Spansk katt-och-rått-lek i pandemitid
FILMENFärggradering är ju ett hyfsat modernt hjälpmedel för filmskapare att sätta en specifik look på sina filmer. I många fall kanske mest för att jämna till bilderna, men emellanåt för att ganska tydligt fånga en speciell känsla. Spanska "Infiesto" är gyllenbrun och har en för mig uppenbar höstkänsla. Men filmen utspelar sig på våren, närmare bestämt våren 2020 när Coronapandemin drabbade världen och både skrämde och bromsade samhället. Till en början upplever jag dock inslaget av pandemin som ett ganska onödigt tillägg som inte tillför speciellt mycket, men den åsikten förändras under filmens gång.
Från ingenstans dyker en ung kvinna upp. Hon har varit försvunnen i tre månader och antagits vara död. Men så är inte fallet. Däremot är hon i så pass omfattande chock att hon inte vill kommunicera alls. Poliserna Samuel Garcia (Isak Férriz) och Marta Castro (Iria del Río) sätts på fallet och börjar gå bakåt i kvinnans fotspår. Ganska snabbt hittar de var hon befunnit sig, eller snarare där hon hållits mot sin vilja, och vad som är ännu värre är att hon inte varit ensam. Spår av fler offer upptäcks och när även gärningsmännen ökar i antal inser de att de är något riktigt ruskigt på spåren. Men det är också pandemitider, med allt vad det innebär.
Båda poliserna har närstående som smittas och som snabbt blir allvarligt sjuka och de tvingas fokusera på att vara poliser i en tid när samhället stänger ner. Deras resurser begränsas men samtidigt är fallet så viktigt att inget annat får komma i vägen.
"Infiesto" är inte så dum. Jag hade inte föreställt mig att den skulle vara en så pass stram thriller med den specifika inriktning som historien får. Stämningen är otrevlig och den förstärks av musik som liksom letar sig fram till där den får mest effekt. Jag tänker lite på "Seven" vars musik hade samma funktion och det finns väl en viss beröringsyta mellan filmerna i sin helhet. Så ingen dum film alltså, men det finns dock lite dumma inslag där genvägar tas för att komma vidare på ett ologiskt vis. Och ska man vara riktigt krass är historien i grund och botten inte speciellt originell. Men "Infiesto" är ändå ett bra val just nu om man vill komma bort från svensk- eller engelsktaliga filmer för en stund.
Från ingenstans dyker en ung kvinna upp. Hon har varit försvunnen i tre månader och antagits vara död. Men så är inte fallet. Däremot är hon i så pass omfattande chock att hon inte vill kommunicera alls. Poliserna Samuel Garcia (Isak Férriz) och Marta Castro (Iria del Río) sätts på fallet och börjar gå bakåt i kvinnans fotspår. Ganska snabbt hittar de var hon befunnit sig, eller snarare där hon hållits mot sin vilja, och vad som är ännu värre är att hon inte varit ensam. Spår av fler offer upptäcks och när även gärningsmännen ökar i antal inser de att de är något riktigt ruskigt på spåren. Men det är också pandemitider, med allt vad det innebär.
Båda poliserna har närstående som smittas och som snabbt blir allvarligt sjuka och de tvingas fokusera på att vara poliser i en tid när samhället stänger ner. Deras resurser begränsas men samtidigt är fallet så viktigt att inget annat får komma i vägen.
"Infiesto" är inte så dum. Jag hade inte föreställt mig att den skulle vara en så pass stram thriller med den specifika inriktning som historien får. Stämningen är otrevlig och den förstärks av musik som liksom letar sig fram till där den får mest effekt. Jag tänker lite på "Seven" vars musik hade samma funktion och det finns väl en viss beröringsyta mellan filmerna i sin helhet. Så ingen dum film alltså, men det finns dock lite dumma inslag där genvägar tas för att komma vidare på ett ologiskt vis. Och ska man vara riktigt krass är historien i grund och botten inte speciellt originell. Men "Infiesto" är ändå ett bra val just nu om man vill komma bort från svensk- eller engelsktaliga filmer för en stund.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Titeln syftar på ett litet spanskt gruvsamhälle som heter just Infiesto. Det låter dock som ett riktigt ord, men Google Translate ger mig bara något märkliga, fast ändå lätt poetiska "Jag angriper" tillbaka.
2. Filmen är skriven och regisserad av Patxi Amezcua som beskriver den som ett drömprojekt där han plockat inspiration från "True Detective - Säsong 1" vilket förstås känns självklart när man ser filmen. Även just "Seven" och "När lammen tystnar" är inspirationskällor till filmen.
3. Historien utspelar sig i provinsen Asturien som ligger nästan exakt så norrut man kan komma i Spanien.
2. Filmen är skriven och regisserad av Patxi Amezcua som beskriver den som ett drömprojekt där han plockat inspiration från "True Detective - Säsong 1" vilket förstås känns självklart när man ser filmen. Även just "Seven" och "När lammen tystnar" är inspirationskällor till filmen.
3. Historien utspelar sig i provinsen Asturien som ligger nästan exakt så norrut man kan komma i Spanien.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
