Svartvita klassiker med låg skrämselfaktor

FILMEN

I den här samlingsboxen med fyra klassiska skräckfilmer från 50- och 60-talet har givetvis George Romeros genredefinierande zombiefilm "Night of the Living Dead" (1968) en central position. Den filmen har vi redan tre olika recensioner av, fem om man räknar med två remakes, så jag tänker inte skriva något mer om den utan hänvisar till de tidigare recensionerna.

"Carnival of Souls" (1962), som delar den första skivan med Romeros film, rivstartar bokstavligt talat med en spontan biltävling. Ett killgäng tävlar mot ett tjejgäng och vid en ranglig träbro får tävlingen ett abrupt slut. Tjejernas bil trängs mot räcket och störtar ned i ett lerigt vattendrag och försvinner. Efter tre timmars sökande kravlar en av tjejerna upp ur vattnet utan att någon egentligen förstod hur det gick till.

Bara några dagar senare lämnar den överlevande Mary Henry (Candace Hilligoss) staden för att bli kyrkorganist på en annan ort. På väg dit börjar hon se i syner. En spöklik mansgestalt dyker upp här och där, och det ska bli allt värre när hon väl är framme. Ingen annan ser gestalten och Mary Henry blir allt mer och mer paranoid. Dessutom känner hon sig allt mer främmande i den verklighet hon lever i, som om hon inte borde vara där.

Jag förstår mycket väl att "Carnival of Souls" skrämde livet ur folk när den kom. Spökmannen - spelad av filmens regissör Herk Harvey - är en visuellt effektiv figur och filmen bjuder på många läskiga scener ackompanjerade av smått jobbig orgelmusik. I dag är filmen dock inte speciellt skrämmande, men jag förstår som sagt grejen. Filmen gjordes med väldigt låg budget, vilket i dag enbart märks på ljudet där dialogen är knappt hörbar.

Stoppar man i den andra skivan får man två filmer från 1959 varav den första, "A Bucket of Blood", är signerad den legendariska B-filmaren Roger Corman. Det är en av "få" filmer han regisserat, om man nu anser att 56 titlar är få, men ställt emot de 400 titlar han producerat är det faktiskt det.

Filmen utspelar sig i Beatnikvärlden och främst på kaféet Yellow Door där jazz varvas med poesi och alla konstnärstyper hänger vid borden. Här jobbar den lätt efterblivne Walter Paisley (Dick Miller) som diskplockare, men han vill precis bli en konstnär som "alla andra". Hemma i sin skruttiga lägenhet sitter han med en klump lera och får inte till någonting. När han av misstag har ihjäl hyresvärdens katt gör han sitt första verk: han klär in katten i lera och kallar statyn för "Död katt".

Det blir mot all förmodan en stor succé bland konstnärstyperna och de vill se mer. Nu råkar Walter ha ihjäl en polis i stället och skapar "Mördad man" och så rullar det på. Walter blir en superkändis och måste skapa flera verk...

Filmen är helt klart lite mer humoristisk och förstås inte speciellt otäck. Det är även en satirisk drift med Beatnikrörelsen och dess pretentiösa typer och ett plötsligt kändisskap triggat av minsta lilla framgång. Men varför filmen heter "A Bucket of Blood" är en gåta. Visserligen samlar Walter lite blod från ett offer i en kastrull, men det är verkligen inte någon betydande handling och titeln kan knappast syfta på det - eller?

Den fjärde och sista filmen är en riktig spökhushistoria och stoltserar med forna tiders stora skräckkung Vincent Price i huvudrollen. I "House on Haunted Hill" spelar Price en miljonär som bjuder in ett antal gäster till en fest i huset på den hemsöka kullen. Det är också ett spel då miljonären utlovar en frikostig ersättning till gästerna om de överlever natten, för de ska nämligen vara inlåsta i huset utan någon som helst möjlighet att ta sig ut.

Husets ägare är också på plats och hävdar att det begåtts mord i nästan varje rum och är fast övertygad om att det finns gastar i huset som vill ta deras liv. Mycket riktigt börjar det spöka och folk dör, men är det så att det faktiskt finns spöken där eller är mördaren en av gästerna, eller kanske till och med värden själv?

Spänningen håller i sig till slutet som innehåller fler twister än alla M. Night Shayamalan-filmer tillsammans... Ej heller här är filmen speciellt läskig med moderna ögon, men väl en välgjord historia med en karismatisk Vincent Price i toppform.

Sammanfattningsvis är detta en exemplarisk box om man vill ha tillgång till fyra klassiker för en billig peng, men kanske mest för de som är intresserade av gammal skräck. Skrämselfaktorn är inte så hög för de som är vana vid moderna filmer och vill leta sig bakåt i genrens historia.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Samtliga fyra filmer har på ett eller annat sätt filmats på nytt.

2. Endast två av filmerna har tidigare haft svenska titlar, men vilka titlar sen: "De infernaliska" ("Carnival of Souls") och "Skriet vid midnatt" ("House on Haunted Hill")!

3. Samtliga filmer är svartvita och är goda exempel på effektiv ljussättning och betydelsen av kontraster.


ANDERS JAKOBSON (2012-11-11)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin skräck
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Skräck
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 2
Utkomstår: 2012
Bolag: Studio S
Ljud: Monomix
Bild: 4:3, 1.37:1
Köp filmen hos:
Delning:

NIO TIPS FRÅN DECEMBER
12 SENASTE
UNDERHÅLLNINGSUTGÅVORNA