Kargt och rått i Norrbotten
FILMEN"Vargasommar" bygger på Hans Rosenfeldts roman med samma namn, hans första soloprojekt som romanförfattare vid sidan av Sebastian Bergman-serien med Michael Hjorth. "Vargasommar" kom hösten 2020 och jag läste den då. Vad jag minns så marknadsfördes boken som den första i en serie, men hittills har det inte kommit några fler. Kanske blir det ändring på det nu när romanen förvandlats till en sexdelad serie av manusförfattaren Oskar Söderlund (även aktuell med "Genombrottet") och regissören Jesper Ganslandt.
Det duon fått till är en "No Country For Old Men"-doftande thriller som etablerar att steget från Norrbottens vida landskap och slitna miljöer till de karga och/eller torra delarna av USA inte är alls långt. Bara det är briljant så det räcker och blir över.
Eva Melander spelar Haparandapolisen Hannah. 16 år tidigare försvann Hannahs unga dotter spårlöst nästan mitt framför ögonen på henne. Den dagen förändrades allt, inte minst relationen till maken Thomas (Henrik Dorsin), framför allt efter att de inte delade samma tankar kring hur de skulle hantera försvinnandet. Sakta växte de isär men förblev ett par. I nutiden har Hannah ett hemligt (eller inte) förhållande med sin kollega Gordon (Hannes Fohlin) medan Thomas efter ett negativt hälsobesked flyttar ut till en stuga i skogen för att tänka och dricka.
En varg hittas med mänskliga kvarlevor i magen och när resten väl hittas visar det sig vara en rysk kriminell från en knarkuppgörelse i Finland. Det är inte den enda liket som hittas i Haparanda. Fler och fler kroppar dyker upp, till synes utan någon direkt koppling vilket gör det förvirrande för polisen att utreda saken. För tittaren är det inte lika förvirrande då en rysk hitman, Kat (Eliot Sumner), har fått i uppdrag att lokalisera de väskor med knark och pengar som försvann från uppgörelsen och hon är totalt samvetslös och effektiv då hon lyckas röra sig under radarn i Haparanda och ändå lista ut hur saker och ting ligger till och vilka som är intressanta för henne. Dock vet hon inte var väskorna finns.
De hittades nämligen av den före detta fängelsekunden Kenneth (Amed Bozan) och hans forna kriminalvårdare, numera flickvän Sandra (Nora Bredefeldt). De fann en bil med en mördad man och väskor fyllda med värdefulla saker och gjorde förstås det som alla andra inte skulle gjort: Körde hem bilen, begravde mannen i trädgården och gömde väskorna. Vad kan gå fel? Tja, när Kenneths gamla fängelsekompis UV (Albin Grenholm) hittar bilen och lägger ihop ett och två hamnar vi plötsligt i en utpressningssituation. Igen: Vad kan gå fel?
Mitt under utredningsarbetet händer något som får Hannah att tänka på dottern Elin igen och då blir uppdraget betydligt mer personligt.
"Vargasommar" är bra. Den är välgjord och den är spännande. Jag kom ihåg storyn i grova drag men inte riktigt alla detaljer. Kanske skiljer sig manus och bok lite. Jag vet faktiskt inte.
Det som är bra är att det är en finurlig historia där tre olika spår rör sig runt varandra men inte går ihop förrän precis i slutet. Polisen vet inte vem eller vad de utreder, men de vet att något märkligt pågår i Haparanda. Jag gillar mycket av skådespelet. Eva Melander vet vi är stabil vid det här laget och hon gör återigen en polis, men rollen skiljer sig från hennes tidigare inom yrket. Jag gillar också verkligen när komiker gör drama och Henrik Dorsin är bra som den här typen av återhållsamma och samlade figurer som hans Thomas är. Sen är förstås Eliot Sumner med en viss Gordon "Sting" Sumner som pappa helt fantastisk. Eliot är britt, född i Italien, men pratar ryska, svenska och finska i serien och spelar iskallt. En mycket minnesvärd insats.
Det som är lite mindre bra är att det inte direkt dräller av skådespelare med lämplig dialekt i scenerna. Det kan väl inte vara så svårt att lösa numera? Och en annan sak som inte heller är optimalt bra är seriens slut, tyvärr. Det kunde varit bättre och mer tydligt, men det kanske finns ambitioner att göra en fortsättning. Om nu Rosenfeldt skriver fler romaner.
Det duon fått till är en "No Country For Old Men"-doftande thriller som etablerar att steget från Norrbottens vida landskap och slitna miljöer till de karga och/eller torra delarna av USA inte är alls långt. Bara det är briljant så det räcker och blir över.
