70-talets största lögn
FILMENKänslan av att förlora sig själv i en lögn har aldrig gestaltats så tydligt som en bit in i "Bluffen" när filmens huvudperson, författaren Clifford Irving (Richard Gere), klär ut sig till den excentriska miljardären Howard Hughes när han raljerar ihop dennes självbiografi.
För det är det den stora bluffen går ut på. Irving har lurat i sitt förlag att Hughes kontaktat honom och specifikt önskat att han ska skriva självbiografin. Hughes, som vid den här tidpunkten - tidigt 70-tal - höll sig helt och hållet borta från allmänheten, kommunicerade enbart via handskrivna brev och Irving har lyckats få till handstilen så bra att brevet bedöms äkta. Förlaget ser framför sig en bok som kan sälja mer än bibeln och betalar ut ett rejält förskott och Irving och hans kollega Dick Suskind (Alfred Molina) sätter igång att fabulera ihop självbiografin.
De gräver fram hemliga dokument och handlingar, lär sig allt om Hughes och hur han uttrycker sig och Irving lär sig till och med att imitera hans röst så att han går in i en roll när han författar Hughes självbiografi. Bluffen, lögnen växer och skakar till och med den amerikanska regeringen.
Filmen snärjer sig djupare och djupare in i lögnen och till slut blir det en ganska invecklad och febrig historia där man börjar ifrågasätta Irvings sinnesstämning. Han ljuger för alla, till och med för sin fru Edith (Marcia Gay Harden) avseende älskarinnan Nina (Julie Delpy) och kollegan Dick får heller aldrig riktigt höra sanningen. Hur länge ska allting hålla?
Det är svenska regissören Lasse Hallström som ligger bakom filmen och det är en välregisserad sak där Richard Gere i märklig frisyr driver allting framåt som den lätt maniske Irving. Hans självsäkerhet balanseras upp av Alfred Molinas Dick som mest går omkring svettig och nervös filmen igenom. Marcia Gay Harden gör en viktig men lite sekundär roll som Irvings fru som specifikt ber honom att inte göra några misstag, i och med att de byggt upp sitt förhållande på nytt efter senaste snesteget ett år tidigare, men som får foga sig i att Irving kommer att misslyckas och som även drar sitt eget strå till stacken för att hålla lögnen vid liv.
Filmen ändrar karaktär under de nästan två timmarna den håller på. Från början är den nästan lite "Wag the dog"-aktig för att senare utvecklas till ett lite mer psykologiskt drama, och jag tycker att den skulle tjänat på att ha varit lite snabbare och tajtare. Men det är en bra film med skön 70-talskänsla.
För det är det den stora bluffen går ut på. Irving har lurat i sitt förlag att Hughes kontaktat honom och specifikt önskat att han ska skriva självbiografin. Hughes, som vid den här tidpunkten - tidigt 70-tal - höll sig helt och hållet borta från allmänheten, kommunicerade enbart via handskrivna brev och Irving har lyckats få till handstilen så bra att brevet bedöms äkta. Förlaget ser framför sig en bok som kan sälja mer än bibeln och betalar ut ett rejält förskott och Irving och hans kollega Dick Suskind (Alfred Molina) sätter igång att fabulera ihop självbiografin.
De gräver fram hemliga dokument och handlingar, lär sig allt om Hughes och hur han uttrycker sig och Irving lär sig till och med att imitera hans röst så att han går in i en roll när han författar Hughes självbiografi. Bluffen, lögnen växer och skakar till och med den amerikanska regeringen.
Filmen snärjer sig djupare och djupare in i lögnen och till slut blir det en ganska invecklad och febrig historia där man börjar ifrågasätta Irvings sinnesstämning. Han ljuger för alla, till och med för sin fru Edith (Marcia Gay Harden) avseende älskarinnan Nina (Julie Delpy) och kollegan Dick får heller aldrig riktigt höra sanningen. Hur länge ska allting hålla?
Det är svenska regissören Lasse Hallström som ligger bakom filmen och det är en välregisserad sak där Richard Gere i märklig frisyr driver allting framåt som den lätt maniske Irving. Hans självsäkerhet balanseras upp av Alfred Molinas Dick som mest går omkring svettig och nervös filmen igenom. Marcia Gay Harden gör en viktig men lite sekundär roll som Irvings fru som specifikt ber honom att inte göra några misstag, i och med att de byggt upp sitt förhållande på nytt efter senaste snesteget ett år tidigare, men som får foga sig i att Irving kommer att misslyckas och som även drar sitt eget strå till stacken för att hålla lögnen vid liv.
Filmen ändrar karaktär under de nästan två timmarna den håller på. Från början är den nästan lite "Wag the dog"-aktig för att senare utvecklas till ett lite mer psykologiskt drama, och jag tycker att den skulle tjänat på att ha varit lite snabbare och tajtare. Men det är en bra film med skön 70-talskänsla.
EXTRAMATERIALET
Ingenting på denna utgåva. Region 1-DVD:n har givetvis massor:
• Commentary by director Lasse Hallström and writer William Wheeler
• Commentary by producers Leslie Holleran and Josh Maurer
• "Stranger than Fiction" making-of featurette
• Deleted scenes with optional commentary by director Lasse Hallström and writer William Wheeler
• "Mike Wallace: Reflections on a Con": Mike Wallace on his encounters with Clifford during the 1970s 60 Minutes interview, and the follow-up interview done 27 years later
• "Business as Pleasure": Watch as the camera rolls while Richard Gere and Alfred Molina ad-lib the scene at Café des Artistes
• "Nixon's the One": easter egg
• Commentary by director Lasse Hallström and writer William Wheeler
• Commentary by producers Leslie Holleran and Josh Maurer
• "Stranger than Fiction" making-of featurette
• Deleted scenes with optional commentary by director Lasse Hallström and writer William Wheeler
• "Mike Wallace: Reflections on a Con": Mike Wallace on his encounters with Clifford during the 1970s 60 Minutes interview, and the follow-up interview done 27 years later
• "Business as Pleasure": Watch as the camera rolls while Richard Gere and Alfred Molina ad-lib the scene at Café des Artistes
• "Nixon's the One": easter egg
TRE SAKER
1. Filmen klingar lite lätt illa när det visar sig att den själv är en förvrängning av sanningen. På Wikipedia finns ett uttalande från den verklige Clifford Irving där han förklarar vad som är sant och inte, ett raljerande som bäst sammanfattas med: "If I were that man [filmens Clifford Irving], I'd shoot myself."
2. Dåvarande president Richard Nixon trodde på Irvings bok, vilket ledde till den inte helt okända Watergate-skandalen.
3. Howard Hughes liv kunde man hyfsat nyligen se gestaltat av Leonardo DiCaprio i filmen "The Aviator".
2. Dåvarande president Richard Nixon trodde på Irvings bok, vilket ledde till den inte helt okända Watergate-skandalen.
3. Howard Hughes liv kunde man hyfsat nyligen se gestaltat av Leonardo DiCaprio i filmen "The Aviator".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA