Teorin omsätts i praktiken
FILMENÄven om jag efter säsong 1 av David Fincher-utvecklade "Mindhunter" beskrev serien som "än så länge ingen fullträff" måste jag erkänna att när jag nu två år senare ser fortsättningen inser jag hur mycket jag saknat "Mindhunter" och otroligt mycket jag faktiskt tycker om den. Den grund som etablerades sist utvecklas i denna omgång och med ett stort centralt fall i fokus blir det nio spännande avsnitt och ett riktigt bra tv-drama.
Men vi kör en liten resumé först: Sist parades FBI-agenterna Holden Ford (Jonathan Groff) och Bill Tench (Holt McCallany), den förre gisslanförhandlare och den senare metodexpert, ihop och börjar i 70-talets slut ett kartläggningsarbete av seriemördare via intervjuer med fängslade mördare. Detta blir starten för profilering av grova förbrytare för att i bästa fall med hjälp av mönster kunna hindra mördare att begå fler brott. Deras vägar korsas med psykologiprofessorn Wendy Carr (Anna Torv) och gemensamt utgör de beteendevetenskapsenheten som förpassas ned i källaren men ändå gör vissa framsteg. Mot slutet av säsongen blir det dock en del internt rabalder och seriemördaren Ed Kemper kryper långt in i Fords huvud så att han får en panikattack och kollapsar.
Säsong 1 varvade seriemördarintervjuer med kortare gästspel för Ford och Tench i olika amerikanska småstäder där polisen inte lyckats ta fast mördare. I säsong 2 handlar det om ett större fall, en verklighetsbaserad mordvåg där unga svarta män i Atlanta försvinner mitt på blanka dagen för att sedan hittas döda. Innan vi hamnar där får teamet en ny chef i Ted Gunn (Michael Cerveris) som är väldigt intresserad av gruppens arbete och ser till att deras resurser och status ökar tämligen omgående. Det gör även att Ford får träffa sitt drömintervjuobjekt: Charlie Manson.
Teamets arbete fortsätter. Både Tench och Carr får i uppdrag av Gunn att kontrollera Ford utifrån det trassel han orsakade sist. De är dock båda medvetna om Fords kollaps vilken hålls hemlig och av den anledningen är de extra vaksamma på Fords beteende. Själv är han fylld av energi och nöjd över att få använda teorin i praktiken, vilket gör att han lever upp ordentligt när fallet i Atlanta hamnar i deras händer efter ett antal politiska turer som minst sagt fortsätter hela tiden.
I första säsongen hade Ford en flickvän. Nu är han singel och i stället är det Tench och Carrs privatliv som utforskas. Tench har en adopterad son som under säsongen är med om något som påverkar hela familjen avsevärt. Tench plågas av att kombinera ett arbetsliv på resande fot och ett ansvar hemmavid och världarna går inte riktigt ihop. Han är inte närvarande någonstans egentligen. För Carrs del handlar det om en sorts identitetskris. Tidigare, när hon bodde i Boston, var hon öppet gay och levde med en kvinna. Nu, i Quantico, håller hon sin sexualitet för sig själv och inleder ett trevande förhållande med en bartender (Lauren Glazier).
Privatliven åsido, det är teamets dagliga jobb som är det intressanta och "Mindhunters" andra omgång är en tilltajtning av seriens ramar kombinerat med fin karaktärsutveckling. Jag gillar serien extremt mycket och ser glupskt fram emot mer. David Fincher har sagt att han planerar fem säsonger av "Mindhunter". Kör hårt, säger jag, men korta gärna ned tiden mellan säsongerna!
Det här lite bleka utseendet på serien och den olycksbådande musiken är en bidragande stämningsfaktor. Sist satte jag rubriken "Blodfattig men ändå blodisande" på recensionen och det är fortfarande en bra beskrivning. Vi hålls borta från slafset men ändå är serien emellanåt genuint otäck. Det är något vidrigt med människor som helt lugnt sitter och pratar om extrema våldsbrott de begått som om det inte var mer annorlunda än att gå och posta ett brev.
Ford, Tench och Carr må vara påhittade men deras arbete är verkligt och när många av fallen och förövarna också är verkliga blir "Mindhunter" något mer än bara ännu en tv-serie om tjuvar och poliser. Det är en riktigt sevärd serie och måtte det bara vara ett år till nästa omgång.
Men vi kör en liten resumé först: Sist parades FBI-agenterna Holden Ford (Jonathan Groff) och Bill Tench (Holt McCallany), den förre gisslanförhandlare och den senare metodexpert, ihop och börjar i 70-talets slut ett kartläggningsarbete av seriemördare via intervjuer med fängslade mördare. Detta blir starten för profilering av grova förbrytare för att i bästa fall med hjälp av mönster kunna hindra mördare att begå fler brott. Deras vägar korsas med psykologiprofessorn Wendy Carr (Anna Torv) och gemensamt utgör de beteendevetenskapsenheten som förpassas ned i källaren men ändå gör vissa framsteg. Mot slutet av säsongen blir det dock en del internt rabalder och seriemördaren Ed Kemper kryper långt in i Fords huvud så att han får en panikattack och kollapsar.
Säsong 1 varvade seriemördarintervjuer med kortare gästspel för Ford och Tench i olika amerikanska småstäder där polisen inte lyckats ta fast mördare. I säsong 2 handlar det om ett större fall, en verklighetsbaserad mordvåg där unga svarta män i Atlanta försvinner mitt på blanka dagen för att sedan hittas döda. Innan vi hamnar där får teamet en ny chef i Ted Gunn (Michael Cerveris) som är väldigt intresserad av gruppens arbete och ser till att deras resurser och status ökar tämligen omgående. Det gör även att Ford får träffa sitt drömintervjuobjekt: Charlie Manson.
Teamets arbete fortsätter. Både Tench och Carr får i uppdrag av Gunn att kontrollera Ford utifrån det trassel han orsakade sist. De är dock båda medvetna om Fords kollaps vilken hålls hemlig och av den anledningen är de extra vaksamma på Fords beteende. Själv är han fylld av energi och nöjd över att få använda teorin i praktiken, vilket gör att han lever upp ordentligt när fallet i Atlanta hamnar i deras händer efter ett antal politiska turer som minst sagt fortsätter hela tiden.
I första säsongen hade Ford en flickvän. Nu är han singel och i stället är det Tench och Carrs privatliv som utforskas. Tench har en adopterad son som under säsongen är med om något som påverkar hela familjen avsevärt. Tench plågas av att kombinera ett arbetsliv på resande fot och ett ansvar hemmavid och världarna går inte riktigt ihop. Han är inte närvarande någonstans egentligen. För Carrs del handlar det om en sorts identitetskris. Tidigare, när hon bodde i Boston, var hon öppet gay och levde med en kvinna. Nu, i Quantico, håller hon sin sexualitet för sig själv och inleder ett trevande förhållande med en bartender (Lauren Glazier).
Privatliven åsido, det är teamets dagliga jobb som är det intressanta och "Mindhunters" andra omgång är en tilltajtning av seriens ramar kombinerat med fin karaktärsutveckling. Jag gillar serien extremt mycket och ser glupskt fram emot mer. David Fincher har sagt att han planerar fem säsonger av "Mindhunter". Kör hårt, säger jag, men korta gärna ned tiden mellan säsongerna!
Det här lite bleka utseendet på serien och den olycksbådande musiken är en bidragande stämningsfaktor. Sist satte jag rubriken "Blodfattig men ändå blodisande" på recensionen och det är fortfarande en bra beskrivning. Vi hålls borta från slafset men ändå är serien emellanåt genuint otäck. Det är något vidrigt med människor som helt lugnt sitter och pratar om extrema våldsbrott de begått som om det inte var mer annorlunda än att gå och posta ett brev.
Ford, Tench och Carr må vara påhittade men deras arbete är verkligt och när många av fallen och förövarna också är verkliga blir "Mindhunter" något mer än bara ännu en tv-serie om tjuvar och poliser. Det är en riktigt sevärd serie och måtte det bara vara ett år till nästa omgång.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. De karaktärer i serien som är helt och hållet verkliga personer spelas av skådespelare som är väldigt lika förlagorna. Australiensiska Damon Herriman gör en övertygande Charlie Manson, en roll han även gör i Quentin Tarantinos "Once Upon a Time... in Hollywood".
2. Cameron Britton gör en kort men kusligt effektfull comeback som seriemördaren Ed Kemper. Vi ser även Sonny Valicenti som seriemördaren Dennis Rader ("the BTK killer") i små snuttar under hela säsongen. Än så länge är BTK en mördare teamet försöker förstå och ringa in och de små snuttar vi ser av hans agerande är kusligt och obehagligt kittlande. Så småningom kommer vi att få se mer av honom, men hittills har det bara handlat om små teasers i båda säsongerna.
3. Kul att Anna Torv och Michael Cerveris är i samma sammanhang igen. De hade ju betydande roller i "Fringe".
2. Cameron Britton gör en kort men kusligt effektfull comeback som seriemördaren Ed Kemper. Vi ser även Sonny Valicenti som seriemördaren Dennis Rader ("the BTK killer") i små snuttar under hela säsongen. Än så länge är BTK en mördare teamet försöker förstå och ringa in och de små snuttar vi ser av hans agerande är kusligt och obehagligt kittlande. Så småningom kommer vi att få se mer av honom, men hittills har det bara handlat om små teasers i båda säsongerna.
3. Kul att Anna Torv och Michael Cerveris är i samma sammanhang igen. De hade ju betydande roller i "Fringe".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
