Anders Jakobsons blogg

Kort resumé: Årets sommarprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 4 av 23...

THOR (2011)
Regi: Kenneth Branagh

Kommentar:
"Thor" var den första MCU-filmen som jag recenserade för DVDKritik.se. Jag minns en viss tveksamhet inför filmen. Karaktären var jag inte inläst på och hela grejen med en asagud som superhjälte var knepig. Men jag blev glatt överraskad på många vis och Thor fungerar absolut som ensuperhjälte. Detta tack vare kombinationen av äventyr i Asgård och på Jorden. Om filmen inte haft en koppling till vår värld hade det mest blivit ett svulstigt sci-fi- och fantasyäventyr. Kenneth Branagh regisserade filmen med en ambition om att göra ett Shakespearianskt familjedrama, vilket det också blev. Filmen introducerar flera nya viktiga karaktärer, inte minst Thor (Chris Hemsworth) och Loki (Tom Hiddleston), men den introducerar även ett försiktigt lager av humor som gör sitt till det hela. En liten föraning av betydligt oförsiktiga lager i framtiden!

Kontinuiteten:
Med facit i handen är det tydligt att vägen mot "The Avengers" stakas upp här och det är många referenser till framtiden. Cliff Barton skymtas i en sekvens och då visste man kanske inte vad det skulle bli av honom. En avvikelse är dock Thors ögonbryn som blekts till denna film. Lite lustigt!

Daterad eller inte?
Lite som jag misstänkte i förra bloggen är det svårt att hitta något som känns daterat i denna film. Det skulle väl kanske vara att Darcy (Kat Dennings) nämner en iPod. Men det är väl det. När det gäller filmens utseende tycker jag att Asgård är snyggt designat - det liknar verkligen inget annat och regnbågsbron Bifrost ser fantastisk ut.

Fruns kommentar:
Det jag tyckte var kul var att de hade med lite mytologi och en karaktär som redan fanns utanför superhjältevärlden, alltså Thor. Jag har även lagt märke till att tjejerna i filmerna inte bara är jävligt snygga utan väldigt smarta också: Gwyneth Paltrow, Scarlett Johansson och nu Natalie Portman. De är inte bara bihang. Jag reagerade även på att frostjättarna var väldigt lika White Walkers från ”Game of Thrones”. När det gäller filmen så var det lätt att förstå hur det skulle gå, men den var mycket bättre än jag hade trott. Jag blev positivt överraskad.

Slutknorr:
Det börjar kännas roligt att se om de här filmerna, speciellt när pusselbitarna ramlar på plats och man kan ana något större. Det peppar mig. Dessutom tycker jag att "Thor" breddar filmsviten stilmässigt och det är ju bara början. Fyra sedda, 19 kvar...

Kort resumé: Årets sommarprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 3 av 23...

IRON MAN 2 (2010)
Regi: Jon Favreau

Kommentar:
En av de mest uppseendeväckande detaljerna kring "Iron Man 2" [recenserad av Lilja när det begav sig] är att det är skådespelaren Justin Theroux ("The Leftovers") som skrivit manuset helt ensam. Det är ett av totalt fyra filmmanus han producerat hittills. Det är lite oväntat. Nåväl, i och med denna film känns det som Marvels filmuniversum börjar ta fart på riktigt. Många nyckelfigurer introduceras i filmen och små pusselbitar och referenser ger föraningar om något större. Robert Downey Jr.:s Tony Stark har blivit dryg på ett nytt vis, men det grundas i att han inte mår speciellt bra. Vem kunde ana att ett hemligt meddelande från hans pappa (nu spelad av John Slattery) kunde få honom att må bättre? Apropå "nu spelad av" så kliver Don Cheadle in i rollen som Rhodey och mer eller mindre stjäl en Iron Man-dräkt. Tydligen var det en dispyt mellan Terrence Howard och Marvel som ledde till karaktärsbytet. Filmens två skurkar, vapenhandlaren Justin Hammer (Sam Rockwell) och Ivan Vanko (Mickey Rourke) är bra, men den bästa karaktären är förstås Scarlett Johanssons Natasha Romanoff. Jag hade glömt bort hur cool hon är i den här filmen.

Kontinuiteten:
Filmen följer "Iron Man" väl men gör det även tydligt att "The Incredible Hulk" har sina uppenbara problem med att vara en del i seriens kontinuitet. Bonusscenen i föregångaren stämmer liksom inte med var den här filmen är när den börjar, och det är som sagt lite uppenbart att det inte är helt hundra. Men strunt samma. Etableringen av S.H.I.E.L.D. och Avengersintiativet är tydligt på gång och bonusscenen blickar snyggt fram mot nästa film.

Daterad eller inte?
Tekniken i filmen känns som den tagit ett par sjumilakliv från förra "Iron Man". Riktigt snyggt och jag bara älskar den den väskan som rymmer hela Iron Man-dräkten. Så coolt! Jag tror det kommer bli svårt att bedöma daterade inslag i kommande filmer från och med nu...

Fruns kommentar:
Jag gillar introduktionen av Scarlett Johanssons karaktär bäst. Det är tufft med coola kvinnor. Jag gillade även Mickey Rourkes skurk. Han var smart och "på riktigt" på något vis. Jag gillade hans uppfinning, elpiskorna. Det var även kul att Iron Man fått något sorts storhetsvansinne.

Slutknorr:
Trots att "Iron Man 2" bygger ut universumet så upplever jag ändå filmen som lite bökig. Det är inte min favoritfilm, om man säger så. Jag läser mig till att Marvel propsade på att filmen skulle innehålla mer material som ledde fram emot den kommande "The Avengers", vilket gjorde att Jon Favreau fick skära ned lite i sin ursprungliga version av storyn. Det märks på något vis, även om det förstås rent historiskt sett är bättre att riktningen ställdes mot något större. Tre sedda, 20 kvar...

Kort resumé: Årets sommarprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 2 av 23...

THE INCREDIBLE HULK (2008)
Regi: Louis Leterrier

Kommentar:
2003 gjorde Ang Lee den första moderna "Hulk"-filmen som får ses som en massiv flopp på många sätt och vis. Därför var denna reboot blott fem år senare [recenserad av Lilja när det begav sig] lite oväntad, men välbehövd eftersom riktningen på karaktären i ett större perspektiv styrdes rätt. Regissören Louis Leterrier ville lustigt nog ha Mark Ruffalo i huvudrollen, men det blev Edward Norton som enligt uppgift var väldigt engagerad i filmens story och manus. Jag var lite orolig för att se om denna film, men det är i stora drag en spännande story med ett tydligt driv, inte minst tack vare de trånga brasilianska miljöerna i början av filmen. Norton är bra och det som inte är lika bra är egentligen själva Hulksekvenserna. Stundtals är de riktigt bra där skräck- och monsterdelen av karaktären verkligen kommer fram och Hulken är oväntat brutal, men det landar så småningom i det lite trista "göra småsmulor av en stad"-bataljerna som är ett generellt problem inom genren.

Kontinuiteten:
Ibland debatteras det om att "The Incredible Hulk" egentligen inte ska ses som en del av MCU, och med facit i handen finns det vissa saker i denna film som inte följs upp eller som inte är riktigt som det blir. Det känns lite som att Marvel vid den här punkten planterade vissa små frön till eventuella uppföljare på filmen specifikt (till exempel identiteten på Bettys nya pojkvän och att Samuel Sterns får i sig lite av Banners blod), samtidigt som de jobbade vidare på Avengers-masterplanen, vilket bonusscenen med Tony Stark är det tydligaste exemplet på. Dessutom finns det en stark koppling till Captain America i och med att det är samma supersoldatserum som används i filmen. Men kontinuiteten känns ändå lite småskakig, måste jag säga...

Daterad eller inte?
Det är lite samma situation som med "Iron Man" - mobiltelefoner och liknande är uppenbart "gamla", men vad spelar det för roll? När det gäller filmens specialeffekter så tycker jag att de generellt sett är bra, men själva Hulken är inte lika förfinad som den kommer att bli.

Fruns kommentar:
Jag hade inte så höga förväntningar och var inte så peppad på den, men den var helt okej. Inte lika smart och cool som "Iron Man" och därför inte lika rolig. Lite för mycket ”roooaar!”. De värsta actionscenerna tilltalar inte mig.

Slutknorr:
Jag måste säga att jag tycker att filmen var bättre än jag hade räknat med och jag gillar passningarna till Bill Bixby och Lou Ferrigno och lite andra referenser till tidigare inkarnationer i både tv och tryck. Filmen saknar lite av den humor som kommer fram i senare MCU-filmer och det hade nog lyft den ytterligare. Två sedda, 21 kvar...

Vintern/våren 2019 såg jag om "Game of Thrones" i sin helhet (inför den sista säsongen) tillsammans med min fru som inte sett serien tidigare. Det var ett roligt projekt och i det sista blogginlägget skrev jag att nästa projekt skulle bli att se om hela Marvels filmuniversum (MCU).

Ett drygt år senare har vi börjat. En graviditet och en period av nyblivet föräldraskap med ingen tid alls till gemensamt filmtittande kom emellan, så att säga... Men nu finns tiden och det är jättekul att inleda detta projekt. Jag har varit sugen länge på att se om filmerna och min fru har bara sett några enstaka mitt i så det blir ett sätt för henne att komma i kapp och fylla i vissa luckor.

För min egen del är det vissa filmer jag gärna vill komma till så snabbt det bara går, men poängen med ett sådant här projekt är att det tar tid och att det är en "resa". Därför har jag tänkt dokumentera upplevelsen här i bloggen. För att göra det lite annorlunda, och samtidigt lättare för mig själv, blir det enligt någon sorts förutbestämd formel. Nu kör vi - film 1 av 23...

IRON MAN (2008)
Regi: Jon Favreau

Kommentar:
Det var Lilja som recenserade "Iron Man" när den kom på DVD hösten 2008. Jag borde ha sett den däromkring också. Det var först tre filmer in i MCU som jag ”tog över”. Jag har alltid sett filmen som en av de riktigt bra superhjältefilmerna som gjorde något seriöst av genren. Filmen håller fortfarande hög klass med mycket spänning och bra underhållning. Filmen blir lite klumpig mot slutet, vilket ligger lite i genrens karaktär, men det var ett kärt återseende och jag blir väldigt peppad på att komma vidare i sviten.

Kontinuiteten:
Med facit i handen känns det som att Marvel hade en masterplan (som kanske inte var lika rejäl som det filmserien växt till) med små korn till framtiden. Dock hade man kanske inte räknat med att Howard Stark skulle få en framträdande roll i kommande filmer då skådespelaren Gerald Sanders "spelar" honom på de fotografier som är med. Han har vi inte sett senare. Även Rhodey spelas av en annan skådespelare jämfört med senare i serien. Jag gillar dock Terrence Howards insats och minns inte varför han lämnade serien. Det får jag tar reda på så småningom.

Daterad eller inte?
Teknologin i filmen när Tony bygger sin dräkt är fortfarande härligt futuristisk men visuellt är det lite klent jämfört med senare i serien. Mobiltelefonerna, om än inga man sett på riktigt, är inga moderna smartphones och känns därmed lite daterade. Vad som dock är mest daterat är när en militär vill ta en selfie med Tony och han säger ”Jag vill inte se bilden på MySpace”...

Fruns kommentar:
Jag tycker att den är svinbra och smart på något sätt, trots att den har några år på nacken. Tony Stark är en väldigt skön karaktär. Filmen fyller i några luckor och dialogen är skön.

Slutknorr:
Kul att vara igång och det ska bli ännu roligare att fortsätta. En film sedd, 22 kvar...

I dag publiceras den 5500:de recensionen på DVDKritik.se och det firas med att släppa lös en text om en två år gammal tv-serie. Så här: I och med att vi i huvudsak recenserar filmer och tv-serier när de finns på ett fysiskt format för hemmamarknaden (vilket var hela poängen med DVDKritik.se när sajten startade 2006) så blir det emellanåt så att vi får vänta förgäves på vissa titlar. Allt släpps inte som DVD eller blu-ray numera [se fotnot].

Till exempel gäller det vissa svenska tv-produktioner. När vi tittar på något som visas på tv kan det vara så att vi är så förutseende att vi skriver en färdig recension "för framtida bruk" (vilket givetvis även sker vid biobesök), men om det inte kommer en möjlighet att ta del av titeln på hemmamarknaden ligger texten mest och tar upp opublicerad databasplats. Det finns några sådana texter liggande.

En har varit på den utmärkta "Det som göms i snö", en Leif GW Persson-relaterad originalserie som visades på Kanal 5 och Viaplay 2018. Länge har jag väntat på ett fysiskt släpp för att kunna publicera texten. Likt många andra svenska krimserier har den släppts i utlandet, men inte här. Nu när serien även lagts till i HBO Nordics utbud kände jag att det ändå var dags att publicera texten.

