Anders Jakobsons blogg
supermanfunderingar i påsktiderPostad: 2011-04-25 23:54:56
På påskaftonskvällen visades "Superman Returns" på tv. Jag kom in efter att en halvtimme hade gått och lyckades pricka den bästa scenen, det vill säga den första med Superman i den karaktäristiska dräkten som får publikens jubel när han "landat" ett kraschande flygplan i en fullsatt baseballstadium. Sen slutade jag titta, men på påskdagen plockade jag fram min DVD ur hyllan och såg filmen från början till slut.Min åsikt efter att sett klart den skiljer sig inte särskilt mycket från vad jag tyckte när jag recenserade den, men jag fick med mig en liten fundering: Kommer man någonsin kunna göra en riktigt bra Superman-film?
Missförstå mig rätt nu - de två första filmerna ("Superman", "Superman 2") är klassiker på sitt sätt, men i dag har jag helt andra krav på superhjältefilmerna. "The Dark Knight", "Watchmen" och "Iron Man" har satt en mer seriös och mörkare ton på dessa typer av filmer som fört bort dem från det färgglada och lite lättare serietidningsstuket. "Spider-Man-filmerna har hittat något mellanläge som också fungerar bra, men jag är tveksam till om Superman kommer att hitta rätt avvägning eller ta steget över till den mörka sidan.
"Superman" är ju i grund och botten en eftermiddagssåpa med den prekära situationen att tönten Clark Kent är kär i Lois Lane som i sin tur är kär i Superman som ju är Clark Kent utan lock i pannan och med glasögon i stället. Där har vi ju en annan käpp i Superman-hjulet, det osannolika i att INGEN ser att Kent är Superman. Det måste väl ha funnits någon som telefonklottrat ett par glasögon på en bild av Superman på Daily Planets redaktion? Inte sant?
Så så länge dessa två beståndsdelar finns kvar - såptriangeldramat och den idiotiska förklädnaden - har jag svårt att se att det ska kunna hända något bra med Superman. Upplägget fungerade förr, inte minst i långköraren "Lois & Clark" men i dag... Nej...
Den bästa utvecklingen av Supermans persona som jag sett är i Frank Millers framtidsserieroman "Batman: Nattens riddare", en helt suverän serieroman som jag gästrecenserade på Dagensbok.com 2003. Jag citerar ur min egen recension:
"Batmans gamle vapendragare Superman glider in i serien på ett fullständigt lysande sätt. Clark Kent har inte åldrats ett år och är nu totalt korrumperad och styrd av den amerikanska regeringen. I en rad serierutor förvandlas en vajande amerikansk flagga över till det klassiska Superman S:et för att understryka detta faktum.
När Superman sedan gör entré i själva handlingen gestaltar Miller detta på det mest geniala sätt.
Ett fett blått streck.
Att ingen tänkt på det tidigare.
Ett fett, jävla blått streck.
Självklart är det så att världens snabbaste superhjälte inte ska synas av vanliga människor och om den där nya Supermanfilmen som det tjatats om länge någon gång blir av så hoppas jag att de gestaltar Superman på detta sätt."
När Superman sedan gör entré i själva handlingen gestaltar Miller detta på det mest geniala sätt.
Ett fett blått streck.
Att ingen tänkt på det tidigare.
Ett fett, jävla blått streck.
Självklart är det så att världens snabbaste superhjälte inte ska synas av vanliga människor och om den där nya Supermanfilmen som det tjatats om länge någon gång blir av så hoppas jag att de gestaltar Superman på detta sätt."
Nu hyser jag visserligen visst hopp till Zach Snyder som tagit över Supermanstafettpinnen till nästa filmatisering. Det är en kille som kan inom genren och förhoppningsvis kan han gjuta lite nytt liv i Mannen av Stål, och kanske till och med förvandla honom till ett "fett, jävla blått streck".
anders jakobson
Föregående inlägg:
Det naturliga och läskiga alternativet
Det naturliga och läskiga alternativet
Nästa inlägg:
Äntligen dags för final-finalen!
Äntligen dags för final-finalen!
