Kalasbra och spännande tredje runda
FILMENTredje gången gillt för Netflix och The Duffer Brothers scifisuccé "Stranger Things". Många har uttryckt sin besvikelse över säsong två, men jag minns den som helt okej och säsong tre är definitivt serien när den är som bäst.
Vi är framme i året 1985. Våra huvudpersoner har växt ytterligare lite grann och när säsongen börjar hamnar vi mitt i en hångelfest mellan Mike (Finn Wolfhard) och Eleven (Millie Bobby Brown). Inte helt vad Elevens "pappa", polischefen Jim Hopper (David Harbour) tycker är okej, men Hopper kommer att ha andra problem som upptar honom under säsongens gång. Det är sommarlov i Hawkins och vår ursprungskvartett är inte helt i fas. Dustin (Gaten Matarazzo) har varit iväg på sommarläger och där träffat en tjej som ingen annan tror existerar. Mike hånglar som sagt med Eleven och Lucas (Caleb McLaughlin) är tillsammans med Max (Sadie Sink). Det gör att Will (Noah Schnapp) blir det femte hjulet och är inte riktigt tillfreds med att hans kompisar håller på att växa upp och inte längre delar hans intressen och värderingar. Samtidigt är Will den i gänget som har en koppling till den andra dimensionen och den som känner att något är galet.
Likt säsong två är det ett antal olika storys som utvecklar sig. Dustin får in en rysk sändning på sin hemmabyggda radioantenn och han vänder sig till Steve (Joe Keery) som sommarjobbar i en glassbar i Hawkins nyöppnade köpcentrum. Det är starten på ett äventyr som involverar två nya karaktärer, Steves kollega Robin (Maya Hawke) och Lucas lillasyster Erica (Priah Ferguson). Sändningen är en kod och lösningen på koden gör äventyret extra farligt.
Nancy (Natalia Dyer) och Jonathan (Charlie Heaton) - det vill säga Mikes och Wills storasyskon - har praktiktjänster på ortens lokaltidning och får tips om kemikalieätande råttor, vilket gubbslemet på tidningen bara garvar åt, men de är något på spåret. Även Max storebror Billy (Dacre Montgomery) har en viss koppling till den här storyn, precis som de två hångelparen och det femte hjulet.
Will och Jonathans mamma Joyce (Winona Ryder) har initialt problem med några magneter som är det första tecknet på att något annat är i görningen i Hawkins, varför Hopper blir engagerad i hennes oro. Det här har en direkt koppling till Dustin och Steves äventyr och för att komma sanningen på spåren krävs en comeback av seriens bästa foliehatt: Murray (Brett Gelman).
Alla trådar leder till samma final förstås, den här gången med en del kännbara konsekvenser. "Stranger Things" har på sammanlagt 25 avsnitt hittills etablerat ett eget litet universum med karaktärer det är väldigt enkelt att tycka om. Mellan alla äventyr finns det ändå fina ungdomsskildringar, i detta fall med visst fokus på mognad och kärlek. Kombinera det med monstermytologin som serien byggt upp, den här gången med ett sällsynt kladdigt monster, och det ohämmade 80-talsflirtandet och slutresultatet blir fullkomligt lysande. Det är en både spännande och rolig säsong som det är otroligt lätt att bli totalt indragen i. För mig tog det två sessioner att klämma hela rasket och hade det inte varit för att klockan blev lite väl mycket i slutet av session ett hade jag sett allt i ett svep.
De nya karaktärer som introduceras hittar sin plats direkt. Robin är en smart och charmig tjej som borde vara helt perfekt för tjejtjusaren Steve och Erica är en lillgammal och attitydsfylld tjej som verkligen vet sitt värde. Båda två tillför något till serien, precis som Max växt in i sin roll sedan sist.
Det känns väldigt tacksamt att konstatera att "Stranger Things" inte urvattnats eller svajat i kvalitet vid det här laget, och jag hoppas att The Duffer Brothers sitter inne på en riktigt fin avslutning härnäst.
