Rätt känsla men tunna stories
FILMEN"Creepshow"-serien skapades av Stephen King och George A Romero 1982 och fick en officiell uppföljare 1987. Nu, 20 år senare vaknar serien till liv igen helt utan skräckmästarnas inblandning. Det kan man tycka vad man vill om. Jag är lite tudelad i frågan - å ena sidan tycker jag att konceptet borde tillhöra skaparna men å andra sidan tycker jag att om filmmakarna håller sig till orginalets känsla så kanske vem som helst kan fortsätta konceptet.
Och visst, Ana Clavell och James Glenn Dudelson, manusförfattare och regissörer till filmen har rätt känsla för "Creepshow". Det är fem små rysliga historier med en liten humoristisk twist. Dessvärre har de inte lyckats göra en bra film.
Den första historien handlar om tonårstjejen Alice som en dag kommer hem från skolan till sin jobbiga familj. Pappan har skaffat en universalfjärrkontroll som fungerar lite dåligt. Varje gång han trycker på den förändras familjen samtidigt som Alice kropp förfaller allt mer. Tunn story, men ganska bra specialeffekter.
Den andra historien handlar om en lite försynt ung man i ett jobbigt område med kriminella överallt. Han köper en radio som plötsligt börjar kommunicera med honom och ger honom bättre självförtroende. Lite för bra självförtroende ska det visa sig. Ännu tunnare historia.
Den tredje historien handlar om en call girl som samtidigt är en seriemördare. Fast den här kvällen får hon åka hem till en ung man som inte är som hennes vanliga kunder och offer. Ganska okej med en del bra specialeffekter.
Den fjärde historien är den som känns mest som en riktig "Creepshow"-historia. Den handlar om en excentrisk professor som får besök av två före detta studenter som är sugna på att få veta mer om hans senaste hemliga experiment. Själv är professorn mest intresserad av att visa upp sin blivande fru. Studenterna antar - felaktigt - att den unga, tjusiga, extremt "hemmafruiga" kvinnan är en robot, men ack så fel de har - vilket vi får se genom oerhört mycket blod. Bästa historien som sagt.
Den femte och sista historien hör också till de bättre. Här stöter vi på en extremt otrevlig läkare som förnedrar både sina patienter och den övriga omgivningen samtidigt som han knaprar i sig piller i parti och minut. I episodens inledning ger han bort en dålig varmkorv (!) till en hemlös kille som givetvis sätter korven i halsen och dör, för att sedan komma tillbaka och hemsöka den otrevliga doktorn som halvruttet spöke.
Ambitionen verkar ha varit att göra en seriös film, men det här är utan tvekan ett litet tvärsnitt ur B- eller till och med C-skräckgenren, och långt ifrån mina ganska högt ställda förhoppningar på filmen. Ett par ganska lyckade stunder men det mesta är faktiskt ganska dåligt med skådespelarinsatser som inte riktigt går till historien. Dock väl godkänt när det gäller specialeffekterna, vilket alltid är något.
Och visst, Ana Clavell och James Glenn Dudelson, manusförfattare och regissörer till filmen har rätt känsla för "Creepshow". Det är fem små rysliga historier med en liten humoristisk twist. Dessvärre har de inte lyckats göra en bra film.
Den första historien handlar om tonårstjejen Alice som en dag kommer hem från skolan till sin jobbiga familj. Pappan har skaffat en universalfjärrkontroll som fungerar lite dåligt. Varje gång han trycker på den förändras familjen samtidigt som Alice kropp förfaller allt mer. Tunn story, men ganska bra specialeffekter.
Den andra historien handlar om en lite försynt ung man i ett jobbigt område med kriminella överallt. Han köper en radio som plötsligt börjar kommunicera med honom och ger honom bättre självförtroende. Lite för bra självförtroende ska det visa sig. Ännu tunnare historia.
Den tredje historien handlar om en call girl som samtidigt är en seriemördare. Fast den här kvällen får hon åka hem till en ung man som inte är som hennes vanliga kunder och offer. Ganska okej med en del bra specialeffekter.
