Illa gjord, men kul ändå
FILMENRen exploitation står på på menyn när Vietnam-veteranen Johnny (Gary Kent) och servitrisen Tracy (Jacqueline Cole) måste fly genom öknen undan det mordiska mördarpacket i mc-gänget "The Satans". De hjulburna och swastika-bärande sadisterna har just mördat tre personer på ett fik mitt i ingenstans, och låter inget och ingen komma ivägen för att stoppa de två vittnena. Filmen är lågbudget och från 1969.
Mc-gänget är en blandad hop. Ledaren Anchor är en sann psykopat, som villigt erkänner sig vara en "rotten bastard", men som inte helt saknar motiv och patos. Bland hans kohorter finns knarkaren Acid, den självständige och något mer blöthjärtade Firewater samt olyckliga groupien Gina.
De är betydligt mer detaljerade en protagonisterna, som tyvärr är riktiga pappfigurer. Särskilt Tracy är ett viljelöst våp som Johnny hade kunnat klara sig bättre utan.
Mest intressant med "Satan's Sadists" är dock att rollerna är de motsatta mot vad man förväntar sig från en ungdomsinriktad film från sent 60-tal. De onda knuttarna representerar hippiekulturen medan hjältarna är marinsoldater, poliser och "squares". Detta är ingen "Easy Rider".
Filmen är handlingsfattig men rik på våld av mer eller mindre innovativ natur. De flesta våldssekvenserna involverar vad mc-gänget utsätter sina slumpmässiga offer för, men i slutänden får Johnny med bihang en chans att ge tillbaka för gammal ost.
Det finns sjukt många invändningar mot filmen att rada upp, så som att den är illa spelad, amatörmässigt regisserad och har en skrattretande dialog (som när Johnny efter att ha undanröjt en knutte får psykbryt och för sig själv mumlar "at least in Vietnam, they paid me"). Trots detta finner jag filmen underhållande, uppskattar dynamiken inom mc-gänget och den tidsatypiska hjälte/skurk-uppdelningen. För vad den är, är "Satan's Sadists" definitivt godkänd.
Mc-gänget är en blandad hop. Ledaren Anchor är en sann psykopat, som villigt erkänner sig vara en "rotten bastard", men som inte helt saknar motiv och patos. Bland hans kohorter finns knarkaren Acid, den självständige och något mer blöthjärtade Firewater samt olyckliga groupien Gina.
De är betydligt mer detaljerade en protagonisterna, som tyvärr är riktiga pappfigurer. Särskilt Tracy är ett viljelöst våp som Johnny hade kunnat klara sig bättre utan.
Mest intressant med "Satan's Sadists" är dock att rollerna är de motsatta mot vad man förväntar sig från en ungdomsinriktad film från sent 60-tal. De onda knuttarna representerar hippiekulturen medan hjältarna är marinsoldater, poliser och "squares". Detta är ingen "Easy Rider".
Filmen är handlingsfattig men rik på våld av mer eller mindre innovativ natur. De flesta våldssekvenserna involverar vad mc-gänget utsätter sina slumpmässiga offer för, men i slutänden får Johnny med bihang en chans att ge tillbaka för gammal ost.
Det finns sjukt många invändningar mot filmen att rada upp, så som att den är illa spelad, amatörmässigt regisserad och har en skrattretande dialog (som när Johnny efter att ha undanröjt en knutte får psykbryt och för sig själv mumlar "at least in Vietnam, they paid me"). Trots detta finner jag filmen underhållande, uppskattar dynamiken inom mc-gänget och den tidsatypiska hjälte/skurk-uppdelningen. För vad den är, är "Satan's Sadists" definitivt godkänd.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. I den smäktande titelballaden sjungs det att "when I was twelve I was killing... killing for Satan".
2. För regin stod b-filmsspecialisten Al Adamson. Han mördades 1995.
3. "Satan's Sadists" stoltserar i skrivande stund med det något blygsamma imdb-snittet 2.8/10.
2. För regin stod b-filmsspecialisten Al Adamson. Han mördades 1995.
3. "Satan's Sadists" stoltserar i skrivande stund med det något blygsamma imdb-snittet 2.8/10.
JOEL FORNBRANT (2009-02-11)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Russ Tamblyn (6)
Russ Tamblyn (6)
