Det är den femdelade insidan som räknas
FILMENLeksaker. Insekter. Monster. Fiskar. Fler leksaker. Hundar. Bilar. Råttor. Robotar. Ännu fler leksaker. Ja, Pixar har lyckats ge mänskligt liv till det mesta och nu har de krupit in i vårt inre och gjort karaktärer av våra känslor. I det här fallet handlar det om Glädje, Vemod, Ilska, Rädsla och Avsky som en efter en väcks till liv när en ny människa fått eget liv. Tillsammans delar de plats i ett huvudkontor där de sparar dagens ögonblick som minneskulor, alla färgade av den känsla som berörs. Vissa minnen blir så kallade kärnminnen som är viktigare än andra och i sin tur leder till olika världar där inne på insidan.
I det här fallet är det Jenny som är vår nya människa. Den sprudlade Glädje är den som styr hennes känsloliv till större delen. Jenny växer upp och hittar en kärlek i ishockeyn vilket blir en av hennes inre världar. Familjen - mamma och pappa - är också betydande och viktiga och det är när familjen flyttar från Minnesota till San Francisco på grund av pappans jobb som saker och ting börjar förändras för Jenny. Förändringen skapar en viss oro vilket även drabbar huvudkontoret där Vemod lägger sig i allt mer. Det hela leder till en smärre katastrof där Glädje, Vemod och de fem kärnminnena sugs ut och hamnar i minnesbanken, långt från huvudkontoret. Medan de kämpar för att komma tillbaka rämnar Jennys inre världar en efter en och de kvarvarande känslorna är inte kapabla att styra henne.
"Insidan ut" är givetvis en rolig film men i sin helhet är det faktiskt en ganska tragisk film. Känslomässig till och med, om man vill skämta till det. Pixar brukar vara duktiga på att spela på tittarens känslor - obs, nu ordvitsar jag inte - och här mer än någonsin. Det gör att filmen känns aningens mer vuxen än vad de flesta tidigare filmerna gjort. Emellanåt blir den sannolikt helt obegriplig för barn som när Glädje och Vemod tillsammans med Jennys gamla låtsaskompis Bing Bong tar en genväg via Abstrakta tankar och det leks med former och dimensioner på ett ganska avancerat vis (faktiskt väldigt likt ett "Futurama"-avsnitt där karaktärerna blev raka streck till slut).
Jag inbillar mig dock att Pixar i vanlig ordning vet hur man underhåller tittare i alla åldrar även om jag i detta fall återigen vill hävda att filmen är mer vuxen och lite komplicerad. Vad den solklart är, och detta börjar bli lite tjatigt att nämna vid varje ny Pixar-film, är att den är ruskigt snyggt gjord. Enkelt sett är det två filmer i en, en i en tydlig Pixar-verklighet och en i en mer tecknad film-aktig fantasivärld uppe i huvudkontoret. Men när vi sedan färdas vidare på insidan blir det ännu fler udda miljöer så att det nästan känns som ännu fler filmer i en. Snyggt, kreativt och precis så bra som man förväntar sig.
Och apropå förväntningar så hade jag högt ställda sådana på "Insidan ut". Det är en film som kommer att prisas när de sedvanliga filmgalorna drar igång, men jag måste tyvärr säga att jag är en smula besviken. Jag vet inte riktigt varför, men på en intern Pixar-lista hamnar den inte på de fem översta platserna. Kanske kommer filmen växa vid upprepade tittar. Den har faktiskt redan växt medan den landat bland mina minneskulor under tiden jag skrivit denna text.
3D-VERSION
I "Insidan ut" känns det som 3D:n använts mest för att ge djup i bilderna. Det passar bra när huvudkontoret tittar in i Jennys värld eller när vi vistas på insidan. Under senare delen av filmen krävs större miljöer och då blir det riktigt effektfullt.
I det här fallet är det Jenny som är vår nya människa. Den sprudlade Glädje är den som styr hennes känsloliv till större delen. Jenny växer upp och hittar en kärlek i ishockeyn vilket blir en av hennes inre världar. Familjen - mamma och pappa - är också betydande och viktiga och det är när familjen flyttar från Minnesota till San Francisco på grund av pappans jobb som saker och ting börjar förändras för Jenny. Förändringen skapar en viss oro vilket även drabbar huvudkontoret där Vemod lägger sig i allt mer. Det hela leder till en smärre katastrof där Glädje, Vemod och de fem kärnminnena sugs ut och hamnar i minnesbanken, långt från huvudkontoret. Medan de kämpar för att komma tillbaka rämnar Jennys inre världar en efter en och de kvarvarande känslorna är inte kapabla att styra henne.
"Insidan ut" är givetvis en rolig film men i sin helhet är det faktiskt en ganska tragisk film. Känslomässig till och med, om man vill skämta till det. Pixar brukar vara duktiga på att spela på tittarens känslor - obs, nu ordvitsar jag inte - och här mer än någonsin. Det gör att filmen känns aningens mer vuxen än vad de flesta tidigare filmerna gjort. Emellanåt blir den sannolikt helt obegriplig för barn som när Glädje och Vemod tillsammans med Jennys gamla låtsaskompis Bing Bong tar en genväg via Abstrakta tankar och det leks med former och dimensioner på ett ganska avancerat vis (faktiskt väldigt likt ett "Futurama"-avsnitt där karaktärerna blev raka streck till slut).
