Invecklad men usel blåsning
FILMENBud Spencer i all ära, den kraftige slapstick-mästaren lyckas ofta vara underhållande i de mest infantila filmer, men "Charleston" från 1977 är en riktigt usel film. Den är regisserad av Marcello Fondato, som tidigare gjort den marginellt underhållande Spencer/Hill-rullen "Smockan i luften", men här avslöjar bristen på humor och en vettig story många av hans begränsningar som regissör.
Den extremt pratiga storyn utspelas i London och handlar om Charleston (Spencer), som är en mästare på lurendrejerier av alla de slag. Nu har han tillsammans med några klåpare till medhjälpare satt siktet på en förmögen och skurkaktig amerikan, som de tänker blåsa genom en komplicerad båtaffär. Svindleriet inbegriper bland annat en fejkad musikalpjäs, en stulen Gauguin-målning och av någon oförklarlig anledning ett gäng cirkusclowner som verkar dyka upp enkom för att få på käften.
Som vanligt i den här typen av komedier är filmens blåsning väldigt långsökt och invecklad, och den låter mycket roligare i teorin än den är i praktiken. "Charleston" består mest av en massa knäppa karaktärer som träffas på hotell och restauranger för att försöka lura skjortan av varandra, ständigt ackompanjerade av mängder av misslyckade humorförsök. Regin i dialogscenerna är förbluffande dålig och Fondato tycks bryta mot varje kontinuitetsprincip som finns. Detta spelar dock mindre roll då Ingmar Bergman själv hade kunnat filma det befintliga manuset utan att det resulterat i en intressant film.
Bäst i filmen är Herbert Lom, som dyker upp i en roll som neurotisk poliskommissarie, inte olik den han så framgångsrikt spelade i "Rosa Pantern"-filmerna. "Rosa Pantern" hade dock manusförfattare som begrep sig på komedi, något som icke är fallet här, varför även herr Lom framstår som mycket slätstruken.
Men den största besvikelsen är avsaknaden av riktiga slagsmålsscener. Vi tvingar vänta ända till filmens taffliga final, när de malplacerade clownerna gör entré, för att dialogen ska ta slut och nävarna ta vid. Den efterföljande kalabaliken är dock vare sig inspirerad eller spektakulär, och "Charleston" slutar med en gäspning istället för skratt.
Den extremt pratiga storyn utspelas i London och handlar om Charleston (Spencer), som är en mästare på lurendrejerier av alla de slag. Nu har han tillsammans med några klåpare till medhjälpare satt siktet på en förmögen och skurkaktig amerikan, som de tänker blåsa genom en komplicerad båtaffär. Svindleriet inbegriper bland annat en fejkad musikalpjäs, en stulen Gauguin-målning och av någon oförklarlig anledning ett gäng cirkusclowner som verkar dyka upp enkom för att få på käften.
Som vanligt i den här typen av komedier är filmens blåsning väldigt långsökt och invecklad, och den låter mycket roligare i teorin än den är i praktiken. "Charleston" består mest av en massa knäppa karaktärer som träffas på hotell och restauranger för att försöka lura skjortan av varandra, ständigt ackompanjerade av mängder av misslyckade humorförsök. Regin i dialogscenerna är förbluffande dålig och Fondato tycks bryta mot varje kontinuitetsprincip som finns. Detta spelar dock mindre roll då Ingmar Bergman själv hade kunnat filma det befintliga manuset utan att det resulterat i en intressant film.
Bäst i filmen är Herbert Lom, som dyker upp i en roll som neurotisk poliskommissarie, inte olik den han så framgångsrikt spelade i "Rosa Pantern"-filmerna. "Rosa Pantern" hade dock manusförfattare som begrep sig på komedi, något som icke är fallet här, varför även herr Lom framstår som mycket slätstruken.
Men den största besvikelsen är avsaknaden av riktiga slagsmålsscener. Vi tvingar vänta ända till filmens taffliga final, när de malplacerade clownerna gör entré, för att dialogen ska ta slut och nävarna ta vid. Den efterföljande kalabaliken är dock vare sig inspirerad eller spektakulär, och "Charleston" slutar med en gäspning istället för skratt.
EXTRAMATERIALET
Några biografier, lite trivia och en originaltrailer.
TRE SAKER
1. Filmens stående skämt är att antagonisten hela tiden misslyckas med att svara i telefon utan att klanta sig. Så kul!
2. Kul på riktigt är däremot titeln filmen hade på bio i Sverige: "Superskurkarna blåser snuten".
3. Den engelska dubbningen av filmen är stundtals under all kritik. Karaktärerna levererar hela meningar med käften stängd.
2. Kul på riktigt är däremot titeln filmen hade på bio i Sverige: "Superskurkarna blåser snuten".
3. Den engelska dubbningen av filmen är stundtals under all kritik. Karaktärerna levererar hela meningar med käften stängd.
JOEL FORNBRANT (2008-02-25)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Bud Spencer (1)
Bud Spencer (1)
