Dyr dataspelsfantasy à la Uwe Boll
FILMENVarningsflaggan går i topp när jag noterar att Uwe Boll stått för regin och att "In the Name of the King" är en film baserad på dataspelet "Dungeon Siege". Boll har ju gjort sig känd som en av tidernas sämsta regissörer just på grund av alla sina dataspelsfilmatiseringar.
Här har han visserligen inte stått för manuset, vilket förmodligen räddar filmen från att bli en kalkon, även om det är knappt.
Det är klassisk rollspelsfantasy vi har att göra med; svärdsvingande krigare, kungar, magiker, orchliknande monster och skogsvarelser, allt satt i en medeltida miljö. Bakgrundslösa bonden Farmer ("man heter vad man är") (Jason Statham) lever i godan ro tills hans samhälle attackeras av krugmonster som plötsligt lärt sig hantera vapen. De dödar hans son och kidnappar hans fru, vilket är anledning nog att trotsa kungen (Burt Reynolds) och söka hämnd.
Det visar sig att den elaka magikern Gallian (Ray Liotta) ligger bakom krugarmén, som han skapat delvis genom att suga kraft ur kungens magiker Mericks (John Rhys-Davies) dotter (Leelee Sobieski) som han förfört. Men han är också i allians med kungens brorson (Matthew Lillard) som vill ta över makten över kungariket.
Farmer ger sig iväg i ett eget följe, men hans vägar korsas med kungen och när hans män ser hans kvalitéer samtidigt som Merick kommer underfund med vem han egentligen är ska Farmer visa sig oerhört nyttig i striden mot Gallian.
Filmen har gott om slagscener av både mindre och större slag, och i Uwe Boll-mått mätt är denna förvånansvärt blodfattiga fantasyhistoria en fantastisk film, men det säger egentligen inte så mycket. Bolls största budget hittills (60 miljoner dollar) har räckt till klart godkända effekter och miljöer, men det spelar inte så stor roll när manuset är på någon sorts mellanstadienivå. Jag kan tänka mig att storyn funkar som grund till ett dataspel, men som film är det både platt och generiskt.
Trots budgeten och ett delvis imponerande skådespelarstall så blir de episka ambitionerna något som liknar en tv-film i slutändan, en tv-film som plockat alldeles för mycket inspiration från andra håll.
Jason Statham bjuder i vanlig ordning på sitt actionregister och Burt Reynolds känns märkligt utklädd som kung. Ray Liotta fungerar fint som ondskan i filmen, men allra mest gillar jag Matthew Lillard (mest känd från den första "Scream"-filmen) som har en tilltalande galenskap i sin blick. Även om filmen är väldigt grabbig så har man i alla fall gjort ett tappert försök att balansera upp det genom att ge Mericks dotter Muriella krigaregenskaper och Kristanna Loken spelar en ledarinna för ett liansvingande skogsfolk som inte vill ha några "män med vapen" i sina skogar.
För Uwe Boll är detta ett steg i rätt riktning om han vill etablera sig som en riktig filmskapare, men resultatet är kanske inte direkt vad världen behöver för att ändra sin åsikt om honom.
Här har han visserligen inte stått för manuset, vilket förmodligen räddar filmen från att bli en kalkon, även om det är knappt.
Det är klassisk rollspelsfantasy vi har att göra med; svärdsvingande krigare, kungar, magiker, orchliknande monster och skogsvarelser, allt satt i en medeltida miljö. Bakgrundslösa bonden Farmer ("man heter vad man är") (Jason Statham) lever i godan ro tills hans samhälle attackeras av krugmonster som plötsligt lärt sig hantera vapen. De dödar hans son och kidnappar hans fru, vilket är anledning nog att trotsa kungen (Burt Reynolds) och söka hämnd.
Det visar sig att den elaka magikern Gallian (Ray Liotta) ligger bakom krugarmén, som han skapat delvis genom att suga kraft ur kungens magiker Mericks (John Rhys-Davies) dotter (Leelee Sobieski) som han förfört. Men han är också i allians med kungens brorson (Matthew Lillard) som vill ta över makten över kungariket.
Farmer ger sig iväg i ett eget följe, men hans vägar korsas med kungen och när hans män ser hans kvalitéer samtidigt som Merick kommer underfund med vem han egentligen är ska Farmer visa sig oerhört nyttig i striden mot Gallian.
Filmen har gott om slagscener av både mindre och större slag, och i Uwe Boll-mått mätt är denna förvånansvärt blodfattiga fantasyhistoria en fantastisk film, men det säger egentligen inte så mycket. Bolls största budget hittills (60 miljoner dollar) har räckt till klart godkända effekter och miljöer, men det spelar inte så stor roll när manuset är på någon sorts mellanstadienivå. Jag kan tänka mig att storyn funkar som grund till ett dataspel, men som film är det både platt och generiskt.
Trots budgeten och ett delvis imponerande skådespelarstall så blir de episka ambitionerna något som liknar en tv-film i slutändan, en tv-film som plockat alldeles för mycket inspiration från andra håll.
Jason Statham bjuder i vanlig ordning på sitt actionregister och Burt Reynolds känns märkligt utklädd som kung. Ray Liotta fungerar fint som ondskan i filmen, men allra mest gillar jag Matthew Lillard (mest känd från den första "Scream"-filmen) som har en tilltalande galenskap i sin blick. Även om filmen är väldigt grabbig så har man i alla fall gjort ett tappert försök att balansera upp det genom att ge Mericks dotter Muriella krigaregenskaper och Kristanna Loken spelar en ledarinna för ett liansvingande skogsfolk som inte vill ha några "män med vapen" i sina skogar.
För Uwe Boll är detta ett steg i rätt riktning om han vill etablera sig som en riktig filmskapare, men resultatet är kanske inte direkt vad världen behöver för att ändra sin åsikt om honom.
EXTRAMATERIALET
I bakomfilmen sitter skådespelarna och babblar om vilken underbart bra film Boll fått ihop. Värt att notera att de flesta citaten är gjorda under inspelningen och inte efter att de sett slutresultatet...
De bortklippta scenerna är några sekunder långa och inbakade i längre utdrag ur filmen, faktiskt så minimala att det är svårt att uppfatta vad som inte var med och vice versa.
Det finns även en trailer till filmen.
De bortklippta scenerna är några sekunder långa och inbakade i längre utdrag ur filmen, faktiskt så minimala att det är svårt att uppfatta vad som inte var med och vice versa.
Det finns även en trailer till filmen.
TRE SAKER
1. Filmen blandar amerikanska och engelska skådespelare som inte anpassat sitt tal åt något gemensamt håll. En liten detalj som faktiskt har stor påverkan på slutresultatet.
2. Filmen är generellt sett en gigantisk flopp med usla recensioner och ekonomiskt spelade den bara in en dryg sjättedel av budgeten.
3. Uwe Boll har sagt att det finns en längre version av filmen, på 165 minuter, som enligt honom skulle komma med på DVD:n. Så blev det inte och även om det är möjligt med en directors cut-utgåva så är det tveksamt om filmen håller för att släppas i två versioner.
2. Filmen är generellt sett en gigantisk flopp med usla recensioner och ekonomiskt spelade den bara in en dryg sjättedel av budgeten.
3. Uwe Boll har sagt att det finns en längre version av filmen, på 165 minuter, som enligt honom skulle komma med på DVD:n. Så blev det inte och även om det är möjligt med en directors cut-utgåva så är det tveksamt om filmen håller för att släppas i två versioner.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA