En helkväll i sunkig morgonrock
FILMENOm man som jag är ett fan av IMDB (jag tror ärligt talat att jag har besökt sidan varje dag sedan jag upptäckte den på min första hemdator med internetuppkoppling för snart 30 år sedan) så är Paul Thomas Andersons sida ett givet stopp efter att ha sett hans senaste låååååångfilm "One Battle After Another. Det man kan notera av att detaljstudera hans cv är att alla hans tio långfilmer har ett snittbetyg mellan 7 och 8. Undantaget är "There will be Blood" med 8.2 i betyg och "Inherent Vice" med 6.6. Och om det är någon film man ska jämföra "One Battle After Another" så är det "Inherent Vice" av den enkla anledningen att Anderson i båda fallen haft romaner av den mytomspunna Thomas Pynchon som förlagor på ett eller annat vis. Innehållsmässigt är det inga större likheter.
Detta är en lång film. Två timmar och 40 minuter får man lägga på den och det är kanske i mastigaste laget, men jag måste ändå säga att den inte känns riktigt så lång. Det är en ganska lång inledning på filmen som utspelar sig runt 16 år innan filmens huvudsakliga nutid. Vi träffar vänsteraktivisterna i den revolutionära gruppen French 75, i huvudsak den drivna Perfidia Beverly Hills (Teyana Taylor) och bombmakaren "Ghetto" Pat Calhoun (Leonardo DiCaprio) som kämpar för att frita infångade flyktingar vid den mexikanska gränsen. I samband med ett sådant tillfälle förför och hånar Perfidia den ansvariga militärofficeren Steven J. Lockjaw (Sean Penn). Detta skapar en besatthet hos Lockjaw som dras till sin spets när han vid ett senare tillfälle ger Perfidia viss frihet mot sex. Men redan innan dess har Pat och Perfidia blivit ett par och får så småningom en dotter. Perfidia är mer intresserad av sin politiska agenda än sitt barn och lämnar det med Pat.
Strax därpå gör Perfidia bort sig och åker fast. Lockjaw ger henne en möjlighet till skyddad identitet och ett nytt liv mot att hon ger honom några namn, och så blir det. Den radikala krigaren blir en tjallare. Detta leder till att många betydande personer inom French 75 tas ur daga och Pat och dottern Charlene får fly för sitt liv, nu under namnet Bob och Willa Ferguson. 16 år senare är Bob en paranoid knarkare och Willa (Chase Infiniti) en nyfiken tonåring som tror att hennes mamma var en hjälte som mördades av Lockjaw. Samtidigt har Lockjaw stigit i rang och får möjlighet att bli invald i vit makt-sammanslutningen Christmas Adventure så länge det inte finns något komprometterande rasrelationer i bagaget och det gör det ju så han sätter i hemlighet igång en aktion att locka fram Bob och Willa så han kan röja undan alla eventuella spår en gång för alla. Och därmed startar en hysterisk tid för Bob.
För att återknyta till min inledande bit om snittbetygen på Paul Thomas Andersons filmer så kan man under alla omständigheter sammanfatta dem som unika. Vissa av dem älskar jag (ge mig "Magnolia" vilken dag som helst!) medan jag uppskattar andra mer än jag går igång helt och hållet på dem. "One Battle After Another" är mer åt det senare hållet, med sin blandning av action, politik och märklig humor. Det blir onekligen lite absurt när Bob flyr för glatta livet i en sunkig morgonrock och har rökt bort alla svar på de kontrollfrågor som ställs när han ringer till French 75 för hjälp. Och det är lite roligt när Benicio Del Toro dyker upp som en sensei som smugglar flyktingar och gör allt för att hjälpa Bob utan att ställa frågor. Och Sean Penns karaktär är verkligen något alldeles extra. Och musiken under de mest paranoida Bob-ögonblicken kan mycket väl driva vissa tittare till vansinne - själv tycker jag att det tillför ett extra lager.
Anderson tacklar många tunga ämnen i filmen som dessvärre inte ligger speciellt långt bort från verkligheten. Radikalism, fascism, nationalism, extremism och som social kommentar är "One Battle After Another" förstås viktig men slutresultatet blir lite otydligt. En del tycker att detta är "årets film" medan andra verkligen inte ser dess tjusning. Jag hamnar lite mitt emellan, som jag brukar när det gäller sentida Anderson-filmer.
