Kultklassiker i riktigt fin utgåva
FILMENDet är 25-årsjubileum för en riktig kultklassiker - "Creepshow", ett samarbete mellan tre olika skräckmästare - författaren Stephen King, regissören George A Romero och specialeffektmannen Tom Savini, fint uppmärksammat av brittiska Universal som ligger bakom den här special edition-DVD:n.
Det var King och Romeros gemensamma kärlek för de gamla E.C. Comics-tidningarna som de växte upp med som födde projektet. En samling ruggiga men roliga skräckhistorier, med en liten moralisk twist. "I de gamla E.C.-serierna blev de skyldiga alltid straffade. Det var den traditionella amerikanska synen på moral", förklarade King i en intervju.
Därför innehåller "Creepshow" fem ganska annorlunda historier för att vara skrivna av King. Han skrev manuset där två av historierna hade existerat som noveller tidigare. Savini kryddade dem med monster och zombies och Romero gav allting en lätt serietidningskänsla.
En ramhistoria om en skräcksugen kille som inte får läsa serietidningen "Creepshow" för sin arga pappa omringar alltihop. När serietidningen slängts bläddrar vinden i den så vi får se historierna.
Den inledande "Father's day" har aldrig varit någon större favorit hos mig och är tveklöst den sämsta historien i filmen. Här får vi se en familj samlas på fars dag och återberätta historien om hur tant Bedelia tröttnade på sin gamle fars gnäll om en tårta på "sin" dag så att hon slog ihjäl honom. Nu har fadern emellertid ledsnat på att vara död och återuppstår som trasig zombie och kräver sin tårta.
Eftersom historien utspelar sig till stor del på en kyrkogård med tveksam rekvisita blir det lite Ed Wood-varning över filmen, vars huvudsakliga höjdpunkt är Ed Harris i en tidig roll där han bland annat framför en tjusig dans.
Redan till historia nummer 2 - "The lonesome death of Jordy Verrill" - blir det genast bättre. Det här är "Creepshows" stora klassiker eftersom en 35-årig Stephen King spelar huvudrollen som den lätt efterblivne bonnläppen som hittar en meteorit på gården som han tror han kan få stora pengar (= $200) för. Men det dröjer inte länge efter han rört meteoriten innan det börjar växa något grönt på honom.
Har man läst mycket Stephen King känner man igen figuren han spelar. Han kan jämföras med Tom Cullen i "The Stand" eller Blaze i årets arkivroman med samma namn, och King gör ett ypperligt jobb i sin kalkonartade framställning av den stackars Jordy Verrill. Mycket underhållande.
Sen blir det lite seriöst i filmens otrevligaste parti. "Something to tide you over" handlar om en man (Leslie Nielsen) som kommit på att hans fru är otrogen med en annan man (Ted Danson) och hämnas genom att gräva ned dem på en strand med varsin videokamera riktade mot dem så att de kan se när den andra dör i samband med att tidvattnet stiger. Otäckt!
Men givetvis återuppstår de döda som otäcka vattenzombies och tar sin hämnd. Här är det speciellt kul är det att se Leslie Nielsen spela en så pass osympatisk figur, något han borde göra oftare. Han ramlade ju ned i lattjolajbanträsket i mitten av 80-talet och har haft problem att ta sig upp ur det sedan dess.
Då är vi framme vid "The Crate" som tillsammans med "The lonesome death of Jordy Verrill" är den historia som tidigare existerat som novell. Det är egentligen två parallellhistorier i filmen. En universitetsprofessor hittar en gammal låda under en trapp med årtalet 1834 inbränt i sidan. När han öppnar upp den hoppar ett hungrigt apmonster ur den och slafsar i sig folk till höger och vänster. Han vänder sig till en kollega i desperation.
Kollegan har i sin tur problem med sin otroligt jobbiga fru och ser nu en möjlighet att bli av med henne genom att låta henne träffa apmonstret. Jag kan inte påstå att detta monster är det bästa man sett på film, men Savini och Romero har tagit till en del fina trick för att få det att bli lite mer ruskigt än vad som egentligen är möjligt.
Och så finalen - "They're creeping up on you!" - som är samlingens effektivaste historia. Här hamnar vi i affärsmannen Upson Pratts (genialiskt spelad av veteranen E.G. Marshall) kliniskt rena lyxlägenhet. Han hatar baciller och småkryp, insekter så väl som svaga människor. Den här dagen får han lite problem med kackerlackor om man säger så.
Marshall är helt suverän i den här enmansshowen och den rejäla mängd kackerlackor som figurerar i den här historien gör att det känns som det kryper på en när man ser den. Mycket effektivt med andra ord.
