Bisarrt knäppt från start till mål

FILMEN

Jag minns exakt när jag hörde hur storyn till "Tusk" uppstod. Det var den 2 juli 2013. Jag satt och skumpade längs tjeckiska småvägar på väg från Prags flygplats till en musikfestival ett antal timmar bort. Jag låg lite efter i mitt podcastlyssnade men visste att det hade hänt något i avsnitt #259, "The Walrus and the Carpenter", i Kevin Smith och Scott Mosiers SModcast som hade kommit en dryg vecka tidigare, något som hade resulterat i att Smith publicerat försättssidan till ett filmmanus kallat "Tusk" via sociala medier.

Så någonstans mellan Prag och Trutnov hörde jag hur Smith började läsa upp en bostadsannons där en man erbjöd gratis logi i ett hus mot att hans inneboende två timmar per dag klädde sig i en valrossdräkt och spelade djur till 100 procent. Smith och Mosiers hjärnor spann vidare på upplägget och kombinerade inslag från filmer som "The Human Centipede (First sequence)" och "Iron Man" och hade till slut fantiserat fram en hel film som Smith tyckte borde göras. Lyssnarna fick avgöra genom att hashtagga #walrusYES eller #walrusNO och det positiva gensvaret kom omedelbart.

Att få vara med och höra hur en filmidé tar form är en väldigt spännande upplevelse, speciellt när man nu kan se slutresultatet och jämföra hur nära grundidén det blev. Det ska dock poängteras att den där annonsen var fejkad så "Tusk" är alltså baserad på en podcast inspirerad av en fejkad annons. Hur många sådana filmer finns det? Nåväl - till filmens handling då:

Justin Long spelar Wallace som tillsammans med sin bästa kompis Teddy (Haley Joel Osment) har framgångsrika podcasten Not-See Party. En del av poängen med programmet är att Wallace åker runt och träffar udda personer. Den här gången går resan till Kanada. På en bar hittar Wallace en lapp från en man som letar efter en inneboende. Mannen har många historier att dela med sig av från sitt långa och spännande liv. Efter att ha stannat till vid ett närköp och frågat två ointresserade biträden (Harley Quinn Smith och Lily-Rose Melody Depp) om vägen kör Wallace i dryga två timmar och kommer fram till ett imponerande hus där den rullstolsbundna Howard Howe (Michael Parks) väntar.

Howe spiller ingen tid utan börjar omedelbart dela med sig av anekdoter och historier över en kopp te. Snart glider samtalet in på valrossar och lagom när det börjar bli riktigt intressant tuppar Wallace av. Howe har drogat honom och nästa gång vi ser Wallace är han inte den han var. Han genomgår en oönskad förvandling och lyckas ringa hem innan nästa fas i Howes bisarra idé om att omvandla en människa till valross träder i kraft...

Det finns säkert många som tycker att "Tusk" är en idiotisk film, men mig roar den - och oroar. Det är en skräckfilm, men en komisk sådan, fast ingen skräckkomedi. Upplägget är knäppt och det finns knäppa karaktärer, men Michael Parks figur är genuint läskig och förstås levererad med välkänd Parks-finess. Som motpol, åtminstone på läskighetsaxeln, dyker Johnny Depp okrediterad upp som en sorts polis som jagat Howe länge. Han heter Guy LaPointe och är skruvad och okänslig, men en otroligt underhållande karaktär. I en flashbacksekvens möts LaPointe och Howe, men Howe är då förklädd till bonnläpp och det blir helt galet skruvat. Jag visste inte att Parks kunde vara rolig på det här viset.

Kevin Smith gillar dialoger och han gillar skådespelare så filmen är fylld av scener där karaktärer håller långa monologer. Både läskiga, som i Michael Parks fall, och roliga, som i Johnny Depps fall, men även gripande dramatiska, som i Genesis Rodriguez fall. Hon spelar Wallace flickvän och i vad som skulle kunna ses som ett enormt stilbrott lättar hon sitt hjärta i en sekvens där hon ifrågasätter deras relation. Att det här får plats i en film som "Tusk" gör att jag absolut inte kan avfärda filmen som ett skämt på Internet som borde ha stannat där.

