Paranoid nedbrytning
FILMEN"Det är något som sker. Det är som om jag långsamt vaknar eller långsamt somnar." Ungefär så säger Mona (Sonja Richter) en bit in i "Ond tro". Långsamt är ett ledord här. Filmen berättas drömskt sakta vilket blir ömsom irriterande och ömsom en berättarteknisk effekt. Den flerfaldigt Guldbaggebelönade fotografen Hoyte Van Hoytema ("Låt den rätte komma in", "Flickan") bjuder på mjuka, långsamma kameraåkningar som definitivt sätter sin prägel på filmen. Men ju längre in i filmen vi kommer, ju mer ökar tempot och spänningen.
Mona är nyligen inflyttad från Danmark. Hon är ganska ensam och när arbetskamraterna lockar med lite after work går hon tveksamt med på att ansluta. På vägen dit stöter hon på en man i en gränd som håller på att förblöda. Han är det senaste offret för Bajonettmördaren som gäckar i Stockholm. Strax därpå blir Mona vittne till ett överfall och hon är övertygad om att det är mördaren hon ser. Hon stirrar blint in i polisens fantombild och ritar in egna drag och detaljer för att hitta rätt ansikte. Man skulle kunna säga att hon rent av blivit sjukligt besatt av mördaren, till och med så att hon sjukskriver sig och oroar både arbetskamrater och grannar. Till och med polisen intresserar sig för hennes avvikande beteende.
Mona stöter på sin misstänkta mördare flera gånger, men hon träffar även en man, Frank (Jonas Carlsson), som hon kan samtala med. Han verkar förstå henne, men han påpekar också hur förändrad hon är, och själv undrar Mona vad det är för något hon hamnat i. Otäcka telefonsamtal kommer titt som tätt och hon är både rädd och paranoid.
Omslaget är fullt av citat. Det dras referenser till Hitchcock, Polanski, Antonioni och Haneke, och det är ju förstås något regissören Kristian Petri och manusförfattaren Magnus Dahlström kan ta in och addera till självförtroendet. Ord och fraser som "sinnessjukt sinnessjukt", "intellektuellt eggande", "komplexitet" och "effektivt mindfuck" används också i biorecensionerna för att skildra filmen. Jag förstår vad mina kollegor försöker få fram, men jag håller inte riktigt med. Eller hur jag nu ska uttrycka mig. Det är en bra och snygg film, och framför allt annorlunda för att vara svensk. Psykologiska thrillers av det här slaget brukar sällan hålla hela vägen när svenskar är inblandade, men "Ond tro" känns genomarbetad och sammanhållen. Däremot anser jag inte att den är så komplex och "mindfuckig" som citaten gör gällande.
Visserligen är den lite lurig. Efter 15-20 minuter tror jag mig ha knäckt filmens poäng och smågnäller lite för mig själv för att filmen är för övertydlig, men det ska visa sig att jag har fel. Däremot kommer jag poängen på spåret efter ungefär halva filmen, men det finns ändå tillräckligt många sekvenser i vägen under den avslutande hälften för att jag inte ska känna mig helt säker. Det är så klart bra, och bara en av många saker som gör "Ond tro" till en fullt godkänd thriller.
Mona är nyligen inflyttad från Danmark. Hon är ganska ensam och när arbetskamraterna lockar med lite after work går hon tveksamt med på att ansluta. På vägen dit stöter hon på en man i en gränd som håller på att förblöda. Han är det senaste offret för Bajonettmördaren som gäckar i Stockholm. Strax därpå blir Mona vittne till ett överfall och hon är övertygad om att det är mördaren hon ser. Hon stirrar blint in i polisens fantombild och ritar in egna drag och detaljer för att hitta rätt ansikte. Man skulle kunna säga att hon rent av blivit sjukligt besatt av mördaren, till och med så att hon sjukskriver sig och oroar både arbetskamrater och grannar. Till och med polisen intresserar sig för hennes avvikande beteende.
Mona stöter på sin misstänkta mördare flera gånger, men hon träffar även en man, Frank (Jonas Carlsson), som hon kan samtala med. Han verkar förstå henne, men han påpekar också hur förändrad hon är, och själv undrar Mona vad det är för något hon hamnat i. Otäcka telefonsamtal kommer titt som tätt och hon är både rädd och paranoid.
Omslaget är fullt av citat. Det dras referenser till Hitchcock, Polanski, Antonioni och Haneke, och det är ju förstås något regissören Kristian Petri och manusförfattaren Magnus Dahlström kan ta in och addera till självförtroendet. Ord och fraser som "sinnessjukt sinnessjukt", "intellektuellt eggande", "komplexitet" och "effektivt mindfuck" används också i biorecensionerna för att skildra filmen. Jag förstår vad mina kollegor försöker få fram, men jag håller inte riktigt med. Eller hur jag nu ska uttrycka mig. Det är en bra och snygg film, och framför allt annorlunda för att vara svensk. Psykologiska thrillers av det här slaget brukar sällan hålla hela vägen när svenskar är inblandade, men "Ond tro" känns genomarbetad och sammanhållen. Däremot anser jag inte att den är så komplex och "mindfuckig" som citaten gör gällande.
Visserligen är den lite lurig. Efter 15-20 minuter tror jag mig ha knäckt filmens poäng och smågnäller lite för mig själv för att filmen är för övertydlig, men det ska visa sig att jag har fel. Däremot kommer jag poängen på spåret efter ungefär halva filmen, men det finns ändå tillräckligt många sekvenser i vägen under den avslutande hälften för att jag inte ska känna mig helt säker. Det är så klart bra, och bara en av många saker som gör "Ond tro" till en fullt godkänd thriller.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. I och med att filmen har en danska i huvudrollen, som i och för sig pratar någon sorts svensk danska till större delen, är alla hennes repliker textade på svenska. För mig blev det dock så pass förvirrande med en textning som bara dyker upp emellanåt att jag fann det enklare att se hela filmen med svensk text på.
2. Nu tittar språkpolisen fram: "Du bor själv, eller?" är en replik i filmen och med det menas "är det bara du som bor här?". Det heter egentligen "Du bor ensam, eller?" men i och med att "ensam" har en lätt tragisk laddning har ordet mer och mer ersatts med "själv". "Själv" i en sådan här mening betyder "utan hjälp" eller "på egen hand" (jämför med småbarns "Kan själv!") och alltså ska man utläsa repliken som "Du bor utan hjälp, eller?" vilket har en helt annan innebörd än att fråga om en person bor i ett ensamhushåll.
3. Hoyte Van Hoytemas nästa jobb efter "Ond tro" var som fotograf på den Oscarsnominerade "The Fighter".
2. Nu tittar språkpolisen fram: "Du bor själv, eller?" är en replik i filmen och med det menas "är det bara du som bor här?". Det heter egentligen "Du bor ensam, eller?" men i och med att "ensam" har en lätt tragisk laddning har ordet mer och mer ersatts med "själv". "Själv" i en sådan här mening betyder "utan hjälp" eller "på egen hand" (jämför med småbarns "Kan själv!") och alltså ska man utläsa repliken som "Du bor utan hjälp, eller?" vilket har en helt annan innebörd än att fråga om en person bor i ett ensamhushåll.
3. Hoyte Van Hoytemas nästa jobb efter "Ond tro" var som fotograf på den Oscarsnominerade "The Fighter".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Jonas Karlsson (26)
Jonas Karlsson (26)