Jag inbillar mig dock att Pixar i vanlig ordning vet hur man underhåller tittare i alla åldrar även om jag i detta fall återigen vill hävda att filmen är mer vuxen och lite komplicerad. Vad den solklart är, och detta börjar bli lite tjatigt att nämna vid varje ny Pixar-film, är att den är ruskigt snyggt gjord. Enkelt sett är det två filmer i en, en i en tydlig Pixar-verklighet och en i en mer tecknad film-aktig fantasivärld uppe i huvudkontoret. Men när vi sedan färdas vidare på insidan blir det ännu fler udda miljöer så att det nästan känns som ännu fler filmer i en. Snyggt, kreativt och precis så bra som man förväntar sig.
Och apropå förväntningar så hade jag högt ställda sådana på "Insidan ut". Det är en film som kommer att prisas när de sedvanliga filmgalorna drar igång, men jag måste tyvärr säga att jag är en smula besviken. Jag vet inte riktigt varför, men på en intern Pixar-lista hamnar den inte på de fem översta platserna. Kanske kommer filmen växa vid upprepade tittar. Den har faktiskt redan växt medan den landat bland mina minneskulor under tiden jag skrivit denna text.
3D-VERSION
I "Insidan ut" känns det som 3D:n använts mest för att ge djup i bilderna. Det passar bra när huvudkontoret tittar in i Jennys värld eller när vi vistas på insidan. Under senare delen av filmen krävs större miljöer och då blir det riktigt effektfullt.
EXTRAMATERIALET
Två kortfilmer ligger med som bonus. "Lava" har ingenting med filmens story att göra men var den av dem som visades på bio i samband med "Insidan ut" och finns därför i denna utgåva både i 2D och i 3D. Här har Pixar lyckats med konststycket att ge liv åt två vulkaner (!) vilket nästan känns mer som en parodi än en bedrift. Det är dock det sista och kortfilmen berättas med hjälp av en sång. Historien är lite söt och lite tragisk och med handen på hjärtat är det - trots strålande miljöer och effektiv 3D - ingen av de kortfilmer jag kommer att se om framöver.
Då ligger "Jennys första dejt" bättre till. Denna kortis utspelar sig efter filmen när hon fått en killkompis som dock får utstå Jennys pappas besiktande ögon under några minuter. Här spelar Pixar mycket på de olika huvudkvarterens individuella upplägg på ett underhållande vis och kortfilmen är både rolig och bra.
Två bakomfilmer i maklig längd är vad som bjuds när det gäller information om filmen, om man givetvis bortser från filmens kommentarspår som finns till 2D-versionen. Den ena innehåller enbart kvinnor inblandade i filmen, både röstskådespelare och filmmakare. Pixar har ju så smått blivit aningens mer jämställda i sina filmer genom till exempel "Modig" och "Insidan ut" fortsätter på samma spår, varvid denna vinkel på bakomfilmen känns helt naturlig. Det är dock inget "Kvinnor kan"-plakat utan en helt vanlig bakomfilm utan män.
Den andra handlar förstås mer om själva filmen men lite om hur storyn formades och hur karaktärerna valdes ut och designades. Jag kan tycka att filmen är på tok för kort med sina åtta minuter, men så blev det denna gång.
Då ligger "Jennys första dejt" bättre till. Denna kortis utspelar sig efter filmen när hon fått en killkompis som dock får utstå Jennys pappas besiktande ögon under några minuter. Här spelar Pixar mycket på de olika huvudkvarterens individuella upplägg på ett underhållande vis och kortfilmen är både rolig och bra.
Två bakomfilmer i maklig längd är vad som bjuds när det gäller information om filmen, om man givetvis bortser från filmens kommentarspår som finns till 2D-versionen. Den ena innehåller enbart kvinnor inblandade i filmen, både röstskådespelare och filmmakare. Pixar har ju så smått blivit aningens mer jämställda i sina filmer genom till exempel "Modig" och "Insidan ut" fortsätter på samma spår, varvid denna vinkel på bakomfilmen känns helt naturlig. Det är dock inget "Kvinnor kan"-plakat utan en helt vanlig bakomfilm utan män.
Den andra handlar förstås mer om själva filmen men lite om hur storyn formades och hur karaktärerna valdes ut och designades. Jag kan tycka att filmen är på tok för kort med sina åtta minuter, men så blev det denna gång.
TRE SAKER
1. Pixar gillar att lägga in små påskägg som hänvisar till andra filmer. Den berömda Pizza-bilen ska finnas med vid tre tillfällen påstås det. I övrigt kan man se en scen från "Upp" i en av minneskulorna.
2. Bland de amerikanska originalrösterna (filmen finns givetvis även dubbad till svenska) återfinns en rad komiska skådespelare kända från bland annat "Saturday Night Live" och "The Office": Amy Poehler är Glädje, Phyllis Smith är Vemod, Bill Hader är Rädsla, Lewis Black är Ilska och Mindy Kaling är Avsky. I övrigt figurerar bland annat Richard Kind som Bing Bong och Diane Lane och Kyle MacLachlan som Jennys föräldrar.
3. Den gröna känslan Avsky är delvis designad efter en broccolibukett utifrån ett återkommande skämt i filmen. Regissören Pete Docter har dock för fridens skull berättat att han själv inte har något emot broccoli...
2. Bland de amerikanska originalrösterna (filmen finns givetvis även dubbad till svenska) återfinns en rad komiska skådespelare kända från bland annat "Saturday Night Live" och "The Office": Amy Poehler är Glädje, Phyllis Smith är Vemod, Bill Hader är Rädsla, Lewis Black är Ilska och Mindy Kaling är Avsky. I övrigt figurerar bland annat Richard Kind som Bing Bong och Diane Lane och Kyle MacLachlan som Jennys föräldrar.
3. Den gröna känslan Avsky är delvis designad efter en broccolibukett utifrån ett återkommande skämt i filmen. Regissören Pete Docter har dock för fridens skull berättat att han själv inte har något emot broccoli...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Amy Poehler (15)
Amy Poehler (15)
