Avslutning är bättre än sin föregångare
FILMENRedan den första "Venom"-filmen kändes lite som den inte riktigt hittade helt rätt i sin ton och uppföljaren blev inte jättebra. Lyckllgtvis nog är den tredje och avslutande filmen i trilogin bättre än sin föregångare, men jag har fortfarande lite svårt för tonen. Det är liksom lite för roligt utan att vara speciellt roligt. Tom Hardy dubbeljobbar som människan Eddie Brock, värd till symbioten Venom och de tjafsar med varandra så där som filmpar gör. Den här filmen tar vid där föregångaren slutade och Eddie är en efterlyst man som håller sig gömd i Mexiko. Efter att ha multiuniversumteleportats till MCU-jorden (relaterat till "Spider-Man: No Way Home") och sen tillbaka igen sätter Eddie och Venom siktet mot New York.
I filmen öppningsscen har vi dock introducerats till den Marvelkaraktär som har det minst kompatibla namnet för oss svenskar, nämligen rymdskurken Knull. Japp. Det uttalas visserligen med tyst K men det blir ändå märkligt att titta på textremsan. Denna uråldriga skurk är den som skapade symbioterna, men har även blivit satt i ett sorts fängelse av de samma och det enda sättet för honom att bli fri är att få tag på en kodex, en sorts nyckel som skapats när en symbiot förenats med sin värd på ett djupare sätt. Detta har hänt när Venom fick Eddie att återuppstå i en av de tidigare filmerna. Knull - ehum - har några sorts symbiotjagande varelser som han kan skicka i väg i rymden och dessa tar fart mot jorden för att hitta kodexen. Det ska sägas att denna kodex bara är synlig för jägarna när Venom är ute i all sin prakt. Så länge han är kvar i Eddie är det inte direkt fara.
Omständigheter gör att Eddie temporärt tar följe med en hippiefamilj (med Rhys Ifans som gitarrspelande vegetarian) som är på väg till Area 51 innan stället jämnas med marken. Så småningom ska även Eddie hamna där, eller snarare i Area 55 - en ännu hemligare militärbas 30 meter under marken där forskare (Juno Temple bland annat) studerar de symbioter de fångat, och där de även fått veta att den svarta symbioten och dess värd bär på något speciellt.
Det slår mig att filmens berättelse är relativt konkret och avskalad. Det finns en avstickare till Las Vegas, men annars är det en historia som tar sig från A till B på bara några dagar och som verkligen bjuder på Venoms sista dans.
Den lilla biten med att Eddie/Venom teleporteras till MCU-jorden etablerar att det i hans egen värld inte finns någon Spider-Man och inte heller någon annan superhjälte, och det är kanske lite avsaknaden av ett sammanhang som gjort att de här filmerna inte riktigt satt sig. Det finns liksom ingen naturlig motståndare till symbioten förutom något med liknande krafter. I förra filmen var det till exempel symbiot mot symbiot. Här är det i och för sig lite kul med de här jagande varelserna som är väldesignade med en miljard vassa tänder och självläkande egenskaper, men de är inte speciellt personliga. De är inga karaktärer.
Men ändå. Filmen är bättre än sin föregångare och de som är trogna fans av Venom lär gilla även denna film lika mycket som de tidigare.
I filmen öppningsscen har vi dock introducerats till den Marvelkaraktär som har det minst kompatibla namnet för oss svenskar, nämligen rymdskurken Knull. Japp. Det uttalas visserligen med tyst K men det blir ändå märkligt att titta på textremsan. Denna uråldriga skurk är den som skapade symbioterna, men har även blivit satt i ett sorts fängelse av de samma och det enda sättet för honom att bli fri är att få tag på en kodex, en sorts nyckel som skapats när en symbiot förenats med sin värd på ett djupare sätt. Detta har hänt när Venom fick Eddie att återuppstå i en av de tidigare filmerna. Knull - ehum - har några sorts symbiotjagande varelser som han kan skicka i väg i rymden och dessa tar fart mot jorden för att hitta kodexen. Det ska sägas att denna kodex bara är synlig för jägarna när Venom är ute i all sin prakt. Så länge han är kvar i Eddie är det inte direkt fara.
Omständigheter gör att Eddie temporärt tar följe med en hippiefamilj (med Rhys Ifans som gitarrspelande vegetarian) som är på väg till Area 51 innan stället jämnas med marken. Så småningom ska även Eddie hamna där, eller snarare i Area 55 - en ännu hemligare militärbas 30 meter under marken där forskare (Juno Temple bland annat) studerar de symbioter de fångat, och där de även fått veta att den svarta symbioten och dess värd bär på något speciellt.
Det slår mig att filmens berättelse är relativt konkret och avskalad. Det finns en avstickare till Las Vegas, men annars är det en historia som tar sig från A till B på bara några dagar och som verkligen bjuder på Venoms sista dans.
Den lilla biten med att Eddie/Venom teleporteras till MCU-jorden etablerar att det i hans egen värld inte finns någon Spider-Man och inte heller någon annan superhjälte, och det är kanske lite avsaknaden av ett sammanhang som gjort att de här filmerna inte riktigt satt sig. Det finns liksom ingen naturlig motståndare till symbioten förutom något med liknande krafter. I förra filmen var det till exempel symbiot mot symbiot. Här är det i och för sig lite kul med de här jagande varelserna som är väldesignade med en miljard vassa tänder och självläkande egenskaper, men de är inte speciellt personliga. De är inga karaktärer.
Men ändå. Filmen är bättre än sin föregångare och de som är trogna fans av Venom lär gilla även denna film lika mycket som de tidigare.
EXTRAMATERIALET
Precis som sist smaskar Sony på med ett myller av små featuretter där väldigt få har något bestående värde för tittaren. Utöver lite bloopers, borttaget material och previsexempel, är det mest det tröttsamma ryggdunkandet som jag inte ens orkar gnälla om. Det inslag som kan ge något slags mervärde är det som handlar om Kelly Marcel som varit manusförfattare till samtliga filmer i trilogin och nu även satt sig i regissörsstolen. ...vilket förstås borgar för en del ryggdunkande från skådespelarna.
Det jag saknar är någon djupdykning i seriernas värld. Venom är inte helt och hållet household ännu, anser jag, och skurken Knull är väl ännu mindre det, så ett litet inslag hade väl kunnat klämmas in. Det nämns något i förbifarten men mer än så är det inte.
Det jag saknar är någon djupdykning i seriernas värld. Venom är inte helt och hållet household ännu, anser jag, och skurken Knull är väl ännu mindre det, så ett litet inslag hade väl kunnat klämmas in. Det nämns något i förbifarten men mer än så är det inte.
TRE SAKER
1. Det är väldigt mycket britter i de största rollerna. Tom Hardy, Chiwetel Ejiofor, Juno Temple, Rhys Ifans och Stephen Graham är alla britter.
2. En annan britt, Andy Serkis, var ju regissör till förra filmen. Den här gången är han skådespelare, närmare bestämt självaste Knull.
3. Filmen har en bonusscen som hintar om någon sorts fortsättning, men det är ju lite upp till bevis. Väldigt få av alla dessa bonusscener till superhjältefilmerna har lett till något konkret.
2. En annan britt, Andy Serkis, var ju regissör till förra filmen. Den här gången är han skådespelare, närmare bestämt självaste Knull.
3. Filmen har en bonusscen som hintar om någon sorts fortsättning, men det är ju lite upp till bevis. Väldigt få av alla dessa bonusscener till superhjältefilmerna har lett till något konkret.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