Den fjärde historien är den som känns mest som en riktig "Creepshow"-historia. Den handlar om en excentrisk professor som får besök av två före detta studenter som är sugna på att få veta mer om hans senaste hemliga experiment. Själv är professorn mest intresserad av att visa upp sin blivande fru. Studenterna antar - felaktigt - att den unga, tjusiga, extremt "hemmafruiga" kvinnan är en robot, men ack så fel de har - vilket vi får se genom oerhört mycket blod. Bästa historien som sagt.
Den femte och sista historien hör också till de bättre. Här stöter vi på en extremt otrevlig läkare som förnedrar både sina patienter och den övriga omgivningen samtidigt som han knaprar i sig piller i parti och minut. I episodens inledning ger han bort en dålig varmkorv (!) till en hemlös kille som givetvis sätter korven i halsen och dör, för att sedan komma tillbaka och hemsöka den otrevliga doktorn som halvruttet spöke.
Ambitionen verkar ha varit att göra en seriös film, men det här är utan tvekan ett litet tvärsnitt ur B- eller till och med C-skräckgenren, och långt ifrån mina ganska högt ställda förhoppningar på filmen. Ett par ganska lyckade stunder men det mesta är faktiskt ganska dåligt med skådespelarinsatser som inte riktigt går till historien. Dock väl godkänt när det gäller specialeffekterna, vilket alltid är något.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består av en halvtimmeslång titt bakom kulisserna. Det är en ganska välgjord och heltäckande film med ganska mycket fokus på specialeffekterna.
Dock är filmen lite i samma stil som det brukar vara på amerikanska C-skräckisar: ett evigt babbel om hur fantastisk filmen är. Filmmakarna Ana Clavell och James Glenn Dudelson är otroligt nöjda med sig själva, skådespelarna tycker att det varit enormt fantastiskt att jobba med dessa underbara filmmakare, och en skådespelare häver ur sig: "Trots att första filmen var skriven av Stephen King och den andra av George Romero, så är vår den bäst skrivna av alla".
Yeah, right.
Men, som sagt, en bra bakomfilm hur som helst.
Utöver detta fotogallerier från alla episoder.
Dock är filmen lite i samma stil som det brukar vara på amerikanska C-skräckisar: ett evigt babbel om hur fantastisk filmen är. Filmmakarna Ana Clavell och James Glenn Dudelson är otroligt nöjda med sig själva, skådespelarna tycker att det varit enormt fantastiskt att jobba med dessa underbara filmmakare, och en skådespelare häver ur sig: "Trots att första filmen var skriven av Stephen King och den andra av George Romero, så är vår den bäst skrivna av alla".
Yeah, right.
Men, som sagt, en bra bakomfilm hur som helst.
Utöver detta fotogallerier från alla episoder.
TRE SAKER
1. En riktigt bra sak med filmen är att de lyckats hålla ihop den genom att sätta alla fem episoderna i samma värld. Karaktärer dyker upp från en historia till en annan, vilket ger en bra helhetskoncept.
2. Ett roligt moment i bakomfilmen är när en halvdöv skådespelare som gör en roll som en uteliggare i några av episoderna har problem att fatta vilken replik han ska säga, samt off camera får frågan om han gillar de andra "Creepshow"-filmerna. "Nej, jag har inte sett någon peepshow" svarar han då.
3. 1000 röstande på IMDB säger det mesta: Snittbetyg 2.1 av 10...
2. Ett roligt moment i bakomfilmen är när en halvdöv skådespelare som gör en roll som en uteliggare i några av episoderna har problem att fatta vilken replik han ska säga, samt off camera får frågan om han gillar de andra "Creepshow"-filmerna. "Nej, jag har inte sett någon peepshow" svarar han då.
3. 1000 röstande på IMDB säger det mesta: Snittbetyg 2.1 av 10...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
April Wade (1)
April Wade (1)
