Från irriterande till emotionell

FILMEN

Talangfulla Neill Blomkamp gör sin tredje film efter "District 9" och "Elysium". Precis som de två tidigare filmerna är även "Chappie" en skitig sci-fi-film, och som Blomkamps debut placerad i ett oroligt Johannesburg och med Sharlto Copley i huvudrollen. Den här gången animerad till roboten Chappie.

I denna "nära" framtid har kriminaliteten i Johannesburg eskalerat till den grad att mänskliga poliser inte räcker till för att tygla brottsligheten. Företaget Tetravaal har tagit fram människoliknande polisrobotar som uppenbarligen kan skilja på rätt och fel och därmed blir en oumbärlig hjälp. Resultaten är starka och tydliga och polisen beställer fler robotar. Hjärnan bakom det hela är unga Deon Wilson (Dev Patel) som privat experimenterar med artificiell intelligens för att kunna göra något mer av robotarna. Nu har han knäckt koden och behöver göra ett test.

Samtidigt har ett gäng busar hamnat i trubbel. De är skyldiga en annan buse en fantasisumma och måste råna en värdetransport. Problemet är ju bara att polisrobotarna är i vägen. Kan man stänga av dem på något vis? Lösningen blir att kidnappa Deon för han om någon borde ju kunna stänga av dem. Deon har under tiden stulit en kasserad robot för att kunna installera sitt AI-program och den nyfödda roboten blir det enda han kan erbjuda busarna, visserligen motvilligt. Teoretiskt sett ska roboten lära sig att bli en skurk och genomföra rånet.

Kvar på Tetravaal finns bittra Vincent Moore (Hugh Jackman) som utvecklat en rejäl stridsrobot under namnet Moose och han letar bara efter en anledning till att få sätta den i bruk, och när Deons intellektuella robot Chappie börjar göra väsen av sig växer en plan fram.

Filmupplevelsen är inte helt smidig i fallet "Chappie". Den kantas av viss irritation. Ett irritationsmoment är filmens busar som känns plockade från 80-talets post- apokalyptiska filmer. Utspökade figurer som heter konstiga saker. Nu visar det sig att skurkarna Ninja och Yo-Landi spelas av just Ninja och Yo-Landi från det sydafrikanska kontroversiella rap/ravebandet Die Antwoord och de ser ut så - jämt. Det lär jag mig att leva med.

Ett annat irritationsmoment är att filmen är så väldigt lik det Blomkamp gjort tidigare, och kanske främst "District 9". Historien ramas in av ett litet dokumentärt inslag med intervjuade personer, som dock aldrig får någon konklusion i filmen. Det finns även en tidsfaktor i filmen då Chappies batteri är på väg att ladda ut, och det upplägget går igen från både "District 9" och "Elysium" och det finns även ett förvandlingstema som absolut använts tidigare. Jag tycker Blomkamp gjort det lite för enkelt för sig i detta fall.

Och så har vi då Sharlto Copley, Blomkamps barndomsvän och återkommande skådespelare. Här ligger hans agerande till grund för en väldesignad och trovärdig datakaraktär. Roboten Chappie är från början ett barn som ska lära sig världen stegvis och går genom någon sorts tonårsfas på väg till sitt vuxna jag. Det har Copley lyckats förmedla på ett lysande vis, och animatörerna har med hjälp av Chappies öronliknande antenner skapat gester och reaktioner utan traditionella ansiktsrörelser som mer känns plockade från djurens värld. Mycket bra.

Jag gillade inte "Chappie" under filmens första timme. Den kändes ur vissa synvinklar ooriginell och irriterande. Men den växte den. Bland tramset och de uppenbart komiska poängerna fanns en emotionell klang som borrade sig in i mig. Blomkamp har berättat om orättvisor tidigare - förklädd rasism i "District 9" och klasskillnader i "Elysium" - och här hittar jag tankar om mobbing och utanförskap, vilket på något märkligt vis petar mig rätt i hjärtat. Jag hade inte alls räknat med det och det påverkar min helhetsbild avsevärt. Sen går det förstås inte att bortse från att Blomkamp har hittat sitt tydliga bildspråk och jag köper det rakt av. Opolerad sci-fi som skulle kunna bli verklighet vilket år som helst. Jag gillar det skarpt, och "Chappie" är kanske inte Blomkamps största stund men jag tycker ändå att den bidrar med någonting till hans utveckling i alla fall.


EXTRAMATERIALET

Precis som på "Elysium"-utgåvan ligger det med en rejäl bakomfilm (cirka 75 minuter) bestående av en rad featuretter med tydliga teman. Story, karaktärer, design, stunts, specialeffekter, inspelningsplatser och så vidare. Allt man kan önska, mer eller mindre, och det är i vanlig ordning en bra och givande titt bakom kulisserna. Det finns även ett rejält interaktivt galleri med mängder av konceptskisser och annan design att klicka sig igenom om man är sugen på det.

Ett alternativt slut, som faktiskt är ganska likt hur jag själv trodde att filmen skulle sluta, finns att se, där vi utöver några tillägg till den huvudsakliga berättelsen även får en mer konkluderande känsla av de dokumentära trådarna som finns i början av filmen.

Detta material kompletteras av en förlängd scen av ett möte mellan Chappie och Vincent.


TRE SAKER

1. Neill Blomkamps nästa film är inom "Alien"-världen. Så självklart på något vis.

2. Apropå "Alien" så gör Sigourney Weaver rollen som Tetravaals tuffa chef. Kanske en liten brygga till nästa Blomkamp-film?

3. Hugh Jackmans milda, men ändå tydliga, hockeyfrilla är helt perfekt. Tyvärr har hårtestarna i nacken suddats bort till omslagsbilden. Märkligt!


ANDERS JAKOBSON (2015-08-19)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

Relaterade recensioner (2)
20 senaste recensionerna i kategorin science fiction
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Science fiction
Format: Blu-ray
Region: B
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2015
Bolag: Sony
Ljud: DTS-HD Master Audio 7.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Extramaterial:
Alternate ending, Extended scene, Featurettes, The Art of Chappie
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
Köp filmen hos:
Delning:
NIO TIPS FRÅN SEPTEMBER
12 SENASTE
KOMEDIERNA