Rolig men inte nödvändig nostalgi

FILMEN

Återföreningar är populärt i rockvärlden. Band som för länge sedan har eller borde ha lagt av återförenas med sina gamla medlemmar och gör bejublade återtåg. De spelar garanterat på Sweden Rock-festivalen och ger på sin höjd ut en ny skiva. Det är tyvärr ofta där det börjar brista igen. Det nya materialet når sällan upp till de gamla klassikerna och slitningarna som en gång gjorde att bandet gick isär är plötsligt tillbaka.

1981 hoppade trummisen John Coghlan av Status Quo och 1986 lämnade basisten Alan Lancaster skutan efter att ha lämnat in en stämningsansökan. De kvarvarande medlemmarna Rick Parfitt och Francis Rossi såg inget alternativ än att fortsätta. De skaffade nya medlemmar, lade i en extra växel och likt Status Quos boogiedoftande rakt-fram-rock'n'roll gasade de bara på och fick direkt sin största hit någonsin med låten "In the Army Now". Detta sammanfattar denna skiva väl på något sätt. Status Quo blev aldrig sämre utan Coghlan och Lancaster. Missförstå mig rätt, jag håller Quos 70-tals material högt och rent låtmässigt var det inte bättre på 80-talet. Men live tycker jag aldrig att det har fattats något.

Visst är det kul att se att gammalt groll är borta och vi får faktiskt höra en hel del låtar som jag kan tänka mig att de inte spelat på länge men det märks att det är Rossi och Parfitt som är Status Quo. Lancaster ser inte så scenvan ut och Coghlan har lite svårt med takten i högerhanden. Att sen Lancaster får sjunga de fyra (!) första låtarna själv med sin halvtråkiga röst är för mig nästan en gåta.

Som konsertfilm finns det inget att klaga på. Ljudet är bra, även om sången är något burkig, och det är lagom mycket klipp mellan kamerorna.

På pappret ser det bra ut när "The Frantic Four" återförenas, men i verkligheten så är Status Quo i dag faktiskt bättre utan herrarna Lancaster och Coghlan.


EXTRAMATERIALET

Det bjuds på en turnédokumentär där vi får se förberedelser inför var och en av de nio spelningarna. Det pratas även med fans och med crew. Vi får se lite soundchecks och höra och se lite om Status Quos utrustning. Det är lagom trevligt, men jag tycker de kunde slängt med dokumentären "Hello Quo" som tar upp hela deras karriär fram till just denna återförening.

Vi får även med två låtar filmade under repetitionerna inför turnén samt alla låtarna de spelade på denna turné, men bara i ljudform.


TRE SAKER

1. Liksom när jag sett Status Quo live så har jag väldigt svårt att förstå Francis Rossis mellansnack. Det låter som att han har humor i alla fall.

2. Jag såg trummisen John Coghlan spela tillsammans med Sky Highs Claes Yngström i en musikaffär i Örebro för ett par år sedan. Det säger lite om hans karriär om man jämför med Rossi och Parfitts.

3. Rossi och Parfitt har i år även gjort premiär på vita duken i filmen "Bula Quo". En actionkomedi med bland annat Jon Lovitz.



RICKARD ALRIKSSON (GÄSTRECENSENT) (2014-01-18)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin musik
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Musik
Format: Blu-ray
Region: B
Antal skivor: 2
Utkomstår: 2013
Bolag: Playground
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Extramaterial:
Behind the scenes documentary, Live at Shepperton Rehearsals, Fan interview, All 9 reunion shows in mp3 format
Köp filmen hos:
Delning:
NIO TIPS FRÅN SEPTEMBER
12 SENASTE
SCI-FI-FILMERNA