Eva Melander spelar Haparandapolisen Hannah. 16 år tidigare försvann Hannahs unga dotter spårlöst nästan mitt framför ögonen på henne. Den dagen förändrades allt, inte minst relationen till maken Thomas (Henrik Dorsin), framför allt efter att de inte delade samma tankar kring hur de skulle hantera försvinnandet. Sakta växte de isär men förblev ett par. I nutiden har Hannah ett hemligt (eller inte) förhållande med sin kollega Gordon (Hannes Fohlin) medan Thomas efter ett negativt hälsobesked flyttar ut till en stuga i skogen för att tänka och dricka.
En varg hittas med mänskliga kvarlevor i magen och när resten väl hittas visar det sig vara en rysk kriminell från en knarkuppgörelse i Finland. Det är inte den enda liket som hittas i Haparanda. Fler och fler kroppar dyker upp, till synes utan någon direkt koppling vilket gör det förvirrande för polisen att utreda saken. För tittaren är det inte lika förvirrande då en rysk hitman, Kat (Eliot Sumner), har fått i uppdrag att lokalisera de väskor med knark och pengar som försvann från uppgörelsen och hon är totalt samvetslös och effektiv då hon lyckas röra sig under radarn i Haparanda och ändå lista ut hur saker och ting ligger till och vilka som är intressanta för henne. Dock vet hon inte var väskorna finns.
De hittades nämligen av den före detta fängelsekunden Kenneth (Amed Bozan) och hans forna kriminalvårdare, numera flickvän Sandra (Nora Bredefeldt). De fann en bil med en mördad man och väskor fyllda med värdefulla saker och gjorde förstås det som alla andra inte skulle gjort: Körde hem bilen, begravde mannen i trädgården och gömde väskorna. Vad kan gå fel? Tja, när Kenneths gamla fängelsekompis UV (Albin Grenholm) hittar bilen och lägger ihop ett och två hamnar vi plötsligt i en utpressningssituation. Igen: Vad kan gå fel?
Mitt under utredningsarbetet händer något som får Hannah att tänka på dottern Elin igen och då blir uppdraget betydligt mer personligt.
"Vargasommar" är bra. Den är välgjord och den är spännande. Jag kom ihåg storyn i grova drag men inte riktigt alla detaljer. Kanske skiljer sig manus och bok lite. Jag vet faktiskt inte.
Det som är bra är att det är en finurlig historia där tre olika spår rör sig runt varandra men inte går ihop förrän precis i slutet. Polisen vet inte vem eller vad de utreder, men de vet att något märkligt pågår i Haparanda. Jag gillar mycket av skådespelet. Eva Melander vet vi är stabil vid det här laget och hon gör återigen en polis, men rollen skiljer sig från hennes tidigare inom yrket. Jag gillar också verkligen när komiker gör drama och Henrik Dorsin är bra som den här typen av återhållsamma och samlade figurer som hans Thomas är. Sen är förstås Eliot Sumner med en viss Gordon "Sting" Sumner som pappa helt fantastisk. Eliot är britt, född i Italien, men pratar ryska, svenska och finska i serien och spelar iskallt. En mycket minnesvärd insats.
Det som är lite mindre bra är att det inte direkt dräller av skådespelare med lämplig dialekt i scenerna. Det kan väl inte vara så svårt att lösa numera? Och en annan sak som inte heller är optimalt bra är seriens slut, tyvärr. Det kunde varit bättre och mer tydligt, men det kanske finns ambitioner att göra en fortsättning. Om nu Rosenfeldt skriver fler romaner.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Seriens vinjett är snygg och cool. Det är väl egentligen ingen traditionell vinjett utan det handlar om att seriens titel skrivs ut stort mitt i en scen, men bokstäverna är delvis dolda av karaktärer i bilden. Det är hur som helst väldigt snyggt gjort.
2. Fotot är snyggt överlag. Filmfotograf är Jallo Faber som har en del skoj på meritlistan som har en logiskt koppling till det han presenterar här. Dock roas jag av att några av hans tidigaste insatser är som kameraman på "Rapport till himlen" och "Monopol".
3. Jesper Ganslandt såg jag något av för första gången för snart 20 år sedan. Debutfilmen "Farväl Falkenberg" gjorde avtryck som gjort att jag inte sett om den sedan dess. Kanske läge snart. Dock kan jag ändå minnas en viss ton från den som jag känner igen i "Vargasommar".
2. Fotot är snyggt överlag. Filmfotograf är Jallo Faber som har en del skoj på meritlistan som har en logiskt koppling till det han presenterar här. Dock roas jag av att några av hans tidigaste insatser är som kameraman på "Rapport till himlen" och "Monopol".
3. Jesper Ganslandt såg jag något av för första gången för snart 20 år sedan. Debutfilmen "Farväl Falkenberg" gjorde avtryck som gjort att jag inte sett om den sedan dess. Kanske läge snart. Dock kan jag ändå minnas en viss ton från den som jag känner igen i "Vargasommar".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