25 år har dock satt sina spår på "Creepshow". Effekterna är sisådär, vilket jag i och för sig antar är meningen med tanke på inspirationen till filmen. Det som dock är mest förlegat är den "state of the art"-teknologi som figurerar i främst "Something to tide you over" och "They're creeping up on you!". Inte så värst imponerande så här idag.
Men "Creepshow" är en schysst skräckklassiker och nu i bättre kvalitet än någonsin, och framför allt i en riktigt fin utgåva.
Det var King och Romeros gemensamma kärlek för de gamla E.C. Comics-tidningarna som de växte upp med som födde projektet. En samling ruggiga men roliga skräckhistorier, med en liten moralisk twist. "I de gamla E.C.-serierna blev de skyldiga alltid straffade. Det var den traditionella amerikanska synen på moral", förklarade King i en intervju.
Därför innehåller "Creepshow" fem ganska annorlunda historier för att vara skrivna av King. Han skrev manuset där två av historierna hade existerat som noveller tidigare. Savini kryddade dem med monster och zombies och Romero gav allting en lätt serietidningskänsla.
En ramhistoria om en skräcksugen kille som inte får läsa serietidningen "Creepshow" för sin arga pappa omringar alltihop. När serietidningen slängts bläddrar vinden i den så vi får se historierna.
Den inledande "Father's day" har aldrig varit någon större favorit hos mig och är tveklöst den sämsta historien i filmen. Här får vi se en familj samlas på fars dag och återberätta historien om hur tant Bedelia tröttnade på sin gamle fars gnäll om en tårta på "sin" dag så att hon slog ihjäl honom. Nu har fadern emellertid ledsnat på att vara död och återuppstår som trasig zombie och kräver sin tårta.
Eftersom historien utspelar sig till stor del på en kyrkogård med tveksam rekvisita blir det lite Ed Wood-varning över filmen, vars huvudsakliga höjdpunkt är Ed Harris i en tidig roll där han bland annat framför en tjusig dans.
Redan till historia nummer 2 - "The lonesome death of Jordy Verrill" - blir det genast bättre. Det här är "Creepshows" stora klassiker eftersom en 35-årig Stephen King spelar huvudrollen som den lätt efterblivne bonnläppen som hittar en meteorit på gården som han tror han kan få stora pengar (= $200) för. Men det dröjer inte länge efter han rört meteoriten innan det börjar växa något grönt på honom.
Har man läst mycket Stephen King känner man igen figuren han spelar. Han kan jämföras med Tom Cullen i "The Stand" eller Blaze i årets arkivroman med samma namn, och King gör ett ypperligt jobb i sin kalkonartade framställning av den stackars Jordy Verrill. Mycket underhållande.
Sen blir det lite seriöst i filmens otrevligaste parti. "Something to tide you over" handlar om en man (Leslie Nielsen) som kommit på att hans fru är otrogen med en annan man (Ted Danson) och hämnas genom att gräva ned dem på en strand med varsin videokamera riktade mot dem så att de kan se när den andra dör i samband med att tidvattnet stiger. Otäckt!
Men givetvis återuppstår de döda som otäcka vattenzombies och tar sin hämnd. Här är det speciellt kul är det att se Leslie Nielsen spela en så pass osympatisk figur, något han borde göra oftare. Han ramlade ju ned i lattjolajbanträsket i mitten av 80-talet och har haft problem att ta sig upp ur det sedan dess.
Då är vi framme vid "The Crate" som tillsammans med "The lonesome death of Jordy Verrill" är den historia som tidigare existerat som novell. Det är egentligen två parallellhistorier i filmen. En universitetsprofessor hittar en gammal låda under en trapp med årtalet 1834 inbränt i sidan. När han öppnar upp den hoppar ett hungrigt apmonster ur den och slafsar i sig folk till höger och vänster. Han vänder sig till en kollega i desperation.
Kollegan har i sin tur problem med sin otroligt jobbiga fru och ser nu en möjlighet att bli av med henne genom att låta henne träffa apmonstret. Jag kan inte påstå att detta monster är det bästa man sett på film, men Savini och Romero har tagit till en del fina trick för att få det att bli lite mer ruskigt än vad som egentligen är möjligt.
Och så finalen - "They're creeping up on you!" - som är samlingens effektivaste historia. Här hamnar vi i affärsmannen Upson Pratts (genialiskt spelad av veteranen E.G. Marshall) kliniskt rena lyxlägenhet. Han hatar baciller och småkryp, insekter så väl som svaga människor. Den här dagen får han lite problem med kackerlackor om man säger så.
