Evig halländsk sommar
FILMENGenerellt sett är jag positiv till att biopictrenden har etablerats på allvar i Sverige. Det är kul att se gestaltning av svenska ikoner oavsett om det handlar om författare, idrottsmän eller musiker. Sen får man givetvis ta dramatiseringarna med en nypa salt. För att det ska bli vettiga filmer behöver vissa verkliga händelser skruvas till, anpassas till dramaturgin eller helt enkelt bara hittas på för att det är nödvändigt. "Sommartider", som berättar om Gyllene Tiders födelse och genombrott, har taglinen "Den (nästan) sanna historien om Gyllene Tider" och inleds med en text där det står att en av karaktärerna helt är påhittad. Vad är då poängen med det? Jo, det får jag återkomma till.
Filmen berättas förstås ur Per Gessles (Valdemar Wahlbeck) synvinkel. Han är ensambarn (påhittat), son till rörmokaren Kurt (Per Lasson) (sant) och hemmafrun Elisabeth (Alexandra Zetterberg). Gessle är inledningsvis en musikintresserad sökare som suttit och pojkrummet och plitat ner sina idéer. Han besöker en replokal i Harplinge där det multimusikaliska geniet Mats MP Persson (Ville Löfgren) spelar trummor i ett band frontat av potentiella rockstjärnan Tobbe (Felix Sandman). Gessle blir salig av miljön, ljudvolymen och allting. Det där är hans värld. Strax därpå blir han kompis med MP och delar med sig av sina idéer och de börjar skapa fröet som ska bli Gyllene Tider. Fotbollskillarna Anders Herrlin (Lance Hedman Graaf) och Micke Syd Andersson (Phoenix Parnevik) värvas som basist och trummis och sen ansluter sladdriga ynglingen Göran Fritzon (Xawier Kulas) med sin Farfisaorgel.
När det börjar röra på sig för banden tycker Tobbe, som förlorat MP, att de har sålt sig, men Gessles vision och hans drömmar ska visa sig bli verkliga även om det innebär både inre stridigheter och både personliga och nationella tragedier, tills vi slutligen landar när nästa frö sås.
"Sommartider" är en trevlig skildring av någon sorts evig halländsk sommar trots att fler år skildras i berättelsen. I och för sig var det mycket sommar för bandet med folkparksturnerande och den stora hitten som skrivit in sig i historien. Den lilla tillskruvningen kan man leva med, men det är lite knepigt att acceptera att Gessles bästa och sämsta stund i livet skedde samma dag. Så kan det väl inte ha varit, även om händelserna skedde tätt inpå.
Den helt påhittade karaktären är Tobbe. Jag antar att historien behövde en antagonist, en sorts anti-Gessle som motiverade på sitt sätt. Ett lite märkligt grepp när det handlar om verklighetsbaserade historier men i sammanhanget fungerar det.
En helt okej film. Lite ofarlig så där, men det är väl en ganska bra beskrivning av Gyllene Tider också. Ofarliga.
Filmen berättas förstås ur Per Gessles (Valdemar Wahlbeck) synvinkel. Han är ensambarn (påhittat), son till rörmokaren Kurt (Per Lasson) (sant) och hemmafrun Elisabeth (Alexandra Zetterberg). Gessle är inledningsvis en musikintresserad sökare som suttit och pojkrummet och plitat ner sina idéer. Han besöker en replokal i Harplinge där det multimusikaliska geniet Mats MP Persson (Ville Löfgren) spelar trummor i ett band frontat av potentiella rockstjärnan Tobbe (Felix Sandman). Gessle blir salig av miljön, ljudvolymen och allting. Det där är hans värld. Strax därpå blir han kompis med MP och delar med sig av sina idéer och de börjar skapa fröet som ska bli Gyllene Tider. Fotbollskillarna Anders Herrlin (Lance Hedman Graaf) och Micke Syd Andersson (Phoenix Parnevik) värvas som basist och trummis och sen ansluter sladdriga ynglingen Göran Fritzon (Xawier Kulas) med sin Farfisaorgel.
När det börjar röra på sig för banden tycker Tobbe, som förlorat MP, att de har sålt sig, men Gessles vision och hans drömmar ska visa sig bli verkliga även om det innebär både inre stridigheter och både personliga och nationella tragedier, tills vi slutligen landar när nästa frö sås.
"Sommartider" är en trevlig skildring av någon sorts evig halländsk sommar trots att fler år skildras i berättelsen. I och för sig var det mycket sommar för bandet med folkparksturnerande och den stora hitten som skrivit in sig i historien. Den lilla tillskruvningen kan man leva med, men det är lite knepigt att acceptera att Gessles bästa och sämsta stund i livet skedde samma dag. Så kan det väl inte ha varit, även om händelserna skedde tätt inpå.
Den helt påhittade karaktären är Tobbe. Jag antar att historien behövde en antagonist, en sorts anti-Gessle som motiverade på sitt sätt. Ett lite märkligt grepp när det handlar om verklighetsbaserade historier men i sammanhanget fungerar det.
En helt okej film. Lite ofarlig så där, men det är väl en ganska bra beskrivning av Gyllene Tider också. Ofarliga.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det är ganska roligt ungt gäng som satts ihop till att spela Gyllene Tider, många kändisbarn, och samtliga debutanter (med undantag för Phoenix Parnevik som spelat "partygoer" i någon amerikansk film med bottenbetyg). Samtliga gör bra i från sig och jag imponeras av Parneviks förmåga att prata halländska - han pratade ju knappt svenska i "Parneviks", men den som gör störst avtryck är Xawier Kulas comic relief-doftande tolkning av Göran Fritzon. För övrigt utgår jag från att killarnas största utmaning var att känna sig bekväma i de minishorts de fick bära på "80-talet"...
2. Efter som jag själv är musiker är det lite intressant att se hur musicerande och allt runt omkring skildras på film och jag tycker att skådespelarna agerar rätt under själva spelsituationerna. Däremot är det lite sisådär gestaltat hur det fungerar i en studio, i alla fall i övergången 70/80-tal.
3. Per Gessle kan ses i en cameo. Kanske är även andra Gyllene Tider-medlemmar med någonstans också?
2. Efter som jag själv är musiker är det lite intressant att se hur musicerande och allt runt omkring skildras på film och jag tycker att skådespelarna agerar rätt under själva spelsituationerna. Däremot är det lite sisådär gestaltat hur det fungerar i en studio, i alla fall i övergången 70/80-tal.
3. Per Gessle kan ses i en cameo. Kanske är även andra Gyllene Tider-medlemmar med någonstans också?
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA