Våldsam schizofren galenskap
FILMENJag har ingen aning om när psykopatgenren uppstod men när man ser lägenheten Frank Zita (Joe Spinell) - filmens "Maniac" - bor i så är den en orgie i psykopats-home styling enligt regelverket. Blodiga skyltdockor, bilder på kvinnor med kroppsdelar bortskurna, barnslig kuriosa och allmänt skabbiga attribut. Nu kanske "Maniac" var först eller så har moderna filmmakare taskig fantasi.
(Undantaget, eller balansen om ni så vill, är Patrick Batemans kliniskt rena yuppieställe i "American psycho".)
Spinell spånade fram historien om psykopaten Frank Zita som jagas av demoner som tvingar honom att döda. Eller demoner, det är snarare en demon - hans mamma som betedde sig illa mot honom när han var barn samtidigt som hon tog emot män mot betalning. Franks offer är i huvudsak kvinnor som han skalperar när de mördats. Skalpen placerar han sedan på en skyltdocka som han gullar med i sängen som ett sätt att bevara sin mamma.
Filmen är blott 85 minuter lång och känns egentligen betydligt kortare då det är ganska få, men utdragna scener. Filmen berättas helt ur Franks perspektiv och det finns egentligen inget polisiärt hot mot hans agerande, förutom mot slutet när han gör bort sig inför en kvinnlig fotograf som han fattat tycke för utan att mörda henne.
Det innebär att hela filmen väger på Spinells axlar och han gör sin roll mycket bra. Han ser i och för sig lite galen ut redan i vanliga fall men när han pressar fram frustration, desperation och schizofren galenskap med uppspärrade ögon och drypande svett så köper man det rakt av.
Filmen är inte oväntat mycket våldsam. Tom Savini ("Dawn of the dead" med flera) gjorde effekterna och de är båda bra och dåliga. Det första mordet (avskuren hals) ser inte så bra ut (klassisk tajt närbild à la 80-talssplatter) medan det tredje, när Frank skjuter en kille med gevär så att huvudet går i tusen bitar är riktigt bra. Det lustiga är att Tom Savini själv spelar killen som blir skjuten och i just detta ögonblick spelar han även Frank då de enbart hade en chans till scenen och det inte fick gå fel. Savini skjuter alltså en docka som ser ut som han själv...
Men det är inte enbart våld. Filmen innehåller en mycket suggestiv och långsam scen på en tunnelbanestation där Frank stalkar en tjej. Högklassig spänning även om man lätt - efter mycket filmtittande - kan räkna ut när och var Frank kommer att dyka upp.
Trots att jag redan konstaterat att det känns som filmen har väldigt få scener så är det många bra sådana. Mot slutet kommer en scen där Frank slits itu av sina nyligen mördade offer. Kanske lite av ett stilbrott att blanda in spöken och zombies men det funkar i sammahanget.
Även om jag inte är helt övertygad om "Maniacs" storhet så känner jag mig ändå rätt nöjd när jag hunnit smälta den våldsamma historien. Sevärd för alla blodtörstiga filmfans.
(Undantaget, eller balansen om ni så vill, är Patrick Batemans kliniskt rena yuppieställe i "American psycho".)
Spinell spånade fram historien om psykopaten Frank Zita som jagas av demoner som tvingar honom att döda. Eller demoner, det är snarare en demon - hans mamma som betedde sig illa mot honom när han var barn samtidigt som hon tog emot män mot betalning. Franks offer är i huvudsak kvinnor som han skalperar när de mördats. Skalpen placerar han sedan på en skyltdocka som han gullar med i sängen som ett sätt att bevara sin mamma.
Filmen är blott 85 minuter lång och känns egentligen betydligt kortare då det är ganska få, men utdragna scener. Filmen berättas helt ur Franks perspektiv och det finns egentligen inget polisiärt hot mot hans agerande, förutom mot slutet när han gör bort sig inför en kvinnlig fotograf som han fattat tycke för utan att mörda henne.
Det innebär att hela filmen väger på Spinells axlar och han gör sin roll mycket bra. Han ser i och för sig lite galen ut redan i vanliga fall men när han pressar fram frustration, desperation och schizofren galenskap med uppspärrade ögon och drypande svett så köper man det rakt av.
Filmen är inte oväntat mycket våldsam. Tom Savini ("Dawn of the dead" med flera) gjorde effekterna och de är båda bra och dåliga. Det första mordet (avskuren hals) ser inte så bra ut (klassisk tajt närbild à la 80-talssplatter) medan det tredje, när Frank skjuter en kille med gevär så att huvudet går i tusen bitar är riktigt bra. Det lustiga är att Tom Savini själv spelar killen som blir skjuten och i just detta ögonblick spelar han även Frank då de enbart hade en chans till scenen och det inte fick gå fel. Savini skjuter alltså en docka som ser ut som han själv...