Marshall är helt suverän i den här enmansshowen och den rejäla mängd kackerlackor som figurerar i den här historien gör att det känns som det kryper på en när man ser den. Mycket effektivt med andra ord.
25 år har dock satt sina spår på "Creepshow". Effekterna är sisådär, vilket jag i och för sig antar är meningen med tanke på inspirationen till filmen. Det som dock är mest förlegat är den "state of the art"-teknologi som figurerar i främst "Something to tide you over" och "They're creeping up on you!". Inte så värst imponerande så här idag.
Men "Creepshow" är en schysst skräckklassiker och nu i bättre kvalitet än någonsin, och framför allt i en riktigt fin utgåva.
EXTRAMATERIALET
På första skivan finns ett färskt kommentarspår med George A Romero och Tom Savini, modererat av DVD:ns producent Michael Felsher. "Stephen King isn't here, but is here in spirit", konstaterar de inledningsvis. Hade ju varit lysande ifall skräckkungen hade varit med.
Hur som helst, männen babblar på och berättar både ditt och datt, som till exempel att King inte alls gillade vad svenskan Viveca Lindfors gjorde med Aunt Bedelia i den första historien.
Nog om det, och vidare till andra skivan som är denna utgåvas höjdpunkt.
I fokus finns en färsk långfilmslång dokumentär som heter "Just desserts: The making of 'Creepshow'" där alla betydande människor i och bakom filmen medverkar. Dock inte Stephen King, det hade varit pricken över i:et. I sju delar går man igenom allt man vill veta om filmen. Intressant och mycket välgjort, med undantag för undertexterna som mer än en gång menar att det är Bernie Wrightson som talar när det är Tom Savini. Lite slarvigt. I övrigt kan man dra slutsatsen att man jobbade hårt med små medel och att samtliga verkar oerhört stolta över sin film.
Det finns också ca 12 minuter bortklippta scener som plockats fram ur arkivet samt nästan en halvtimme från Tom Savinis privata inspelningar från inspelningen. Det är lite överkurs men å andra sidan får man se filmens alla ruskigaste delar ur en ny synvinkel.
Avslutningsvis en trailer och lite bilder. Ett fint extramaterial, genomarbetat och välgjort och precis vad man önskar på en special edition.
Hur som helst, männen babblar på och berättar både ditt och datt, som till exempel att King inte alls gillade vad svenskan Viveca Lindfors gjorde med Aunt Bedelia i den första historien.
Nog om det, och vidare till andra skivan som är denna utgåvas höjdpunkt.
I fokus finns en färsk långfilmslång dokumentär som heter "Just desserts: The making of 'Creepshow'" där alla betydande människor i och bakom filmen medverkar. Dock inte Stephen King, det hade varit pricken över i:et. I sju delar går man igenom allt man vill veta om filmen. Intressant och mycket välgjort, med undantag för undertexterna som mer än en gång menar att det är Bernie Wrightson som talar när det är Tom Savini. Lite slarvigt. I övrigt kan man dra slutsatsen att man jobbade hårt med små medel och att samtliga verkar oerhört stolta över sin film.
Det finns också ca 12 minuter bortklippta scener som plockats fram ur arkivet samt nästan en halvtimme från Tom Savinis privata inspelningar från inspelningen. Det är lite överkurs men å andra sidan får man se filmens alla ruskigaste delar ur en ny synvinkel.
Avslutningsvis en trailer och lite bilder. Ett fint extramaterial, genomarbetat och välgjort och precis vad man önskar på en special edition.
TRE SAKER
1. Den lilla pojken som spelar Billy i ramhistorien är Stephen Kings son Joe Hillstrom King, som numera är en hyllad författare under det förkortade artistnamnet Joe Hill. Hans böcker är på väg att bli film.
2. Tom Savini har en förmåga att dyka upp som skådespelare i alla möjliga konstiga sammanhang. Här spelar han en sopgubbe i slutet av ramhistorien.
3. För oss extrema King-fans är det allra roligast att se Tom Savinis filmer från inspelningen av "The lonesome death of Jordy Verrill". Bland annat får vi veta att Kings skostorlek är 10,5...
2. Tom Savini har en förmåga att dyka upp som skådespelare i alla möjliga konstiga sammanhang. Här spelar han en sopgubbe i slutet av ramhistorien.
3. För oss extrema King-fans är det allra roligast att se Tom Savinis filmer från inspelningen av "The lonesome death of Jordy Verrill". Bland annat får vi veta att Kings skostorlek är 10,5...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Tom Savini (12)
Tom Savini (12)
