Anders Jakobsons blogg - juli, 2008
ett tusen recensioner!Postad: 2008-07-29 00:19:09
Den "magiska" gränsen är nådd! 1000 recensioner skrivna sedan starten för mindre än två år sedan. Det känns ganska overkligt på sätt och vis samtidigt som det är ett tydligt bevis för att DVDKritik.se är något seriöst och rejält.
Film #1000 blev Dirty Harry-rullen "Sudden Impact". Kanske inte världens roligaste jubileumsfilm men så slumpade det sig.
Tidigare jubileumsfilmer är:
900 - "Svenska hjärtan - Säsong 2"
800 - "American Gangster"
700 - "Heroes - Säsong 1, del 2"
600 - "Seinfeld - Säsong 9"
500 - "Lost - Säsong 3"
400 - "300"
300 - "The Prestige"
200 - "Lordi - Bringing back the balls to Stockholm"
100 - "After Shave Galenskaparna: Fem första filmerna"
Kutym är väl att sluta fira jämna hundratal när man passerat 1000 så vi får väl se när vi firar nästa gång. I och för sig är tvåårs-jubileumet på gång snart...
Mot 1000 till, minst!
anders jakobson
heath ledger >>> jack nicholson
Postad: 2008-07-25 00:50:05
I torsdags kväll såg jag en smygpremiär av "The Dark Knight", årets kanske mest efterlängtade film i min bok. Och ja, den var helt strålande. Storymässigt riktigt mastig och svår att sammanfatta, så jag låter bli.Heath Ledger då... Tja, för lite mer än ett år sedan skrev jag mina första tankar om rollen som skulle bli hans sista, och ett halvår senare kom den första trailern då det stod klart att Ledger skulle äga filmen och en dryg månad senare fanns han inte längre bland oss.
Nu pratas det om en postum Oscar för rollen som Jokern (eller som några andra biobesökare sa efter filmen: "Han SKA ju få en Oscar nu", som om det var klart). Vi får väl se hur det blir med det. En nominering, absolut, sen hänger det på om Oscarsjuryn ger vika för det allmänna trycket och ger Ledger den Oscar han sannolikt skulle vunnit förr eller senare i alla fall.
För han briljerar i "The Dark Knight". Han är med i filmens första scen, men det är först i hans andra framträdande, då han presenterar sig för Gothams maffiabossar som vi som tittare smälter och förstår att det här är Ledgers film fram till det sista kacklande skrattet.
Jack Nicholson får ta av sig kungakronan och lägga den på Ledgers grav för numera är hans rolltolkning utplånad.
Bröderna Nolan och Ledger har lyckats göra Jokern till den galning han var i serien utan några trolleritricks eller tokiga uppfinningar. Han är en psykopat och en terrorist och extremt farlig.
Se "The Dark Knight" så snart ni kan.
anders jakobson
jim carrey säger "ja!"
Postad: 2008-07-23 17:11:17
Den senaste (nya) filmen jag såg med Jim Carrey var den bedrövliga "The Number 23" som kändes mycket lovande som trailer och sen föll ihop som ett korthus med förmultnade spelkort.
(Vill man ha "seriösa" Jim Carrey ska man så klart kolla in "Eternal Sunshine of the Spotless Mind")
Men nu kommer gamla hederliga roliga Carrey tillbaka med "Yes Man", där han spelar surmuppen som plötsligt väljer att säga "ja" till allting. Här är trailern (Red Bull!):
(Vill man ha "seriösa" Jim Carrey ska man så klart kolla in "Eternal Sunshine of the Spotless Mind")
Men nu kommer gamla hederliga roliga Carrey tillbaka med "Yes Man", där han spelar surmuppen som plötsligt väljer att säga "ja" till allting. Här är trailern (Red Bull!):
anders jakobson
i arkivet: 40 year old virgin
Postad: 2008-07-22 00:07:30
Jag har haft en recension av "40 Year Old Virgin" liggande halvfärdig ett tag men idag, när "Into the Wild" recenseras på sidan, hittade jag en något långsökt koppling, och det är kvinnan ni ser till vänster här.Hon heter Catherine Keener. Ni kanske inte känner henne till namnet, men ni har kanske sett henne tidigare. I mitt tycke är det en riktigt bra skådespelerska som är duktig på att gestalta varma, "vanliga" kvinnor.
Förutom dessa filmer kan ni även se henne som Nelly Harper Lee i "Capote".
anders jakobson
the dude abides
Postad: 2008-07-21 10:26:30
För några veckor sedan skrev jag om "The Big Lebowski" i samband med att en annan Coen brothers-film var i ropet. Nu är frågan om jag skulle ha väntat för om en dryg månad kommer nämligen 10th aniversery edition med massor av trevligt smask för fansen.
Läs mer på DVDActive där ni även kan se bilder på specialupplagan som så klart kommer i ett bowlingklot...
anders jakobson
mitt tillägg till hulken-orgien...
Postad: 2008-07-19 23:48:24
Härom dagen hade Lilja rena Hulk-orgien här på DVDKritik.se men egentligen borde det varit jag som grävt ned mig i den gröna gubben - på lågstadiet fick jag nämligen höra att jag var "Hulkfixerad" av min lärarinna...
