Den ultimata fällan Saw-gänget missade
FILMENArgentinsk skräck hör inte till vanligheterna att jag stoppar in i min spelare. När jag söker i vårt arkiv hittar jag endast ytterligare en argentinsk skräckfilm - "Jag ska inte dö ensam". Två titlar på nästan 400 recenserade skräckfilmer ger ingen vidare bra procentsats, men efter "Cold Sweat" välkomnar jag fler filmer. Det är ingen perfekt film på något sätt, och stundtals lite irriterande med töntiga bikaraktärer och ologiska scener, men i det stora hela en nervkittlande nagelbitare, dessutom med ett ganska originellt inslag.
I inledningen av filmen får vi i textform höra om stulna sprängmedel 1975 som aldrig kom till rätta. Raskt hoppar vi fram till nutid där Román letar efter sin ex-flickvän Jackie. Hon försvann spårlöst och märkligt efter att ha bedragit honom med en nätdejt. Nu ska hans kompis Ali träffa samma dejt i ett stort och risigt hus. Så småningom hamnar de båda i huset, men där finns ingen läcker kvinnotjusare utan i stället två "farbröder" (omslagets ordval) som sitter och klämmer på sprängmedlen och använder dem i tortyrsammanhang. Riktigt vad farbröderna är ute efter med sin tortyr framgår inte riktigt i filmen. Det dyker upp någon halvtaskig förklaring vid något tillfälle, men det känns som manusförfattarna inte fått till det ordentligt.
Hur som helst: I huset finns många offer för farbrödernas tortyr där de använder både syra och nitroglycerin. De är numera i dåligt skick och har närmast hamnat i ett zombiestadium och blir därefter ett hinder för våra huvudpersoner. I huset finns även Jackie, men helt indränkt i nitroglycerin där minsta lilla snedsteg kan få henne att sprängas i bitar. Det gäller alltså för Román och Ali att lista ut hur de ska rädda Jackie och samtidigt hålla sig undan för både bisarra farbröder och blodtörstiga zombieoffer.
Spänning på film kan skildras på olika vis. Regissören här använder sig av ett antal väletablerade grepp: extrema närbilder, häftig och ljudlig andning samt pumpande (och ganska dålig) musik. Det fungerar dock bra för man sitter lätt på nålar under de 75 minuterna. Tempot är bra och det är ganska spännande. Det här med nitroglycerin som tortyrmedel - så som det används i filmen - är ju ett minst sagt originellt grepp. Det är som den ultimata fällan som aldrig dök upp i "Saw"-filmerna.
Filmen är stilistisk snygg, men fegar lite när det är det dags för de brutala scenerna. Här känns filmen närmast censurerad, och det kanske den mycket väl kan vara, men jag tror att det snarare är ett medvetet val för att resurserna till att filma scenerna mer "tydligt" inte funnits där. Bristerna är ganska lätta att förbise och "Cold Sweat" är ändå en godkänd skräckis.
I inledningen av filmen får vi i textform höra om stulna sprängmedel 1975 som aldrig kom till rätta. Raskt hoppar vi fram till nutid där Román letar efter sin ex-flickvän Jackie. Hon försvann spårlöst och märkligt efter att ha bedragit honom med en nätdejt. Nu ska hans kompis Ali träffa samma dejt i ett stort och risigt hus. Så småningom hamnar de båda i huset, men där finns ingen läcker kvinnotjusare utan i stället två "farbröder" (omslagets ordval) som sitter och klämmer på sprängmedlen och använder dem i tortyrsammanhang. Riktigt vad farbröderna är ute efter med sin tortyr framgår inte riktigt i filmen. Det dyker upp någon halvtaskig förklaring vid något tillfälle, men det känns som manusförfattarna inte fått till det ordentligt.
Hur som helst: I huset finns många offer för farbrödernas tortyr där de använder både syra och nitroglycerin. De är numera i dåligt skick och har närmast hamnat i ett zombiestadium och blir därefter ett hinder för våra huvudpersoner. I huset finns även Jackie, men helt indränkt i nitroglycerin där minsta lilla snedsteg kan få henne att sprängas i bitar. Det gäller alltså för Román och Ali att lista ut hur de ska rädda Jackie och samtidigt hålla sig undan för både bisarra farbröder och blodtörstiga zombieoffer.
Spänning på film kan skildras på olika vis. Regissören här använder sig av ett antal väletablerade grepp: extrema närbilder, häftig och ljudlig andning samt pumpande (och ganska dålig) musik. Det fungerar dock bra för man sitter lätt på nålar under de 75 minuterna. Tempot är bra och det är ganska spännande. Det här med nitroglycerin som tortyrmedel - så som det används i filmen - är ju ett minst sagt originellt grepp. Det är som den ultimata fällan som aldrig dök upp i "Saw"-filmerna.
Filmen är stilistisk snygg, men fegar lite när det är det dags för de brutala scenerna. Här känns filmen närmast censurerad, och det kanske den mycket väl kan vara, men jag tror att det snarare är ett medvetet val för att resurserna till att filma scenerna mer "tydligt" inte funnits där. Bristerna är ganska lätta att förbise och "Cold Sweat" är ändå en godkänd skräckis.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet inleds med närmare 25 minuter bortklippta/förlängda - och ibland ofullständiga scener. Då hela kalaset serveras utan svensk text blir det hastigt och lustigt ett extramaterial ämnat för de som verkligen dyrkar filmen...
Regissören Adrián García Bogliano berättar sedan - på engelska - lite om sanningarna i filmen, vilket har att göra med Argentinas övergång från diktatur till demokrati runt övergången mellan 70- och 80-talet. Än i dag finns det många från den militäriska diktaturen som bedrev fruktansvärda övergrepp som går omkring på gatorna utan att någon vet vad de är för några. Det var inspirationen till farbröderna, och filmen är ett sätt för Adrián García Bogliano att berätta om Argentinas historia till en publik som inte skulle se en renodlad historiefilm.
Det finns även ett kommentarspår av samma man, som även det är på engelska.
Regissören Adrián García Bogliano berättar sedan - på engelska - lite om sanningarna i filmen, vilket har att göra med Argentinas övergång från diktatur till demokrati runt övergången mellan 70- och 80-talet. Än i dag finns det många från den militäriska diktaturen som bedrev fruktansvärda övergrepp som går omkring på gatorna utan att någon vet vad de är för några. Det var inspirationen till farbröderna, och filmen är ett sätt för Adrián García Bogliano att berätta om Argentinas historia till en publik som inte skulle se en renodlad historiefilm.
Det finns även ett kommentarspår av samma man, som även det är på engelska.
TRE SAKER
1. Eftertexterna avslutas med en lång tacklista till olika inspirationskällor. Det är personer, musikgrupper, filmer och allt möjligt. Bland alla namn och titlar dyker svenske Bo Arne Vibenius upp. Vibenius är känd för exploitationfilmen "Thriller – en grym film", som var en av Quentin Tarantinos inspirationskällor till "Kill Bill".
2. Under textinformationen i inledningen är det gamla knastriga svartvita bilder som jag trodde var en blandning av gammalt arkivmaterial och nyproducerade snuttar med effekter, mycket på grund av de våldsamma inslagen. Allt är genuint 16-millimetersmaterial från 70-talet.
3. Adrián García Bogliano har skrivit filmen tillsammans med Ramiro García Bogliano och Hernán Moyano och föga oväntat är det även de som gjort ovan nämna "Jag ska inte dö ensam".
2. Under textinformationen i inledningen är det gamla knastriga svartvita bilder som jag trodde var en blandning av gammalt arkivmaterial och nyproducerade snuttar med effekter, mycket på grund av de våldsamma inslagen. Allt är genuint 16-millimetersmaterial från 70-talet.
3. Adrián García Bogliano har skrivit filmen tillsammans med Ramiro García Bogliano och Hernán Moyano och föga oväntat är det även de som gjort ovan nämna "Jag ska inte dö ensam".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
