En större och mer vågad uppföljare
FILMENFyra år efter succén med "Toy Story" var det dags att göra en uppföljare. Naturligtvis hade en hel del hänt animationsmässigt under den tiden, så "Toy Story 2" är en större och mer vågad film, samtidigt som den ursprungliga designen är intakt. Det samma gäller karaktärerna och de som ger röst åt dem – alla är tillbaka.
Det stora temat i filmen är leksakers värde ur olika synvinklar. Det kommer en tid då en leksak går sönder, glöms bort eller helt enkelt blir ointressant för dess ägare då denna växer upp. Men det finns även den andra aspekten – samlarvärdet.
Efter att ha räddat en bortglömd och trasig leksak från 25-centslådan på loppisbordet hamnar vår hjälte Woody där själv, och blir stulen av en besatt samlare som bara måste ha honom. Det visar sig att Woody en gång i tiden var en populär docka med egen tv-show och ett myller av merchandiseprylar – och, inte minst, tre vänner: cowboytjejen Jessie, hästen Bullseye och guldgrävaren Stinky Pete. En komplett samling är värd en förmögenhet och nu har samlaren en sådan.
Woody blir inledningsvis förvånad över det "andra liv" han inte kände till och hamnar i en emotionell strid. Å ena sidan vill han bara tillbaka till kompisarna i Andys rum, men å andra sidan inser han sitt värde för sina nya kompisar som utan honom bara kommer att packas ned och förvaras i en låda tills en ny Woody hittas, och som Stinky Pete säger så kommer Andy inte älska honom för evigt.
Men de övriga leksakerna från Andys rum är väl medvetna om vad som hänt och med Buzz Lightyear i spetsen ger dig sig ut på en vådlig räddningsexpedition för att hitta Woody och befria honom från samlarens våld.
Åter igen känns "Toy Story 2" lite mer anpassad för de yngre, men samtidigt känns det som det är lite fler passningar till äldre tittare. Framför allt är filmen betydligt snabbare och mycket mer actionfylld. Allting inleds med rymdraffel med Buzz som visar sig vara ett dataspel där man ska besegra hans svurna fiende Zorg, en fiende som senare faktiskt dyker upp i storyn. Inledningen är väldigt imponerande och man kan förstå att Pixar ville öppna med den för att tydligt visa att här har det hänt grejer sedan sist.
I sin helhet är "Toy Story 2" en klassisk och fin Pixarfilm om vänskap, som varken är bättre eller sämre än sin föregångare. Det är bara mer av samma slag och det är ungefär det man som tittare vill ha. En lyckad uppföljare med andra ord.
Det stora temat i filmen är leksakers värde ur olika synvinklar. Det kommer en tid då en leksak går sönder, glöms bort eller helt enkelt blir ointressant för dess ägare då denna växer upp. Men det finns även den andra aspekten – samlarvärdet.
Efter att ha räddat en bortglömd och trasig leksak från 25-centslådan på loppisbordet hamnar vår hjälte Woody där själv, och blir stulen av en besatt samlare som bara måste ha honom. Det visar sig att Woody en gång i tiden var en populär docka med egen tv-show och ett myller av merchandiseprylar – och, inte minst, tre vänner: cowboytjejen Jessie, hästen Bullseye och guldgrävaren Stinky Pete. En komplett samling är värd en förmögenhet och nu har samlaren en sådan.
Woody blir inledningsvis förvånad över det "andra liv" han inte kände till och hamnar i en emotionell strid. Å ena sidan vill han bara tillbaka till kompisarna i Andys rum, men å andra sidan inser han sitt värde för sina nya kompisar som utan honom bara kommer att packas ned och förvaras i en låda tills en ny Woody hittas, och som Stinky Pete säger så kommer Andy inte älska honom för evigt.
Men de övriga leksakerna från Andys rum är väl medvetna om vad som hänt och med Buzz Lightyear i spetsen ger dig sig ut på en vådlig räddningsexpedition för att hitta Woody och befria honom från samlarens våld.
Åter igen känns "Toy Story 2" lite mer anpassad för de yngre, men samtidigt känns det som det är lite fler passningar till äldre tittare. Framför allt är filmen betydligt snabbare och mycket mer actionfylld. Allting inleds med rymdraffel med Buzz som visar sig vara ett dataspel där man ska besegra hans svurna fiende Zorg, en fiende som senare faktiskt dyker upp i storyn. Inledningen är väldigt imponerande och man kan förstå att Pixar ville öppna med den för att tydligt visa att här har det hänt grejer sedan sist.
I sin helhet är "Toy Story 2" en klassisk och fin Pixarfilm om vänskap, som varken är bättre eller sämre än sin föregångare. Det är bara mer av samma slag och det är ungefär det man som tittare vill ha. En lyckad uppföljare med andra ord.
EXTRAMATERIALET
Upplägget på extramaterialet är snarlikt det som finns på "Toy Story" - en sektion med nytt, som till större delen är "internt" och så en sektion med klassiskt bonusmaterial från DVD:n.
Bland det nya vill jag lyfta fram porträttet av Pixarmedarbetaren Joe Ranft som man sett en hel del av om man sett extramaterialet till "Toy Story" och "Toy Story 2". Ranft dog ungefär samtidigt som "Bilar" gjordes och är tydligt väldigt saknad av sina kollegor. Ett fint litet porträtt.
Det klassiska DVD-materialet är ungefär lika omfattande som på den första filmen – ett myller av olika klipp som skildrar arbetet bakom kulisserna på olika sätt. Det finns inget som sticker ut lite extra utan det mesta är intressant.
Bland det nya vill jag lyfta fram porträttet av Pixarmedarbetaren Joe Ranft som man sett en hel del av om man sett extramaterialet till "Toy Story" och "Toy Story 2". Ranft dog ungefär samtidigt som "Bilar" gjordes och är tydligt väldigt saknad av sina kollegor. Ett fint litet porträtt.
Det klassiska DVD-materialet är ungefär lika omfattande som på den första filmen – ett myller av olika klipp som skildrar arbetet bakom kulisserna på olika sätt. Det finns inget som sticker ut lite extra utan det mesta är intressant.
TRE SAKER
1. Under eftertexterna kan man, precis som på vissa vanliga filmer, se bloopers. Alltid lika underhållande, men det var faktiskt på Pixars andra film – till lika min favorit – "Ett småkryps liv" som de började med detta.
2. "Toy Story 2" skulle egentligen bli en timslång film direkt till video/DVD, men uppgraderades till en biofilm när Disneydirektörerna såg hur imponerande det pågående arbetet var.
3. Vissa röster kan man inte undvika att älska, hur irriterande de än är. När Estelle Harris (känd som George mamma i "Seinfeld") trycker på lite extra som Mrs Potatohead så kan jag inte låta bli att le.
2. "Toy Story 2" skulle egentligen bli en timslång film direkt till video/DVD, men uppgraderades till en biofilm när Disneydirektörerna såg hur imponerande det pågående arbetet var.
3. Vissa röster kan man inte undvika att älska, hur irriterande de än är. När Estelle Harris (känd som George mamma i "Seinfeld") trycker på lite extra som Mrs Potatohead så kan jag inte låta bli att le.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Tom Hanks (18)
Tom Hanks (18)
