Generationsrösten som inte ville höras

FILMEN

De flesta som läser detta kan nog med ganska stor säkerhet redogöra för vad de gjorde och var de var någonstans när de blev varse om attackerna mot World Trade Center den 11 september 2001. Hör man till min generation kan man med förmodligen nästan lika stor säkerhet även berätta om hur man fick reda på att Olof Palme hade mördats. Är man dessutom lite musikintresserad kanske man till och med minns var och när man fick veta att Kurt Cobain hade tagit sitt liv.

Jag minns det väldigt tydligt. Jag var själv i en musikrelaterad situation, redo att framföra en konsert. Dagen efter tog jag ut alla låtar på Nirvanas "In Utero" och spelade med. Den 5 april 1994 klev Cobain in i den mytomspunna 27-årsklubben där legender som Brian Jones (Rolling Stones), Jimi Hendrix, Janis Joplin och Jim Morrison (The Doors) redan stod och väntade på honom evigt 27 år gamla och de alla välkomnade Amy Winehouse ett antal år senare. Även om den här filmen fullt naturligt slutar med Cobains död handlar den i allra högsta grad om hans liv.

Filmskaparen Brett Morgen har rotat igenom det förvaringsrum som innehåller Cobains ägodelar. Bland gitarrer och tavlor har han hittat anteckningar och journaler och otaliga kassettband. Tillsammans med rörligt material från de mest privata samlingarna och intervjuer med "de som skulle varit på hans begravning om han hade varit en vaktmästare" har han hittat en röd tråd som blivit hjärtat i filmen. En historia om familj, men även ett ibland nästan obehagligt intimt porträtt av en ung man som motvilligt blev en hel generations röst.

Mycket vikt läggs vid att Cobain var en kreatör. En musiker, men även en konstnär. Gamla super-8-filmer från sent 60-tal visar hur pojken Kurt får leksaksinstrument i present och att han inte slutade rita när han väl lärt sig hur han skulle göra. Detta kreativa och konstnärliga spår påverkar formen på filmen. Cobains anteckningar och bilder animeras och blir som små berättelser. Dessutom har Morgen anlitat en holländsk animatör som skapat tecknade filmer till Cobains kassettinspelningar. Det är riktigt fräckt och snyggt gjort och helt klart någonting som jag inte sett tidigare.

När väl Nirvanas karriär tar fart finns det betydligt mer dokumentärt material att använda sig av. Här får vi se oklippt råmaterial från inspelningen av "Smells like Teen Spirit"-videon till exempel. När sedan Courtney Love kommer in i bilden blir det ännu mer privat och naket. Bokstavligt talat. Här kommer vi som tittare nästan för nära. Det är oerhört intimt och hjärtskärande när kombinationen droger och graviditet och bebis skildras. Det blir väldigt tufft att titta på det.

Ganska långa partier återger kompletta Nirvana-låtar från olika tv-framträdanden och även om det känns lite överflödigt känns valet av låtar helt logiskt i förhållande till vad som berättas i övrigt. "Cobain - Montage of Heck", vilket är titeln på en kassett Cobain gjorde, är en annorlunda och bra dokumentär som hade varit ännu bättre om den hade trimmats ned med upp till en halvtimme. Speltiden är en liten bit över två timmar och det blir faktiskt lite segt under vissa stunder. Men det är bara ett lätt klagomål - fans av Nirvana ska absolut se filmen, och den är sevärd även för de som inte gillade bandet när det begav sig.


EXTRAMATERIALET

Två klipp erbjuds. Det ena är de första fem minuterna av Brett Morgens intervju med Kurt Cobains pappa Don. Det är egentligen inget märkvärdigt då Don inte säger något speciellt häpnadsväckande.

Betydligt mer märkvärdigt är den nästan kvartslånga intervjun med Morgen själv där han berättar om filmens tillkomst. Här blir det riktigt intressant när han berättar om förvaringsrummet och vi får se bilder ur det samma. På ett nästan arkeologiskt vis plockar Morgen och hans tema försiktigt bland föremålen med vita handskar på händerna. En mycket bra intervju som verkligen ger ett mervärde för tittaren.


TRE SAKER

1. Jag är inte ensam om att tycka att en speciell person saknas i filmen, nämligen Dave Grohl. Den forna Nirvana-trummisen var upptagen med att göra tv-serien och Foo Fighters-skivan "Sonic Highways" och när han väl hade tid att bli intervjuad var Brett Morgen redan nöjd med filmen han hade. Däremot figurerar Nirvana-basisten Krist Novoselic i nyfilmade intervjuer.

2. Kurt Cobain har sagt att "Over the edge" var hans favoritfilm, och det bekräftas här. Filmen dyker upp i ett telefonsamtal Cobain har med Buzz Osborne från The Melvins som även han verkar gilla filmen starkt.

3. Kurt och Courtney Loves dotter Frances Bean Cobain är inte med i filmen förutom som bebis. Frances Bean har nu precis fyllt 27 år och är faktiskt en av filmens producenter. Efter dokumentärens Sundancepremiär sa hon "Du har gjort filmen jag ville se" till Morgen.


ANDERS JAKOBSON (2015-09-11)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin musikdokumentär
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Musikdokumentär
Format: Blu-ray
Region: B
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2015
Bolag: Universal
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Extramaterial:
Director's interview, Don Cobain
Köp filmen hos:
Delning:

NIO TIPS FRÅN DECEMBER
12 SENASTE
ACTIONFILMERNA