Fjärde filmen matchar de tidigare
FILMENEtt slut är uppenbarligen inte ett slut. För nio år sedan kom "Toy Story 3" som kändes som ett definitivt slut på en succéartad filmsvit, och där och då var planen så. Pixar lät visserligen sina leksakskaraktärer leva vidare i några kortfilmer, men ytterligare en långfilm fanns inte på kartan. Den numera frysboxplacerade John Lassetter sa när det begav sig att en fjärde film var osannolik om Pixar inte matchade eller överträffade kvaliteten på de tidigare tre. Nu finns det en fjärde film och jag kan tacksamt konstatera att den åtminstone matchar de tidigare tre.
Jag tycker det är smått fantastiskt att ingen av de fyra "Toy Story"-filmerna är den andra lik sett till själva storyn. Visst, det finns förstås vissa grundpelare som är svåra att komma förbi, men "Toy Story 4" är inte en simpel upprepning av någon av de tidigare filmerna. Det är när det kommer till kritan en kärleksfilm vi inte visste fanns inom filmseriens ramar.
Filmen inleds med en flashback till en rafflande actionsekvens där en leksak riskerar att försvinna under en osedvanligt regnig natt, men scenen slutar med att porslinsleksaken Bo Peep (röst av Annie Potts) med sitt trehövdade får och tillhörande lampa säljs från huset då Andys lillasyster vuxit ifrån leksaken. För Woody (röst av Tom Hanks) har Bo varit lite av ett kärleksintresse och han försöker rädda kvar henne, men hon säger klokt att tiden är inne för att ett nytt barn ska ta över henne och Woody släpper bokstavligt talat taget. Detta förklarar varför Bo Peep inte fanns med i "Toy Story 3".
I ett snabbt montage ser vi sedan hur Woody lever vidare med Andy tills han vuxit upp och lämnar över alla sina leksaker till flickan Bonnie, vilket var slutknorren på förra filmen, och där någonstans börjar den här historien. Inledningsvis går den ut på att Bonnie ska börja förskolan och Woody ser till att smyga med i hennes ryggsäck under inskolningsdagen för att hålla ett vakande öga på henne. Under denna dag tillverkar hon en egen leksak av diverse skräp. Hon älskar Forky (röst av Tony Hale), men gaffel-skeden förstår inte vad han är. Han ser sig själv som skräp, men Woody försöker intala honom att han är en leksak (vilket är en liten fin referens till första filmen där Buzz Lightyear (röst av Tim Allen) inte förstod att han var en leksak) och i en rad roliga scener får Woody rädda Forky från att slänga sig i soptunnan.
Detta uppdrag fortsätter när Bonnies familj åker på bilsemester vilket slutligen leder till att Woody och Forky via omvägar hamnar i en antikshop där Forky i princip hålls gisslan av en Gabby Gabby-docka (röst av Christina Hendricks) som vill komma åt Woodys högtalare för att bli komplett och därmed möjlig att bli älskad av ett barn. I samband med detta återförenas Woody med Bo Peep som genomgått en ordentlig förvandling under de år som hon gått. Om hon tidigare var "damen i nöd" är hon rena superhjälten nu, vilket behövs när Woody till alla odds ska se till att Bonnie få sin älskade Forky tillbaka - innan familjen åker vidare.
Det bjuds på ett fartfyllt äventyr med många olika delar denna gång och ett antal nya karaktärer kompletterar det övriga leksaksutbudet fint. Att animeringarna är av högsta klass känns löjligt att konstatera, men från de inledande scenerna i ett ondsint regn till finalaktens raffel i den detaljerade antikshoppen och nöjesfältet strax intill är det rent ögongodis hela vägen.
Som vanligt bjuder Pixar på hela känsloregistret under filmens gång, inklusive skräck. Gabby Gabby har fyra otäckt tysta buktalardockor som hjälpredor och det bidrar onekligen till rysligheter. Men det är kanske kärlekshistorien som lyser igenom starkast i denna sannolikt sista långfilm inom serien. Väldigt fint och värdigt och på nästan 25 år har Pixar skapat något som kommer att ingå i den animerade historien för tid och evighet.
Jag tycker det är smått fantastiskt att ingen av de fyra "Toy Story"-filmerna är den andra lik sett till själva storyn. Visst, det finns förstås vissa grundpelare som är svåra att komma förbi, men "Toy Story 4" är inte en simpel upprepning av någon av de tidigare filmerna. Det är när det kommer till kritan en kärleksfilm vi inte visste fanns inom filmseriens ramar.