Med Smiths tidiga filmer, där både humor och allvar samsades om fokuset, och hans helomvändning med "Red State" härom året, känns "Tusk" som en naturlig kombination. Humor, (lite) allvar och rysningar. För mig fungerar det, och jag gillar filmen! Den är galen, men välgjord och med bra insatser i alla roller. Parks och Depp i all ära, men Long får av förklarliga skäl agera på ett ganska annorlunda vis under olika partier av filmen... Mer säger jag inte!


EXTRAMATERIALET

Vanligtvis brukar man få vända sig till amerikanska utgåvor av Kevin Smiths filmer för att få en rejäl dos med extramaterial, men denna gång är denna nordiska utgåva identisk med den amerikanska. Det finns ett kommentarspår med Smith som jag spar till en annan gång. Jag vet så pass mycket om den här filmen att jag inte riktigt känner att jag behöver höra det en gång till exakt just nu...

Filmat bakommaterial utgör tillsammans ungefär 60 minuter av extramaterialet. Först är det en 20-minutersfilm där Smith håller låda och berättar hur filmen kom till och hur hans filmkarriär utvecklats och förändrats och ändrat form under de 20+ år som gått sedan debuten med "Clerks". För Smith-fans är detta information som varken är ny eller spännande men samtidigt blir jag ändå alltid lite imponerad när Smith lägger fram sina tankar om filmskapande utanför den berömda boxen.

Sen kommer vi till en samling minifeaturetter som tillsammans landar på dryga 40 minuter. Det här är mer videobloggaktigt och tar oss med bakom kulisserna under pre-production- och production-faserna. Alltid kul att se.

Två borttagna eller snarare alternativa scener finns att se också och sen kan man ta del av podcasten där filmen växte fram på ett par olika vis. Delar av den spelas redan under eftertexterna till filmen, sen finns det en väldigt komprimerad variant som är animerad och sedan en redigerad variant där vi kan höra allt som har med filmen att göra ur originalavsnittet, där det även pratades om andra saker. Jag rekommenderar verkligen att man lyssnar på det, i alla fall om man tycker om filmen och vill ta del av utvecklingsprocessen.


TRE SAKER

1. Dags att sträcka på sig igen då... I featurettebiten finns ett inslag där Kevin Smith berättar hur han trampade igenom scenbygget och fastnade som Nalle Puh. Detta berättade han även i en av sina andra podcasts Hollywood Babble-On som har ett segment där lyssnarna monterar in Smith i olika bilder, och storyn inspirerade mig, vilket ni kan läsa mer om här.

2. Det är otroligt många påskägg till Smiths podcastuniversum i filmen. Allt från anekdoter till ljud, från slogans och uttryck till figurer och fonter (!). Roligt för vi som lyssnar regelbundet.

3. "Tusk" är första delen i en trilogi som kallas "The True North", där vissa karaktärer kommer att återkomma och det i grund och botten handlar om konstigheter i Kanada. Många skådespelare kommer att dyka upp igen, men inte nödvändigtvis i samma roller. Nästa film heter "Yoga Hosers" och där återser vi de två närköpsbiträdena Colleen och Colleen, som alltså spelas av Smiths och Depps döttrar, samt Guy LaPointe. Den tredje filmen heter "Moose Jaws" och är alltså "'Hajen' men med en älg". Hur knäppt kan inte det bli?


ANDERS JAKOBSON (2015-07-08)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

Relaterade recensioner (17)
20 senaste recensionerna i kategorin skräck
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Skräck
Format: Blu-ray
Region: B
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2015
Bolag: Sony
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Extramaterial:
Commentary, 20 Years to Tusk, Mini Making-of Featurettes, Original Podcast, Animated Podcast, Deleted Scenes
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
Köp filmen hos:
Delning:

NIO TIPS FRÅN DECEMBER
12 SENASTE
ACTIONKOMEDIERNA