Anders Jakobsons blogg
jag lät den rätte komma inPostad: 2008-10-24 21:38:42
Efter en lång väntan har jag äntligen sett "Låt den rätte komma in". Så här efteråt känner jag att jag förmodligen måste samla tankarna lite innan jag kommer fram till vad jag egentligen tycker. Det är dumt att ha för stora förväntningar (något som givetvis trissats upp av alla amerikanska reaktioner) för det kan leda fram till ett antiklimax.
Jag jämför det lite med "Den gröna milen". När den filmen kom till Sverige (ungefär lika långt efter USA som "Låt den rätte komma in") så var jag laddad och förberedd att det var helt vansinnigt. Jag hade läst boken ett par gånger, jag hade läst manuset till filmen (för det släpptes som bok), jag hade följt en veckomässig dagbok från inspelningen skriven av en av skådespelarna i filmen och jag hade sett trailern (nedladdad med modem i en pytteliten avi-snutt) om och om igen.
Och så såg jag filmen och älskade den, men det blev samtidigt ett antiklimax. Jag kunde storyn utan och innan och i och med att jag hade läst manuset så blev det knappt några överraskningar kvar.
Nu är det inte riktigt samma sak med "Låt den rätte komma in". Det var ett tag sedan jag läste boken, och John Ajvide Lindqvist har själv trimmat ned den till ett manus som sträcker sig till två timmar. Lite tunnare bitvis och man saknar lite av hans miljöbeskrivningar.
Men filmen är bra. Utifrån trailern har jag varit nervös för att de unga skådespelarna inte skulle fixa sin bit på ett naturligt sätt, men de gör det. Och fotot är snyggt och ljudet en stor beståndsdel i helheten.
(Sen måste jag i och för sig flika in att bioupplevelsen sänktes från första sekunden av ett kacklande gäng på första raden som inte kunde hålla käften en sekund, mycket irriterande nu när ljudet spelade så stor roll.)
Men - igen - det är en bra film, som jag vill se om igen.
Jag jämför det lite med "Den gröna milen". När den filmen kom till Sverige (ungefär lika långt efter USA som "Låt den rätte komma in") så var jag laddad och förberedd att det var helt vansinnigt. Jag hade läst boken ett par gånger, jag hade läst manuset till filmen (för det släpptes som bok), jag hade följt en veckomässig dagbok från inspelningen skriven av en av skådespelarna i filmen och jag hade sett trailern (nedladdad med modem i en pytteliten avi-snutt) om och om igen.
Och så såg jag filmen och älskade den, men det blev samtidigt ett antiklimax. Jag kunde storyn utan och innan och i och med att jag hade läst manuset så blev det knappt några överraskningar kvar.
Nu är det inte riktigt samma sak med "Låt den rätte komma in". Det var ett tag sedan jag läste boken, och John Ajvide Lindqvist har själv trimmat ned den till ett manus som sträcker sig till två timmar. Lite tunnare bitvis och man saknar lite av hans miljöbeskrivningar.
Men filmen är bra. Utifrån trailern har jag varit nervös för att de unga skådespelarna inte skulle fixa sin bit på ett naturligt sätt, men de gör det. Och fotot är snyggt och ljudet en stor beståndsdel i helheten.
(Sen måste jag i och för sig flika in att bioupplevelsen sänktes från första sekunden av ett kacklande gäng på första raden som inte kunde hålla käften en sekund, mycket irriterande nu när ljudet spelade så stor roll.)
Men - igen - det är en bra film, som jag vill se om igen.
anders jakobson
Föregående inlägg:
Friday the 13th-trailer
Friday the 13th-trailer
Nästa inlägg:
Fanboys-trailer
Fanboys-trailer
