Old school torture porn

FILMEN

Uttrycket "torture porn" har dykt upp på senare tid som beskrivning på skräckfilmer som "Saw" och "Hostel" (det var i en recension av den senare som kritikern David Edelstein myntade begreppet).

Genren i sig är inget nytt, bara begreppet. I mitt tycke skulle alla de gamla kannibalfilmerna lätt kunna klassas som "torture porn" eftersom det är mycket detaljerade våldsscener exponerade på ett smått pornografiskt vis.

Även "House on the edge of the park" (av "Cannibal Holocaust"-regissören Ruggero Deodate) skulle kunna räknas som en "old school torture porn"-rulle då tortyr och porr (okej, sex då) har stor betydelse i historien.

Bilmekanikern Alex drar runt i New York och våldtar och mördar kvinnor. När ett överklasspar kommer in med en krånglande bil på väg till en fest bjuder Alex in sig själv och sin lätt efterblivna kompis till festen. Väl där väntar ytterligare tre personer och det hinner inte gå så värst lång tid innan Alex och hans kompis börjar terrorisera omgivningen med sexuella övergrepp, misshandel och ond psykologi. Man kan säga att festen spårar ur och tar en helt annan vändning, men samtidigt är det något lurt med de här överklassmänniskorna som Alex inte räknat med.

Ur något filmhistoriskt perspektiv kanske det finns någon poäng med den här filmen, men som i mitt fall helt fristående är det ingen märkvärdig film. Jag saknar ett naturligt flyt i filmen och David A Hess i rollen som psykopaten Alex är å ena sidan rätt bra men samtidigt är karaktären väldigt onyanserad. Då är John Morghen intressantare som sinnessvaga kompisen Ricky som det åtminstone händer något med under historiens gång.

Och i jämförelse med modern "torture porn" är "House on the edge of the park" rätt blek och försiktig. Osmaklig, men inte mycket mer än så.


EXTRAMATERIALET

Utöver det vanliga extramaterialet (trailer, filmografi, bilder etc) finns det en lång intervju i textformat med John Morghen, eller Giovanni Lombardo Radice som han egentligen heter, gjord av danska journalisten (?) Jesper Moerch. Intervjun verkar ha några år på nacken då Morghen nämner ett kommentarspår till en laserdisc i den, men det är ändå rätt intressant läsning som ger en betydligt matigare bild av Morghen än vad man får i filmen.

Rollen som Ricky var Morghens första och typecastade honom som en lite svagare karaktär tills han fick spela huvudskurken i Lucio Fulcis "City of the living dead". Han nämner också att han själv föredrar zombiefilmerna framför våldsfilmerna. I samma veva får vi även veta att han är en prominent teatermänniska som spelat både Shakespheare och Strindberg.

Det är en intressant intervju som dock väldigt uppenbart är gjord av ett riktigt fan som ska fråga om "allt".


TRE SAKER

1. Det finns tre ljudspår på DVD:n - ett stereospår på engelska, ett 5.1-spår på italienska och ett stereospår på italienska. Efter att ha klickat runt lite stannade jag på det engelska då filmen var inspelad på just det språket. Dock var det fullt naturligt bäst ljud på 5.1-spåret.

2. Den engelska censuren måste jobbat på kommission när de gick loss med saxen. Ju fler minuter, desto mer lön. Nästan 12 minuter stympades från filmen.

3. David A Hess har förutom sin filmkarriär framgångsrikt skrivit låtar. 1963 fick han ur sig välkända låten "Speedy Gonzales" som blev en superhit för Pat Boone. Låten sålde i 8 miljoner ex.


ANDERS JAKOBSON (2007-09-14)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin skräck
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Skräck
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2007
Bolag: Njutafilms
Ljud: Dolby Digital 5.1, Stereo
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Extramaterial:
Slideshow, Original trailer, J. Morghen text interview, Deodato filmography, Trailershow.
Köp filmen hos:
Delning:
RECENSERAT DENNA DAG (6/4):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN MARS
12 SENASTE
SCI-FI-FILMERNA