Lite spännande trots märklig struktur
FILMENFörst ett konstaterande: Paris är en alldeles utmärkt stad för actionraffel. Den åsikten etablerades i mig när jag såg Harrison Ford-filmen "Frantic" (1988) för första gången. Där var Ford en vanlis som hamnade i en komplicerad historia och jag minns ett hetsigt kringflackande från Ford både på Paris gator och på Paris tak på jakt efter sin kidnappade fru. Och det kopplar ihop den 37 år gamla filmen med denna. Ni kan se redan på affischbilden att huvudpersonen Franck (Guillaume Canet) ränner runt på ett tak och faktum är att hans fru Leo (Stéphane Caillard), gravid i åttonde månaden, också är kidnappad.
I början av filmen får vi veta att både Franck och Leo är före detta medlemmar av Gendarmeriets taktiska insatsstyrka, men att de av någon anledning lämnat sina uppdrag. Franck som är en duktig klättrare hänger och dinglar i Sacré-Cœur och inspekterar fasaden om dagarna. Men paret har drabbats av inbrott där förövare vänt och och ner på deras hem i jakt efter något. Detta något finns på husets tak. Det är en nyckel till ett bankfack i vilket Franck stuvat undan något från sitt tidigare liv som är så pass värdefullt för andra att de är redo att göra vad som helst för att få tag på det. Som att kidnappa Leo och hota att döda henne.
Allt det där händer under den första kvarten eller så. Där väljer filmskaparna att bjuda på en otroligt lång flashbacksekvens som tar oss tio år tillbaka i tiden till när Franck och Leo träffades under sin utbildning. Det är som en film i filmen med scen efter scen som etablerar en mängd nya karaktärer och slutligen landar i en situation runt nio år senare där något går fel i samband med en insats som leder till att oskyldiga dör och allting sveps under mattan. Men Franck sitter alltså inne på ett bevis som kan förklara vad som verkligen hände.
Sen är vi tillbaka till nutiden då Franck måste göra allt han kan för att hitta sin kidnappade fru samtidigt som kidnapparna pressar honom på att plocka fram sitt avgörande bevis även om det garanterat leder till hans död.
Det är lite märklig struktur på filmen och handlingen i sig är inte speciellt invecklad och dessutom kryddad med en del ologiska inslag bara för att historien ska gå ihop. Trots att den är strax över 90 minuter lång blir det rätt så segt i mitten av filmen, delvis på grund av den nämnda märkliga strukturen och det långa flashbackparti som högst sannolikt kunde ha berättats på ett mer effektivt vis.
Men sen blir det faktiskt lite spännande mot slutet med en del visuellt intressanta lösningar och helt okej action. Ingen fantastisk film men ändå ett kul alternativ till amerikanska dussinfilmer.
I början av filmen får vi veta att både Franck och Leo är före detta medlemmar av Gendarmeriets taktiska insatsstyrka, men att de av någon anledning lämnat sina uppdrag. Franck som är en duktig klättrare hänger och dinglar i Sacré-Cœur och inspekterar fasaden om dagarna. Men paret har drabbats av inbrott där förövare vänt och och ner på deras hem i jakt efter något. Detta något finns på husets tak. Det är en nyckel till ett bankfack i vilket Franck stuvat undan något från sitt tidigare liv som är så pass värdefullt för andra att de är redo att göra vad som helst för att få tag på det. Som att kidnappa Leo och hota att döda henne.
Allt det där händer under den första kvarten eller så. Där väljer filmskaparna att bjuda på en otroligt lång flashbacksekvens som tar oss tio år tillbaka i tiden till när Franck och Leo träffades under sin utbildning. Det är som en film i filmen med scen efter scen som etablerar en mängd nya karaktärer och slutligen landar i en situation runt nio år senare där något går fel i samband med en insats som leder till att oskyldiga dör och allting sveps under mattan. Men Franck sitter alltså inne på ett bevis som kan förklara vad som verkligen hände.
Sen är vi tillbaka till nutiden då Franck måste göra allt han kan för att hitta sin kidnappade fru samtidigt som kidnapparna pressar honom på att plocka fram sitt avgörande bevis även om det garanterat leder till hans död.
Det är lite märklig struktur på filmen och handlingen i sig är inte speciellt invecklad och dessutom kryddad med en del ologiska inslag bara för att historien ska gå ihop. Trots att den är strax över 90 minuter lång blir det rätt så segt i mitten av filmen, delvis på grund av den nämnda märkliga strukturen och det långa flashbackparti som högst sannolikt kunde ha berättats på ett mer effektivt vis.
Men sen blir det faktiskt lite spännande mot slutet med en del visuellt intressanta lösningar och helt okej action. Ingen fantastisk film men ändå ett kul alternativ till amerikanska dussinfilmer.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Utifrån vad jag läser om Guillaume Canet - som jag för övrigt har sett i flera filmer så som exempelvis "Fiendeland - En dag utan krig" och "Berätta inte för någon" från DVDKritik.se:s tidigaste år - så verkar den här typen av roll vara lite annorlunda för honom.
2. Canet har skrivit manuset ihop med regissören Rodolphe Lauga som tidigare mest verkat jobbat som kameraman, vilket kan förklara filmens visuella grepp. Lauga har också en spännande post på meritlistan, nämligen som "steadicam operator" på "Smurfarna 2"!
3. De visuella höjdpunkterna är inte enbart Sacré-Cœur och Paris takåsar utan även läckra bilder på slottet Versailles i filmens upplösning. Paris har en del läckert att erbjuda utöver Eiffeltornet, Notre Dame och Triumfbågen.
2. Canet har skrivit manuset ihop med regissören Rodolphe Lauga som tidigare mest verkat jobbat som kameraman, vilket kan förklara filmens visuella grepp. Lauga har också en spännande post på meritlistan, nämligen som "steadicam operator" på "Smurfarna 2"!
3. De visuella höjdpunkterna är inte enbart Sacré-Cœur och Paris takåsar utan även läckra bilder på slottet Versailles i filmens upplösning. Paris har en del läckert att erbjuda utöver Eiffeltornet, Notre Dame och Triumfbågen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
