Välskrivet och spännande kriminaldrama
FILMENNär det för några år sedan dök upp en nyhet om att Leif GW Persson hade skrivit en originalserie till tv där Robert Gustafsson skulle göra huvudrollen blev jag genast intresserad. Dels för att jag gillar GW:s kriminalromaner och dels för att jag alltid tycker att det händer något intressant när komiker gör dramatiska roller. Med facit i handen är GW:s inblandning i "Det som göms i snö" inte mer än "baserat på en idé av", men jag tycker ändå att slutresultatet landar i samma känsla som hans romaner ger. Tydliga karaktärer, med både briljans och brister, och dessutom en riktigt bra deckargåta över åtta avsnitt.
Historien baseras på verkliga fall. Här framför allt historien om Thomas Quick och alla de mord han påstod sig ha begått, vilket styrktes av rättsväsendet och vården, som sedan rasade samman som ett korthus när Quick - numera Sture Bergwall - tog tillbaka alla erkännanden och visade sig vara oskyldig (se även filmen "Quick"). I "Det som göms i snö" finns det en sådan typ av karaktär som vi dock aldrig träffar. Däremot träffar vi de som sett till att Klas Lewén hamnat i fängelse. I inledningen av serien blir Lewéns advokat mördad och lappen "Klas Lewén är oskyldig" lämnas på platsen. Det finns kopplingar mellan den mördade advokaten och polisen Peter Wendel (Gustafsson) som precis avverkat en lång sjukskrivning efter sin brors självmord och nu inleder en ny tjänst som chef för en "kalla fall"-grupp.
Wendel har ett ont öga till justitieministern Björn Stenius (Johan Ulvesson) som under sin period som justitiekansler var den som gick hårdast åt Lewén. Eftersom Wendel aldrig trodde att Lewén var skyldig intresserar han sig för den nya utvecklingen, samtidigt som han sätter ihop sin grupp bestående av några udda figurer. Ia Langhammer spelar administratören Barbro Svensson som inte är utbildad polis på något vis, men som ska visa sig ha rätt slutledningsförmåga för jobbet. Louise Peterhoff och Christopher Wagelin spelar kollegorna Caijsa Bergholm och Jorma Virttanen som rykt ihop på sin gamla avdelning. Caijsa är på väg att åka dit för en stöld och Jorma är på väg bort polisväsendet för att i stället bli mäklare.
Stämningen och moralen i gruppen är inte på topp men snart ska de bli tajtare när fler av Lewéns påstådda mord får alternativa lösningar, och samtidigt finns det färska fallet med mordet på Lewéns advokat som får allt tätare kopplingar till Wendel. Det blir en mördarjakt där konspiratoriska politiska och polisiära krafter står i vägen.
Jag gillar serien skarpt. Den utvecklar sig till en riktigt bra och ruskig historia. Låt gå för den i stora drag är en förtäckt vendetta mellan GW och fram för allt Göran Lambertz (motsvarande Ulvessons karaktär) och alla de andra inblandade i det röriga och pinsamma Quickfallet, men det är så mycket mer. Det är inte den traditionella svenska kriminaldeckaren enligt en given mall utan en dramaturgiskt spännande historia med fina skådespelarinsatser. Tidigt märker vi att Gustafssons polis bär på ett tungt personligt bagage. En delad vårdnad om en tonårsdotter han tappar kontakten med, men framför allt en stor sorg efter broderns självmord som i sin tur bottnar i något becksvart.
Som jag hoppades på blir det den där intressanta aspekten när komikern Robert Gustafsson spelar lågmält och återhållsamt. I en sekvens berättar Peter för sin dotter (Tyra Olin) om en familjehemlighet och det är en sådan där scen som stannar kvar när den är över.
Djupet i karaktären är mer intressant än en operaälskande vinentusiast, och de övriga karaktärerna i hans lilla grupp är heller inte endimensionella och just därför hoppas jag på mer. Det finns mer att krama ut ur karaktärerna om en liknande story med verklighetsbaserad grund kan skrivas. Låt oss hoppas på det!