Men det är inte enbart våld. Filmen innehåller en mycket suggestiv och långsam scen på en tunnelbanestation där Frank stalkar en tjej. Högklassig spänning även om man lätt - efter mycket filmtittande - kan räkna ut när och var Frank kommer att dyka upp.
Trots att jag redan konstaterat att det känns som filmen har väldigt få scener så är det många bra sådana. Mot slutet kommer en scen där Frank slits itu av sina nyligen mördade offer. Kanske lite av ett stilbrott att blanda in spöken och zombies men det funkar i sammahanget.
Även om jag inte är helt övertygad om "Maniacs" storhet så känner jag mig ändå rätt nöjd när jag hunnit smälta den våldsamma historien. Sevärd för alla blodtörstiga filmfans.
EXTRAMATERIALET
Joe Spinell, som dog 1989, avhandlas i hyllningsdokumentären "The Joe Spinell story" där en del vänner och bekanta pratar om honom. "Maniac" var hans första huvudroll, tidigare hade man bland annat kunnat se honom i både "Gudfadern" 1 och 2 samt "Rocky" 1 och 2 (i "Rocky"-filmerna spelar han gangstern som anlitar Rocky för att bulta på folk som inte betalar sina skulder).
En stor del av dokumentären handlar om "Maniac" och det rabalder som omringade filmen, men sett i det stora hela var Spinell sin karaktärs raka motsats, även om han var mycket förtjust i sprit och droger.
Mer om "Maniac" blir det i en radiointervju gjord strax innan filmens amerikanska premiär. Spinell, regissören William Lustig och den kvinnliga huvudrollsinnehaverskan Caroline Munro medverkar och pratar om olika aspekter om filmen. Bland annat får vi veta att ryktet om ett huvud fyllt med hundhjärna var inkorrekt. Fyllningen var räksallad...
Strax innan sin död började Spinell jobba på en uppföljare till "Maniac", denna gång om en populär barnprogramsledare som får otrevliga brev från sina tittare där barnen berättar om hur de blivit misshandlade av sina föräldrar. På nätterna hämnas programledaren genom att ha ihjäl föräldrarna. Allt som hann filmas var en liten provsnutt att fiska investerare med och det är den lilla biten som finns med på skivan.
I övrigt utgörs denna bonusskiva av ett rejält lass med trailers och spottar, bilder, trivia och biografier. På första skivan finns även ett kommentarspår och en videointroduktion av danska regissören Nicolas Winding Refn ("Pusher").
En stor del av dokumentären handlar om "Maniac" och det rabalder som omringade filmen, men sett i det stora hela var Spinell sin karaktärs raka motsats, även om han var mycket förtjust i sprit och droger.
Mer om "Maniac" blir det i en radiointervju gjord strax innan filmens amerikanska premiär. Spinell, regissören William Lustig och den kvinnliga huvudrollsinnehaverskan Caroline Munro medverkar och pratar om olika aspekter om filmen. Bland annat får vi veta att ryktet om ett huvud fyllt med hundhjärna var inkorrekt. Fyllningen var räksallad...
Strax innan sin död började Spinell jobba på en uppföljare till "Maniac", denna gång om en populär barnprogramsledare som får otrevliga brev från sina tittare där barnen berättar om hur de blivit misshandlade av sina föräldrar. På nätterna hämnas programledaren genom att ha ihjäl föräldrarna. Allt som hann filmas var en liten provsnutt att fiska investerare med och det är den lilla biten som finns med på skivan.
I övrigt utgörs denna bonusskiva av ett rejält lass med trailers och spottar, bilder, trivia och biografier. På första skivan finns även ett kommentarspår och en videointroduktion av danska regissören Nicolas Winding Refn ("Pusher").
TRE SAKER
1. Plothole: Efter filmens fem första mord får polisen ihop det till att de söker en seriemördare, trots att samtliga mord sker på olika sätt (avskuren hals, strypning, gevärsskott). 1980 när filmen gjordes begicks 2228 mord i New York vilket ger ett snitt på sex per dag. Källa: New York Crime Rates 1960 - 2006.
2. 80-talsfreak får ursäkta men 1980 var modet ingen höjdare. När Frank är finklädd med ett par gigantiska brillor ser han rätt ut sagt fördjävlig ut.
3. Rolig trivia: Låten "Maniac" som figurerar i filmen "Flashdance" var från början tänkt som ledmotiv till denna film. Texten tonades ned till "Flashdance".
2. 80-talsfreak får ursäkta men 1980 var modet ingen höjdare. När Frank är finklädd med ett par gigantiska brillor ser han rätt ut sagt fördjävlig ut.
3. Rolig trivia: Låten "Maniac" som figurerar i filmen "Flashdance" var från början tänkt som ledmotiv till denna film. Texten tonades ned till "Flashdance".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Tom Savini (12)
Tom Savini (12)