Det är något med kriminalhistorier och sommaren. Jag tror det är många fler än jag som vanligtvis klämmer ett antal deckare på semestern eller göttar ned sig i soffan framför något kriminalraffel, må det så vara veckans "Morden i Midsomer" eller något lite mer brutalt. Kopplingen finns där i alla fall, vilket kändes som motivation nog att publicera något så gammalt som något nytt.

Har ni missat serien och har tillgång till HBO (eller Viaplay, förstås) får ni inte missa denna pärla. En andra säsong skulle spelas in nu under våren för visning nästa år. Jag hoppas verkligen inte att Coronan satte stopp för det...

Fotnot: Numera recenserar vi även strömmad film/tv där det är originalproduktioner eller distribuering som "alla" lätt kan se. Alltså skulle "Det som göms i snö" publicerats som ett Viaplayoriginal om den hade kommit nu. Så var det inte 2018.

Att boxutgivningen avslutas för vissa tv-serier är oerhört trist för vi som är komplettister. Det är inte lika kul att ha några boxar i hyllan och resten på en streamingtjänst, men så verkar det tyvärr bli med "Ballers". Säsong 1 till 3 kom på DVD och blu-ray i Sverige men för att se de sista två säsongerna får man vända sig till källan, det vill säga HBO. Det har jag gjort och därmed sett klart serien som gick i mål i höstas.

Här är recensionerna:
"Ballers - Säsong 4"
"Ballers - Säsong 5"

Det är nytt år och det är bokstavligt talat dags för mig att vända blad, eller åtminstone skapa ett nytt dokument med namnet "Filmlistan 2020" i min anteckningsapp.

De som hänger med här i bloggen vet att jag haft som tradition de senaste ca 15 åren att anteckna allt jag ser - långfilmer, dokumentärer, tv-seriesäsonger etc - i en lista. 2019 blev det 218 titlar på listan, vilket är runt 20 färre än 2018, men några mer än de närmast liggande åren. Av dessa har 155 förevigats i recensioner på DVDKritik.se under det gånga året.

Vanligtvis brukar jag lista de 25 bästa släppen (som jag recenserat under året), men till skillnad från de senaste åren har jag i år valt att krympa listan till 20 titlar för att få till en mer fokuserad och tajt lista.

Innan vi kommer till den ska jag säga att i samband med årssammanfattningen 2018 satte jag en målsättning om att blogga mer. Det gjorde jag - i ett halvår. Det tog stopp halvvägs, vilket kan ha att göra med att det i början av december ploppade ut en ny, kommande recensent vid namn Ralf. Det är väl inte lönt att sätta nya bloggmål för 2020 men jag hoppas att jag kan vara lite mer regelbunden i alla fall.

Med det sagt så har vi här...

...DE 20 BÄSTA RECENSERADE SLÄPPEN PÅ DVD/BLU-RAY/STREAMAT UNDER 2019

After Life - Säsong 1 (Dramakomedi)
Ricky Gervais bästa produktion hittills
- Gapskrattsglädje och gråtframkallande sorg varvades när Ricky Gervais skrev, regisserade och spelade den cyniska mannen som tappat både hopp och hyfs efter att hans fru dött. Gripande och enormt sevärt.

Avengers: Endgame (Action)
Ett fantastiskt avslut men inte slutet
- Det kommer många superhjältefilmer varje år men ingen kan mäta sig med ”Avengers: Endgame”, finalen efter 20 föregående filmer. En enorm film på alla sätt och vis som kommer att skriva in sig i filmhistorien.

Big Little Lies - Säsong 2 (Drama)
Ytterligare en välskriven omgång tv-drama
- Egentligen borde det ha räckt med den första och utmärkta säsongen, men efter den enorma succén fick vi mer. Och fortsättningen levererade, med Meryl Streep som ny och obehaglig ensemblemedlem.

Black Summer - Säsong 1 (Skräck)
The helt-jävla-galna-speed-Walking Dead
- Egentligen borde jag somna direkt vid första scenen i zombieserien ”Black Summer”. Genren är uttjatad och gjord, men den här serien lyckades i åtta febriga avsnitt omvända mig totalt. Får vi mer? Jag hoppas på det.

