Inte överdrivet lik den svenska förlagan
FILMENGrattis, Leif GW Persson, till en kanonaffär för ingenting! Då och då under de senaste åren har jag sett GW kommentera försäljningen av karaktären Evert Bäckström till amerikanska FOX. Han fick en rejäl slant för rättigheterna, hur mycket är inte känt, och det är bara att gratulera till en bra affär, för inte 17 är det GW:s Bäckström som blivit Backstrom på engelska. Grovt sett har några karaktärsdrag behållits samtidigt som prickarna fått stryka på foten. Mer än så blev det inte när praktsvinet blev amerikan.
Den del av mig som läst Perssons böcker och skrockat gott åt den välsnidade karaktären tycker att det är trist att det inte blev mer än ett namn, men den delen som förstår skillnaden på bok och adaption ("tolkning" är det kanske snarare fråga om här) accepterar serien för vad den är. Båda delarna, det vill säga hela jag, tycker dessutom om den. Det är inte "Bäckström" men väl en ganska underhållande polisserie.
Evert Bäckström har blivit Everett Backstrom (Rainn Wilson) och är kriminalare i Portland. Precis som sin svenska släkting är han en i allra högsta grad ohälsosam typ som inte tar hand om kropp och själ på något sätt utan slafsar i sig både skitmat och sprit som om det vore näring. Hela säsongen omringas av en liten ramhistoria där en doktor (Rizwan Manji) ska avgöra om Backstrom är hälsosam nog för att klara av sitt jobb, eller om han åtminstone kan bli bättre på att ta hand om sig själv. Det går förstås så där.
Backstrom är ledande utredare i ett specialteam bestående av veteranen John Almond (Dennis Haysbert), muskelkraften Frank Moto (Page Kennedy), forensikern Peter Niedermayer (Kristoffer Polaha), dataspecialisten Nicole Gravely (Genevieve Angelson) och så den unga kvinnliga chefen Nadia Paquet (Beatrice Rosen) som ska hålla ihop allting och framför allt se till att Backstrom går att ha i möblerade rum. I 13 avsnitt tar teamet sig an mordfall av varierande slag. Med andra ord följer serien "ny vecka, nytt fall"-formeln med bara en lös övergripande ram.
När arbetsdagen är över drar sig Backstrom tillbaka till sin husbåt som han delar tillsammans med den unga homosexuella Gregory Valentine (Thomas Dekker). Anledningen till att jag tar upp den sexuella läggningen över huvud taget är att svenske Bäckström inte under några omständigheter skulle dela boende med en "korvryttare", så här har vi den kanske tydligaste avvikelsen från originalkaraktären. Ganska direkt förstod jag det som att Valentine var Backstroms son, men det är han inte. Däremot är de släkt, vilket får betydelse inför säsongens final som innefattar en annan släkting till Backstrom.
I USA är det tittarsiffrorna som styr och det som avgör om vi får se mer av en serie eller inte. I fallet "Backstrom" blev det stopp efter första säsongen, och det är lite synd för jag skulle gärna ha se en omgång till med karaktärerna. Seriens manusförfattare har dock knutit ihop säcken ganska bra med säsongens finalscen. Hade serien fått förnyat förtroende hade det varit ett bra slut på det första kapitlet, men nu blev det ett definitivt slut i stället. Leif GW Persson tycker att serien blev kass, och i och med att han är far till karaktären kan jag förstå reaktionen. Själv tycker jag att serien fungerar på något plan. GW har ju möjlighet att sälja karaktären en gång till - kanske en brittisk variant skulle fungera bättre? - och tjäna ytterligare en slant.
Den del av mig som läst Perssons böcker och skrockat gott åt den välsnidade karaktären tycker att det är trist att det inte blev mer än ett namn, men den delen som förstår skillnaden på bok och adaption ("tolkning" är det kanske snarare fråga om här) accepterar serien för vad den är. Båda delarna, det vill säga hela jag, tycker dessutom om den. Det är inte "Bäckström" men väl en ganska underhållande polisserie.
Evert Bäckström har blivit Everett Backstrom (Rainn Wilson) och är kriminalare i Portland. Precis som sin svenska släkting är han en i allra högsta grad ohälsosam typ som inte tar hand om kropp och själ på något sätt utan slafsar i sig både skitmat och sprit som om det vore näring. Hela säsongen omringas av en liten ramhistoria där en doktor (Rizwan Manji) ska avgöra om Backstrom är hälsosam nog för att klara av sitt jobb, eller om han åtminstone kan bli bättre på att ta hand om sig själv. Det går förstås så där.
Backstrom är ledande utredare i ett specialteam bestående av veteranen John Almond (Dennis Haysbert), muskelkraften Frank Moto (Page Kennedy), forensikern Peter Niedermayer (Kristoffer Polaha), dataspecialisten Nicole Gravely (Genevieve Angelson) och så den unga kvinnliga chefen Nadia Paquet (Beatrice Rosen) som ska hålla ihop allting och framför allt se till att Backstrom går att ha i möblerade rum. I 13 avsnitt tar teamet sig an mordfall av varierande slag. Med andra ord följer serien "ny vecka, nytt fall"-formeln med bara en lös övergripande ram.
När arbetsdagen är över drar sig Backstrom tillbaka till sin husbåt som han delar tillsammans med den unga homosexuella Gregory Valentine (Thomas Dekker). Anledningen till att jag tar upp den sexuella läggningen över huvud taget är att svenske Bäckström inte under några omständigheter skulle dela boende med en "korvryttare", så här har vi den kanske tydligaste avvikelsen från originalkaraktären. Ganska direkt förstod jag det som att Valentine var Backstroms son, men det är han inte. Däremot är de släkt, vilket får betydelse inför säsongens final som innefattar en annan släkting till Backstrom.
I USA är det tittarsiffrorna som styr och det som avgör om vi får se mer av en serie eller inte. I fallet "Backstrom" blev det stopp efter första säsongen, och det är lite synd för jag skulle gärna ha se en omgång till med karaktärerna. Seriens manusförfattare har dock knutit ihop säcken ganska bra med säsongens finalscen. Hade serien fått förnyat förtroende hade det varit ett bra slut på det första kapitlet, men nu blev det ett definitivt slut i stället. Leif GW Persson tycker att serien blev kass, och i och med att han är far till karaktären kan jag förstå reaktionen. Själv tycker jag att serien fungerar på något plan. GW har ju möjlighet att sälja karaktären en gång till - kanske en brittisk variant skulle fungera bättre? - och tjäna ytterligare en slant.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Flera av karaktärsnamnen, till exempel Backstrom, Niedermayer, Paquet (Paquette), Almond och Valentine, är hockeyspelare.
2. I den här serien har Backstrom en far som också är polis och han spelas av veteranen Robert Forster.
3. Jag kan tycka att det är lite märkligt att ingen annan karaktär ur böckerna följt med till USA, men kanske var det så att rättigheterna enbart gällde just Evert Bäckström och inget mer.
2. I den här serien har Backstrom en far som också är polis och han spelas av veteranen Robert Forster.
3. Jag kan tycka att det är lite märkligt att ingen annan karaktär ur böckerna följt med till USA, men kanske var det så att rättigheterna enbart gällde just Evert Bäckström och inget mer.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Rainn Wilson (13)
Rainn Wilson (13)