Vi är framme i året 1985. Våra huvudpersoner har växt ytterligare lite grann och när säsongen börjar hamnar vi mitt i en hångelfest mellan Mike (Finn Wolfhard) och Eleven (Millie Bobby Brown). Inte helt vad Elevens "pappa", polischefen Jim Hopper (David Harbour) tycker är okej, men Hopper kommer att ha andra problem som upptar honom under säsongens gång. Det är sommarlov i Hawkins och vår ursprungskvartett är inte helt i fas. Dustin (Gaten Matarazzo) har varit iväg på sommarläger och där träffat en tjej som ingen annan tror existerar. Mike hånglar som sagt med Eleven och Lucas (Caleb McLaughlin) är tillsammans med Max (Sadie Sink). Det gör att Will (Noah Schnapp) blir det femte hjulet och är inte riktigt tillfreds med att hans kompisar håller på att växa upp och inte längre delar hans intressen och värderingar. Samtidigt är Will den i gänget som har en koppling till den andra dimensionen och den som känner att något är galet.
Likt säsong två är det ett antal olika storys som utvecklar sig. Dustin får in en rysk sändning på sin hemmabyggda radioantenn och han vänder sig till Steve (Joe Keery) som sommarjobbar i en glassbar i Hawkins nyöppnade köpcentrum. Det är starten på ett äventyr som involverar två nya karaktärer, Steves kollega Robin (Maya Hawke) och Lucas lillasyster Erica (Priah Ferguson). Sändningen är en kod och lösningen på koden gör äventyret extra farligt.
Nancy (Natalia Dyer) och Jonathan (Charlie Heaton) - det vill säga Mikes och Wills storasyskon - har praktiktjänster på ortens lokaltidning och får tips om kemikalieätande råttor, vilket gubbslemet på tidningen bara garvar åt, men de är något på spåret. Även Max storebror Billy (Dacre Montgomery) har en viss koppling till den här storyn, precis som de två hångelparen och det femte hjulet.
Will och Jonathans mamma Joyce (Winona Ryder) har initialt problem med några magneter som är det första tecknet på att något annat är i görningen i Hawkins, varför Hopper blir engagerad i hennes oro. Det här har en direkt koppling till Dustin och Steves äventyr och för att komma sanningen på spåren krävs en comeback av seriens bästa foliehatt: Murray (Brett Gelman).
Alla trådar leder till samma final förstås, den här gången med en del kännbara konsekvenser. "Stranger Things" har på sammanlagt 25 avsnitt hittills etablerat ett eget litet universum med karaktärer det är väldigt enkelt att tycka om. Mellan alla äventyr finns det ändå fina ungdomsskildringar, i detta fall med visst fokus på mognad och kärlek. Kombinera det med monstermytologin som serien byggt upp, den här gången med ett sällsynt kladdigt monster, och det ohämmade 80-talsflirtandet och slutresultatet blir fullkomligt lysande. Det är en både spännande och rolig säsong som det är otroligt lätt att bli totalt indragen i. För mig tog det två sessioner att klämma hela rasket och hade det inte varit för att klockan blev lite väl mycket i slutet av session ett hade jag sett allt i ett svep.
De nya karaktärer som introduceras hittar sin plats direkt. Robin är en smart och charmig tjej som borde vara helt perfekt för tjejtjusaren Steve och Erica är en lillgammal och attitydsfylld tjej som verkligen vet sitt värde. Båda två tillför något till serien, precis som Max växt in i sin roll sedan sist.
Det känns väldigt tacksamt att konstatera att "Stranger Things" inte urvattnats eller svajat i kvalitet vid det här laget, och jag hoppas att The Duffer Brothers sitter inne på en riktigt fin avslutning härnäst.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. "Stranger Things" är ju känd för sina Stephen King-referenser. En som får mig att småle är redan i säsongens första avsnitt där vi ser en arg cymbalslående apa precis som i novellen "Den förskräckliga apan".
2. Tidigare har det pratats om 4-5 säsonger totalt. Nu ser det ut som att den fjärde blir den sista.
3. Missa inte bonusscenen som kommer i det sista avsnittets eftertexter. Lätt att missa om man binge-ser serien.
2. Tidigare har det pratats om 4-5 säsonger totalt. Nu ser det ut som att den fjärde blir den sista.
3. Missa inte bonusscenen som kommer i det sista avsnittets eftertexter. Lätt att missa om man binge-ser serien.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