Jag hade läst några tidningar, men så kom den stora dagen: lördagen den 4/7 1981, kl 21:15 i dåvarande TV1 [Källa: Nostalgi för tidiga 70-talister] - premiären av "Den otrolige Hulken" i svensk tv. Jag var ännu inte 8 år fyllda och vansinnigt peppad. Så satte serien igång med sitt långfilmslånga avsnitt, men så kom scenen som satte skräck i mig... David Banner får punka på bilen mitt i västa ösregnet, han börjar mecka med hjulet, slinter med fälgkorset och blir rasande... och förvandlas... Det var ögonen som satte skräck i mig, Banner stirrade vilt mot kameran med små prickar till pupiller och jag blev livrädd. Jag kunde inte titta mer och det tog gick ganska många avsnitt av "Hulken" innan jag vågade titta igen.
Här går dock mitt minne inte riktigt ihop med sändningstiden för som jag minns det åkte jag bil med min pappa och min farbror direkt efter avsnittet var över. De skulle i väg på lokal och vi diskuterade serien i bilen. (Just detta får jag inte ihop för avsnittet visades 21:15-22:45 och att jag ens fick vara uppe så länge och att de skulle ut så sent känns mycket märkligt). De förklarade ögonen med att det var "kontaktlinser" och jag tror jag inte riktigt förstod var det var, men accepterade att så var fallet.
Trots att jag inte vågade titta på tv-serien blev jag som sagt fixerad av Hulken. Aftonbladet började i samband med seriestarten publicera dagliga strippar på seriesidan som jag klippte ut och som min bror senare klistrade ihop till ett riktigt fint album. Och i skolan och hemma var allting jag ritade Hulken, Hulken och åter Hulken.
Jag har nu varit i föräldrahemmet och grävt lite i mina tidiga alster och hittat en del roligt. Tyvärr hittade jag inte en specifik serie jag ritade där förvandligen till Hulken beskrevs som "...han får kontaktlinser..." men här följer lite utvalda godbitar.
Typisk teckning, troligen från 1981
Sida ur egen "serietidning" om Hulken. Här slåss han mot Röda Blixten och förvandlas plötsligt tillbaka till Banner för att sedan omedelbart bli Hulken igen... Manuset är obegripligt, men då var detta ändå den mest solklara sidan jag hittade...
Jag hade faktiskt förträngt min Hulkfixering men nu när jag grävde bland papprena så gjorde den sig påmind. Hulken smög sig in i alla sammanhang, t.ex i en dikt om färgen grön och på en bild med titeln "Min önsketapet". Droppen måste ändå vara detta brev (!) till Lou Ferrigno som aldrig skickades iväg...
I tillsnyggad översättning: "Hej Lou Ferrigno! Hur går det med spelrollen? Jag vill ha dig till brevkompis. Jaså, du vill ha mig till brevkompis? Jippie, hurra! Jag är 8 år och en och trettiotre. Jag är punkare, inte helt - jag är snaggad. Jag heter i efterskott (dvs 'förresten') Anders Jakobson. Jag är minst, jag har (syskonen) Erik, 17, Annika, 19, Elisabet, 22, (föräldrarna) Åke, 46, Marianne, 46."
Slutligen, häftet min bror satte ihop:
Aftonbladet började med sin söndagsbilaga "Bilagan" 1982 tror jag och då kom Hulken-stripparna i färg.
Så, nu har ni fått en lite smått pinsam inblick i min barndom, och då tog jag inte ens med de värsta sakerna...
Jag hade läst några tidningar, men så kom den stora dagen: lördagen den 4/7 1981, kl 21:15 i dåvarande TV1 [Källa: Nostalgi för tidiga 70-talister] - premiären av "Den otrolige Hulken" i svensk tv. Jag var ännu inte 8 år fyllda och vansinnigt peppad. Så satte serien igång med sitt långfilmslånga avsnitt, men så kom scenen som satte skräck i mig... David Banner får punka på bilen mitt i västa ösregnet, han börjar mecka med hjulet, slinter med fälgkorset och blir rasande... och förvandlas... Det var ögonen som satte skräck i mig, Banner stirrade vilt mot kameran med små prickar till pupiller och jag blev livrädd. Jag kunde inte titta mer och det tog gick ganska många avsnitt av "Hulken" innan jag vågade titta igen.
Här går dock mitt minne inte riktigt ihop med sändningstiden för som jag minns det åkte jag bil med min pappa och min farbror direkt efter avsnittet var över. De skulle i väg på lokal och vi diskuterade serien i bilen. (Just detta får jag inte ihop för avsnittet visades 21:15-22:45 och att jag ens fick vara uppe så länge och att de skulle ut så sent känns mycket märkligt). De förklarade ögonen med att det var "kontaktlinser" och jag tror jag inte riktigt förstod var det var, men accepterade att så var fallet.
Trots att jag inte vågade titta på tv-serien blev jag som sagt fixerad av Hulken. Aftonbladet började i samband med seriestarten publicera dagliga strippar på seriesidan som jag klippte ut och som min bror senare klistrade ihop till ett riktigt fint album. Och i skolan och hemma var allting jag ritade Hulken, Hulken och åter Hulken.
Jag har nu varit i föräldrahemmet och grävt lite i mina tidiga alster och hittat en del roligt. Tyvärr hittade jag inte en specifik serie jag ritade där förvandligen till Hulken beskrevs som "...han får kontaktlinser..." men här följer lite utvalda godbitar.
Typisk teckning, troligen från 1981
Sida ur egen "serietidning" om Hulken. Här slåss han mot Röda Blixten och förvandlas plötsligt tillbaka till Banner för att sedan omedelbart bli Hulken igen... Manuset är obegripligt, men då var detta ändå den mest solklara sidan jag hittade...
Jag hade faktiskt förträngt min Hulkfixering men nu när jag grävde bland papprena så gjorde den sig påmind. Hulken smög sig in i alla sammanhang, t.ex i en dikt om färgen grön och på en bild med titeln "Min önsketapet". Droppen måste ändå vara detta brev (!) till Lou Ferrigno som aldrig skickades iväg...
I tillsnyggad översättning: "Hej Lou Ferrigno! Hur går det med spelrollen? Jag vill ha dig till brevkompis. Jaså, du vill ha mig till brevkompis? Jippie, hurra! Jag är 8 år och en och trettiotre. Jag är punkare, inte helt - jag är snaggad. Jag heter i efterskott (dvs 'förresten') Anders Jakobson. Jag är minst, jag har (syskonen) Erik, 17, Annika, 19, Elisabet, 22, (föräldrarna) Åke, 46, Marianne, 46."
Slutligen, häftet min bror satte ihop:
Aftonbladet började med sin söndagsbilaga "Bilagan" 1982 tror jag och då kom Hulken-stripparna i färg.
Så, nu har ni fått en lite smått pinsam inblick i min barndom, och då tog jag inte ens med de värsta sakerna...
anders jakobson
watchmen-trailern! (uppdaterad)
Postad: 2008-07-18 08:20:21
Trailern till den efterlängtade superhjältefilmen "Watchmen" går upp på amerikanska biografer idag tillsammans med "The Dark Knight", men kan också ses i kanonkvalitet hos Empire. Äntligen får vi se Dr Manhattan!
Jag kan inte vänta tills jag får se denna i HD-Quicktime. Väldigt annorlunda trailer till en av Smashing Pumpkins söligaste låtar. Men, oj vad jag ser fram emot denna film! Premiär i mars nästa år.
Empire har för övrigt en väldigt spännande break down av trailern med jämförelser med det tecknade originalet där det är mycket tydligt att Zach Snyder verkligen gått in för att göra den perfekta omförvandligen från teckand serie till film utan att blanda in sitt ego. Fantastiskt.
(En tidigare version av den här bloggen lades upp på torsdagkvällen med ett inbäddat YouTube-klipp som under natten togs bort.)
Jag kan inte vänta tills jag får se denna i HD-Quicktime. Väldigt annorlunda trailer till en av Smashing Pumpkins söligaste låtar. Men, oj vad jag ser fram emot denna film! Premiär i mars nästa år.
Empire har för övrigt en väldigt spännande break down av trailern med jämförelser med det tecknade originalet där det är mycket tydligt att Zach Snyder verkligen gått in för att göra den perfekta omförvandligen från teckand serie till film utan att blanda in sitt ego. Fantastiskt.
(En tidigare version av den här bloggen lades upp på torsdagkvällen med ett inbäddat YouTube-klipp som under natten togs bort.)
anders jakobson
vinnare av rec
Postad: 2008-07-17 15:31:07
"Rec"-tävlingen är avgjord. Många intressanta svar om vilken historisk händelse man skulle vilja se filmad har kommit in - ett av de dominerande svaren var Stockholms blodbad, så där har svenska filmskapare något att bita i. Andra vanliga svar: Big bang/Universums skapelse, Jesus liv och död, Slaget vid Lützen/Poltava, byggandet av pyramiderna och sfinxen, Hitlers död med mera.
Men endast tre kunde vinna filmen, och de blev:
Britt-Marie Elfgren, Märsta
Safin Taki, Uddevalla
Henrik Tällberg, Jönköping.
Vi säger grattis och filmen kommer på posten inom kort.
Men endast tre kunde vinna filmen, och de blev:
Britt-Marie Elfgren, Märsta
Safin Taki, Uddevalla
Henrik Tällberg, Jönköping.
Vi säger grattis och filmen kommer på posten inom kort.
anders jakobson
weekend blog dump (2)
Postad: 2008-07-13 21:54:17
Här lite reflektioner över diverse som dykt upp i veckan som inte riktigt kvalificerat sig för att bli bloggstoff, förrän nu.
* * *
Största snackisen den gångna veckan har varit Quentin Tarantinos remake av "The Inglorious Bastards" som frekvent kommenterats på filmsajter och i viss mån i svensk media. Filmandet inleds i höst och jag har läst att Tarantino planerat att de tre klassiska actionhjältarna Stallone, Schwartzenegger och Willis ska vara med, men det återstår att se. Svenska Bo Svensson, som gjorde huvudrollen i originalet ska dock vara med.
En negativ aspekt är att Tarantino planerar att göra en "Kill Bill" av filmen och dela upp den i två delar. Suck. Den där elefantsjukan blir jag inte klok på. Enzo G. Castellari fixade att berätta sin historia på 100 minuter så varför skulle inte Tarantino göra det också? Nåja, mer info lär komma.