Bohemian Rhapsody (Drama)
En av de bästa musikfilmerna någonsin
- Som musiker och musikintresserad brukar vanligtvis musikfilmer ha ett visst lager av skarvande i sina gestaltning av spelandet. Den Oscarsvinnande Queen-filmatiseringen var i stället oerhört övertygande på alla vis.

Dark - Säsong 2 (Science fiction)
Hjärngympa och tuggmotstånd omgång två
- Den tyska tidsresethrillern ”Dark” blev ännu mer komplicerad och krånglig i sin andra omgång, men hänger man med i svängarna är det otroligt givande att lägga fokuserad tid på den. Jag längtar efter den avslutande tredje säsongen.

Doom Patrol - Säsong 1 (Dramakomedi)
Knappast de genomsnittliga superhjältarna
- Att säga att det är brist på superhjälteserier nu för tiden är att ljuga, men att säga att denna brokiga skara hjältar utgör en av de mest intressanta och välskrivna bidragen i genren är att tala sanning helt och hållet.

El Camino: A Breaking Bad Movie (Drama)
Tack för filmen som inte behöver finnas
- ”Breaking Bad”-sagan borde vara över, med undantag för de historiska kompletteringar som kommer via ”Better Call Saul”, men denna överraskningsfilm fyllde i luckor som man inte trodde fanns. Suget att se om serien kom på köpet.

Escape at Dannemora (Drama)
Fascinerande på så många vis
- Det var visserligen Patricia Arquettes gestaltning som gick genom rutan, men allt i denna verklighetsbaserade historia om en spektakulär flykt från fängelset Dannemora var minnesvärt och fascinerande. En utmärkt miniserie.

Klaus (Animerad)
Netflix bidrar till julmyset
- Precis som det känns omöjligt att göra nya jullåtar, borde det vara omöjlighet att göra nya julfilmer. Men Netflix lyckades med ”Klaus”. En charmig animerad pärla som har goda möjligheter att bli en riktig julklassiker.

Long Shot (Komedi)
Genuint rolig och politiskt vass
- Komedier som inte är roliga vill man inte lägga tid på. ”Long Shot” är inte ett sådant exempel utan snarare den raka motsatsen. En väldigt lyckad och komedi med Seth Rogen och Charlize Theron som roligt omaka par.

Mindhunter - Säsong 2 (Drama)
Teorin omsätts i praktiken
- Efter alldeles för lång väntan kom det äntligen en andra omgång av ”Mindhunter” och nu längtar man genast efter mer. Ett stort, verklighetsbaserat fall gjorde säsongens centrum fokuserat och spännande.

Rocketman (Drama)
Rå, ärlig och respektfylld musikfantasi
- Att Elton Johns liv skulle bli film kändes självklart och givet, men att det skulle bli en fantasifylld musikal som tänjde på gränser och lekfullt bearbetade hans låtskatt var mer oväntat. Taron Egerton var övertygande i huvudrollen.

Spider-Man: Into the Spider-Verse (Animerad)
En otroligt bra animerad superhjältefilm
- Det kom visserligen en spelfilm med Spider-Man under året, men denna animerade film var bättre. En mycket välgjord, modern och lekfull tolkning som bjöd in hur många Spindelmän som helst på samma gång.

Stranger Things - Säsong 3 (Science fiction)
Kalasbra och spännande tredje runda
- Mytologin i ”Stranger Things” utvecklas och växer sig starkare med varje säsong, precis som skådespelarna växer in i sina roller mer och mer. Tredje säsongen skruvade upp serien avsevärt och vi ser fram emot mer inom kort.

Störst av allt (Kriminaldrama)
En alldeles utmärkt svensk Netflixdebut
- Malin Persson Giolitos hyllade roman adapterades av FLX till Netflix första svenska originalproduktion. Resultatet blev spännande och bra, även för de som läst romanen och därmed redan kunde historien. Välgjort!

Toy Story 4 (Animerad)
Fjärde filmen matchar de tidigare
- Nästan tio år efter det som troddes vara slutet på Pixars stora succéserie återsåg vi leksakerna för ett sista äventyr, kanske. Trots att det handlar om en fjärde film fanns kvaliteten och hjärtat där - precis som vanligt.

Unbelievable (Kriminaldrama)
Bland det bästa på strömmad tv just nu
- Kriminaldramer duggar tätt nu för tiden och bland det bästa som gick att se 2019 var verklighetsbaserade ”Unbelievable” om en serievåldtäktsman och de kvinnor som satte dit honom. Otäckt men väldigt välspelat.

