Saw-serien hittar tillbaka till konceptet
FILMENMin recension av "Saw III" avslutades med "Filmen slutar på ett sådant sätt att det ska vara omöjligt att fortsätta serien, men lik förbannat har en fjärde del annonserats för biopremiär lagom till Halloween i år. Nu är det enbart fråga om att mjölka konceptet så länge det går, och det ska inte gå speciellt länge till."
Faktum är att gänget bakom "Saw"-serien faktiskt hittat ett sätt att ta konceptet vidare och det står klart i slutet av "Saw IV" att man varit påhittiga nog att ge serien en nystart utan att det blir för konstigt och onaturligt. Detta genom att lura tittaren och de som är med i filmen uppåt väggarna på sedvanligt manér.
Filmen inleds med en grafisk obduktion av John "Jigsaw" Kramer (Tobin Bell) och i hans mage hittar obducenten givetvis en ny microkassett med uppmaningen "Play me". Poliskommisarien Hoffman (Costas Mandylor) lyssnar på bandet där Jigsaw garanterar att hans arbete och vision kommer att fortsätta även i framtiden.
Därefter kastas vi in i den nu klassiska katt och råtta-leken med uppdrag och fällor. Denna gång är det besatta SWAT-ledaren Rigg (Lyriq Bent) som har 90 minuter på sig att rädda sin före detta kollega Eric Mathews (Donnie Wahlberg) som varit försvunnen i sex månader och även Hoffman. Båda är nämligen i Jigsaws - eller Jigsaws okände medarbetares våld. Efter sig har han några FBI-agenter som tror att Rigg håller på att värvas till att ta över efter Jigsaw, det är i alla fall det som alla ledtrådar indikerar.
Lösningen till gåtan tros finnas i Jigsaws förflutna och FBI pressar hans ex-fru (Betsy Russell) på svar, och någonstans i allt detta är advokaten Art (Justin Louis) inblandad. Som vanligt är det en kamp mot tiden med många liv inblandade.
Det som är bra med filmen är att den traditionella twisten är riktigt bra och oväntad, och ansluter lite till den första filmen i serien faktiskt. Vi får också i form av flashbacks reda på hur John Kramer blev Jigsaw, vilket är intressant i ett större perspektiv. I det stora hela har "Saw"-serien varit duktig på att knyta ihop filmerna till skillnad från till exempel "Fredagen den 13:e"- och "Halloween"-serierna som hoppat lite kors och tvärs utan att hålla samma spår hela tiden.
När "Saw III" verkligen tog till vara på "tortureporn"-konceptet och producerade så vidriga fällor som möjligt (den med ruttna griskadaver är svårslagen) och i och med det tappade lite av finessen med det hela, så är "Saw IV" lite mer tillbakadragen i den aspekten. Givetvis är det djävulska fällor och blod en masse men det känns ändå som man återfått lite av finessen från tidigare delar.
Jag var faktiskt beredd på att "Saw IV" skulle bli ännu vidrigare och ännu sämre, men den är lite av en comeback till grundkonceptet och plötsligt känner jag lite hopp inför framtida filmer, för fler lär det bli. Femman kommer så klart lagom till Halloween och om jag känner det här gänget rätt så lär de inte avsluta serien med den.
Faktum är att gänget bakom "Saw"-serien faktiskt hittat ett sätt att ta konceptet vidare och det står klart i slutet av "Saw IV" att man varit påhittiga nog att ge serien en nystart utan att det blir för konstigt och onaturligt. Detta genom att lura tittaren och de som är med i filmen uppåt väggarna på sedvanligt manér.
Filmen inleds med en grafisk obduktion av John "Jigsaw" Kramer (Tobin Bell) och i hans mage hittar obducenten givetvis en ny microkassett med uppmaningen "Play me". Poliskommisarien Hoffman (Costas Mandylor) lyssnar på bandet där Jigsaw garanterar att hans arbete och vision kommer att fortsätta även i framtiden.
Därefter kastas vi in i den nu klassiska katt och råtta-leken med uppdrag och fällor. Denna gång är det besatta SWAT-ledaren Rigg (Lyriq Bent) som har 90 minuter på sig att rädda sin före detta kollega Eric Mathews (Donnie Wahlberg) som varit försvunnen i sex månader och även Hoffman. Båda är nämligen i Jigsaws - eller Jigsaws okände medarbetares våld. Efter sig har han några FBI-agenter som tror att Rigg håller på att värvas till att ta över efter Jigsaw, det är i alla fall det som alla ledtrådar indikerar.
Lösningen till gåtan tros finnas i Jigsaws förflutna och FBI pressar hans ex-fru (Betsy Russell) på svar, och någonstans i allt detta är advokaten Art (Justin Louis) inblandad. Som vanligt är det en kamp mot tiden med många liv inblandade.
Det som är bra med filmen är att den traditionella twisten är riktigt bra och oväntad, och ansluter lite till den första filmen i serien faktiskt. Vi får också i form av flashbacks reda på hur John Kramer blev Jigsaw, vilket är intressant i ett större perspektiv. I det stora hela har "Saw"-serien varit duktig på att knyta ihop filmerna till skillnad från till exempel "Fredagen den 13:e"- och "Halloween"-serierna som hoppat lite kors och tvärs utan att hålla samma spår hela tiden.
När "Saw III" verkligen tog till vara på "tortureporn"-konceptet och producerade så vidriga fällor som möjligt (den med ruttna griskadaver är svårslagen) och i och med det tappade lite av finessen med det hela, så är "Saw IV" lite mer tillbakadragen i den aspekten. Givetvis är det djävulska fällor och blod en masse men det känns ändå som man återfått lite av finessen från tidigare delar.
Jag var faktiskt beredd på att "Saw IV" skulle bli ännu vidrigare och ännu sämre, men den är lite av en comeback till grundkonceptet och plötsligt känner jag lite hopp inför framtida filmer, för fler lär det bli. Femman kommer så klart lagom till Halloween och om jag känner det här gänget rätt så lär de inte avsluta serien med den.
EXTRAMATERIALET
Videodagböcker brukar ha väldigt skiftande karaktär. Ibland är det enbart stoff för de närmast sörjande eller till och med enbart för den som hållit i kameran, men då och då kan de vara riktigt givande. Som i "Saw IV":s fall. Här får vi en fin inblick i hur en regissör jobbar. Regissören Darren Lynn Bousman håller på att stressa ihjäl sig med en sur producent hängande över axeln, och det blir ganska underhållande faktiskt.
Bakomtittarna fortsätter sedan i genomgångar av rekvisitan i filmen och alla Jigsaws fällor. De sistnämna läggs det mycket tid och energi på, vilket är ganska förklarligt. Man får inte alltid någon konkret uppfattning av vad som egentligen pågår i filmen.
Slutligen bjuds det på en musikvideo och en (1) bortklippt scen. Varför denna 43-sekundersscen med polisdialog inte fick vara med kan jag inte riktigt förstå. Jag tycker att det är en ganska bra och viktig scen för helheten.
Bakomtittarna fortsätter sedan i genomgångar av rekvisitan i filmen och alla Jigsaws fällor. De sistnämna läggs det mycket tid och energi på, vilket är ganska förklarligt. Man får inte alltid någon konkret uppfattning av vad som egentligen pågår i filmen.
Slutligen bjuds det på en musikvideo och en (1) bortklippt scen. Varför denna 43-sekundersscen med polisdialog inte fick vara med kan jag inte riktigt förstå. Jag tycker att det är en ganska bra och viktig scen för helheten.
TRE SAKER
1. En fråga som poppar upp är om John "Jigsaw" Kramer investerat pengar i microbandspelare- och microkassettbranschen med tanke på hur många sådana han givit bort till sina offer. Aktierna måste vara värda mycket.
2. Donnie Wahlberg hade från början inte tid att vara med i filmen, men när hans schema ändrades kunde Eric Mathews hastigt och lustigt skrivas in i manus. För sista gången.
3. Filmen har väldigt många (med flit så klart) "transitions" mellan olika karaktärer och miljöer. Min första tanke var att dessa var datagenererade men i videodagboken ser vi att de är "på riktigt". Snyggt och ett smart sätt att göra läckra övergångar.
2. Donnie Wahlberg hade från början inte tid att vara med i filmen, men när hans schema ändrades kunde Eric Mathews hastigt och lustigt skrivas in i manus. För sista gången.
3. Filmen har väldigt många (med flit så klart) "transitions" mellan olika karaktärer och miljöer. Min första tanke var att dessa var datagenererade men i videodagboken ser vi att de är "på riktigt". Snyggt och ett smart sätt att göra läckra övergångar.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Tobin Bell (2)
Tobin Bell (2)
