Slätstruken Karate Kid-kopia
FILMENFilmkategorin TV-filmer baserade på en verklig historia är ingen favorit hos mig. Visserligen är den här surf/livsstils-filmen inte producerad direkt för TV men den känns ungefär lika lättviktig. Ett svagt manus av Kario Salem gör att man nätt och jämt håller intresset vid liv, dock utan att få någon riktig känsla för karaktärerna.
Jay Moriarty (Jonny Weston) lever med sin alkoholiserade mamma sedan pappan lämnat dem. Som liten grabb får han upp intresset för surfing och får så småningom kontakt med surfaren Frosty Hesson (Gerard Butler). I en "The Karate Kid"-liknande berättelse får Jay sedan lära sig både om surfing och livets många hemligheter från fadersgestalten Frosty som i sin tur får lära sig saker om sig själv från sin elev. Målet för de båda är dock jättevågorna Mavericks som är på väg till den lilla kuststaden de bor i.
På vägen dit är det förstås meningen att de båda ska lära sig av varandra. Och visst blir det så. Som jag nämnde är detta en "Karate Kid"-historia där kampsporten är utbytt mot surfing men där manuset är av modell sämre. Jay är en väldigt politiskt korrekt femtonåring och Frosty är en butter Mister Miyagi-typ med egna problem som man aldrig får grepp om. Allt är väldigt slätstruket och polerat. Problemen för Jay blir aldrig för svåra, bråk och svordomar hålls till ett minimum och alla inblandade får ett lyckligt slut (nästan). Man kan nästan tro att den amerikanska moralmaffian producerat den här filmen.
Skådespelarna är överlag bra. Elisabeth Shue gör rollen som Jays alkoholiserade mamma helt okej, men eftersom manuset på den här punkten närmar sig en närmast pinsamt dålig nivå hjälper det föga. Efter dryga femton år, ständigt djupdykande ner i flaskan, och där Jay har fått ta ansvar för henne i stället för tvärtom så skärper hon helt plötsligt till sig efter en befordran på jobbet. Helt oväntat, helt otroligt och med noll trovärdighet. I sann sockersöt amerikansk filmanda så får Jay credit för detta genom att hon symboliskt betalar tillbaka en skuld på femton dollar (var är resten av pengarna hon lånat genom åren?) och tackar honom för alla gånger han sett till att hon kommit iväg till jobbet.
De båda regissörerna Michael Apted och Curtis Hanson har en del stora filmer på sina respektive meritlistor men det var några år sedan sist. Vi pratar 80- och 90-tal med filmer som "De dimhöljda bergens gorillor" och "L.A. Konfidentiellt". Här gör de en habil insats med ett manus som aldrig lyfter. Jag hade dock förväntat mig något mer storslaget visuellt med tanke på att det här är en surffilm. Vill du se häftiga stunts och fräckt filmade surfare så rekommenderar jag fortfarande "Point break". Det är endast i slutet av filmen när jättevågorna anländer som man får lite av den varan men det är för lite för sent.
Jay Moriarty (Jonny Weston) lever med sin alkoholiserade mamma sedan pappan lämnat dem. Som liten grabb får han upp intresset för surfing och får så småningom kontakt med surfaren Frosty Hesson (Gerard Butler). I en "The Karate Kid"-liknande berättelse får Jay sedan lära sig både om surfing och livets många hemligheter från fadersgestalten Frosty som i sin tur får lära sig saker om sig själv från sin elev. Målet för de båda är dock jättevågorna Mavericks som är på väg till den lilla kuststaden de bor i.
På vägen dit är det förstås meningen att de båda ska lära sig av varandra. Och visst blir det så. Som jag nämnde är detta en "Karate Kid"-historia där kampsporten är utbytt mot surfing men där manuset är av modell sämre. Jay är en väldigt politiskt korrekt femtonåring och Frosty är en butter Mister Miyagi-typ med egna problem som man aldrig får grepp om. Allt är väldigt slätstruket och polerat. Problemen för Jay blir aldrig för svåra, bråk och svordomar hålls till ett minimum och alla inblandade får ett lyckligt slut (nästan). Man kan nästan tro att den amerikanska moralmaffian producerat den här filmen.
Skådespelarna är överlag bra. Elisabeth Shue gör rollen som Jays alkoholiserade mamma helt okej, men eftersom manuset på den här punkten närmar sig en närmast pinsamt dålig nivå hjälper det föga. Efter dryga femton år, ständigt djupdykande ner i flaskan, och där Jay har fått ta ansvar för henne i stället för tvärtom så skärper hon helt plötsligt till sig efter en befordran på jobbet. Helt oväntat, helt otroligt och med noll trovärdighet. I sann sockersöt amerikansk filmanda så får Jay credit för detta genom att hon symboliskt betalar tillbaka en skuld på femton dollar (var är resten av pengarna hon lånat genom åren?) och tackar honom för alla gånger han sett till att hon kommit iväg till jobbet.
De båda regissörerna Michael Apted och Curtis Hanson har en del stora filmer på sina respektive meritlistor men det var några år sedan sist. Vi pratar 80- och 90-tal med filmer som "De dimhöljda bergens gorillor" och "L.A. Konfidentiellt". Här gör de en habil insats med ett manus som aldrig lyfter. Jag hade dock förväntat mig något mer storslaget visuellt med tanke på att det här är en surffilm. Vill du se häftiga stunts och fräckt filmade surfare så rekommenderar jag fortfarande "Point break". Det är endast i slutet av filmen när jättevågorna anländer som man får lite av den varan men det är för lite för sent.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jay drunknade c:a sju år efter händelserna i filmen. I surfvärlden ska han dock ha hunnit uppnått närmast legendarisk status. Han var 22 år gammal när han dog.
2. Eftertexterna är fina. Där visas bland annat ett videoklipp där den riktige Jay pratar om vad som är viktigt i livet.
3. Arnold Schwarzenegger ryktas ha en biroll i kommande filmen "Captive" som Kario Salem också skrivit manus till. Hoppas på att det gamla muskelberget får en bättre karaktär att jobba med än vad Elisabeth Shue (och övriga) fick i den här filmen. Båda två är gamla favoritskådespelare.
2. Eftertexterna är fina. Där visas bland annat ett videoklipp där den riktige Jay pratar om vad som är viktigt i livet.
3. Arnold Schwarzenegger ryktas ha en biroll i kommande filmen "Captive" som Kario Salem också skrivit manus till. Hoppas på att det gamla muskelberget får en bättre karaktär att jobba med än vad Elisabeth Shue (och övriga) fick i den här filmen. Båda två är gamla favoritskådespelare.
THOMAS HELSING (2013-03-30)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA