Anders Jakobsons blogg
halvårsrapport med topplistorPostad: 2008-07-03 16:39:42
Som utlovat kommer här en genomgång av vad som varit bäst på DVD och bio för mig under första halvåret av 2008. De flesta filmerna har recenserats här på DVDKritik.se så klart, men inte riktigt alla. Inte än i alla fall.
Det blev 26 titlar till slut som jag delat in i fyra kategorier, för om man nämner det som varit bäst så måste man också nämna det som varit sämst...
Den absolut bästa filmen i år än så länge
Cloverfield - Återuppfinner hela monstergenren - Believe the hype... Efter en snudd på klassisk hemlig marknadsföring lyckades "Cloverfield" uppfylla alla högt ställda förväntningar hos mig. En ny synvinkel på hur man skildrar en jättemonstersattack, karaktärer man direkt engagerade sig i och strålande specialeffekter. Den febriga närvarokänslan den handhållna kameran bidrog med var avgörande. "Cloverfield" kommer att räknas som en av 2000-talets klassiker i framtiden.
10 bästa filmerna än så länge
Across the Universe - Färgsprakande formexperiment - En rockmusikal utifrån The Beatles-låtar? Pretentiöst och omöjligt projekt eller ett rart och spännande drama? Ja, tack och lov blev det det sistnämnda. Det fantasifyllda bildspråket där allt kunde hända - och hände, och musiken tog filmen i mål.
Control - Snyggt, starkt och svartvitt - Mer drama och mer musik, men mindre färg. Anton Corbijn gjorde sin Ian Curtis/Joy Division-biografi utifrån hur hans egna bilder såg ut på 70- och 80-talet. En musikbiografi har sällan känts så genuin och äkta som "Control".
Disturbia - Hitchcock för MySpace-generationen - Kommande storstjärnan Shia LeBeouf spelade strulig tonåring i husarrest i den här uppdaterade versionen av "Fönstret mot gården". Och gjorde det mycket bra, och filmen - officiell cover eller inte - håller hög klass.
I am Legend - Will Smith hade Richard Mathesons "I am Legend" som drömprojekt under många år och när filmen väl kom blev den en omvälvande historia om den sista mannen på jorden. Skräckkänslan var påtaglig och mycket effektiv. Jag gav filmen högt betyg i lokaltidningen, men på DVDKritik.se skriver Lilja recensionen inom kort.
Juno - Fräsch, rolig och gravid ungdomsfilm - Filmpriserna har haglat över "Juno" och jag kan bara stämma in i hyllningskörerna. Mästerlig dialog, underbar skådespelarensemble och en skön, komisk och avslappnad inställning till ett relativt allvarligt ämne.
The King of Kong: A fistful of quarters - Välgjord och oerhört rolig dokumentär - Två män, ett arkadspel och ett världsrekord. Ödmjukhet mötte överlägsenhet. Davids kamp mot Goliat. Den mest fascinerande dokumentärern på många år.
The Mist - Ofta får man som extremt Stephen King-fan se många fina historier bli riktigt dåliga filmer. Men så finns det filmskapare som Frank Darabont som förstår King. "The Mist" är kanske den bästa adaptionen hittills med ett ruskigt obehagligt slut som går till historien. Filmen kommer på DVD i höst, men recensionen ligger redan klar.
No Country for Old Men - Det räcker egentligen bara att se valfri scen med Javier Bardem ur Coen-brödernas smått episka "No Country for Old Men" för att inse att det är något speciellt med den här filmen. Jag berättar mer nästa vecka då filmen kommer på DVD och recenseras här på DVDKritik.se
Once - Ytterligare ett musikdrama och det bästa av dem alla. Den enda film i år jämte "Cloverfield" som jag delat ut högsta betyg åt i lokaltidningen. Den bästa irländska musikfilmen sedan "The Committments" men med betydligt mer personlig musik som går rätt in i hjärtat utan omvägar. Släpps i september på svensk DVD.
Venus - En känslomässig uppvisning - Gammal är äldst brukar det heta. Peter O'Toole, en av de stora som fortfarande lever, spelar ironiskt nog en gammal skådespelare på ruinens brant, men med en drypande ironisk inställning till livet. Det här är klassiskt karaktärsdrivet skådespel som bara proffs kan leverera.
10 bubblare
The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford - Långsamt, majestätiskt och vackert - Alla år med "Lucky Luke" gav frukt när jag såg den här långa men snygga filmen om den legendariska banditen och hans öde. Mycket fint skådespel från Brad Pitt, Casey Affleck och Sam Rockwell.
Bob the Butler - Tom Green förvånar som klantig butler - Oväntat sansad familjekomedi från Tom Green där hans vanligtvis vulgära (och stundtals roliga) uttryck hölls helt tillbaka till fördel för ett samlat och komiskt skådespel. Resultatet blev riktigt roligt.
The Darjeeling Limited - Tre bröder gör en spirituell resa - Wes Anderson är alltid Wes Anderson och ibland räcker det med att få hans typiska bildspråk med starka färger, raka kameravinklar och de obligatoriska slowmotionscenerna för att bli nöjd och glad.
Dixie Chicks: Shut up & sing - Om rätten att ha fel åsikt och stå för den - En mycket intressant film om hur Dixie Chicks gick från att vara ett av USA:s populäraste band till det mest hatade, bara på grund av ett simpelt mellansnack på en konsert.
Georgia Rule - Högklassigt från tre generationer - En lite positiv överraskning där tre skådespelerskor ur tre generationer spelar tre generationer kvinnor på ett mycket övertygande och bra sätt. En bra story också och en av de mest intensiva inledningsscener jag sett.
Interview - Omväxlande samtal i pjäsaktigt drama - Ibland behövs det bara två skådespelare i ett rum för att skapa ett stort drama. En spänd intervju mellan Hollands största såpastjärna och en politisk reporter som fått ett skituppdrag.
The Invasion - Den femtioelfte versionen av "Invasion of the Body Snatchers" bjöd på en intensiv och obehaglig stämning där Nicole Kidmans paranoida skådespel var pricken över i. (Joel recenserade filmen.)
The Librarian II: Return to King Solomon's Mines - Överraskande fattigmans-Indiana Jones - Vårens stora överraskning. Jag bara skrattade åt filmen när jag fick den i handen, men sen njöt jag av en riktigt underhållande tv-film och Noah Wyles perfekta tajming i sina repliker.
Saw IV - Saw-serien hittar tillbaka till konceptet - Efter tre filmer trodde jag att idéerna var slut, men den fjärde "Saw"-filmen överraskade och snurrade upp mig precis som de tidigare filmerna gjort.
Southland Tales - Så komplex att två tittar krävs - Efter en titt fattade jag ingenting, men efter en andra titt blev jag oerhört imponerad av Richard Kelleys intrikata och pretentiösa projekt. En film som stannat kvar i huvudet sedan dess.
5 besvikelser
Bluffen - 70-talets största lögn - Det är egentligen ingen dålig film, Lasse Hallströms story om Clifford Irving (Richard Gere) och hans påhittade exklusiva intervjubok med Howard Hughes, men den levererade inte riktigt vad jag hade hoppats på utifrån trailerns känsla.
D-War - Genrekollision med ormar i fokus - Omslaget var oerhört fräckt och jag såg fram emot riktig klassisk "jättemonster förstör stad"-action, men det blev en ganska konstig film om ormar som ville bli drakar och med ett tilltal i tonen som gjorde det hela väldigt barnsligt.
The Happening - Min forna hjälte M. Night Shyamalan som jag försvarat i vått och torrt när han gjort halvdåliga filmer tidigare tappar med "The Happening" helt fokus och rader av skrivande fans i samma situation som jag har blivit oehört besvikna på hans senaste film. Så lovande men vad hände sen? Gäller både för filmen och för Shyamalan.
The Oh in Ohio - Sexuellt uppvaknande i Cleveland - Även detta ett typexempel på en film som var bra mycket bättre och roligare - innan man sett den. Lovande trailer, en handfull skådespelare som jag tycker om sedan länge, men någonstans på vägen tog den här filmen en annan väg än vad den borde ha gjort.
Santa Claus conquers the Martians - Kan vara det sämsta jag har sett - Film från 1964 som "är så kass att den blir kult" enligt många. Enligt mig är denna mix av Ed Wood, Batman och jobbiga julfilmer för barn så kass att den förblir kass.
Det blev 26 titlar till slut som jag delat in i fyra kategorier, för om man nämner det som varit bäst så måste man också nämna det som varit sämst...
Den absolut bästa filmen i år än så länge
Cloverfield - Återuppfinner hela monstergenren - Believe the hype... Efter en snudd på klassisk hemlig marknadsföring lyckades "Cloverfield" uppfylla alla högt ställda förväntningar hos mig. En ny synvinkel på hur man skildrar en jättemonstersattack, karaktärer man direkt engagerade sig i och strålande specialeffekter. Den febriga närvarokänslan den handhållna kameran bidrog med var avgörande. "Cloverfield" kommer att räknas som en av 2000-talets klassiker i framtiden.
10 bästa filmerna än så länge
Across the Universe - Färgsprakande formexperiment - En rockmusikal utifrån The Beatles-låtar? Pretentiöst och omöjligt projekt eller ett rart och spännande drama? Ja, tack och lov blev det det sistnämnda. Det fantasifyllda bildspråket där allt kunde hända - och hände, och musiken tog filmen i mål.
Control - Snyggt, starkt och svartvitt - Mer drama och mer musik, men mindre färg. Anton Corbijn gjorde sin Ian Curtis/Joy Division-biografi utifrån hur hans egna bilder såg ut på 70- och 80-talet. En musikbiografi har sällan känts så genuin och äkta som "Control".
Disturbia - Hitchcock för MySpace-generationen - Kommande storstjärnan Shia LeBeouf spelade strulig tonåring i husarrest i den här uppdaterade versionen av "Fönstret mot gården". Och gjorde det mycket bra, och filmen - officiell cover eller inte - håller hög klass.
I am Legend - Will Smith hade Richard Mathesons "I am Legend" som drömprojekt under många år och när filmen väl kom blev den en omvälvande historia om den sista mannen på jorden. Skräckkänslan var påtaglig och mycket effektiv. Jag gav filmen högt betyg i lokaltidningen, men på DVDKritik.se skriver Lilja recensionen inom kort.
Juno - Fräsch, rolig och gravid ungdomsfilm - Filmpriserna har haglat över "Juno" och jag kan bara stämma in i hyllningskörerna. Mästerlig dialog, underbar skådespelarensemble och en skön, komisk och avslappnad inställning till ett relativt allvarligt ämne.
The King of Kong: A fistful of quarters - Välgjord och oerhört rolig dokumentär - Två män, ett arkadspel och ett världsrekord. Ödmjukhet mötte överlägsenhet. Davids kamp mot Goliat. Den mest fascinerande dokumentärern på många år.
The Mist - Ofta får man som extremt Stephen King-fan se många fina historier bli riktigt dåliga filmer. Men så finns det filmskapare som Frank Darabont som förstår King. "The Mist" är kanske den bästa adaptionen hittills med ett ruskigt obehagligt slut som går till historien. Filmen kommer på DVD i höst, men recensionen ligger redan klar.
No Country for Old Men - Det räcker egentligen bara att se valfri scen med Javier Bardem ur Coen-brödernas smått episka "No Country for Old Men" för att inse att det är något speciellt med den här filmen. Jag berättar mer nästa vecka då filmen kommer på DVD och recenseras här på DVDKritik.se
Once - Ytterligare ett musikdrama och det bästa av dem alla. Den enda film i år jämte "Cloverfield" som jag delat ut högsta betyg åt i lokaltidningen. Den bästa irländska musikfilmen sedan "The Committments" men med betydligt mer personlig musik som går rätt in i hjärtat utan omvägar. Släpps i september på svensk DVD.
Venus - En känslomässig uppvisning - Gammal är äldst brukar det heta. Peter O'Toole, en av de stora som fortfarande lever, spelar ironiskt nog en gammal skådespelare på ruinens brant, men med en drypande ironisk inställning till livet. Det här är klassiskt karaktärsdrivet skådespel som bara proffs kan leverera.
10 bubblare
The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford - Långsamt, majestätiskt och vackert - Alla år med "Lucky Luke" gav frukt när jag såg den här långa men snygga filmen om den legendariska banditen och hans öde. Mycket fint skådespel från Brad Pitt, Casey Affleck och Sam Rockwell.
Bob the Butler - Tom Green förvånar som klantig butler - Oväntat sansad familjekomedi från Tom Green där hans vanligtvis vulgära (och stundtals roliga) uttryck hölls helt tillbaka till fördel för ett samlat och komiskt skådespel. Resultatet blev riktigt roligt.
The Darjeeling Limited - Tre bröder gör en spirituell resa - Wes Anderson är alltid Wes Anderson och ibland räcker det med att få hans typiska bildspråk med starka färger, raka kameravinklar och de obligatoriska slowmotionscenerna för att bli nöjd och glad.
Dixie Chicks: Shut up & sing - Om rätten att ha fel åsikt och stå för den - En mycket intressant film om hur Dixie Chicks gick från att vara ett av USA:s populäraste band till det mest hatade, bara på grund av ett simpelt mellansnack på en konsert.
Georgia Rule - Högklassigt från tre generationer - En lite positiv överraskning där tre skådespelerskor ur tre generationer spelar tre generationer kvinnor på ett mycket övertygande och bra sätt. En bra story också och en av de mest intensiva inledningsscener jag sett.
Interview - Omväxlande samtal i pjäsaktigt drama - Ibland behövs det bara två skådespelare i ett rum för att skapa ett stort drama. En spänd intervju mellan Hollands största såpastjärna och en politisk reporter som fått ett skituppdrag.
The Invasion - Den femtioelfte versionen av "Invasion of the Body Snatchers" bjöd på en intensiv och obehaglig stämning där Nicole Kidmans paranoida skådespel var pricken över i. (Joel recenserade filmen.)
The Librarian II: Return to King Solomon's Mines - Överraskande fattigmans-Indiana Jones - Vårens stora överraskning. Jag bara skrattade åt filmen när jag fick den i handen, men sen njöt jag av en riktigt underhållande tv-film och Noah Wyles perfekta tajming i sina repliker.
Saw IV - Saw-serien hittar tillbaka till konceptet - Efter tre filmer trodde jag att idéerna var slut, men den fjärde "Saw"-filmen överraskade och snurrade upp mig precis som de tidigare filmerna gjort.
Southland Tales - Så komplex att två tittar krävs - Efter en titt fattade jag ingenting, men efter en andra titt blev jag oerhört imponerad av Richard Kelleys intrikata och pretentiösa projekt. En film som stannat kvar i huvudet sedan dess.
5 besvikelser
Bluffen - 70-talets största lögn - Det är egentligen ingen dålig film, Lasse Hallströms story om Clifford Irving (Richard Gere) och hans påhittade exklusiva intervjubok med Howard Hughes, men den levererade inte riktigt vad jag hade hoppats på utifrån trailerns känsla. D-War - Genrekollision med ormar i fokus - Omslaget var oerhört fräckt och jag såg fram emot riktig klassisk "jättemonster förstör stad"-action, men det blev en ganska konstig film om ormar som ville bli drakar och med ett tilltal i tonen som gjorde det hela väldigt barnsligt.
The Happening - Min forna hjälte M. Night Shyamalan som jag försvarat i vått och torrt när han gjort halvdåliga filmer tidigare tappar med "The Happening" helt fokus och rader av skrivande fans i samma situation som jag har blivit oehört besvikna på hans senaste film. Så lovande men vad hände sen? Gäller både för filmen och för Shyamalan.
The Oh in Ohio - Sexuellt uppvaknande i Cleveland - Även detta ett typexempel på en film som var bra mycket bättre och roligare - innan man sett den. Lovande trailer, en handfull skådespelare som jag tycker om sedan länge, men någonstans på vägen tog den här filmen en annan väg än vad den borde ha gjort.
Santa Claus conquers the Martians - Kan vara det sämsta jag har sett - Film från 1964 som "är så kass att den blir kult" enligt många. Enligt mig är denna mix av Ed Wood, Batman och jobbiga julfilmer för barn så kass att den förblir kass.
anders jakobson
Föregående inlägg:
I arkivet: Mystic River
I arkivet: Mystic River
Nästa inlägg:
Vinnare av Rambo
Vinnare av Rambo
