Nej, nej, nej, inte en till…

FILMEN

WWE, wrestlingförbundet, har en förmåga att låta sina brottare ta en paus i brottandet och istället spela in en film med jämna mellanrum. Förmodligen lockar dessa filmer en hel del tittare i USA där wrestling är big business men här i Sverige brukar de gå rätt obemärkt förbi. När det gäller ”Knucklehead” hade det nog varit bättre att den slunkit förbi utan att någon märkt av den.

Som ni förstår är det ingen bra film vi har att göra med här. Upplägget skulle dock kunna fungera och det såg förmodligen rätt bra ut på pappret när direktörerna på WWE läste manuset, men tyvärr lyckas man inte ro projektet i hamn. Kanske hade det gått bättre men andra skådespelare, men det är tveksamt.

Handlingen är följande: Walter Krunk jobbar och bor på barnhemmet där han växte upp eftersom ingen ville adoptera honom på grund av hans storlek. Därför har han blivit kvar och nu är barnhemmet allt han vet och kan. En dag råkar dock köket brinna upp (jo, det är delvis Walters fel) och för att kunna se till att barnhemmet överlever tvingas han mer eller mindre ställa upp i en wrestlingtävling där prissumman är 100 000 dollar. Pengar barnhemmet behöver för att kunna återuppbyggas. Under resan till tävlingen händer den ena efter den andra dråpliga episoden och många händer just för att Walter är så stor.

Så långt allt väl men det är nu problemet uppstår. För det första har man tagit till kiss- och bajs-konceptet för att försöka bli roliga. Det fjärtas och så vidare både högt och lågt. Alla från Walter till nunnan som är högsta hönset på barnhemmet fiser… och det blir snart uttjatat. Dessutom är de inblandade inga vidare skådespelare. Framförallt Big Show (jo, han heter så enligt eftertexten) är riktigt dålig. Visst, vissa scener funkar någorlunda men nej, Big Show ska hålla sig i ringen.

Med andra ord så får ”Knucklehead” ställa sig i samma skamvrå som så många andra av WWE:s spelfilmer, tyvärr.


EXTRAMATERIALET

Vi bjuds förutom ett kommentarspår på två femminutersdokumentärer om Big Show och hur man fick björnen i filmen att göra som man ville. Vi får även bloopers och bilder från filmen och allt detta är väl OK men samtidigt känns det rätt tillrättalagt och ointressant tyvärr.


TRE SAKER

1. The Big Show heter egentligen Paul Wight.

2. Jag blir lika förvånad varje gång över att WWE och brottarna själva inte är mer rädda om sina namn än att de låter dem spela in filmer som denna…

3. Det känns extra tråkigt att ”Knucklehead” är så dålig för jag gillar verkligen The Big Show när han brottas.


HANS-ÅKE LILJA (2011-01-14)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

Relaterade recensioner (67)
20 senaste recensionerna i kategorin komedi
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Komedi
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2010
Bolag: TMC
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Widescreen
Extramaterial:
Knucklehead moments, Welcome to the show, bearly surviving, commentary tracks and photo gallery
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
Köp filmen hos:
Delning:
NIO TIPS FRÅN SEPTEMBER
12 SENASTE
KRIGSFILMERNA