag ska se detta som ett bevis på att filmen är daterad, men i en sekvens sitter en teknikosäker Happy och inte vet hur han ska vända på skärmen på sin läsplatta. Det ligger kanske mer i karaktären än i helheten, men det är ändå något som pekar på att användandet av videosamtal och liknande var lite nytt.

Fruns kommentar:
Det var skönt med en vanlig actionfilm efter förra filmen. Jag behövde ett litet break från alla konstigheter och då fungerade en bra underhållande actionfilm.
Pepper Potts tog tillbaka lite av sitt gamla jag här, vilket gör det ännu märkligare hur hon var i förra filmen. Jag gillade även delen där Tony samspelar med den lilla pojken.

Slutknorr:
"Iron Man 3" är ingen favorit i sviten. Den har visserligen vissa bra inslag men i ett större perspektiv känns det mer som ett sätt att komma vidare. Jag gillar biten i filmen där Tony tillverkar engångsvapen av vanliga föremål man kan hitta i en järnhandel. I det stora hela läggs det fokus på hans kreativa ådra - mekanikern. Men filmen är som sagt ingen favorit. Sju sedda, 16 kvar...

Kort resumé: Årets sommarprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 6 av 23...

THE AVENGERS (2012)
Regi: Josh Whedon

Kommentar:
Milstolpe nr 1, finalen på MCU Phase 1, "The Avengers"! När man ser om filmerna nästan en per dag blir det förstås inte samma grej som de fyra år det tog mellan "Iron Man" och "The Avengers" men inte mindre härligt att vara framme för det! I och med denna film går MCU in i en ny riktning. Filmen är cirka 20 minuter längre än genomsnittet på de tidigare fem filmerna och omfånget känns större på alla sätt och vis. Berättelsen tar mer plats precis som alla hjältar tar mer plats. Det är intressant att det är så många olika viljor och mer eller mindre "själv är bäste dräng"-attityder som ska samsas mot ett allvarligt hot. Men den ursprungliga gruppen bildas här och det är väldigt härligt att se.

Kontinuiteten:
Mark Ruffalo klev in i MCU som ersättare för Edward Norton som inte kom överens med Marvel. Det är så här knappt tio år senare en förändring som är till det bättre. Inget ont om Norton som är en lysande skådespelare, men Ruffalo gör mer av båda rollerna. Trist nog tappar vi en av de skönare bifigurerna när MCU drabbas av sitt första dödsfall. Vi får även i första bonusscenen en föraning om MCU:s stora skurk. Bra plantering.

Daterad eller inte?
Svårt att hitta något som känns mossigt. Effekterna blir bättre och bättre. Hulken-designen är mycket bättre nu jämfört med några år tidigare.

Fruns kommentar:
Egentligen är det lite för mycket ”rädda världen” och det märks att filmen var längre. Finalscenen var för lång. Det var roligt att se alla tillsammans och Tom Hiddleston är en fantastisk skådis och hans Loke är en bra skurk, väldigt creepy. Väldigt rolig scen mellan honom och Hulken. Det känns som det är mer humor i filmen. Trist att Pepper Potts blivit mer av ett kuttersmycke i de få scener hon är med i. Hon är bara snygg och förfärad. Fast jag förstår att hon inte ska vara i fokus.

Slutknorr:
"The Avengers" kvarstår som en av de bästa MCU-filmerna. Den är en fantastiskt fin avrundning på första fasen och man längtar efter nästa gång karaktärerna sammanstrålar. Sex sedda, 17 kvar...

Kort resumé: Årets sommarprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 5 av 23...

CAPTAIN AMERICA:
THE FIRST AVENGER (2011)
Regi: Joe Johnston

Kommentar:
Likt fallet med Thor var Captain America ingen karaktär jag var inläst på och när det blev klart att filmen skulle utspela sig på 40-talet kunde jag inte förstå hur det skulle hänga ihop med resten. Inga problem för Marvel som löste det galant. [Min ursprungliga recension av "Captain America: The First Avenger"]. Galant är även en bra beskrivning på filmen - att berätta en 40-talshistoria med den tidens formspråk och attityder är ett genidrag. Det som känns pajigt med 40-talet nu ÄR lika pajigt i filmen och actionsekvenserna känns som tillsnyggade versioner av de episodfilmer som gjordes med Captain America och andra filmstjärnesuperhjältar på den tiden. Otroligt smart och så knyts det ihop med filmsvitens nutid på ett fint sett. Just Captain America (Chris Evans) har blivit lite av min favoritkaraktär i MCU och jag är även väldigt förtjust i Hayley Atwells Peggy Carter som den kvinnliga sidekicken. Av de få starka kvinnokaraktär i MCU vid den här punkten, och kanske även generellt, är hon något extra.

Kontinuiteten:
Vi ser ytterligare en version av Howard Stark i filmen, vilket får ses som i sin ordning eftersom Dominic Coopers variant är ett 30 tal år yngre än den som John Slattery spelade i "Iron Man 2". De är dock inte speciellt lika, men i och med att Cooper fick göra rollen i de två säsongerna av "Agent Carter" så känns det väl okej.

Daterad eller inte?
Den inledande biten där Chris Evans huvud digitalt monterats på en klenare killes kropp ser lite konstigt ut. Det känns som något som hade kunnats göras bättre i dag. Jag är heller inte helt förtjust i Red Skulls utseende. Det ser väldigt gummiaktigt ut och onaturligt rött. Jag fattar att det är en fin återskapelse från serierutorna men det ser ändå lite märkligt ut. Frågan är om det hade gått att göras annorlunda?

Fruns kommentar:
Jag förstår varför Captain America är mångas favorit. Han är genomgod och det är lite fint att en är så i den otroliga blandning på folk som det är i filmserien. Jag tycker att filmen var bra. Kul att få bakgrundshistorien till karaktären i och med att jag sett en senare Captain America-film. Jag visste inte att den skulle utspela sig på 40-talet och att filmen inte känns lika tekniskt cool förklaras ju av det. Men trots det har de ändå skapat tekniska prylar som troligtvis inte fanns då men är ”naturliga” här.

Slutknorr:
Nu är mer eller mindre alla spelpjäser samlade inför "The Avengers" och filmsviten börjar ta fart på allvar. Framför allt ska det bli roligt att se karaktärsutvecklingen från och med nu. Än har det bara börjat. Fem sedda, 18 kvar...