Ett under av modern filmteknik
FILMENDet här storslagna dramaverket skickligt regisserat av David Fincher är aningens svårrecenserat. Det hela inleds med en ramhistoria om en gammal kvinna som ligger på sin dödsbädd och ber sin dotter (Julia Ormond) läsa ur en journal, kvällen då orkanen Katrina ska bryta ut. Men innan det händer så berättar kvinnan en liten historia om en blind klockmakare som under första världskriget förlorar sin son och då modifierar den klocka han arbetar med till att gå baklänges för att då - eventuellt - kunna föra tillbaka de som förlorats i kriget.
Journalen som dottern läser är Benjamin Buttons nedteckning av sitt liv, som började dagen då första världskriget tog slut. Man får anta att klockmakarens baklängesklocka har en viss (symbolisk?) inverkan för när Benjamin Button föds är han - visserligen en bebis men - gammal och krum. Hans mamma avlider till följd av födseln, men hinner ge en instruktion till pappan och det är att se till att barnet får det bra. Pappan drabbas av panik när han får se sin avkomma och ser ingen annan utväg än lämna knyttet på första bästa trapp. Det visar sig vara ett ålderdomshem och den som tar hand om Benjamin - och sålunda blir hans riktiga mamma - är den svarta sköterskan Queenie (Taraji P. Henson).
Vad som sedan sker är ett under av modern filmteknik, skickliga scenografer och smått magiska make-up-artister. Brad Pitt stiger in i rollen, först sminkad och på något sätt ihoptryckt till en liten gubbe på sju år (!) för att med tiden bli en runt 60-årig man som ser ut som en 18-åring. Det är otroligt skickligt gjort och Pitt gör en av sina mest avancerade roller hittills i karriären.
Filmen är väldigt lång, över två och en halv timme och rör sig framåt i ett ganska makligt tempo, men i och med att filmen är så episodartad kan man utan större problem ta den i omgångar. Det finns så klart vissa likheter med "Forrest Gump" som även den berättade ett livsöde genom flera årtionden, men utan humorn och Forrest Gumps förmåga att dyka upp i alla mer eller mindre osannolika tillfällen. Benjamin Buttons liv ter sig - om än i bakvänd ordning - precis som alla andras, med frigörelse, det första jobbet, den första fyllan, den första kärleken, den första riktiga kärleken och den eviga kärleken. Daisy (Cate Blanchett) är en kvinna som dyker in i hans liv redan när han är barn/gubbe och som fortsätter att dyka upp då och då, och ibland svika honom och ibland göra honom extremt lycklig.
Det blir lite lätt förvirrande med det omvända åldrandet i och med att man måste tänka att han är barn och tonåring när han är gammal och vice versa. Jag var dock lite rädd för hur hela filmen skulle sluta, men sättet det sker på känns fullt naturligt och i sin helhet är "Benjamin Buttons otroliga liv" en mycket originell och bra film.
Journalen som dottern läser är Benjamin Buttons nedteckning av sitt liv, som började dagen då första världskriget tog slut. Man får anta att klockmakarens baklängesklocka har en viss (symbolisk?) inverkan för när Benjamin Button föds är han - visserligen en bebis men - gammal och krum. Hans mamma avlider till följd av födseln, men hinner ge en instruktion till pappan och det är att se till att barnet får det bra. Pappan drabbas av panik när han får se sin avkomma och ser ingen annan utväg än lämna knyttet på första bästa trapp. Det visar sig vara ett ålderdomshem och den som tar hand om Benjamin - och sålunda blir hans riktiga mamma - är den svarta sköterskan Queenie (Taraji P. Henson).
Vad som sedan sker är ett under av modern filmteknik, skickliga scenografer och smått magiska make-up-artister. Brad Pitt stiger in i rollen, först sminkad och på något sätt ihoptryckt till en liten gubbe på sju år (!) för att med tiden bli en runt 60-årig man som ser ut som en 18-åring. Det är otroligt skickligt gjort och Pitt gör en av sina mest avancerade roller hittills i karriären.
Filmen är väldigt lång, över två och en halv timme och rör sig framåt i ett ganska makligt tempo, men i och med att filmen är så episodartad kan man utan större problem ta den i omgångar. Det finns så klart vissa likheter med "Forrest Gump" som även den berättade ett livsöde genom flera årtionden, men utan humorn och Forrest Gumps förmåga att dyka upp i alla mer eller mindre osannolika tillfällen. Benjamin Buttons liv ter sig - om än i bakvänd ordning - precis som alla andras, med frigörelse, det första jobbet, den första fyllan, den första kärleken, den första riktiga kärleken och den eviga kärleken. Daisy (Cate Blanchett) är en kvinna som dyker in i hans liv redan när han är barn/gubbe och som fortsätter att dyka upp då och då, och ibland svika honom och ibland göra honom extremt lycklig.
Det blir lite lätt förvirrande med det omvända åldrandet i och med att man måste tänka att han är barn och tonåring när han är gammal och vice versa. Jag var dock lite rädd för hur hela filmen skulle sluta, men sättet det sker på känns fullt naturligt och i sin helhet är "Benjamin Buttons otroliga liv" en mycket originell och bra film.
EXTRAMATERIALET
DVD-utgåvan innehåller endast ett kommentarspår med David Fincher, medan blu-ray-utgåvan har över tre timmar extramaterial med dokumentärer och annat. Surt för de som inte har blu-ray, men det här är bara början på en trend. Jag förespår att de flesta filmer inom kort kommer att vara enklare utgåvor på DVD och mer kompletta på blu-ray.
Personligen kan jag tänka mig att uppgradera till blu-ray-utgåvan i framtiden, för "Benjamin Buttons otroliga liv" är en film där man verkligen vill veta hur de burit sig åt för att göra den.
Personligen kan jag tänka mig att uppgradera till blu-ray-utgåvan i framtiden, för "Benjamin Buttons otroliga liv" är en film där man verkligen vill veta hur de burit sig åt för att göra den.
TRE SAKER
1. Som ni säkert listat ut - vilket också förklaras tidigt i filmen - är den gamla damen i ramhistorien Benjamins stora kärlek Daisy. Även Cate Blanchett genomgår en åldersförändring genom den skickliga make-up:en. Jag kan dock inte riktigt fatta hur man kan sminka någon att se så pass mycket yngre ut - både Blanchett och Pitt ser ut som 17-åringar i ett par scener i filmen.
2. Filmen nominerades i nästan alla tunga klasser vid den 81:a Oscarsgalan med fick nöja sig med att plocka hem priser i klasserna "Best art direction", "Best makeup" och "Best visual effects". Mycket välförtjänt dock.
3. Storyn är väldigt löst baserad på en novell av F. Scott Fitzgerald som publicerades 1921. Det är egentligen bara namnet och det bakvända åldrandet som behållts till filmen.
2. Filmen nominerades i nästan alla tunga klasser vid den 81:a Oscarsgalan med fick nöja sig med att plocka hem priser i klasserna "Best art direction", "Best makeup" och "Best visual effects". Mycket välförtjänt dock.
3. Storyn är väldigt löst baserad på en novell av F. Scott Fitzgerald som publicerades 1921. Det är egentligen bara namnet och det bakvända åldrandet som behållts till filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Brad Pitt (18)
Brad Pitt (18)
