Vänskapens upp- och nedsidor
FILMENDen här klassiska och uppskattade dramakomedin från 1981 var Alan Aldas långfilmsdebut som regissör, författare och huvudrollsinnehavare. Baserad på en teori om hur vänskap går genom olika årstider, dissekerade Alda ämnet ur alla tänkbara synvinklar.
Vi följer tre par, alla goda vänner, under de fyra årstiderna med start på våren. Här är allt frid och fröjd - de har laddat upp med fina råvaror och stuckit iväg till en stuga för gemensam semester och god matlagning. Livet kan inte vara bättre och alla är så glada för varandra. Men så berättar Nick (Len Cariou) för Jack (Alda) att han ångrar att han gift sig med sin fru Anne (Sandy Dennis) och efter 21 år nu beslutat sig för att skilja sig och hitta någon som kan göra honom lycklig.
Redan till sommarsemestern har stämningen förändrats. Nick har träffat den unga Ginny (Bess Armstrong) och är blixtförälskad och gullig och nätterna går åt att ljudligt älska så att Jack och Kate (Carol Burnett) samt Danny (Jack Weston) och Claudia (Rita Moreno) inte kan sova. Nu börjar skitsnacket flöda bakom ryggarna och Kate och Claudia är svartsjuka på Nick som är så rar och gullig samtidigt som de saknar sin gamla vän och inte riktigt kan acceptera Ginny, och Jack och Danny är möjligen - de säger de inte riktigt rätt ut - avundsjuka på Nick som har hittat en yngre modell.
Allting blir värre till höstsemestern och framme i vintersemestern är det dags att rensa luften och verkligen prata ut. Vad är det egentligen som hänt med deras vänskap och står den pall?
Filmen är vuxet pratig och dialogdriven och nog kan man göra vissa referenser till Woody Allen, dock utan samma absurda humor och neurotiska inslag. Men "Fyra årstider" är en rolig film, baserad på rapp dialog och verklighetens komiska situationer. I tid med att filmen rullar på börjar man även se hur karaktärernas egenskaper utvecklas och som även det bidrar till humorn i filmen. Jag kan tänka mig att Peter Dalle plockade lite inspiration till sin "Omaka par" från Aldas film.
Upplägget med fyra nedslag under fyra olika tider på ett år, givetvis ihopbundna med Vivaldis musik, är bra och smart och "Fyra årstider" är på alla sätt och vis en mycket bra film. Att den snart är 30 år gammal tycker jag inte märks alls - en tidlös film som verkligen stått pall. Ungefär som en kär gammal vän.
Vi följer tre par, alla goda vänner, under de fyra årstiderna med start på våren. Här är allt frid och fröjd - de har laddat upp med fina råvaror och stuckit iväg till en stuga för gemensam semester och god matlagning. Livet kan inte vara bättre och alla är så glada för varandra. Men så berättar Nick (Len Cariou) för Jack (Alda) att han ångrar att han gift sig med sin fru Anne (Sandy Dennis) och efter 21 år nu beslutat sig för att skilja sig och hitta någon som kan göra honom lycklig.
Redan till sommarsemestern har stämningen förändrats. Nick har träffat den unga Ginny (Bess Armstrong) och är blixtförälskad och gullig och nätterna går åt att ljudligt älska så att Jack och Kate (Carol Burnett) samt Danny (Jack Weston) och Claudia (Rita Moreno) inte kan sova. Nu börjar skitsnacket flöda bakom ryggarna och Kate och Claudia är svartsjuka på Nick som är så rar och gullig samtidigt som de saknar sin gamla vän och inte riktigt kan acceptera Ginny, och Jack och Danny är möjligen - de säger de inte riktigt rätt ut - avundsjuka på Nick som har hittat en yngre modell.
Allting blir värre till höstsemestern och framme i vintersemestern är det dags att rensa luften och verkligen prata ut. Vad är det egentligen som hänt med deras vänskap och står den pall?
Filmen är vuxet pratig och dialogdriven och nog kan man göra vissa referenser till Woody Allen, dock utan samma absurda humor och neurotiska inslag. Men "Fyra årstider" är en rolig film, baserad på rapp dialog och verklighetens komiska situationer. I tid med att filmen rullar på börjar man även se hur karaktärernas egenskaper utvecklas och som även det bidrar till humorn i filmen. Jag kan tänka mig att Peter Dalle plockade lite inspiration till sin "Omaka par" från Aldas film.
Upplägget med fyra nedslag under fyra olika tider på ett år, givetvis ihopbundna med Vivaldis musik, är bra och smart och "Fyra årstider" är på alla sätt och vis en mycket bra film. Att den snart är 30 år gammal tycker jag inte märks alls - en tidlös film som verkligen stått pall. Ungefär som en kär gammal vän.
EXTRAMATERIALET
Här finns lite smått och gott som vi är vana vid från Studio S och Njutafilms, det vill säga bildgallerier, trailers, trivia och biografier. Till exempel får man veta att Alan Alda egentligen heter Alphonso Joseph D'Abruzzo och att han är väldigt liberal, vilket är lite lustigt med tanke på att en av hans senare stora roller var som den republikanska presidentkandidaten i "Vita huset".
TRE SAKER
1. Alan Aldas döttrar spelar döttrar till två av paren. Den deprimerade Lisa får dras med ett par gigantiska glasögon som inte ens kan varit moderna 1981...
2. Det etableras tidigt att Aldas karaktär har problem att bli arg, eller när han blir arg är han lugn och samlad. Men när han väl släpper loss och försöker elda upp ett uppstoppat älghuvud blir det vansinnigt kul.
3. Filmen ynglade av sig i en kortlivad tv-serie ett par år senare som saknade nästan alla skådespelare ur filmen.
2. Det etableras tidigt att Aldas karaktär har problem att bli arg, eller när han blir arg är han lugn och samlad. Men när han väl släpper loss och försöker elda upp ett uppstoppat älghuvud blir det vansinnigt kul.
3. Filmen ynglade av sig i en kortlivad tv-serie ett par år senare som saknade nästan alla skådespelare ur filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Alan Alda (7)
Alan Alda (7)