Historien baseras på verkliga fall. Här framför allt historien om Thomas Quick och alla de mord han påstod sig ha begått, vilket styrktes av rättsväsendet och vården, som sedan rasade samman som ett korthus när Quick - numera Sture Bergwall - tog tillbaka alla erkännanden och visade sig vara oskyldig (se även filmen "Quick"). I "Det som göms i snö" finns det en sådan typ av karaktär som vi dock aldrig träffar. Däremot träffar vi de som sett till att Klas Lewén hamnat i fängelse. I inledningen av serien blir Lewéns advokat mördad och lappen "Klas Lewén är oskyldig" lämnas på platsen. Det finns kopplingar mellan den mördade advokaten och polisen Peter Wendel (Gustafsson) som precis avverkat en lång sjukskrivning efter sin brors självmord och nu inleder en ny tjänst som chef för en "kalla fall"-grupp.
Wendel har ett ont öga till justitieministern Björn Stenius (Johan Ulvesson) som under sin period som justitiekansler var den som gick hårdast åt Lewén. Eftersom Wendel aldrig trodde att Lewén var skyldig intresserar han sig för den nya utvecklingen, samtidigt som han sätter ihop sin grupp bestående av några udda figurer. Ia Langhammer spelar administratören Barbro Svensson som inte är utbildad polis på något vis, men som ska visa sig ha rätt slutledningsförmåga för jobbet. Louise Peterhoff och Christopher Wagelin spelar kollegorna Caijsa Bergholm och Jorma Virttanen som rykt ihop på sin gamla avdelning. Caijsa är på väg att åka dit för en stöld och Jorma är på väg bort polisväsendet för att i stället bli mäklare.
Stämningen och moralen i gruppen är inte på topp men snart ska de bli tajtare när fler av Lewéns påstådda mord får alternativa lösningar, och samtidigt finns det färska fallet med mordet på Lewéns advokat som får allt tätare kopplingar till Wendel. Det blir en mördarjakt där konspiratoriska politiska och polisiära krafter står i vägen.
Jag gillar serien skarpt. Den utvecklar sig till en riktigt bra och ruskig historia. Låt gå för den i stora drag är en förtäckt vendetta mellan GW och fram för allt Göran Lambertz (motsvarande Ulvessons karaktär) och alla de andra inblandade i det röriga och pinsamma Quickfallet, men det är så mycket mer. Det är inte den traditionella svenska kriminaldeckaren enligt en given mall utan en dramaturgiskt spännande historia med fina skådespelarinsatser. Tidigt märker vi att Gustafssons polis bär på ett tungt personligt bagage. En delad vårdnad om en tonårsdotter han tappar kontakten med, men framför allt en stor sorg efter broderns självmord som i sin tur bottnar i något becksvart.
Som jag hoppades på blir det den där intressanta aspekten när komikern Robert Gustafsson spelar lågmält och återhållsamt. I en sekvens berättar Peter för sin dotter (Tyra Olin) om en familjehemlighet och det är en sådan där scen som stannar kvar när den är över.
Djupet i karaktären är mer intressant än en operaälskande vinentusiast, och de övriga karaktärerna i hans lilla grupp är heller inte endimensionella och just därför hoppas jag på mer. Det finns mer att krama ut ur karaktärerna om en liknande story med verklighetsbaserad grund kan skrivas. Låt oss hoppas på det!
EXTRAMATERIALET
Serien är ett Viaplay/Kanal 5-original som ursprungligen visades hösten 2018. Nu finns den även på HBO Nordic.
TRE SAKER
1. Vid ett tillfälle skrattar jag högt åt en scen där Wendel blir irriterad på två väktare och kallar dem för Samir och Viktor.
2. Det finns en del GW-påskägg i serien. Till exempel en bobbleheadfigur.
3. Serien är regisserad av Kjell-Åke Andersson och Lisa Farzaneh och skriven av Aron Levander och Hans Jörnlind.
2. Det finns en del GW-påskägg i serien. Till exempel en bobbleheadfigur.
3. Serien är regisserad av Kjell-Åke Andersson och Lisa Farzaneh och skriven av Aron Levander och Hans Jörnlind.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
