Paranoia långt bort i rymden
FILMENJag väljer "Slingshot" i Primes utbud för den verkar vara en schysst sci-fi-film om än med lite medelmåttigt IMDB-snittbetyg. Sen blir jag lite milt exalterad då filmen innehåller några intressanta skådespelare. Först när eftertexterna börjar rulla ser jag att det är Mikael Håfström som regisserat filmen. Det är ju alltid intressant även om Håfström inte är min favoritregissör på något vis utan för att det är kul när svenskar gör väsen av sig utomlands.
Filmens stil är lite av mitt favoritupplägg inom sci-fi. En liten ensemble, en begränsad miljö och ett stänk av accelererande paranoia. Då går det sällan fel!
Vi befinner oss ombord på Odyssey 1, en rymdfarkost på väg till Titan, en av Saturnus månar. Det är en himlakropp som har stora resurser av metan som kan omvandlas till ren energi på den hårt klimatdrabbade jorden. En besättning med tre utvalda rymdfarare - John (Casey Affleck), kapten Franks (Lawrence Fishburne) och Nash (Tomer Capone) - gör den rejält långa resan där de ska runda Jupiter och ta vara på dess dragningskraft för att "slangbella" sig till Titan. Resan är så lång att de mellan varven går in månadslånga sovcykler, något som i det långa loppet kan orsaka förvirring och vanföreställningar.
John är den vi följer närmast. Insprängt i narrativet är tillbakablickar till när han hoppas bli utvald till uppdraget och kärar ner sig i Zoe (Emily Beecham), en av farkostens designers. Plötsligt börjar John höra och skymta Zoe ombord, men det är ju helt omöjligt. Samtidigt kolliderar något med farkosten men enligt alla system har inget hänt. Nash börjar oroa sig och vill att de ska avbryta uppdraget medan Franks menar att uppdraget ska fortsätta som tänkt. John hamnar mitt emellan och börjar få svårt att skilja på vad som är verkligt och inbillat.
Jag gillar det här stuket. Det är inte unikt på något sätt men upplägget är kittlande och det är att sugas in i berättelsen och klura på var allting ska ta vägen. Jag har en teori som visar sig stämma till viss del men upplösningen rymmer lite mer och är kanske överraskande för vissa tittare.
Filmen är förhållandevis enkel. Rymdfarkosten har få utrymmen och designmässigt är det lagom futuristiskt. Det är inte överdrivet teknologiskt på något vis utan ganska trovärdigt hur det kan se ut i framtiden. De få skådespelarna gör bra ifrån sig, framför allt Casey Affleck som driver berättelsen framåt. "Slingshot" är en fullt godkänd film.
Filmens stil är lite av mitt favoritupplägg inom sci-fi. En liten ensemble, en begränsad miljö och ett stänk av accelererande paranoia. Då går det sällan fel!
Vi befinner oss ombord på Odyssey 1, en rymdfarkost på väg till Titan, en av Saturnus månar. Det är en himlakropp som har stora resurser av metan som kan omvandlas till ren energi på den hårt klimatdrabbade jorden. En besättning med tre utvalda rymdfarare - John (Casey Affleck), kapten Franks (Lawrence Fishburne) och Nash (Tomer Capone) - gör den rejält långa resan där de ska runda Jupiter och ta vara på dess dragningskraft för att "slangbella" sig till Titan. Resan är så lång att de mellan varven går in månadslånga sovcykler, något som i det långa loppet kan orsaka förvirring och vanföreställningar.
John är den vi följer närmast. Insprängt i narrativet är tillbakablickar till när han hoppas bli utvald till uppdraget och kärar ner sig i Zoe (Emily Beecham), en av farkostens designers. Plötsligt börjar John höra och skymta Zoe ombord, men det är ju helt omöjligt. Samtidigt kolliderar något med farkosten men enligt alla system har inget hänt. Nash börjar oroa sig och vill att de ska avbryta uppdraget medan Franks menar att uppdraget ska fortsätta som tänkt. John hamnar mitt emellan och börjar få svårt att skilja på vad som är verkligt och inbillat.
Jag gillar det här stuket. Det är inte unikt på något sätt men upplägget är kittlande och det är att sugas in i berättelsen och klura på var allting ska ta vägen. Jag har en teori som visar sig stämma till viss del men upplösningen rymmer lite mer och är kanske överraskande för vissa tittare.
Filmen är förhållandevis enkel. Rymdfarkosten har få utrymmen och designmässigt är det lagom futuristiskt. Det är inte överdrivet teknologiskt på något vis utan ganska trovärdigt hur det kan se ut i framtiden. De få skådespelarna gör bra ifrån sig, framför allt Casey Affleck som driver berättelsen framåt. "Slingshot" är en fullt godkänd film.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Manuset är skrivet av bland annat Nathan Parker som skrev suveräna "Moon" vilken i känsla är lite besläktad med denna film.
2. Fler svenskar - Charlotta Lövgren, som kunde ses i Håfströms förra film "Stockholm Bloodbath", är även med i denna.
3. Filmens "goofs"-sida på IMDB är besvärande välfylld. Väldigt många faktafel och annat i berättelsen.
2. Fler svenskar - Charlotta Lövgren, som kunde ses i Håfströms förra film "Stockholm Bloodbath", är även med i denna.
3. Filmens "goofs"-sida på IMDB är besvärande välfylld. Väldigt många faktafel och annat i berättelsen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
