Dussinskräckis ämnad för reabacken

FILMEN

Logik är inte alltid skräckfilmers starkaste sida. Som tittare får man snällt acceptera det som presenteras. Detaljer som att en person som fastnar med benet i en björnfälla till synes utan problem kan ränna runt som om inget hade hänt i en nästföljande scen för att sedan halta runt skadad, är vardagsmat. Inget ovanligt men fortfarande inte alls logiskt.

I fallet med "XII - Twelve" så har jag lite problem med hela uppläggets logik, där en pedofil som dömts till fängelse och inom fängelsets murar blivit grovt misshandlad och torterad så ansiktet deformerats, väljer att hämnas på juryn som dömde honom till sitt straff. Okej, det kanske finns någon logik i det, men upplägget är svagt, för nog borde fången i fråga ge sig på de som skadade honom snarare än de som satte honom i fängelset. Om det nu inte var så att han blev felaktigt anklagad och dömd, men det framgår inte av filmen.

Denna tysta, maskerade mördare (som givetvis håller till i ett nedgånget hus komplett med diverse psykopatdetaljer) letar rätt på de tolv jurymedlemmarna en efter en och gör det logiska: flår av deras ansikten. Polisen eller FBI har inte hittat kopplingen, vilket en enkel databassökning borde ha gjort, och polisen och FBI har heller inte så stor roll i filmen, utan det mesta centreras kring en av jurymedlemmarna som i en planteringsscen tidigt i filmen får höra att hon orkar mer än vad hon tror. Kan hon vara den som blir kvar i slutet? Ja, vad tror ni?

Det går att pricka av massor av standardinslag från skräckfilmsgenren i "XII - Twelve" och det förvandlar filmen till en dussinhistoria som inte kommer med något nytt till den ganska uttjatade genren. Filmen är lite småslafsig med en hel del grafiska effekter (en rätt originell drive by-sekvens i filmens inledning kommer att stanna kvar i minnet hos mig), men i det stora hela en film ämnad för reabacken. Inte usel men samtidigt inte mer än en axelryckning.


EXTRAMATERIALET

Extramaterial lyckas med konststycket att göra filmen bättre än vad den är. Den korta bakomfilmen "Beneath the skin" blir med små medel en kort och koncis och faktiskt givande titt bakom kulisserna där man lyckas få med det mesta av produktionen på blott åtta minuter ungefär. Det framgår att det är en lågbudgetfilm och det framgår även vilka problem det innebar och vad man fick göra för att helt enkelt få filmen i mål. En bra bakomfilm.

Vidare blir det en specialeffektstitt på den splattrigaste scenen i filmen (den som jag redan nämnt som den mest minnesvärda) och det är alltid kul att se sekvenser som denna nedbrutna i alla sina beståndsdelar. Att man dessutom lagt väldigt käck musik i bakgrunden gör det hela ännu roligare. Mer specialeffekter blir det i ett bildspel med make-up-detaljer med lite voice over och musik som ackompanjemang.

Koncist och riktigt bra.


TRE SAKER

1. Regissören och manusförfattaren Michael A. Nickles är en skådespelare som verkar ha sadlat om till att stå bakom kameran i stället för framför den. Den senaste rollen han gjorde var 2003. CV:t är inte så imponerande och den största rollen jag kan hitta är som Jim Morrison i "Wayne's World 2".

2. Filmen vann "Best horror feature" vid International Horror & Sci-fi Film Festival 2009. Vad jag kan lista ut med Googles hjälp ställdes inte filmen mot några jättefilmer direkt.

3. Det är något genuint otrevligt med body horror när det handlar om ansiktet, så där har filmen i alla fall träffat rätt.


ANDERS JAKOBSON (2011-10-28)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin skräck
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Skräck
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2011
Bolag: Scanbox
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Extramaterial:
Beneath the skin, A shotgun in the head, Make up fx gallery
Köp filmen hos:
Delning:
RECENSERAT DENNA DAG (5/12):
Alla recensioner från denna dag
SEX TIPS FRÅN OKTOBER
12 SENASTE
KRIGSFILMERNA