Ett nytt Gustaf-försök som inte riktigt lyfter
FILMENKatten Gustaf var meme-kompatibel innan det ens var en grej. Förutom stripserien så var det mycket bilder på temat "I hate Mondays" och de här sugploppsförsedda dockorna som satt i bilrutor. Serien i sig blev genial först när någon kom på idén att sudda ut Gustaf och i stället förvandla serien till Jon Arbuckles vanföreställningar: Garfield minus Garfield.
Jag läste serien på 80-talet men mitt absolut starkaste Gustaf-minne är en halvtimmeslång animerad film från 1983 som hette "Garfield on the Town". Jag spelade in den från tv och såg om och om igen. Framför allt gillade jag den släpiga rösten som Lorenzo Music gav katten. Det var något speciellt och verkligen så som jag vill ha min Gustaf.
Senast Gustaf blev film var för snart 20 år sedan i två långfilmer där en animerad katt blandades med liveaction och Bill Murray gjorde rösten. Nu är det dags för en modern animerad film där Chris Pratt ger röst åt den matglada kissen. Inledningsvis känner jag mig hopplöst distanserad från filmen. Det är mest små snuttar som etablerar att katten är ett matvrak och som kör med både sin husse Jon och sin hundkompis Ådi. Ganska likt stripseriens enformiga upplägg. Men det finns även lite sentimentala stråk som visar hur Gustaf som kattunge blir lämnad av sin pappa Vic och hittar Jon på en restaurang.
När filmen väl tar fart så blir det mer äventyr än snabba stripskämt. Givetvis återförenas Gustaf med sin pappa (röst av Samuel L. Jackson) och Gustaf känner mest besvikelse. Det visar sig att pappa Vic råkat få en annan katt, Jinx (Hannah Waddingham), bakom lås och bom i fem år och nu kräver Jinx sin hämnd: 1672 flaskor med mjölk, en för varje dag hon satt inspärrad. Nu måste Vic och Gustaf råna ett stort mejeri inom 72 timmar för att bli skuldfria, vilket betyder att innekatten Gustaf måste blir utekatt och samtidigt reda ut saker med sin pappa.
Resultatet blir ett fartfyllt äventyr som är som klippt och skuret för den åldersgräns som syns på omslaget - sju år. Det är väl lite småkul emellanåt men jag går inte igång på filmen, och de lite mer seriösa och dramatiska inslagen får aldrig riktigt samma tyngd som när till exempel Pixar är avsändare.
Jag har generellt sett inget emot Chris Pratt men nu har han på ganska kort tid spelat två ikoniska animerade figurer, först Super Mario och nu Gustaf och båda låter exakt som... Chris Pratt. Det lyfter inte riktigt.
Jag läste serien på 80-talet men mitt absolut starkaste Gustaf-minne är en halvtimmeslång animerad film från 1983 som hette "Garfield on the Town". Jag spelade in den från tv och såg om och om igen. Framför allt gillade jag den släpiga rösten som Lorenzo Music gav katten. Det var något speciellt och verkligen så som jag vill ha min Gustaf.
Senast Gustaf blev film var för snart 20 år sedan i två långfilmer där en animerad katt blandades med liveaction och Bill Murray gjorde rösten. Nu är det dags för en modern animerad film där Chris Pratt ger röst åt den matglada kissen. Inledningsvis känner jag mig hopplöst distanserad från filmen. Det är mest små snuttar som etablerar att katten är ett matvrak och som kör med både sin husse Jon och sin hundkompis Ådi. Ganska likt stripseriens enformiga upplägg. Men det finns även lite sentimentala stråk som visar hur Gustaf som kattunge blir lämnad av sin pappa Vic och hittar Jon på en restaurang.
När filmen väl tar fart så blir det mer äventyr än snabba stripskämt. Givetvis återförenas Gustaf med sin pappa (röst av Samuel L. Jackson) och Gustaf känner mest besvikelse. Det visar sig att pappa Vic råkat få en annan katt, Jinx (Hannah Waddingham), bakom lås och bom i fem år och nu kräver Jinx sin hämnd: 1672 flaskor med mjölk, en för varje dag hon satt inspärrad. Nu måste Vic och Gustaf råna ett stort mejeri inom 72 timmar för att bli skuldfria, vilket betyder att innekatten Gustaf måste blir utekatt och samtidigt reda ut saker med sin pappa.
Resultatet blir ett fartfyllt äventyr som är som klippt och skuret för den åldersgräns som syns på omslaget - sju år. Det är väl lite småkul emellanåt men jag går inte igång på filmen, och de lite mer seriösa och dramatiska inslagen får aldrig riktigt samma tyngd som när till exempel Pixar är avsändare.
Jag har generellt sett inget emot Chris Pratt men nu har han på ganska kort tid spelat två ikoniska animerade figurer, först Super Mario och nu Gustaf och båda låter exakt som... Chris Pratt. Det lyfter inte riktigt.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består av lite smått och gott. Mestadels smått för de två bakomfilmerna som pratar lite om filmen i sin helhet och röstskådespelarna är över på 6-7 minuter och tenderar att vara mest lite självgott axelklappande. Lite bloopers från röstinspelningar ligger plikttroget med och det finns även en borttagen scen som i själva verket är en borttagen sång, grovt animerad. Sist ligger en liten pedagogisk titt på de olika skedena i en animerad films tillkomst.
De två inslag som roar mig mest handlar om påskägg och referenser till Jim Davis originalserie samt en liten genomgång av hur man ritar karaktärerna.
De två inslag som roar mig mest handlar om påskägg och referenser till Jim Davis originalserie samt en liten genomgång av hur man ritar karaktärerna.
TRE SAKER
1. Det är ganska uppenbara produktplaceringar eller åtminstone företagsreferenser i filmen. Olive Garden får mycket plats, till exempel.
2. Snoop Dogg gör en liten röstroll i filmen som Snoop Catt. Kul!
3. De svenska rösterna görs av Filip Berg (Gustaf), Magnus Roosmann (Vic), Charlie Gustafsson (Jon) och Johan Schinkler, Nour El Refai, Sanna Nielsen, Jan Åström och Kim Sulocki i övriga betydande roller.
2. Snoop Dogg gör en liten röstroll i filmen som Snoop Catt. Kul!
3. De svenska rösterna görs av Filip Berg (Gustaf), Magnus Roosmann (Vic), Charlie Gustafsson (Jon) och Johan Schinkler, Nour El Refai, Sanna Nielsen, Jan Åström och Kim Sulocki i övriga betydande roller.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