* * *
"Deadwood" är defintivt död nu. De långfilmer som det pratats om för att knyta ihop säcken är skrinlagda för gott. Trist, men man kan ju alltid se om serien om man får abstinens.
* * *
"The Dark Knight" har premiär (i USA) nästa helg och i Sverige veckan därpå. Även om jag är mycket peppad på filmen så är jag minst lika peppad på den trailer av "Watchmen" som enligt rykten ska har premiär innan filmen. Senaste videojournalen på watchmenmovie.com skildrar tecknaren Dave Gibbons syn på filmen och i de jämförelser mellan det tecknade originalet och filmen som görs kan man snabbt dra slutsatsen att fansen (inklusive färska sådana som jag själv) kommer att bli mycket nöjda.
Jag är främst laddad över att se hur Dr Manhattan ser ut i och med att det är den enda hjälten vi inte fått se ännu.
* * *
Och apropå hjältar, de som väntar på tredje omgången av "Heroes", denna gång med undertiteln "Villains", kan se fram emot den i slutet av september. Någon form av trailer kommer snart att dyka upp för jag har läst en beskrivning av den. Dessutom kommer nya webisodes på "Heroes"-hemsidan inom kort.
Sen är det upp till bevis. Säsong 2 var ju rätt så dålig om jag får säga mitt...
* * *
Största snackisen den gångna veckan har varit Quentin Tarantinos remake av "The Inglorious Bastards" som frekvent kommenterats på filmsajter och i viss mån i svensk media. Filmandet inleds i höst och jag har läst att Tarantino planerat att de tre klassiska actionhjältarna Stallone, Schwartzenegger och Willis ska vara med, men det återstår att se. Svenska Bo Svensson, som gjorde huvudrollen i originalet ska dock vara med.
En negativ aspekt är att Tarantino planerar att göra en "Kill Bill" av filmen och dela upp den i två delar. Suck. Den där elefantsjukan blir jag inte klok på. Enzo G. Castellari fixade att berätta sin historia på 100 minuter så varför skulle inte Tarantino göra det också? Nåja, mer info lär komma.
* * *
"Deadwood" är defintivt död nu. De långfilmer som det pratats om för att knyta ihop säcken är skrinlagda för gott. Trist, men man kan ju alltid se om serien om man får abstinens.
* * *
"The Dark Knight" har premiär (i USA) nästa helg och i Sverige veckan därpå. Även om jag är mycket peppad på filmen så är jag minst lika peppad på den trailer av "Watchmen" som enligt rykten ska har premiär innan filmen. Senaste videojournalen på watchmenmovie.com skildrar tecknaren Dave Gibbons syn på filmen och i de jämförelser mellan det tecknade originalet och filmen som görs kan man snabbt dra slutsatsen att fansen (inklusive färska sådana som jag själv) kommer att bli mycket nöjda.
Jag är främst laddad över att se hur Dr Manhattan ser ut i och med att det är den enda hjälten vi inte fått se ännu.
* * *
Och apropå hjältar, de som väntar på tredje omgången av "Heroes", denna gång med undertiteln "Villains", kan se fram emot den i slutet av september. Någon form av trailer kommer snart att dyka upp för jag har läst en beskrivning av den. Dessutom kommer nya webisodes på "Heroes"-hemsidan inom kort.
Sen är det upp till bevis. Säsong 2 var ju rätt så dålig om jag får säga mitt...
anders jakobson
leksaker, insekter, monster, fiskar, bilar, råttor... wall-e
Postad: 2008-07-11 09:37:20
Jag är inte alls förvånad, men Pixar har gjort det igen. Deras nya robotfilm "WALL-E" är precis allt vad jag förväntat mig från det bästa och smartaste filmbolaget inom den animerade världen.
I och för sig, när jag skrev om filmen för första gången för ungefär ett år sedan så var jag inte så imponerad av förhandssnacket. Dessutom tänkte jag lite på filmen "Robotar", som jag tyckte var ganska kass och trist, men "WALL-E" är något helt annat än "Robotar".
Här finns allting: romantik (!), skarp kritik åt det amerikanska konsumtionssamhället (!!) och typ den gulligaste robot man sett på film. Och så klart animationer som når upp till nya nivåer - igen. "WALL-E" är en film jag direkt vill se om.
anders jakobson
i arkivet: mer med bröderna coen
Postad: 2008-07-09 00:07:47
När jag hade sett om och skrivit recensionen till "No Country For Old Men" slog det mig att jag faktiskt hade fler filmer av de strålande bröderna Coen i samlingen, framför allt favoritfilmen "The Big Lebowski" men även "O Brother, Where art Thou?" som jag köpt på mig billigt någon gång men aldrig haft tillfälle att titta på. Nu kom tillfället som serverat på billig papptallrik med potatissallad och grillad köttbit.
Skämt åsido - att se om "The Big Lebowski" är alltid en fröjd, och jag kunde inte låta bli att slå på vår "Favoriten"-skylt igen (ni som hängt med ett tag minns att vi förr ägnade lördagarna åt att recensera våra favoritfilmer från samlingarna). Den är ju fördjävla bra, den filmen!
Däremot blev jag lite besviken på "O Brother, Where art Thou?" som jag hade trott skulle vara betydligt bättre. Inte riktigt min typ av film, uppenbarligen.
Nu slår det mig att jag förmodligen borde köpa på mig lite fler Coen-filmer, "Fargo" - till exempel - borde man ju ha i samlingen...
Men så länge jag har "The Big Lebowski" och "No Country for Old Men" så är jag helt nöjd.
anders jakobson
vinnare av rambo
Postad: 2008-07-08 09:26:47
De tre som vann en plåtlåda med "Rambo" i vår tävling är följande:
Maria Persson, Malmö
Ulrika Söderberg, Björnlunda
Jonas Velin, Bromölla
Vi säger stort grattis och vinsten kommer att komma i era respektive brevlådor/-inkast inom kort.
Maria Persson, Malmö
Ulrika Söderberg, Björnlunda
Jonas Velin, Bromölla
Vi säger stort grattis och vinsten kommer att komma i era respektive brevlådor/-inkast inom kort.
anders jakobson
halvårsrapport med topplistor
Postad: 2008-07-03 16:39:42
Som utlovat kommer här en genomgång av vad som varit bäst på DVD och bio för mig under första halvåret av 2008. De flesta filmerna har recenserats här på DVDKritik.se så klart, men inte riktigt alla. Inte än i alla fall.
Det blev 26 titlar till slut som jag delat in i fyra kategorier, för om man nämner det som varit bäst så måste man också nämna det som varit sämst...
Den absolut bästa filmen i år än så länge
Cloverfield - Återuppfinner hela monstergenren - Believe the hype... Efter en snudd på klassisk hemlig marknadsföring lyckades "Cloverfield" uppfylla alla högt ställda förväntningar hos mig. En ny synvinkel på hur man skildrar en jättemonstersattack, karaktärer man direkt engagerade sig i och strålande specialeffekter. Den febriga närvarokänslan den handhållna kameran bidrog med var avgörande. "Cloverfield" kommer att räknas som en av 2000-talets klassiker i framtiden.
10 bästa filmerna än så länge
Across the Universe - Färgsprakande formexperiment - En rockmusikal utifrån The Beatles-låtar? Pretentiöst och omöjligt projekt eller ett rart och spännande drama? Ja, tack och lov blev det det sistnämnda. Det fantasifyllda bildspråket där allt kunde hända - och hände, och musiken tog filmen i mål.
Control - Snyggt, starkt och svartvitt - Mer drama och mer musik, men mindre färg. Anton Corbijn gjorde sin Ian Curtis/Joy Division-biografi utifrån hur hans egna bilder såg ut på 70- och 80-talet. En musikbiografi har sällan känts så genuin och äkta som "Control".
Disturbia - Hitchcock för MySpace-generationen - Kommande storstjärnan Shia LeBeouf spelade strulig tonåring i husarrest i den här uppdaterade versionen av "Fönstret mot gården". Och gjorde det mycket bra, och filmen - officiell cover eller inte - håller hög klass.
I am Legend - Will Smith hade Richard Mathesons "I am Legend" som drömprojekt under många år och när filmen väl kom blev den en omvälvande historia om den sista mannen på jorden. Skräckkänslan var påtaglig och mycket effektiv. Jag gav filmen högt betyg i lokaltidningen, men på DVDKritik.se skriver Lilja recensionen inom kort.
Juno - Fräsch, rolig och gravid ungdomsfilm - Filmpriserna har haglat över "Juno" och jag kan bara stämma in i hyllningskörerna. Mästerlig dialog, underbar skådespelarensemble och en skön, komisk och avslappnad inställning till ett relativt allvarligt ämne.
The King of Kong: A fistful of quarters - Välgjord och oerhört rolig dokumentär - Två män, ett arkadspel och ett världsrekord. Ödmjukhet mötte överlägsenhet. Davids kamp mot Goliat. Den mest fascinerande dokumentärern på många år.
The Mist - Ofta får man som extremt Stephen King-fan se många fina historier bli riktigt dåliga filmer. Men så finns det filmskapare som Frank Darabont som förstår King. "The Mist" är kanske den bästa adaptionen hittills med ett ruskigt obehagligt slut som går till historien. Filmen kommer på DVD i höst, men recensionen ligger redan klar.
No Country for Old Men - Det räcker egentligen bara att se valfri scen med Javier Bardem ur Coen-brödernas smått episka "No Country for Old Men" för att inse att det är något speciellt med den här filmen. Jag berättar mer nästa vecka då filmen kommer på DVD och recenseras här på DVDKritik.se
Once - Ytterligare ett musikdrama och det bästa av dem alla. Den enda film i år jämte "Cloverfield" som jag delat ut högsta betyg åt i lokaltidningen. Den bästa irländska musikfilmen sedan "The Committments" men med betydligt mer personlig musik som går rätt in i hjärtat utan omvägar. Släpps i september på svensk DVD.
Venus - En känslomässig uppvisning - Gammal är äldst brukar det heta. Peter O'Toole, en av de stora som fortfarande lever, spelar ironiskt nog en gammal skådespelare på ruinens brant, men med en drypande ironisk inställning till livet. Det här är klassiskt karaktärsdrivet skådespel som bara proffs kan leverera.
10 bubblare
The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford - Långsamt, majestätiskt och vackert - Alla år med "Lucky Luke" gav frukt när jag såg den här långa men snygga filmen om den legendariska banditen och hans öde. Mycket fint skådespel från Brad Pitt, Casey Affleck och Sam Rockwell.
Bob the Butler - Tom Green förvånar som klantig butler - Oväntat sansad familjekomedi från Tom Green där hans vanligtvis vulgära (och stundtals roliga) uttryck hölls helt tillbaka till fördel för ett samlat och komiskt skådespel. Resultatet blev riktigt roligt.
The Darjeeling Limited - Tre bröder gör en spirituell resa - Wes Anderson är alltid Wes Anderson och ibland räcker det med att få hans typiska bildspråk med starka färger, raka kameravinklar och de obligatoriska slowmotionscenerna för att bli nöjd och glad.
Dixie Chicks: Shut up & sing - Om rätten att ha fel åsikt och stå för den - En mycket intressant film om hur Dixie Chicks gick från att vara ett av USA:s populäraste band till det mest hatade, bara på grund av ett simpelt mellansnack på en konsert.
Georgia Rule - Högklassigt från tre generationer - En lite positiv överraskning där tre skådespelerskor ur tre generationer spelar tre generationer kvinnor på ett mycket övertygande och bra sätt. En bra story också och en av de mest intensiva inledningsscener jag sett.
Interview - Omväxlande samtal i pjäsaktigt drama - Ibland behövs det bara två skådespelare i ett rum för att skapa ett stort drama. En spänd intervju mellan Hollands största såpastjärna och en politisk reporter som fått ett skituppdrag.
The Invasion - Den femtioelfte versionen av "Invasion of the Body Snatchers" bjöd på en intensiv och obehaglig stämning där Nicole Kidmans paranoida skådespel var pricken över i. (Joel recenserade filmen.)
The Librarian II: Return to King Solomon's Mines - Överraskande fattigmans-Indiana Jones - Vårens stora överraskning. Jag bara skrattade åt filmen när jag fick den i handen, men sen njöt jag av en riktigt underhållande tv-film och Noah Wyles perfekta tajming i sina repliker.
Saw IV - Saw-serien hittar tillbaka till konceptet - Efter tre filmer trodde jag att idéerna var slut, men den fjärde "Saw"-filmen överraskade och snurrade upp mig precis som de tidigare filmerna gjort.
Southland Tales - Så komplex att två tittar krävs - Efter en titt fattade jag ingenting, men efter en andra titt blev jag oerhört imponerad av Richard Kelleys intrikata och pretentiösa projekt. En film som stannat kvar i huvudet sedan dess.
5 besvikelser
Bluffen - 70-talets största lögn - Det är egentligen ingen dålig film, Lasse Hallströms story om Clifford Irving (Richard Gere) och hans påhittade exklusiva intervjubok med Howard Hughes, men den levererade inte riktigt vad jag hade hoppats på utifrån trailerns känsla.
D-War - Genrekollision med ormar i fokus - Omslaget var oerhört fräckt och jag såg fram emot riktig klassisk "jättemonster förstör stad"-action, men det blev en ganska konstig film om ormar som ville bli drakar och med ett tilltal i tonen som gjorde det hela väldigt barnsligt.
The Happening - Min forna hjälte M. Night Shyamalan som jag försvarat i vått och torrt när han gjort halvdåliga filmer tidigare tappar med "The Happening" helt fokus och rader av skrivande fans i samma situation som jag har blivit oehört besvikna på hans senaste film. Så lovande men vad hände sen? Gäller både för filmen och för Shyamalan.
The Oh in Ohio - Sexuellt uppvaknande i Cleveland - Även detta ett typexempel på en film som var bra mycket bättre och roligare - innan man sett den. Lovande trailer, en handfull skådespelare som jag tycker om sedan länge, men någonstans på vägen tog den här filmen en annan väg än vad den borde ha gjort.
Santa Claus conquers the Martians - Kan vara det sämsta jag har sett - Film från 1964 som "är så kass att den blir kult" enligt många. Enligt mig är denna mix av Ed Wood, Batman och jobbiga julfilmer för barn så kass att den förblir kass.
Det blev 26 titlar till slut som jag delat in i fyra kategorier, för om man nämner det som varit bäst så måste man också nämna det som varit sämst...
Den absolut bästa filmen i år än så länge
Cloverfield - Återuppfinner hela monstergenren - Believe the hype... Efter en snudd på klassisk hemlig marknadsföring lyckades "Cloverfield" uppfylla alla högt ställda förväntningar hos mig. En ny synvinkel på hur man skildrar en jättemonstersattack, karaktärer man direkt engagerade sig i och strålande specialeffekter. Den febriga närvarokänslan den handhållna kameran bidrog med var avgörande. "Cloverfield" kommer att räknas som en av 2000-talets klassiker i framtiden.
10 bästa filmerna än så länge
Across the Universe - Färgsprakande formexperiment - En rockmusikal utifrån The Beatles-låtar? Pretentiöst och omöjligt projekt eller ett rart och spännande drama? Ja, tack och lov blev det det sistnämnda. Det fantasifyllda bildspråket där allt kunde hända - och hände, och musiken tog filmen i mål.
Control - Snyggt, starkt och svartvitt - Mer drama och mer musik, men mindre färg. Anton Corbijn gjorde sin Ian Curtis/Joy Division-biografi utifrån hur hans egna bilder såg ut på 70- och 80-talet. En musikbiografi har sällan känts så genuin och äkta som "Control".
Disturbia - Hitchcock för MySpace-generationen - Kommande storstjärnan Shia LeBeouf spelade strulig tonåring i husarrest i den här uppdaterade versionen av "Fönstret mot gården". Och gjorde det mycket bra, och filmen - officiell cover eller inte - håller hög klass.
I am Legend - Will Smith hade Richard Mathesons "I am Legend" som drömprojekt under många år och när filmen väl kom blev den en omvälvande historia om den sista mannen på jorden. Skräckkänslan var påtaglig och mycket effektiv. Jag gav filmen högt betyg i lokaltidningen, men på DVDKritik.se skriver Lilja recensionen inom kort.
Juno - Fräsch, rolig och gravid ungdomsfilm - Filmpriserna har haglat över "Juno" och jag kan bara stämma in i hyllningskörerna. Mästerlig dialog, underbar skådespelarensemble och en skön, komisk och avslappnad inställning till ett relativt allvarligt ämne.
The King of Kong: A fistful of quarters - Välgjord och oerhört rolig dokumentär - Två män, ett arkadspel och ett världsrekord. Ödmjukhet mötte överlägsenhet. Davids kamp mot Goliat. Den mest fascinerande dokumentärern på många år.
The Mist - Ofta får man som extremt Stephen King-fan se många fina historier bli riktigt dåliga filmer. Men så finns det filmskapare som Frank Darabont som förstår King. "The Mist" är kanske den bästa adaptionen hittills med ett ruskigt obehagligt slut som går till historien. Filmen kommer på DVD i höst, men recensionen ligger redan klar.
No Country for Old Men - Det räcker egentligen bara att se valfri scen med Javier Bardem ur Coen-brödernas smått episka "No Country for Old Men" för att inse att det är något speciellt med den här filmen. Jag berättar mer nästa vecka då filmen kommer på DVD och recenseras här på DVDKritik.se
Once - Ytterligare ett musikdrama och det bästa av dem alla. Den enda film i år jämte "Cloverfield" som jag delat ut högsta betyg åt i lokaltidningen. Den bästa irländska musikfilmen sedan "The Committments" men med betydligt mer personlig musik som går rätt in i hjärtat utan omvägar. Släpps i september på svensk DVD.
Venus - En känslomässig uppvisning - Gammal är äldst brukar det heta. Peter O'Toole, en av de stora som fortfarande lever, spelar ironiskt nog en gammal skådespelare på ruinens brant, men med en drypande ironisk inställning till livet. Det här är klassiskt karaktärsdrivet skådespel som bara proffs kan leverera.
10 bubblare
The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford - Långsamt, majestätiskt och vackert - Alla år med "Lucky Luke" gav frukt när jag såg den här långa men snygga filmen om den legendariska banditen och hans öde. Mycket fint skådespel från Brad Pitt, Casey Affleck och Sam Rockwell.
Bob the Butler - Tom Green förvånar som klantig butler - Oväntat sansad familjekomedi från Tom Green där hans vanligtvis vulgära (och stundtals roliga) uttryck hölls helt tillbaka till fördel för ett samlat och komiskt skådespel. Resultatet blev riktigt roligt.
The Darjeeling Limited - Tre bröder gör en spirituell resa - Wes Anderson är alltid Wes Anderson och ibland räcker det med att få hans typiska bildspråk med starka färger, raka kameravinklar och de obligatoriska slowmotionscenerna för att bli nöjd och glad.
Dixie Chicks: Shut up & sing - Om rätten att ha fel åsikt och stå för den - En mycket intressant film om hur Dixie Chicks gick från att vara ett av USA:s populäraste band till det mest hatade, bara på grund av ett simpelt mellansnack på en konsert.
Georgia Rule - Högklassigt från tre generationer - En lite positiv överraskning där tre skådespelerskor ur tre generationer spelar tre generationer kvinnor på ett mycket övertygande och bra sätt. En bra story också och en av de mest intensiva inledningsscener jag sett.
Interview - Omväxlande samtal i pjäsaktigt drama - Ibland behövs det bara två skådespelare i ett rum för att skapa ett stort drama. En spänd intervju mellan Hollands största såpastjärna och en politisk reporter som fått ett skituppdrag.
The Invasion - Den femtioelfte versionen av "Invasion of the Body Snatchers" bjöd på en intensiv och obehaglig stämning där Nicole Kidmans paranoida skådespel var pricken över i. (Joel recenserade filmen.)
The Librarian II: Return to King Solomon's Mines - Överraskande fattigmans-Indiana Jones - Vårens stora överraskning. Jag bara skrattade åt filmen när jag fick den i handen, men sen njöt jag av en riktigt underhållande tv-film och Noah Wyles perfekta tajming i sina repliker.
Saw IV - Saw-serien hittar tillbaka till konceptet - Efter tre filmer trodde jag att idéerna var slut, men den fjärde "Saw"-filmen överraskade och snurrade upp mig precis som de tidigare filmerna gjort.
Southland Tales - Så komplex att två tittar krävs - Efter en titt fattade jag ingenting, men efter en andra titt blev jag oerhört imponerad av Richard Kelleys intrikata och pretentiösa projekt. En film som stannat kvar i huvudet sedan dess.
5 besvikelser
Bluffen - 70-talets största lögn - Det är egentligen ingen dålig film, Lasse Hallströms story om Clifford Irving (Richard Gere) och hans påhittade exklusiva intervjubok med Howard Hughes, men den levererade inte riktigt vad jag hade hoppats på utifrån trailerns känsla. D-War - Genrekollision med ormar i fokus - Omslaget var oerhört fräckt och jag såg fram emot riktig klassisk "jättemonster förstör stad"-action, men det blev en ganska konstig film om ormar som ville bli drakar och med ett tilltal i tonen som gjorde det hela väldigt barnsligt.
The Happening - Min forna hjälte M. Night Shyamalan som jag försvarat i vått och torrt när han gjort halvdåliga filmer tidigare tappar med "The Happening" helt fokus och rader av skrivande fans i samma situation som jag har blivit oehört besvikna på hans senaste film. Så lovande men vad hände sen? Gäller både för filmen och för Shyamalan.
The Oh in Ohio - Sexuellt uppvaknande i Cleveland - Även detta ett typexempel på en film som var bra mycket bättre och roligare - innan man sett den. Lovande trailer, en handfull skådespelare som jag tycker om sedan länge, men någonstans på vägen tog den här filmen en annan väg än vad den borde ha gjort.
Santa Claus conquers the Martians - Kan vara det sämsta jag har sett - Film från 1964 som "är så kass att den blir kult" enligt många. Enligt mig är denna mix av Ed Wood, Batman och jobbiga julfilmer för barn så kass att den förblir kass.
anders jakobson
i arkivet: mystic river
Postad: 2008-07-02 09:35:19
Idag när "Gone Baby Gone" passar jag på att lägga in "Mystic River" i arkivet.
Egentligen hade jag tänkt att se och skriva om "Mystic River" i samband med att jag kollade in lite Oscarsvinnande filmer förra våren, men jag hann inte med den då.
Anledningen till att den dyker upp nu är förstås att den och "Gone Baby Gone" är baserade på böcker av samma författare: Dennis Lehane. Sen är det ju förstås även en grymt bra film.
Egentligen hade jag tänkt att se och skriva om "Mystic River" i samband med att jag kollade in lite Oscarsvinnande filmer förra våren, men jag hann inte med den då.
Anledningen till att den dyker upp nu är förstås att den och "Gone Baby Gone" är baserade på böcker av samma författare: Dennis Lehane. Sen är det ju förstås även en grymt bra film.
anders jakobson
juli: läderlappens månad + halvårsrapport
Postad: 2008-07-01 00:20:14
Vi har kommit in i juli och vi har något speciellt att se fram emot, nämligen "The Dark Knight", den nya "Batman"-filmen i vilken jag förväntar mig att bli totalt knockad av Heath Ledgers prestation som Joker, rollen som blev hans sista.
Under våren har jag laddat för denna film genom att se om alla de fem tidigare filmerna (den gamla 60-talsfilmen är inte med i den beräkningen), och idag kan ni läsa recensionerna här på DVDKritik.se:
• "Batman"
• "Batman Returns"
• "Batman Forever"
• "Batman & Robin"
• "Batman Begins"
Recensionerna på "The Dark Knight" har börjat droppa in men jag håller mig borta från dem. Däremot måste jag dela med mig av följande korta kommentar, tagen från Kevin Smiths blogg:
"Without giving anything away, this is an epic film (and trust me: based on the sheer size and scope of the visuals and storytelling, that’s not an overstatement). It’s the 'Godfather II' of comic book films and three times more earnest than 'Batman Begins' (and fuck, was that an earnest film). Easily the most adult comic book film ever made. Heath Ledger didn’t so much give a performance as he disappeared completely into the role; I know I’m not the first to suggest this, but he’ll likely get at least an Oscar nod (if not the win) for Best Supporting Actor. Fucking flick’s nearly three hours long and only leaves you wanting more (in a great way). I can’t imagine anyone being disappointed by it. Nolan and crew have created something close to a masterpiece."
Låter spännande. Nästan tre timmar alltså? Hjälp!
- - -
I och med att det är den första juli så betyder det att vi kommit halvägs in i 2008 och i och med att jag för noga statistik på allt jag tittar på så kan jag meddela att jag hunnit med 178 titlar än så länge (med titlar åsyftas långfilmer, dokumentärer, musik-DVD eller kompletta tv-säsonger). Fixar jag att hålla det här tempot i fortsättningen så skulle jag landa på strax över 350 titlar i år, vilket definitivt är ett rekord för min del.
Jag ska försöka sätta ihop någon sorts topplista på det bästa jag sett hittills i år, men det blir inte nu.
anders jakobson
Föregående månad:
juni, 2008
juni, 2008
Nästa månad:
augusti, 2008
augusti, 2008
