Kul formexperiment... igen
FILMENFör fem år sedan kom thrillern "Searching" där en ung kvinna försvann och hennes pappa följde hennes digitala spår i jakt efter sanningen. Det unika med filmen var att den berättades genom videosamtal, meddelanden, bilder, klipp, tv-inslag och annat som syns på skärmar. I min recension beskrev jag "Searching" som "ett kul formexperiment" men var inte helt övertygad av storyn och spådde att filmen "kanske kan leda till en annan film med ungefär samma grundtanke men med en bättre genomförd story."
Och det är ungefär vad som hänt i och med "Missing". Filmen utspelar sig i samma "universum" som "Searching", vilket etableras av att vi ser upplösningen av föregångaren som en del av en Netflix-serie inom filmens värld som dramatiserar verkliga händelser. Ett påskägg av väldigt många. Men filmens skärmtidsockuperade huvudperson är 18-åringen June (Storm Reid) som lever med sin mamma Grace (Nia Long) efter pappans död tio år tidigare. Nu ska mamman resa bort utomlands med sin nya pojkvän Kevin (Ken Leung) och för Junes del betyder det fritt fram för festande en hel vecka, till hon ska hämta dem på flygplatsen.
Men varken Grace eller Kevin dyker upp och June får ingen kontakt med dem. Ganska snart inleder hon en digital spårning av sin mamma och ser att spåren i princip tar slut på hotellet i Columbia och parallellt som hon tar FBI:s hjälp med att försöka få reda på vad som hänt, anlitar hon en allt-i-allo på plats via en digital tjänst. Men ju närmare gåtans lösning hon kommer, ju fler okända sidor av mamman och hennes pojkvän upptäcker June och sanningen göms bakom en rad farliga situationer.
Det är på alla sätt och vis en variant på "Searching" vi får. Det är samma grundtanke med en familjemedlem som försvinner och hemligheter kring denna som dyker upp när den som är kvar börjar rota i det digitala. Det är också samma överdrivna användande av digitala hjälpmedel och ologiskt många videosamtal och andra sätt att visa huvudpersonen i bild. June har till exempel alltid Mac-programmet Photo Booth igång, vilket känns egotrippat även för en ung vuxen. Men det är förstås svårt att få till en film om inte alla dessa möjliga digitala fönster fanns där.
Även om det ungefär samma film en gång till så blir det lite spännande och stundtals oförutsägbart. Det är kul hur många villospår som tittaren skickas iväg på i takt med att June upptäcker ny information. Samtidigt får jag mig en liten tankeställare - går det verkligen att få fram så mycket information som hon får fram bara genom att ha tillgång till någons Google-konto? Hoppas inte!
"Missing" framstår precis som "Searching" som ett kul formexperiment och storyn är möjligtvis marginellt bättre, men nu känns det lite som att man nått vägs ände. En till film utifrån samma idé kommer sannolikt bara kännas som en planlös urmjölkning.
Och det är ungefär vad som hänt i och med "Missing". Filmen utspelar sig i samma "universum" som "Searching", vilket etableras av att vi ser upplösningen av föregångaren som en del av en Netflix-serie inom filmens värld som dramatiserar verkliga händelser. Ett påskägg av väldigt många. Men filmens skärmtidsockuperade huvudperson är 18-åringen June (Storm Reid) som lever med sin mamma Grace (Nia Long) efter pappans död tio år tidigare. Nu ska mamman resa bort utomlands med sin nya pojkvän Kevin (Ken Leung) och för Junes del betyder det fritt fram för festande en hel vecka, till hon ska hämta dem på flygplatsen.
Men varken Grace eller Kevin dyker upp och June får ingen kontakt med dem. Ganska snart inleder hon en digital spårning av sin mamma och ser att spåren i princip tar slut på hotellet i Columbia och parallellt som hon tar FBI:s hjälp med att försöka få reda på vad som hänt, anlitar hon en allt-i-allo på plats via en digital tjänst. Men ju närmare gåtans lösning hon kommer, ju fler okända sidor av mamman och hennes pojkvän upptäcker June och sanningen göms bakom en rad farliga situationer.
Det är på alla sätt och vis en variant på "Searching" vi får. Det är samma grundtanke med en familjemedlem som försvinner och hemligheter kring denna som dyker upp när den som är kvar börjar rota i det digitala. Det är också samma överdrivna användande av digitala hjälpmedel och ologiskt många videosamtal och andra sätt att visa huvudpersonen i bild. June har till exempel alltid Mac-programmet Photo Booth igång, vilket känns egotrippat även för en ung vuxen. Men det är förstås svårt att få till en film om inte alla dessa möjliga digitala fönster fanns där.
Även om det ungefär samma film en gång till så blir det lite spännande och stundtals oförutsägbart. Det är kul hur många villospår som tittaren skickas iväg på i takt med att June upptäcker ny information. Samtidigt får jag mig en liten tankeställare - går det verkligen att få fram så mycket information som hon får fram bara genom att ha tillgång till någons Google-konto? Hoppas inte!
"Missing" framstår precis som "Searching" som ett kul formexperiment och storyn är möjligtvis marginellt bättre, men nu känns det lite som att man nått vägs ände. En till film utifrån samma idé kommer sannolikt bara kännas som en planlös urmjölkning.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet inleds med att det hälls kärlek över Storm Reid som målas upp som otroligt fantastisk på alla sätt och vis. Det har jag lite svårt att se, men visst, hon gör rollen stabilt.
Vidare pratas det om det unika sättet filmen gjorts på där man behövt klura ut alla sätt att skildra det som händer i bild och sedan komma på smarta sätt att återge blickriktningar etc så att det verkligen ser ut som folk tittar på skärmarna. Det kommer också fram att filmen först gjordes i en sorts demoversion med temporära skådespelare så att allt skulle vara uttänkt. Det läggs fram lite som något unikt, men det var exakt så "Searching" gjordes.
Som ett komplement till detta finns ett oerhört kort klipp när innehållet på Junes dataskrivbord skapas.
Det är gott om påskägg i filmen som syftar på dels föregångaren och nyhetsrapportering kring utomjordingar (!) plus mängder av referenser bland namn som syns här och där. Även om inslaget är långt går det vansinnigt fort så ska man hinna uppfatta dessa får man ta det lite lugnt.
Lite bortklippt material och ett kommentarspår finns också.
Vidare pratas det om det unika sättet filmen gjorts på där man behövt klura ut alla sätt att skildra det som händer i bild och sedan komma på smarta sätt att återge blickriktningar etc så att det verkligen ser ut som folk tittar på skärmarna. Det kommer också fram att filmen först gjordes i en sorts demoversion med temporära skådespelare så att allt skulle vara uttänkt. Det läggs fram lite som något unikt, men det var exakt så "Searching" gjordes.
Som ett komplement till detta finns ett oerhört kort klipp när innehållet på Junes dataskrivbord skapas.
Det är gott om påskägg i filmen som syftar på dels föregångaren och nyhetsrapportering kring utomjordingar (!) plus mängder av referenser bland namn som syns här och där. Även om inslaget är långt går det vansinnigt fort så ska man hinna uppfatta dessa får man ta det lite lugnt.
Lite bortklippt material och ett kommentarspår finns också.
TRE SAKER
1. I extramaterialet görs det en grej av att June inte har Facebook, vilket var en av de mest populära digitala tjänsterna i "Searching".
2. Filmen är skriven och regisserad av Nicholas D. Johnson och Will Merrick som båda var klippare på "Searching". För storyn står Sev Ohanian och Aneesh Chaganty som även skrev och gjorde "Searching".
3. Jag hoppas inte att det kommer en tredje film med samma grundtanke om ett par år, om det nu inte är en spinoff på alienspåret. Det skulle vara lite kul att se.
2. Filmen är skriven och regisserad av Nicholas D. Johnson och Will Merrick som båda var klippare på "Searching". För storyn står Sev Ohanian och Aneesh Chaganty som även skrev och gjorde "Searching".
3. Jag hoppas inte att det kommer en tredje film med samma grundtanke om ett par år, om det nu inte är en spinoff på alienspåret. Det skulle vara lite kul att se.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
