En lekfull toppenfilm från mästarna
FILMENDet börjar bli lite tjatigt att gång efter gång skriva att "Pixar har gjort det igen", men så är ju faktiskt fallet i princip gång efter gång. Med "Framåt" har Pixar gjort det igen. Det är en fantastiskt fin film om familjerelationer. Till att börja med mellan barn och förälder, men framför allt mellan ett brödrapar.
Den här gången är det inte djur eller leksaker som är filmens figurer utan det är allehanda magiska varelser då filmen utspelas i en värld som en gång var fylld av magi. Men med tiden minskade magin. Moderna uppfinningar som elektricitet ersatte behovet av trollkarlar som kunde skapa magiska lösningar till personers problem. I filmens nutid är vi framme i en värld som liknar vår egen med städer, villaförorter, bilar, snabbmatskedjor, telefoner - ja, allting som löser personers problem. Men det finns ingen människor och vårt brödrapar är alver.
Ian Lightfoot (röst av Tom Holland) fyller i filmens nu 16 år och kämpar med att hitta sig själv. Han saknar en vägledande far då denna dog precis innan Ian föddes. Allt som finns kvar är några foton och ett kassettband där pappan egentligen bara testar att inspelningen fungerar. Ian har hittat ett sätt att konversera med pappans röst, men det blir en kort konversation som slutar innan de allvarliga frågorna kommer. Ian har en storebror, Barley (röst av Chris Pratt), som i alla fall har ett par minnen av pappan. Det Barley också har, förutom en skruttig minivan och en bristande personlig hygien, är ett djupt intresse för gamla tiders magi, något som inte många andra tror på längre.
Detta ska komma väl till hands då deras mamma (röst av Julia Louis-Dreyfus) ger dem båda en present från pappan, något som legat undangömt på vinden till den dag båda sönerna passerat 16 års ålder. Det visar sig vara en trollstav med en tillhörande magisk sten och instruktioner om hur de för ett dygn kan återuppliva pappan för ett sista möte. Barley blir eld och lågor över pappans tydliga intresse i det magiska, men det blir till slut Ian som får fart på trollkonsterna med ett lite oväntat resultat. De får bara nämligen fram halva pappan - underdelen - och nu har de plötsligt 24 timmar på sig att hitta en nya magisk sten för att återskapa resten och få det där sista mötet, något som är extra viktigt för den sökande Ian. Äventyret tar vid, och vilket äventyr sen...
I vanlig Pixarordning brer de på med mästerlig animering där alla små detaljer är det som lyfter filmen till toppnivån. Detta är förstås en krydda ovanpå en gripande story som bjuder på hela känsloregistret. De är vansinnigt duktiga på detta och jag faller direkt för filmens humor, känsla, ton och lekfullhet. De senaste fem åren har Pixar bjudit på många uppföljare, men de två originalfilmer som kommit (utöver denna: "Coco") har varit väldigt, väldigt bra och båda gestaltat annorlunda världar och viktiga familjerelationer. "Framåt" är en riktig toppenfilm som jag i princip vill se om direkt.
Den här gången är det inte djur eller leksaker som är filmens figurer utan det är allehanda magiska varelser då filmen utspelas i en värld som en gång var fylld av magi. Men med tiden minskade magin. Moderna uppfinningar som elektricitet ersatte behovet av trollkarlar som kunde skapa magiska lösningar till personers problem. I filmens nutid är vi framme i en värld som liknar vår egen med städer, villaförorter, bilar, snabbmatskedjor, telefoner - ja, allting som löser personers problem. Men det finns ingen människor och vårt brödrapar är alver.
Ian Lightfoot (röst av Tom Holland) fyller i filmens nu 16 år och kämpar med att hitta sig själv. Han saknar en vägledande far då denna dog precis innan Ian föddes. Allt som finns kvar är några foton och ett kassettband där pappan egentligen bara testar att inspelningen fungerar. Ian har hittat ett sätt att konversera med pappans röst, men det blir en kort konversation som slutar innan de allvarliga frågorna kommer. Ian har en storebror, Barley (röst av Chris Pratt), som i alla fall har ett par minnen av pappan. Det Barley också har, förutom en skruttig minivan och en bristande personlig hygien, är ett djupt intresse för gamla tiders magi, något som inte många andra tror på längre.
Detta ska komma väl till hands då deras mamma (röst av Julia Louis-Dreyfus) ger dem båda en present från pappan, något som legat undangömt på vinden till den dag båda sönerna passerat 16 års ålder. Det visar sig vara en trollstav med en tillhörande magisk sten och instruktioner om hur de för ett dygn kan återuppliva pappan för ett sista möte. Barley blir eld och lågor över pappans tydliga intresse i det magiska, men det blir till slut Ian som får fart på trollkonsterna med ett lite oväntat resultat. De får bara nämligen fram halva pappan - underdelen - och nu har de plötsligt 24 timmar på sig att hitta en nya magisk sten för att återskapa resten och få det där sista mötet, något som är extra viktigt för den sökande Ian. Äventyret tar vid, och vilket äventyr sen...
I vanlig Pixarordning brer de på med mästerlig animering där alla små detaljer är det som lyfter filmen till toppnivån. Detta är förstås en krydda ovanpå en gripande story som bjuder på hela känsloregistret. De är vansinnigt duktiga på detta och jag faller direkt för filmens humor, känsla, ton och lekfullhet. De senaste fem åren har Pixar bjudit på många uppföljare, men de två originalfilmer som kommit (utöver denna: "Coco") har varit väldigt, väldigt bra och båda gestaltat annorlunda världar och viktiga familjerelationer. "Framåt" är en riktig toppenfilm som jag i princip vill se om direkt.
EXTRAMATERIALET
Några kortare bakomfilmer berättar om filmens tillkomst och tittar specifikt på den dramatiska finalen och musiken i filmen, som faktiskt skrevs ett brödrapar som har vissa likheter med filmens bröder. Inte utseendemässigt, dock!
Blocket med bortklippta scener är väldigt omfattande och är som det brukar vara i animeringssammanhang rörliga storyboardscener. Det är även som det brukar vara väldigt alternativa element från storyn som tagits bort med all rätt. Det är mer intressant att veta att allting stöts och blöts under processens gång, än att faktiskt se det som inte kommit med...
Blocket med bortklippta scener är väldigt omfattande och är som det brukar vara i animeringssammanhang rörliga storyboardscener. Det är även som det brukar vara väldigt alternativa element från storyn som tagits bort med all rätt. Det är mer intressant att veta att allting stöts och blöts under processens gång, än att faktiskt se det som inte kommit med...
TRE SAKER
1. Kul att två viktiga skådespelare ur Marvel Cinematic Universe spelar bröder här - självaste Spider-Man och Star Lord.
2. Det är många referenser till äventyr och fantasy i filmen, som bland annat till "Sagan om ringen". Till exempel heter filmens version av läsken Mountain Dew, Mountain Doom.
3. Ur Pixarsynvinkel har filmen floppat ekonomiskt, vilket helt och hållet beror på att den hade biopremiär strax innan Coronapandemin dödade allt vad biofilmer hette. Tråkigt, men den får förstås ett fint liv på hemmamarknaden.
2. Det är många referenser till äventyr och fantasy i filmen, som bland annat till "Sagan om ringen". Till exempel heter filmens version av läsken Mountain Dew, Mountain Doom.
3. Ur Pixarsynvinkel har filmen floppat ekonomiskt, vilket helt och hållet beror på att den hade biopremiär strax innan Coronapandemin dödade allt vad biofilmer hette. Tråkigt, men den får förstås ett fint liv på hemmamarknaden.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
