En seg pusselbit i Dirty Harry-serien
FILMEN1973 var det dags för Clint Eastwood att dra fram jätterevolvern och bli "Dirty Harry" Callahan igen. Filmen, "Magnum Force", är ingen direkt uppföljare och man får inte riktigt klart för sig vad som hänt Harry sedan det lite lätt kontroversiella slutet på den första filmen, men klart är i alla fall att Harry tillfälligt kopplats bort från mordroteln och är nu en spaningspolis i stället. Han ligger i ständigt fejd med mordrotelchefen Briggs (Hal Holbrook) som inte alls gillar Harry men som heller inte kan bli av med honom.
Någon, eller några, har ihjäl de kriminella som lirkat sig igenom systemet - mördare, smugglare, droghandlare, hallickar och så vidare - och gör det på ett brutalt och kallblodigt sätt. Polisen har inga spår och liken lägger sig i högar. Som tittare får vi direkt reda på vilka det är. Det är ett gäng trafikpoliser som startat en vigilante-styrka för att rensa upp i träsket. Harry träffar trafikpoliserna och tycker att de är trevliga och duktiga, men snart börjar han lägga ihop ett och två och finner att han står näst på tur för denna blodtörstiga styrka.
Till skillnad från några av de andra Dirty Harry-filmerna har jag inte sett "Magnum Force" tidigare och har mycket svårt att komma in i den. I den första filmen var Harry en enstöring utan varken sympati eller empati. Här visar han upp båda när han tröstar en kollegas ex-fru och sedan hamnar i säng med en ung granne. Harry är ständigt omgiven av människor och pratar mycket. Han verkar nästan lite glad.
Det är först under den avslutande akten som filmen verkligen kopplar ett grepp om mig. Här är Harry helt solo mot the bad guys och det blir mer i den första filmens anda. Sen råkar även upplösningen vara riktigt spännande, och slutar på ett sätt som får mig att undra hur han ska kunna förklara vad som hänt för sina kollegor. Lyckligtvis är det sådant man inte behöver bry sig om i filmens värld.
På sätt och vis känns det som man velat knyta an till det som var populärt i den första filmen även i denna uppföljare, därför kommer ytterligare ett sidoäventyr medan Harry äter lunch (denna gång hamburgare). På flygplatsen rycker han in i ett kapat flygplan och ställer allt till rätta. Scenen har egentligen ingen betydelse för filmen (förutom att möjligen etablera karaktärens egenskap om att inget är omöjligt, men det gjorde varmkorvscenen i den första filmen redan), utan är enbart publikfriande. Och visst, den funkar.
Men huvudstoryn känns lite seg och ointressant och filmen är onödigt lång. Ingen klockren uppföljare men en pusselbit i Dirty Harry-storyn.
Någon, eller några, har ihjäl de kriminella som lirkat sig igenom systemet - mördare, smugglare, droghandlare, hallickar och så vidare - och gör det på ett brutalt och kallblodigt sätt. Polisen har inga spår och liken lägger sig i högar. Som tittare får vi direkt reda på vilka det är. Det är ett gäng trafikpoliser som startat en vigilante-styrka för att rensa upp i träsket. Harry träffar trafikpoliserna och tycker att de är trevliga och duktiga, men snart börjar han lägga ihop ett och två och finner att han står näst på tur för denna blodtörstiga styrka.
Till skillnad från några av de andra Dirty Harry-filmerna har jag inte sett "Magnum Force" tidigare och har mycket svårt att komma in i den. I den första filmen var Harry en enstöring utan varken sympati eller empati. Här visar han upp båda när han tröstar en kollegas ex-fru och sedan hamnar i säng med en ung granne. Harry är ständigt omgiven av människor och pratar mycket. Han verkar nästan lite glad.
Det är först under den avslutande akten som filmen verkligen kopplar ett grepp om mig. Här är Harry helt solo mot the bad guys och det blir mer i den första filmens anda. Sen råkar även upplösningen vara riktigt spännande, och slutar på ett sätt som får mig att undra hur han ska kunna förklara vad som hänt för sina kollegor. Lyckligtvis är det sådant man inte behöver bry sig om i filmens värld.
På sätt och vis känns det som man velat knyta an till det som var populärt i den första filmen även i denna uppföljare, därför kommer ytterligare ett sidoäventyr medan Harry äter lunch (denna gång hamburgare). På flygplatsen rycker han in i ett kapat flygplan och ställer allt till rätta. Scenen har egentligen ingen betydelse för filmen (förutom att möjligen etablera karaktärens egenskap om att inget är omöjligt, men det gjorde varmkorvscenen i den första filmen redan), utan är enbart publikfriande. Och visst, den funkar.
Men huvudstoryn känns lite seg och ointressant och filmen är onödigt lång. Ingen klockren uppföljare men en pusselbit i Dirty Harry-storyn.
EXTRAMATERIALET
Manusförfattaren John Milius kommenterar filmen. I övrigt finner vi en halvtimmes dokumentär med det svenska namnet "En moralisk skyldighet: Dirty Harrys filosofi" som kretsar mycket kring de politiska aspekterna av filmerna med utgångspunkt i "Magnum Force". Välgjort och intressesant.
I "Hjältepoliser igår och idag" gräver vi ned oss i arkivet och får en bakomfilm från när filmen gjordes uppblandad med historiska tittar på poliser och skurkar från förr. Kul att sådana här filmer finns kvar även om filmen i sig är mycket kort.
Avslutningsvis trailers till alla Dirty Harry-filmer.
I "Hjältepoliser igår och idag" gräver vi ned oss i arkivet och får en bakomfilm från när filmen gjordes uppblandad med historiska tittar på poliser och skurkar från förr. Kul att sådana här filmer finns kvar även om filmen i sig är mycket kort.
Avslutningsvis trailers till alla Dirty Harry-filmer.
TRE SAKER
1. Med sin speltid på 117 minuter är "Magnum Force", Dirty Harry-seriens längsta film. Och det känns, tyvärr.
2. Stunts och specialeffekter håller hög klass, med ett undantag: när en tjej ramlar ut genom ett fönster och faller ned längs en skyskrapa så fladdrar kroppen orealistiskt - antingen användes en alldeles för lätt docka eller så är det en modell och en Barbiedocka.
3. Såg hallickar verkligen ut som de gör på film på 70-talet? Inte speciellt diskret, för att inte tala om de "pimpade" bilarna...
2. Stunts och specialeffekter håller hög klass, med ett undantag: när en tjej ramlar ut genom ett fönster och faller ned längs en skyskrapa så fladdrar kroppen orealistiskt - antingen användes en alldeles för lätt docka eller så är det en modell och en Barbiedocka.
3. Såg hallickar verkligen ut som de gör på film på 70-talet? Inte speciellt diskret, för att inte tala om de "pimpade" bilarna...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Hal Holbrook (11)
Hal Holbrook (11)