Detta är en lång film. Två timmar och 40 minuter får man lägga på den och det är kanske i mastigaste laget, men jag måste ändå säga att den inte känns riktigt så lång. Det är en ganska lång inledning på filmen som utspelar sig runt 16 år innan filmens huvudsakliga nutid. Vi träffar vänsteraktivisterna i den revolutionära gruppen French 75, i huvudsak den drivna Perfidia Beverly Hills (Teyana Taylor) och bombmakaren "Ghetto" Pat Calhoun (Leonardo DiCaprio) som kämpar för att frita infångade flyktingar vid den mexikanska gränsen. I samband med ett sådant tillfälle förför och hånar Perfidia den ansvariga militärofficeren Steven J. Lockjaw (Sean Penn). Detta skapar en besatthet hos Lockjaw som dras till sin spets när han vid ett senare tillfälle ger Perfidia viss frihet mot sex. Men redan innan dess har Pat och Perfidia blivit ett par och får så småningom en dotter. Perfidia är mer intresserad av sin politiska agenda än sitt barn och lämnar det med Pat.
Strax därpå gör Perfidia bort sig och åker fast. Lockjaw ger henne en möjlighet till skyddad identitet och ett nytt liv mot att hon ger honom några namn, och så blir det. Den radikala krigaren blir en tjallare. Detta leder till att många betydande personer inom French 75 tas ur daga och Pat och dottern Charlene får fly för sitt liv, nu under namnet Bob och Willa Ferguson. 16 år senare är Bob en paranoid knarkare och Willa (Chase Infiniti) en nyfiken tonåring som tror att hennes mamma var en hjälte som mördades av Lockjaw. Samtidigt har Lockjaw stigit i rang och får möjlighet att bli invald i vit makt-sammanslutningen Christmas Adventure så länge det inte finns något komprometterande rasrelationer i bagaget och det gör det ju så han sätter i hemlighet igång en aktion att locka fram Bob och Willa så han kan röja undan alla eventuella spår en gång för alla. Och därmed startar en hysterisk tid för Bob.
För att återknyta till min inledande bit om snittbetygen på Paul Thomas Andersons filmer så kan man under alla omständigheter sammanfatta dem som unika. Vissa av dem älskar jag (ge mig "Magnolia" vilken dag som helst!) medan jag uppskattar andra mer än jag går igång helt och hållet på dem. "One Battle After Another" är mer åt det senare hållet, med sin blandning av action, politik och märklig humor. Det blir onekligen lite absurt när Bob flyr för glatta livet i en sunkig morgonrock och har rökt bort alla svar på de kontrollfrågor som ställs när han ringer till French 75 för hjälp. Och det är lite roligt när Benicio Del Toro dyker upp som en sensei som smugglar flyktingar och gör allt för att hjälpa Bob utan att ställa frågor. Och Sean Penns karaktär är verkligen något alldeles extra. Och musiken under de mest paranoida Bob-ögonblicken kan mycket väl driva vissa tittare till vansinne - själv tycker jag att det tillför ett extra lager.
Anderson tacklar många tunga ämnen i filmen som dessvärre inte ligger speciellt långt bort från verkligheten. Radikalism, fascism, nationalism, extremism och som social kommentar är "One Battle After Another" förstås viktig men slutresultatet blir lite otydligt. En del tycker att detta är "årets film" medan andra verkligen inte ser dess tjusning. Jag hamnar lite mitt emellan, som jag brukar när det gäller sentida Anderson-filmer.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Boken som ligger till grund för berättelsen heter "Vineland" i både original och svensk översättning. Den kom 1990 och två år senare på svenska. Även om grundstommen är den samma är det en fri tolkning av Anderson som han gjort med Pynchons välsignelse. Romanen har varit en favorit hos Anderson länge och han har tidigare kämpat med svårigheterna att göra en trogen adaption men hittade en ny vinkel efter att ha gjort "Inherent Vice".
2. Filmens titel är plockad från ett anförande från den revolutionära gruppen The Weather Underground.
3. En rad andra utryck och kodord i filmen kommer från låten "The Revolution Will Not Be Televised".
2. Filmens titel är plockad från ett anförande från den revolutionära gruppen The Weather Underground.
3. En rad andra utryck och kodord i filmen kommer från låten "The Revolution Will Not Be Televised".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