Watchmen - Säsong 1 (Thriller)
Årets bästa tv - för fansen
- 2019:s stora överraskning. Vem hade vågat tro att en modern fortsättning på Alan Moores och Dave Gibbons klassiska grafiska novell skulle hitta så exakt rätt i ton och historia? Helt suveränt i nio utmärkta avsnitt.

Älska mig - Säsong 1 (Dramakomedi)
Kanske årets bästa svenska tv
- 2010:s stora svenska tv-överraskning. Josephine Bornebusch stod för manus, regi och huvudroll i detta underhållande drama om kärlek med en dysfunktionell familj i centrum. Osvenskt, och därför årets bästa svenska tv.

Tidigare år:

Årssammanfattning av 2018
Årssammanfattning av 2017
Årssammanfattning av 2016
Årssammanfattning av 2015
Årssammanfattning av 2014
Årssammanfattning av 2013
Årssammanfattning av 2012
Årssammanfattning av 2011
Årssammanfattning av 2010

I dag är det exakt 13 år sedan DVDKritik.se slog upp sina digitala dörrar för att pytsa ut recensioner nästan dagligen. Under de senaste åren har vi kört med en ny recension fem dagar i veckan. När det var som värst kunde vi trycka ut två per dag - varje dag.

Dagen till ära har vi 5313 publicerade recensioner. Det är inget speciellt med den siffran. Den känns som en typisk kod till ett betalkort. Det enda speciella med den är att i morgon ökar den ett snäpp och så vidare.

DVDkritik.se må ha blivit en tonåring och än är det långt kvar till pensionen. Tack för att du läser.

Under helgens Comic-Con utannonserade Marvel Studios hela sin Phase 4 i sitt filmiska universum (MCU). Det var en del väntat och en del oväntat. Totalt tio titlar finns i fasen som sträcker sig över 2020-2021 och därefter kommer Phase 5 som redan är en god väg på planeringsstadiet. Det man kan konstatera är att det är en rejäl omskakning i universumet sedan ”Avengers: Endgame” och att det saknas en ny Avengers-film i slutet av fasen. Sannolikt är Avengers så som vi är vana att se dem ett minne blott.

Viss spoilervarning, då det händer en hel del i ”Avengers: Endgame” som borde göra vissa av de titlar som utannonserats omöjliga.



”Black Widow” (1/5 2020) och ”The Eternals” (6/11 2020)

Att Scarlett Johansson skulle få sin egen solofilm har varit känt länge. Nu fick vi reda på att den utspelar sig efter "Captain America: Civil War" och många av de frågetecken som funnits kring Black Widows bakgrund kommer nu förhoppningsvis att rätas ut.

The Eternals är namnet på några uråldriga gudaliknande figurer som funnits på jorden i 35 000 år och alltså funnits med någonstans i bakgrunden i allt de vi sett redan. Här är ett rejält kliv in i den kosmiska aspekten av Marveluniversumet och jag känner mig en smula orolig. Men det gjorde jag när Guardians of the Galaxy kom på tal för några år sedan och det blev ju bra. Skådespelarna i filmen är spännande: Angelina Jolie, Richard Madden, Kumail Nanjiani, Salma Hayek, Brian Tyree Henry och Lauren Ridloff för att nämna några.



”The Falcon and the Winter Soldier” (hösten 2020) och ”Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings” (12/2 2021)

”The Falcon and the Winter Soldier” är den första originalserien för Disney+ som Marvel pytsar ut - av många! Det känns spontat som det som är mest gamla Avengers av det som bjuds då jag antar att serien tar vid där ”Avengers: Endgame” slutade, det vill säga när Falcon fick en viss present… I dagsläget vet jag inte om eller hur Disney+ kommer att kunna ses i Sverige men jag håller tummarna för att det är på ett enkelt vis.

Shang-Chi är en 70-talsserie som skapades i efterskvalpet av ”Enter the Dragons” framgångar och kommer alltså att vidga MCU österut. Filmen kommer att innehålla den riktiga Mandarin ("Iron Man 3" och titelns ”Ten Rings” är en terroristorganisation som nämndes redan i första "Iron Man".



”WandaVision” (våren 2021) och ”Loki” (våren 2021)

Ytterligare två Disney+-original som spinner vidare på ”Avengers: Endgame”. Här är det dock lite knepigt eftersom vissa av karaktärerna inte finns för tillfället. Som Vision, och Loki är ju den onda varianten av karaktären från en annan tidslinje. Spännande. I ”WandaVision” kommer även en karaktär från "Captain Marvel" att medverka och Wanda Maximoff/Scarlet Witchs utveckling i serien kommer att ha en direkt koppling till nästa långfilm…



”Doctor Strange and the Multiverse of Madness” (7/5 2021) och ”What if…?” (sommaren 2021)

Den andra Doctor Strange-filmen beskrivs som MCU:s första otäcka film i vilken Scarlet Witch alltså kommer att medverka. Riktigt intressant och lovande, vilket jag inte kan säga om Disney+-serien ”What if…?” som är en animerad serie med ”tänk om”-scenarion med ”roliga alternativa händelser”. Känns måttligt kul. Det som dock är roligt är att 25 Marvelskådisar kommer att vara med med sina röster, vilket kan göra att vi träffar vissa gamla bekanta på nytt.



”Hawkeye” (hösten 2021) och ”Thor: Love and Thunder” (5/11 2021)

Ytterligare en post-Avengers-serie för Disney+ med bågskytten Hawkeye. Kan fungera för den karaktären. I den fjärde Thor-filmen kommer dock något intressant att hända - Thor kommer att bli kvinna, och det är Natalie Portmans Jane Foster kommer på något vis att vara värdig att lyfta Mjölner. Denna storyline är plockad från serievärlden och känns som en kul vändning i franchisen. Det spekuleras i att Guardians of the Galaxy kommer att vara med i filmen i och med att senast vi såg Thor så var han tillsammans med dem.

Och där slutar Phase 4 med totalt fem biofilmer och fem streamingserier. Marvel utannonserade fler titlar där en reboot på Blade-franchisen med Oscarsvinnande Mahershala Ali i huvudrollen stack ut lite extra. Annat på gång är ”Black Panther 2”, ”Captain Marvel 2”, ”Guardians of the Galaxy Vol. 3” och ett MCU-omtag på ”Fantastic Four” som ska ”ta upp Marvels första familj till den plattform och den nivå de förtjänar” som Kevin Feige uttryckte det. Även ”X-Men” kan vara på väg in i MCU på något vis i Phase 5.

Mycket kan ju hända. En tredje Spider-Man-film borde vara given och om man tittar tillbaka på utannonseringen av Phase 3 för fem år sedan blev det en del omstuvningar och förändringar. Hur det än blir är det ett stadigt kliv in i framtiden Marvel tar med sitt maffiga Phase 4-program.

Väntan har varit lång men i dag släpptes äntligen trailern till "Doctor Sleep" och den ser oväntat bra ut. Det är alltså årets tredje Stephen King-filmatisering för biograferna (efter "Jurtjyrkogården" och "Det: Kapitel 2") och romanen med samma namn är hans uppföljare till "The Shining".

De som kan sin Stephen King vet att han inte var speciellt glad i Stanley Kubricks filmatisering som blivit en skräckfilmsklassiker på egna meriter men är en tämligen usel tolkning av romanen. Det är så pass betydande skillnader att Mike Flanagan som står för manus och regi till "Doctor Sleep" fått jobba hårt för att få till en film som är en uppföljare till två olika källor - Kings originalroman och Kubricks film.

Men banne mig om det inte ser ut som om han lyckats! Genom att noggrant återskapa Kubricks miljöer och stil har han gjort egna scener i "The Shining"-världen (blodhissen i trailern är dock från Kubricks original) och sedan gjort finfina passningar i de moderna bilderna för att knyta ihop det ytterligare. För mig känns detta väldigt lovande.

Storyn går i grova drag ut på att Danny Torrence vuxit upp och använder sina krafter för att guida människor på äldreboenden in i livet efter detta. Han får kontakt med en ung flicka med samma typ av kraft men betydligt starkare, vilket gör henne till ett hett villebråd för en samling psykiska vampyrer ledda av Rose the Hat. Hon spelas av svenska Rebecca Ferguson och den vuxna Danny görs av Ewan McGregor. Flanagan stod härom året för den utmärkta Netflix-filmatiseringen av "Geralds lek".

Svensk premiär, sannolikt under bokens svenska titel "Doktor Sömn", blir det 8 november. Här är trailern: