Förutsägbart och lite för mallat

FILMEN

En fråga jag ställt mig, faktiskt fler än en gång, är "Varför är Carolina Gynning känd?" För mig är det en relevant fråga för vissa av de nuvarande kändisarna har man helt enkelt glömt bort var de kom ifrån.

Jag konsulterar Wikipedia för att få Gynnings profil och som så många andra kändisar kommer hon från dokusåpavärlden där hon medverkade i och vann "Big Brother" 2004. Sedan dess har Gynning varit programledare, haft utställningar, skrivit böcker, skrivit bloggar, släppt en skiva, släppt en parfym och kan numera även kalla sig skådespelare. Filmdebuten gjordes faktiskt innan "Big Brother" och om man ska gräva djupare i Gynnings förflutna kan man konsultera självbiografin "Ego Girl" "där hon berättar om hur hon som 17-åring upptäcktes som modell och förlorade sig i en värld av sex och droger".

Den erfarenheten tar hon med sig in i Jesper Ganslandts "Blondie" där hon spelar en snarlik karaktär i sin första huvudroll. Gynning är Elin, en av tre systrar som sammanstrålar i familjehemmet lagom till mamma Sigrids (Marie Göranzon) 70-årskalas. Till en början är alla glada över att se varandra, men så visar det sig att de inte enbart har bagage med sig i bagaget, utan gott om problem. Elins modellkarriär i Paris är på sluttampen och det är sex och droger med i bilden. Den perfekta Katarina (Helena af Sandeberg) som kämpat så för att vara just perfekt har ett allt annat än perfekt äktenskap med Janne (Olle Saari) och flyr bort i ett passionerat förhållande med en yngre kollega. Lova (Alexandra Dahlström) har med sig oväntat många väskor från London där hon studerar, men det är för att hon inte har för avsikt att åka tillbaka och hon är bara en minimal bit bort från en panikattack.

Värst är det ändå för Elin som har något att ta upp med den konflikträdda mamman och i filmens tre akter kokar grytan över ett par gånger. Det finns ett mörker under den blonda ytan.

Jag har ännu inte sett Ganslandts förra film "Apan" men däremot debuten "Farväl Falkenberg" och jag känner igen vissa delar. Det tjusiga fotot och den molande, illavarslande stämningen som egentligen från första minuten slår an att det inte handlar om någon trevlig historia. Här finns det ett släktskap till Lars Von Trier och det är väl egentligen någon sorts lightvariant Ganslandt fått till här.

Tyvärr känns historien och dess upplägg förutsägbart och lite för mallat. Jag hade hoppats på att Ganslandt hade någon oväntad twist på lager, men här följer i princip allt den förväntade mallen. I grund och botten är det en välgjord film men samtidigt inte så märkvärdig som jag hade trott att den skulle vara. Gynnings insats är fullt godkänd, men något speciellt är det inte. Då är det i stället veteranen Göranzon som står för den minnesvärda insatsen i filmen.


EXTRAMATERIALET

Extramaterialet består enbart av ett kommentarspår som jag inte haft möjlighet att ta del av.


TRE SAKER

1. Under filmens eftertexter spelas låten "Säg mig var du står" som är plockad från Carolas debutalbum 1983. Ett märkligt låtval, men en bra låt som passar in i sammanhanget.

2. De tre akterna är tydligt utsatta med tjusiga "stillbilder som inte är stillbilder" på skådespelarna. Uttänkt och snyggt genomfört.

3. John Axel Eriksson som var så förtjust i bacon i "Farväl Falkenberg" gör en väldigt naken biroll i filmen.


ANDERS JAKOBSON (2013-04-15)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

Relaterade recensioner (2)
20 senaste recensionerna i kategorin drama
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Drama
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2013
Bolag: Nordisk film
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Letterbox 2.40:1
Extramaterial:
Kommentarspår
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
Köp filmen hos:
Delning:
NIO TIPS FRÅN OKTOBER
12 SENASTE
DRAMAFILMERNA