Fascinerande på så många vis
FILMENFör dryga 230 personer är Dannemora den tätort i Östhammars kommun som de kallar sitt hem. I Nya Zeeland är det ungefär 3 800 som bor i Aucklandförorten Dannemora och långt upp i staten New York är det ungefär 4 000 människor som bor i Dannemora, merparten av dem inhysta i fängelset Clinton Correctional Facility. Dannemora, NY fick sitt namn via svenska utvandrare som kom ditt 1838. Sju år senare öppnade fängelset. 2015 lyckades två fångar rymma mot alla tänkbara odds och det är det den Ben Stiller-regisserade miniserien handlar om.
Fångarna är Richard Matt (Benicio Del Toro) och David Sweat (Paul Dano). Matt är den där givna ledaren som allting måste gå genom. Det finns en tydlig hierarki på fängelset och Matt är i toppen. Till och med fångvaktarna har han på sin sida. Eller åtminstone några. Som Gene Palmer (David Morse) som ansvarar för att ledsaga fångar när de rör sig mellan olika delar av fängelset. Han stannar gärna till vid Matts cell och dricker lite hemkört eller köper någon av de tavlor Matt målar med insmugglade färger Palmer givit honom. Det är även Palmer som omedvetet ska ge Matt fröet till den oväntade flykten.
Sweat är å sin sida en mer handlingskraftig man. Han är förman på fängelsets klädindustri och bra på sitt jobb, vilket har givit honom en udda förmån. Han ligger nämligen med ansvarig anställd i industrin, Tilly Mitchell (Patricia Arquette). Trots att det smygs efter bästa förmåga förstår alla fångar vad som pågår, och när snacket börjar gå tvingas Sweat bort och Tilly blir helt förstörd. Matt ser sin chans och börjar uppvakta henne för att få del av olika förmåner, dels de sexuella och dels möjligheten att få saker insmugglade via henne. Han har nämligen upptäckt en ventilationsgång bakom cellerna som kan vara en möjlig väg ut, men för att nå den från cellerna behöver han och Sweat metodiskt och långsamt såga sig igenom ett ventilationsgaller under deras sängar. Alltså behöver de något att såga med.
Som de flesta fiktiva historier om flykter ur fängelser ("Nyckeln till frihet" till exempel) sitter man som tittare och håller på fångarna, men lagom när man faktiskt vill att de ska lyckas slänger Ben Stiller in ett flashbackavsnitt som berättar vad de gjorde för att hamna i finkan till att börja med och då förändras våra känslor. Samma avsnitt ger även en bakgrund till Tilly som inte direkt ökar på hennes sympatiska konto. Det är ganska uselt till att börja med då hon är en rätt hemsk person. Hon är gift med Lyle (Eric Lange) som också jobbar på fängelset och hon behandlar honom riktigt illa. Inte nog med att hon är otrogen, hon är även otrevlig och otacksam. Men redan i inledningen av serien har vi fått se att hennes aktioner straffat sig.
Det är Patricia Arquettes insats som sticker ut i serien. Både hon och Eric Lange la på sig ett 20-tal kilon för att likna sina verkliga förlagor och Arquette är nästan oigenkännlig. Lange å sin sida känns som en Adam Sandler-karaktär, dock utan att det förstör på något vis. Arquette har verkligen lyckats och det har redan resulterat i två tunga priser, både en Golden Globe och en Screen Actors Guild. Välförtjänt. Givetvis är Del Toro och Dano lysande i sina gestaltningar.
"Escape at Dannemora" är en utmärkt serie. Spännande och dramatisk, välspelad och välgjord samt fascinerande på så många vis. Den är dessutom precis lagom gång för att ge ett perfekt utsnitt av tiden fram till flykten och efterspelet. Tempot är kanske lite långsamt emellanåt, men ser man till seriens helhet är det knappast något man klagar på. Och igen: Det är en helt fantastiskt överrumplande insats av Arquette som är värd de sju timmarna bara den.
Fångarna är Richard Matt (Benicio Del Toro) och David Sweat (Paul Dano). Matt är den där givna ledaren som allting måste gå genom. Det finns en tydlig hierarki på fängelset och Matt är i toppen. Till och med fångvaktarna har han på sin sida. Eller åtminstone några. Som Gene Palmer (David Morse) som ansvarar för att ledsaga fångar när de rör sig mellan olika delar av fängelset. Han stannar gärna till vid Matts cell och dricker lite hemkört eller köper någon av de tavlor Matt målar med insmugglade färger Palmer givit honom. Det är även Palmer som omedvetet ska ge Matt fröet till den oväntade flykten.
Sweat är å sin sida en mer handlingskraftig man. Han är förman på fängelsets klädindustri och bra på sitt jobb, vilket har givit honom en udda förmån. Han ligger nämligen med ansvarig anställd i industrin, Tilly Mitchell (Patricia Arquette). Trots att det smygs efter bästa förmåga förstår alla fångar vad som pågår, och när snacket börjar gå tvingas Sweat bort och Tilly blir helt förstörd. Matt ser sin chans och börjar uppvakta henne för att få del av olika förmåner, dels de sexuella och dels möjligheten att få saker insmugglade via henne. Han har nämligen upptäckt en ventilationsgång bakom cellerna som kan vara en möjlig väg ut, men för att nå den från cellerna behöver han och Sweat metodiskt och långsamt såga sig igenom ett ventilationsgaller under deras sängar. Alltså behöver de något att såga med.
Som de flesta fiktiva historier om flykter ur fängelser ("Nyckeln till frihet" till exempel) sitter man som tittare och håller på fångarna, men lagom när man faktiskt vill att de ska lyckas slänger Ben Stiller in ett flashbackavsnitt som berättar vad de gjorde för att hamna i finkan till att börja med och då förändras våra känslor. Samma avsnitt ger även en bakgrund till Tilly som inte direkt ökar på hennes sympatiska konto. Det är ganska uselt till att börja med då hon är en rätt hemsk person. Hon är gift med Lyle (Eric Lange) som också jobbar på fängelset och hon behandlar honom riktigt illa. Inte nog med att hon är otrogen, hon är även otrevlig och otacksam. Men redan i inledningen av serien har vi fått se att hennes aktioner straffat sig.
Det är Patricia Arquettes insats som sticker ut i serien. Både hon och Eric Lange la på sig ett 20-tal kilon för att likna sina verkliga förlagor och Arquette är nästan oigenkännlig. Lange å sin sida känns som en Adam Sandler-karaktär, dock utan att det förstör på något vis. Arquette har verkligen lyckats och det har redan resulterat i två tunga priser, både en Golden Globe och en Screen Actors Guild. Välförtjänt. Givetvis är Del Toro och Dano lysande i sina gestaltningar.
"Escape at Dannemora" är en utmärkt serie. Spännande och dramatisk, välspelad och välgjord samt fascinerande på så många vis. Den är dessutom precis lagom gång för att ge ett perfekt utsnitt av tiden fram till flykten och efterspelet. Tempot är kanske lite långsamt emellanåt, men ser man till seriens helhet är det knappast något man klagar på. Och igen: Det är en helt fantastiskt överrumplande insats av Arquette som är värd de sju timmarna bara den.
EXTRAMATERIALET
Utöver några kommentarspår finns det två kortare featuretter. Den ena handlar om seriens tillkomst och framför allt hur man gjorde allting så sanningsenligt det bara gick. Den andra skildrar en av seriens längsta inledningsscener som är ett sorts "lopp" kan man säga utan att säga för mycket. En sekvens som tog åtta månader sammanlagt att filma på flera olika ställen.
Intressant nog inleds den första featuretten med en "Spoiler Alert"-varning och en "Continue"-knapp. Det har jag nog aldrig sett tidigare.
Intressant nog inleds den första featuretten med en "Spoiler Alert"-varning och en "Continue"-knapp. Det har jag nog aldrig sett tidigare.
TRE SAKER
1. Det är roligt musikval till serien. Dels spelas en del moderna poplåtar vilka känns lite malplacerade och dels är själva "score"-musiken stundtals lite deckar-/heistaktigt.
2. Jag sitter och är lite småimpad av Ben Stiller som regissör, tills jag påminner mig själv att han faktiskt gjort en hel del sedan det tidiga 90-talet. Från långfilmsdebuten med "Reality Bites" till "Cable Guy" (1996), "Zoolander" (2001), "Tropic Thunder" (2008), "The Secret Life of Walter Mitty" (2013) och "Zoolander 2" (2016). Inte småpotatis, direkt.
3. Typisk IMDB-trivia: Första gången på 20 år som David Morse och Bonnie Hunt spelar ihop sedan "Den gröna milen" i vilken Morse också spelade en fångvaktare. I den här serien spelar Hunt en New York State Inspector General som i det här fallet verkar vara någon sorts förhörsledare.
2. Jag sitter och är lite småimpad av Ben Stiller som regissör, tills jag påminner mig själv att han faktiskt gjort en hel del sedan det tidiga 90-talet. Från långfilmsdebuten med "Reality Bites" till "Cable Guy" (1996), "Zoolander" (2001), "Tropic Thunder" (2008), "The Secret Life of Walter Mitty" (2013) och "Zoolander 2" (2016). Inte småpotatis, direkt.
3. Typisk IMDB-trivia: Första gången på 20 år som David Morse och Bonnie Hunt spelar ihop sedan "Den gröna milen" i vilken Morse också spelade en fångvaktare. I den här serien spelar Hunt en New York State Inspector General som i det här fallet verkar vara någon sorts förhörsledare.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