Filmen inleds med en flashback till en rafflande actionsekvens där en leksak riskerar att försvinna under en osedvanligt regnig natt, men scenen slutar med att porslinsleksaken Bo Peep (röst av Annie Potts) med sitt trehövdade får och tillhörande lampa säljs från huset då Andys lillasyster vuxit ifrån leksaken. För Woody (röst av Tom Hanks) har Bo varit lite av ett kärleksintresse och han försöker rädda kvar henne, men hon säger klokt att tiden är inne för att ett nytt barn ska ta över henne och Woody släpper bokstavligt talat taget. Detta förklarar varför Bo Peep inte fanns med i "Toy Story 3".
I ett snabbt montage ser vi sedan hur Woody lever vidare med Andy tills han vuxit upp och lämnar över alla sina leksaker till flickan Bonnie, vilket var slutknorren på förra filmen, och där någonstans börjar den här historien. Inledningsvis går den ut på att Bonnie ska börja förskolan och Woody ser till att smyga med i hennes ryggsäck under inskolningsdagen för att hålla ett vakande öga på henne. Under denna dag tillverkar hon en egen leksak av diverse skräp. Hon älskar Forky (röst av Tony Hale), men gaffel-skeden förstår inte vad han är. Han ser sig själv som skräp, men Woody försöker intala honom att han är en leksak (vilket är en liten fin referens till första filmen där Buzz Lightyear (röst av Tim Allen) inte förstod att han var en leksak) och i en rad roliga scener får Woody rädda Forky från att slänga sig i soptunnan.
Detta uppdrag fortsätter när Bonnies familj åker på bilsemester vilket slutligen leder till att Woody och Forky via omvägar hamnar i en antikshop där Forky i princip hålls gisslan av en Gabby Gabby-docka (röst av Christina Hendricks) som vill komma åt Woodys högtalare för att bli komplett och därmed möjlig att bli älskad av ett barn. I samband med detta återförenas Woody med Bo Peep som genomgått en ordentlig förvandling under de år som hon gått. Om hon tidigare var "damen i nöd" är hon rena superhjälten nu, vilket behövs när Woody till alla odds ska se till att Bonnie få sin älskade Forky tillbaka - innan familjen åker vidare.
Det bjuds på ett fartfyllt äventyr med många olika delar denna gång och ett antal nya karaktärer kompletterar det övriga leksaksutbudet fint. Att animeringarna är av högsta klass känns löjligt att konstatera, men från de inledande scenerna i ett ondsint regn till finalaktens raffel i den detaljerade antikshoppen och nöjesfältet strax intill är det rent ögongodis hela vägen.
Som vanligt bjuder Pixar på hela känsloregistret under filmens gång, inklusive skräck. Gabby Gabby har fyra otäckt tysta buktalardockor som hjälpredor och det bidrar onekligen till rysligheter. Men det är kanske kärlekshistorien som lyser igenom starkast i denna sannolikt sista långfilm inom serien. Väldigt fint och värdigt och på nästan 25 år har Pixar skapat något som kommer att ingå i den animerade historien för tid och evighet.
EXTRAMATERIALET
Det är oväntat snålt med extramaterial denna gång. Det finns ingen kortfilm, vilket brukar vara tradition, och utöver kommentarspåret finns det blott två kortare featuretter.
Den ena handlar om hur Bo Peep "rebootades" från de första filmernas lite mer stela utförande till den agila och tuffa karaktär hon blivit i denna film. Den andra handlar om leksaksminnen bland de inblandade, både från röstskådespelare och kreatörer.
Lite snålt alltså.
Den ena handlar om hur Bo Peep "rebootades" från de första filmernas lite mer stela utförande till den agila och tuffa karaktär hon blivit i denna film. Den andra handlar om leksaksminnen bland de inblandade, både från röstskådespelare och kreatörer.
Lite snålt alltså.
TRE SAKER
1. Är det slut nu då? Tja, man ska ju bevisligen aldrig säga aldrig, men filmen slutar på ett sådant sätt att det känns väldigt knepigt att gå vidare med fler långfilmer. Kortfilmer kan ju göras och en sådan kommer redan 2020. "Lamp Life" berättar Bo Peeps historia mellan avskedet och återföreningen med Woody.
2. Pixar har även sagt att de från och med nu ämnar satsa på nya filmer före uppföljare. 2020 kommer två originalfilmer som heter "Onward" ("Framåt") och "Soul".
3. En av de nya karaktärerna i filmen är en kanadensisk stuntmandocka vars röst görs av Kenau Reeves.
2. Pixar har även sagt att de från och med nu ämnar satsa på nya filmer före uppföljare. 2020 kommer två originalfilmer som heter "Onward" ("Framåt") och "Soul".
3. En av de nya karaktärerna i filmen är en kanadensisk stuntmandocka vars röst görs av Kenau Reeves.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA