Viss behållning men intresset har svalnat
FILMENOm någon skulle rikta ett vapen mot mig och hotfullt fråga vilket år jag såg "Vaiana" så skulle jag aldrig gissa 2017. Det känns ärligt talat som det bara var några få år sedan men tiden springer onekligen iväg. I min recension av de första filmen kan man notera att jag var lite smått entusiastisk över den och kallade den "en utmärkt film inom genren". Jag tänker inte argumentera med mitt åtta år yngre jag, men kan inte säga att jag är lika exalterad över uppföljaren.
Det är egentligen inga fel på den. Det är en välgjord äventyrsfilm som fortsätter att utforska kultur och mytologiska inslag från öarna i Stilla havet. Den udda miljön är ju filmernas stora behållning och utifrån extramaterialet är det lätt att förstå hur viktiga filmerna är för folket från de här delarna av världen. Samtidigt kan jag känna att strukturmässigt är "Vaiana 2" snarlik sin föregångare även om det inte handlar om en total upprepning.
Filmen utspelar sig tre år efter den första. Vaiana (Auli'i Cravalho) håller på och utforskar små öar i havet för att hitta spår av andra människor än sin egen stam. Hon hittar en kruka med en målning som indikerar människor och ett berg. I en vision får hon lära sig att berget är den mytomspunna ön Motufetu som en gång i tiden knöt ihop alla havets folk men som stormguden Nalo sänkte ner i djupet för att få kontroll över mänskligheten. Visionen visar även dyster framtid vilket motiverar Vaiana att ge sig ut på ett resa över havet för att hitta ön och ett sätt att dra upp den ur vattnet. Ett vansinnesuppdrag som hon inte gör ensam. Hon samlar ihop några nyttiga besättningsmedlemmar till sin seglats - händiga Loto (Rose Matafeo), historiesamlaren Moni (Hualalai Chung) och en sur gammal bonde Kele (David Fane). Och precis som sist är grisen Pua och tuppen Heihei med.
Den som inte är med är halvguden Maui (Dwayne Johnson) som faktiskt redan är på jakt efter Nalo på egen hand men han ska givetvis efter visst drama ansluta sig till gänget - detta efter att de mellanlandat hos kokosnötfolket och fått med sig en lysande krigare.
Resan är fylld av utmaningar och Vaiana får anledning att undra om hon - ursäkta ordvitsen - tagit sig vatten över huvudet, men i och med att det är Disneyfilm så slutar den knappast i moll.
Som sagt - "Vaiana 2" är ingen kopia av sin föregångare men det är ändå lite samma känsla en gång till. För mig svalnar intresset lite men med tanke på att uppföljaren spelade in mer pengar än vad föregångaren gjorde på bara tre veckor så kan man konstatera att den är populär. Den är helt okej men mitt åtta år yngre jag gillade franchisen bättre.
Det är egentligen inga fel på den. Det är en välgjord äventyrsfilm som fortsätter att utforska kultur och mytologiska inslag från öarna i Stilla havet. Den udda miljön är ju filmernas stora behållning och utifrån extramaterialet är det lätt att förstå hur viktiga filmerna är för folket från de här delarna av världen. Samtidigt kan jag känna att strukturmässigt är "Vaiana 2" snarlik sin föregångare även om det inte handlar om en total upprepning.
Filmen utspelar sig tre år efter den första. Vaiana (Auli'i Cravalho) håller på och utforskar små öar i havet för att hitta spår av andra människor än sin egen stam. Hon hittar en kruka med en målning som indikerar människor och ett berg. I en vision får hon lära sig att berget är den mytomspunna ön Motufetu som en gång i tiden knöt ihop alla havets folk men som stormguden Nalo sänkte ner i djupet för att få kontroll över mänskligheten. Visionen visar även dyster framtid vilket motiverar Vaiana att ge sig ut på ett resa över havet för att hitta ön och ett sätt att dra upp den ur vattnet. Ett vansinnesuppdrag som hon inte gör ensam. Hon samlar ihop några nyttiga besättningsmedlemmar till sin seglats - händiga Loto (Rose Matafeo), historiesamlaren Moni (Hualalai Chung) och en sur gammal bonde Kele (David Fane). Och precis som sist är grisen Pua och tuppen Heihei med.
Den som inte är med är halvguden Maui (Dwayne Johnson) som faktiskt redan är på jakt efter Nalo på egen hand men han ska givetvis efter visst drama ansluta sig till gänget - detta efter att de mellanlandat hos kokosnötfolket och fått med sig en lysande krigare.
Resan är fylld av utmaningar och Vaiana får anledning att undra om hon - ursäkta ordvitsen - tagit sig vatten över huvudet, men i och med att det är Disneyfilm så slutar den knappast i moll.
Som sagt - "Vaiana 2" är ingen kopia av sin föregångare men det är ändå lite samma känsla en gång till. För mig svalnar intresset lite men med tanke på att uppföljaren spelade in mer pengar än vad föregångaren gjorde på bara tre veckor så kan man konstatera att den är populär. Den är helt okej men mitt åtta år yngre jag gillade franchisen bättre.
EXTRAMATERIALET
Det är rikligt med extramaterial och väldigt lite av det är riktat mot en yngre publik. Snarare tvärtom. Den inledande bakomfilmen om hur teamet som gjort filmen studerade vägfinnarkulturen är det nog få personer under 18 år som finner någon glädje i. Det är ett intressant klipp som ger perspektiv och beundran för de duktiga navigatörer som lyckades hitta rätt i Stilla havets oerhört utspridda övärld. Det ska förstås sägas att vägfinnarkulturen har en stor del i filmens story.
I övrigt tittar vi in i produktionen av filmen, dess musik och skådespelare och får ta del av lite trams i inspelningsbåset och ett lass med bortklippta scener. Det finns även en sing-a-long-versionen att klicka igång i fall man vill klämma i i musikalnumren.
I övrigt tittar vi in i produktionen av filmen, dess musik och skådespelare och får ta del av lite trams i inspelningsbåset och ett lass med bortklippta scener. Det finns även en sing-a-long-versionen att klicka igång i fall man vill klämma i i musikalnumren.
TRE SAKER
1. Uppföljaren till "Vaiana" skulle ursprungligen bli en serie på Disney+ men när storyn pitchades blev den uppgraderad till en biofilm.
2. Jag kan fortfarande inte släppa att filmen inte får behålla sin originaltitel "Moana" utanför USA och att det görs två helt olika varianter där alla förekomster av Moana ersätts med Vaiana i både dialog och sång.
3. På bästa Marvelmanér innehåll filmen en bonusscen i eftertexterna som sätter upp förutsättningarna för en tredje film. Vi får väl se hur länge den dröjer.
2. Jag kan fortfarande inte släppa att filmen inte får behålla sin originaltitel "Moana" utanför USA och att det görs två helt olika varianter där alla förekomster av Moana ersätts med Vaiana i både dialog och sång.
3. På bästa Marvelmanér innehåll filmen en bonusscen i eftertexterna som sätter upp förutsättningarna för en tredje film. Vi får väl se hur länge den dröjer.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
